Heja vården?!

Hm jag trodde läkarförbundet aktivt hindrade ökat intag av studenter till läkarutbildningen så att vissa utbildade sig utomlands?

När det sägs att Sverige har hög läkartäthet så handlar det egentligen alltså om utbildade läkare, inte läkare som faktiskt arbetar i Sverige? Eller är det så att vi har högre behov än andra länder helt enkelt, folk kanske inte har råd att gå till läkare där så att det minskar trycket?

Det finns som det ser ut idag, tillräckligt befintligt antal läkare utefter behov som finns i dag, och vad som förväntas komma. Det finns alltså ingen generell brist på läkare och kommer heller inte finnas rent statistiskt med tanke på vad vi förlorar på läkare som flyttar utomlands, vad vi utbildar och vad vi får in som inflyttad kompetens i landet. Det som saknas är dock allmänläkare, en ganska vitalt behov inom primärvården som ju det "generella missnöjet" bland folk finns. Det är därför man möter hyrläkare, som inte finns kvar år efter år som "husläkare" gjorde förr. Läkare som är specialiserade vill rimligtvis utföra sitt skrå, en hjärtkirurg eller en geriatriker eller en ortoped finner liksom inte utveckling eller användning för sin kompetens på en vårdcentral. Då säger du kanske "men utbilda fler allmänläkare då, hur svårt kan det vara?" - men då kommer vi utbilda fler läkare än vi har behov av i alla fall så matematiken och behovet och verklighet är liksom inte överens. Det kanske är systemfel någonstans, möjligtvis och ganska troligt, men också - vi använder ibland och ganska ofta vår sjukvård och de resurser vi har på ett helt vansinnigt sätt. Egenvård och insikt om vad en behöver söka vård för eller inte har förändrats drastiskt. Hur ett faktiskt behov ibland får stå tillbaka för att människor faktiskt använder vården vi har på ett felaktigt sätt. Jag har blivit utskälld för "lång jävla väntan - är det så här illa med sjukvården i sverige idag vavava?" av människor som sökt sig till akuten för nageltrång, medan ambulanser rullar in med mosade människor från trafikolyckor.

Jag är inte läkare och är inte egentligen så insatt i exakta siffror i befintlighet respektive behov, men jag tror att de flesta som arbetar inom vården ser ändå att det största problemet med väntetider och lång handläggning ofta handlar om att saker som inte ens skulle behöva handläggas av läkare ofta är det som tar tid från de som verkligen har behov av densamma.

Och gällande IT-frågan som finns i tråden - jag har idag åtta olika inloggningar för de system jag använder i mitt dagliga arbete. Nu cirklar jag runt såväl landstingsomsorg som kommunal omsorg och i den splittat på olika lagstiftningar som ÄO och LSS - allt i samma arbetspass. Åtta olika lösenord. Dokumentationen är otroligt viktig och den tar otroligt mycket tid, i alla system.
 
Då vet jag, New Public Management kritiken inom vården och sannolikt också polisen och skolan är mer av en tidningsanka. I alla fall om man arbetar inom vården så fungerar den väl, utom för vissa brister och admin kring patienter som ringer om köer.

Igen: var har jag skrivit att allt fungerar bra?
Jag har bestämt för mig att jag har tagit upp exempel på sådant som inte gör det.

Eller vill du bara vara dum?
 
Hm jag trodde läkarförbundet aktivt hindrade ökat intag av studenter till läkarutbildningen så att vissa utbildade sig utomlands?

När det sägs att Sverige har hög läkartäthet så handlar det egentligen alltså om utbildade läkare, inte läkare som faktiskt arbetar i Sverige? Eller är det så att vi har högre behov än andra länder helt enkelt, folk kanske inte har råd att gå till läkare där så att det minskar trycket?

En jättesvår fråga!

Jag tror att "läkartätheten" handlar om antalet legitimerade läkare. Och där räknas (i alla länder) även pensionerade läkare in, tror jag.

Om vi har ett högre behov eller inte är också en fråga som är svår att besvara.
Till viss del har vi nog ett högre behov jämfört med en del andra länder, på så sätt att vi har en ganska gammal befolkning. Sverige har en hög medellivslängd, internationellt sett, vad gäller både män och kvinnor.
I många länder är det nog helt gratis för befolkningen att uppsöka läkare så jag tror inte att det är ett "giltigt argument".
Men jag tror att olika sök-mönster kan ha betydelse, och olika förväntan.

I exempelvis Tyskland kan en vanlig läkartid vara tio minuter lång (nu syftar jag på "allmänmedicin") och då hinner förstås läkaren träffa väldigt många patienter på en dag, men kan förstås inte ens låtsas sätta sig in i något slags helhetsperspektiv.

I Sverige har vi stort fokus, när det gäller läkares anställning, på sjukhusen.
För ca 20 år sedan fanns det ganska många och flitigt besökta "medicinmottagningar" på sjukhusen.
Exempelvis personer med hjärtsvikt sköttes då av hjärtspecialister. När man diagnosticerar allt fler personer med hjärtsvikt, och personerna med läkemedels hjälp lever längre, räckte inte antalet hjärtspecialister till. Då överfördes den diagnosgruppen till vårdcentralerna, utan att bemanningen ökade på vårdcentralerna.
Samma sak med kontroller efter hjärtinfarkt och stroke.

Det finns en rekommendation (via Socialstyrelsen) om att personer med högt blodtryck som behöver fler än två läkemedel för att uppnå målvärdet ska gå hon invärtesmedicinare. Invärtesmedicinarna räcker inte till, så verkligheten är att personerna med högt blodtryck, även med en kombination med fem olika preparat, sköts på vårdcentralerna. Utan att bemanningen ökats.

Behandlingsmålen gällande exempelvis blodtryck och diabetes har skärpts vilket innebär att det går åt mer tid för att kontrollera och följa upp och justera behandlingar. Utan att bemanningen ökats.

En orsak till att sjukhusläkarna inte räcker till är att man kan göra mer och mer avancerade behandlingar med fler och sjukare patienter, så sjukhusläkarna har ofta andra uppgifter än att ha mottagning (vissa specialiteter uppenbarligen helt undantagna från det här resonemanget).

I Sverige har vi en god överlevnad i cancer, internationellt jämfört.
Samma sak med överlevnad efter hjärtinfarkt och stroke.

Om man väljer att jämföra "resultat" i vården (det vill säga hur väl diabetiker behandlas, hur få komplikationer diabetiker får, överlevnad efter cancer och hjärt-kärlsjukdomar och liknande resultat) så står sig svensk sjukvård väldigt bra internationellt.
Men befolkningen är mycket mer missnöjd med vården i Sverige än vad man är i de flesta andra jämförbara länder.
Man är mer missnöjd med väntetiden, mer missnöjd med tillgänglig tid (trots att tidsutrymmet vid ett svenskt läkarbesök är större än exempelvis ett tyskt).

Det är väldigt komplext.

Igen: allt fungerar inte bra.

Men det är sällan den individuelle anställdes fel.
Att du sedan tolkat den här typen av uttalanden som att jag tycker att vården fungerar bra "från insidan" är i mina ögon mest bara anmärkningsvärt - eller ett försök att göra billiga poänger och misstänkliggöra mig personligen.
 
Ja, systemet varnar för "interaktioner".
Adekvata och inadekvata. Och så måste man klicka undan rutor eller skriva något tecken som motivation till varför man ska fortsätta med samma väl beprövade behandling som patienten stått på i flera år.

Ibland går det faktiskt smidigt att förnya recept. Men så kommer det där felmeddelandet om att en eller flera förpackningar inte finns tillgängliga för tillfället. Och så måste man sätta ut och nyordinera samma läkemedel för att komma runt det problemet.

Eller så får man veta att "aktuellt preparat går inte att mappa i SIL, substitution måste göras" och då får man börja om från början.
Det går faktiskt fortare att skriva
"enalapril T 10mg 100st, 1x1" för hand jämfört med att skriva in läkemedelsnamnet, vänta på att datorn ska plocka fram en lång rull-lista på alla tillgängliga enalapril av alla styrkor, fabrikat, förpackningsstorlekar, sedan välja ett av preparaten, sedan scrolla i en rull-list om dosering, sedan vänta på systemet, sedan "spara", sedan "lägga till", sedan "e-recept" och sedan vänta på att datorn tänker för att till slut klicka på "OK".
Bisarrt. Kanske var det bättre förr när man bara gick till apotekaren också mättes han - det var alltid en han-upp grejerna man behövde....:)
 
En jättesvår fråga!

Jag tror att "läkartätheten" handlar om antalet legitimerade läkare. Och där räknas (i alla länder) även pensionerade läkare in, tror jag.

Om vi har ett högre behov eller inte är också en fråga som är svår att besvara.
Till viss del har vi nog ett högre behov jämfört med en del andra länder, på så sätt att vi har en ganska gammal befolkning. Sverige har en hög medellivslängd, internationellt sett, vad gäller både män och kvinnor.
I många länder är det nog helt gratis för befolkningen att uppsöka läkare så jag tror inte att det är ett "giltigt argument".
Men jag tror att olika sök-mönster kan ha betydelse, och olika förväntan.

I exempelvis Tyskland kan en vanlig läkartid vara tio minuter lång (nu syftar jag på "allmänmedicin") och då hinner förstås läkaren träffa väldigt många patienter på en dag, men kan förstås inte ens låtsas sätta sig in i något slags helhetsperspektiv.

I Sverige har vi stort fokus, när det gäller läkares anställning, på sjukhusen.
För ca 20 år sedan fanns det ganska många och flitigt besökta "medicinmottagningar" på sjukhusen.
Exempelvis personer med hjärtsvikt sköttes då av hjärtspecialister. När man diagnosticerar allt fler personer med hjärtsvikt, och personerna med läkemedels hjälp lever längre, räckte inte antalet hjärtspecialister till. Då överfördes den diagnosgruppen till vårdcentralerna, utan att bemanningen ökade på vårdcentralerna.
Samma sak med kontroller efter hjärtinfarkt och stroke.

Det finns en rekommendation (via Socialstyrelsen) om att personer med högt blodtryck som behöver fler än två läkemedel för att uppnå målvärdet ska gå hon invärtesmedicinare. Invärtesmedicinarna räcker inte till, så verkligheten är att personerna med högt blodtryck, även med en kombination med fem olika preparat, sköts på vårdcentralerna. Utan att bemanningen ökats.

Behandlingsmålen gällande exempelvis blodtryck och diabetes har skärpts vilket innebär att det går åt mer tid för att kontrollera och följa upp och justera behandlingar. Utan att bemanningen ökats.

En orsak till att sjukhusläkarna inte räcker till är att man kan göra mer och mer avancerade behandlingar med fler och sjukare patienter, så sjukhusläkarna har ofta andra uppgifter än att ha mottagning (vissa specialiteter uppenbarligen helt undantagna från det här resonemanget).

I Sverige har vi en god överlevnad i cancer, internationellt jämfört.
Samma sak med överlevnad efter hjärtinfarkt och stroke.

Om man väljer att jämföra "resultat" i vården (det vill säga hur väl diabetiker behandlas, hur få komplikationer diabetiker får, överlevnad efter cancer och hjärt-kärlsjukdomar och liknande resultat) så står sig svensk sjukvård väldigt bra internationellt.
Men befolkningen är mycket mer missnöjd med vården i Sverige än vad man är i de flesta andra jämförbara länder.
Man är mer missnöjd med väntetiden, mer missnöjd med tillgänglig tid (trots att tidsutrymmet vid ett svenskt läkarbesök är större än exempelvis ett tyskt).

Det är väldigt komplext.

Igen: allt fungerar inte bra.

Men det är sällan den individuelle anställdes fel.
Att du sedan tolkat den här typen av uttalanden som att jag tycker att vården fungerar bra "från insidan" är i mina ögon mest bara anmärkningsvärt - eller ett försök att göra billiga poänger och misstänkliggöra mig personligen.
Jag håller helt med dig. Men, och det är mycket viktigt, den här verksamhetsöverföringen till primärvården handlar idag om allt möjligt, i vårt landsting tar inte BUP några remisser, psyk skickar tillbaka dem, ortopeden vill att deras patienter ska ha fortsatt behandling efter operationer i primärvården etc etc etc. Ibland sker det i smyg och ibland sker det öppet. Ofta beror det här på att kliniker på sjukhuset såklart har brist på sina speclistläkare men också har jag märkt en ålderdomlig organisation och administration. Och naturligtvis bristen på vårdplatser inne på avdelningarna! Men det är så viktigt att komma ihåg att det inte egentligen är brist på sjuksköterskor, de arbetar bara med annat! Eftersom arbetsmiljön är så urusel. Det absolut tristaste är dock att det är så idiotiskt urusla chefer många gånger inom landstinget som inte vill stå för problemen och inte lyfter problemen vidare till högre nivå så politiker är många gånger helt förda bakom ljuset anser jag. Dessutom är den hierarkiskt styrda landstingsorganisationen verkligen ett problem, med sina hierarkier menar jag.
 
I Skellefteå t ex som ändå är en ganska stor stad har man flera vårdcentraler som har en eller NOLL distriktsläkare som ordinarie. I inlandet lever man på asdyra stafetter som dränerar landstingens ekonomi också går varvet runt igen...det finns liksom ingen lösning om man inte a) gör allt statligt b) börjar om c) tillsätter mer pengar....sen finns det massa andra problem som att man plockat bort administrativ personal och att IT-systemen är så fruktansvärt usla.

Det är katastrofalt. Jag ville mest lyfta att det finns ställen som fungerar utåt väl, jag kan inte uttala mig om deras arbetsvillkor men som patient är det kanon.
 
Det är katastrofalt. Jag ville mest lyfta att det finns ställen som fungerar utåt väl, jag kan inte uttala mig om deras arbetsvillkor men som patient är det kanon.
Det är värre än så. Om inget görs för primärvården i de fyra norrlandslandstingen kommer det klappa ihop helt inom en snar framtid enligt en färsk rapport. Då bland annat pga den akuta bristen på distriktsläkare.
 
Det är katastrofalt. Jag ville mest lyfta att det finns ställen som fungerar utåt väl, jag kan inte uttala mig om deras arbetsvillkor men som patient är det kanon.
Jajjamän visst där håller jag med dig. Jag är tacksam över att bo två mil från sjukguset, jag är tacksam över att amulans fanns ledig, jag är tacksam över att min sista förlossning som skedde i v 32 med start av störblödning skedde på en måndag för då fanns både två erfarna förlossningsläkare och två kärlkirurger på plats och räddade livet på både mig och barn. Hade detta hänt på kväll eller helg eller att jag haft längre till sjukhuset eller ambulansen var på annat uppdrag så hade vi inte levt idag. Trots detta så vet jag via kontakter att de har det ganska kämpigt på förlossning och bb på mitt sjukhus. Vet man inte om detta så är ju patientupplevelsen kanon. Nu är den också positiv i största allmänhet men med en liten sur bismak om vi säger så.
 
Det finns som det ser ut idag, tillräckligt befintligt antal läkare utefter behov som finns i dag, och vad som förväntas komma. Det finns alltså ingen generell brist på läkare och kommer heller inte finnas rent statistiskt med tanke på vad vi förlorar på läkare som flyttar utomlands, vad vi utbildar och vad vi får in som inflyttad kompetens i landet. Det som saknas är dock allmänläkare, en ganska vitalt behov inom primärvården som ju det "generella missnöjet" bland folk finns. Det är därför man möter hyrläkare, som inte finns kvar år efter år som "husläkare" gjorde förr. Läkare som är specialiserade vill rimligtvis utföra sitt skrå, en hjärtkirurg eller en geriatriker eller en ortoped finner liksom inte utveckling eller användning för sin kompetens på en vårdcentral. Då säger du kanske "men utbilda fler allmänläkare då, hur svårt kan det vara?" - men då kommer vi utbilda fler läkare än vi har behov av i alla fall så matematiken och behovet och verklighet är liksom inte överens. Det kanske är systemfel någonstans, möjligtvis och ganska troligt, men också - vi använder ibland och ganska ofta vår sjukvård och de resurser vi har på ett helt vansinnigt sätt. Egenvård och insikt om vad en behöver söka vård för eller inte har förändrats drastiskt. Hur ett faktiskt behov ibland får stå tillbaka för att människor faktiskt använder vården vi har på ett felaktigt sätt. Jag har blivit utskälld för "lång jävla väntan - är det så här illa med sjukvården i sverige idag vavava?" av människor som sökt sig till akuten för nageltrång, medan ambulanser rullar in med mosade människor från trafikolyckor.

Jag är inte läkare och är inte egentligen så insatt i exakta siffror i befintlighet respektive behov, men jag tror att de flesta som arbetar inom vården ser ändå att det största problemet med väntetider och lång handläggning ofta handlar om att saker som inte ens skulle behöva handläggas av läkare ofta är det som tar tid från de som verkligen har behov av densamma.

Och gällande IT-frågan som finns i tråden - jag har idag åtta olika inloggningar för de system jag använder i mitt dagliga arbete. Nu cirklar jag runt såväl landstingsomsorg som kommunal omsorg och i den splittat på olika lagstiftningar som ÄO och LSS - allt i samma arbetspass. Åtta olika lösenord. Dokumentationen är otroligt viktig och den tar otroligt mycket tid, i alla system.
Gissningsvis finns något slags värdering inom kåren om att specialistläkare är roligare/bättre att vara än allmänläkare kanske. Det är ju svårt att motverka i så fall. Och man kan inte gärna hindra att folk vidareutbildar sig.

Samma sak med hyrläkare och Norge, läkare i egna släkten gillar ju till exempel att dra in storkovan på några månader då och då. Det kan man förstå, önskar att det inte var möjligt, men om det inte var möjligt skulle de kanske flytta till Norge, vilket också gjorts. På andra sidan släkten har vi en allmänläkare på liten ort det är ju ett hårt jobb med lite glamour onekligen, men med åren än hårdare och än mindre glamouröst, närmare tröstlöst, något förändrades där under åren, nu äldre pensionerad. (Fast visst borde det ha sin charm att känna folk och patienter och helt ärligt personligen respekterar jag det ena före pengaflängandet... Men charmen verkar ha försvunnit. Farfar verkar ha haft en bättre jobbupplevelse i så fall på sin tid.)

Och jag håller med lite om folks attityd, den gamla hederliga attityden om att inte besvära i onödan verkar inte gälla längre. Man läser en artikel i Expressen om den stackars damen som fick vänta i timmar stående utanför porten på ambulans med brutet ben för att andra ringt ambulansen i onödan... Sedan kommer man ihåg att själv åkte man såklart taxi med sitt brutna ben! förra året. Skulle aldrig kommit på tanken! att ringa ambulans om inte det var ett väldigt allvarligt brott. Ja det gör lite ont att hasa in och ut, eller mycket, men man har ju brutit benet, onekligen och det gör ont. Så egentligen är den stackars personen intervjuad i Expressen inte en av de som råkat ut för att andra ringer i onödan, utan har sannolikt ringt i onödan och kanske tar upp en ambulans från en trafikolycka.
 
Igen: var har jag skrivit att allt fungerar bra?
Jag har bestämt för mig att jag har tagit upp exempel på sådant som inte gör det.

Eller vill du bara vara dum?
Nej inte alls. Jag har uppfattat att du tycker att läkarbristen är ett problem och fördelningen av dem. Men även onödig hantering av köer, hit och ditskickande osv. Saker som kanske är svåra att åtgärda. Däremot kanske vi skiljer oss åt i att jag trodde många inom organisationen tyckte att själva sättet att organisera vården lämnade lite övrigt att önska. Jag är själv inte insatt förutom lästa tidningsartiklar. Så därför gav jag mig på den punkten, du vann den punkten. Om man inom organisationen tycker att tex New Public Management inte är problemet så kan jag inte argumentera mot det. Då kanske jag får tänka över min ståndpunkt i den frågan. Är inte övertygad helt, men är öppen för att bli det.
 
En jättesvår fråga!

Jag tror att "läkartätheten" handlar om antalet legitimerade läkare. Och där räknas (i alla länder) även pensionerade läkare in, tror jag.

Om vi har ett högre behov eller inte är också en fråga som är svår att besvara.
Till viss del har vi nog ett högre behov jämfört med en del andra länder, på så sätt att vi har en ganska gammal befolkning. Sverige har en hög medellivslängd, internationellt sett, vad gäller både män och kvinnor.
I många länder är det nog helt gratis för befolkningen att uppsöka läkare så jag tror inte att det är ett "giltigt argument".
Men jag tror att olika sök-mönster kan ha betydelse, och olika förväntan.

I exempelvis Tyskland kan en vanlig läkartid vara tio minuter lång (nu syftar jag på "allmänmedicin") och då hinner förstås läkaren träffa väldigt många patienter på en dag, men kan förstås inte ens låtsas sätta sig in i något slags helhetsperspektiv.

I Sverige har vi stort fokus, när det gäller läkares anställning, på sjukhusen.
För ca 20 år sedan fanns det ganska många och flitigt besökta "medicinmottagningar" på sjukhusen.
Exempelvis personer med hjärtsvikt sköttes då av hjärtspecialister. När man diagnosticerar allt fler personer med hjärtsvikt, och personerna med läkemedels hjälp lever längre, räckte inte antalet hjärtspecialister till. Då överfördes den diagnosgruppen till vårdcentralerna, utan att bemanningen ökade på vårdcentralerna.
Samma sak med kontroller efter hjärtinfarkt och stroke.

Det finns en rekommendation (via Socialstyrelsen) om att personer med högt blodtryck som behöver fler än två läkemedel för att uppnå målvärdet ska gå hon invärtesmedicinare. Invärtesmedicinarna räcker inte till, så verkligheten är att personerna med högt blodtryck, även med en kombination med fem olika preparat, sköts på vårdcentralerna. Utan att bemanningen ökats.

Behandlingsmålen gällande exempelvis blodtryck och diabetes har skärpts vilket innebär att det går åt mer tid för att kontrollera och följa upp och justera behandlingar. Utan att bemanningen ökats.

En orsak till att sjukhusläkarna inte räcker till är att man kan göra mer och mer avancerade behandlingar med fler och sjukare patienter, så sjukhusläkarna har ofta andra uppgifter än att ha mottagning (vissa specialiteter uppenbarligen helt undantagna från det här resonemanget).

I Sverige har vi en god överlevnad i cancer, internationellt jämfört.
Samma sak med överlevnad efter hjärtinfarkt och stroke.

Om man väljer att jämföra "resultat" i vården (det vill säga hur väl diabetiker behandlas, hur få komplikationer diabetiker får, överlevnad efter cancer och hjärt-kärlsjukdomar och liknande resultat) så står sig svensk sjukvård väldigt bra internationellt.
Men befolkningen är mycket mer missnöjd med vården i Sverige än vad man är i de flesta andra jämförbara länder.
Man är mer missnöjd med väntetiden, mer missnöjd med tillgänglig tid (trots att tidsutrymmet vid ett svenskt läkarbesök är större än exempelvis ett tyskt).

Det är väldigt komplext.

Igen: allt fungerar inte bra.

Men det är sällan den individuelle anställdes fel.
Att du sedan tolkat den här typen av uttalanden som att jag tycker att vården fungerar bra "från insidan" är i mina ögon mest bara anmärkningsvärt - eller ett försök att göra billiga poänger och misstänkliggöra mig personligen.
Tack då förstår jag. Intressant redogörelse.

Nej jag försökte inte misstänkliggöra dig, jag kanske bara försökte få det här inlägget ;) för det förklarar mycket för mig. Ett komplicerat problem med att vården är så bra att patienter inte riktigt försvinner ur den. Många att följa upp. Varje överlevande cancerpatient i den ny mycket bättre cancervården blir en extra att följa upp på så sätt, utan att man riktigt kan bygga ut i takt.
 
  • Gilla
Reactions: Sar
Bortkastad tid för både mig o VC läkare. Det behövdes ett läkarbesök o nytt intyg för att få ansöka om förlängning av färdjänst, visserligen tog besöket mindre än 5 minuter o jag fick mina recept förlängda i samma veva, vilket jag skulle fått ändå.
 
Tack då förstår jag. Intressant redogörelse.

Nej jag försökte inte misstänkliggöra dig, jag kanske bara försökte få det här inlägget ;) för det förklarar mycket för mig. Ett komplicerat problem med att vården är så bra att patienter inte riktigt försvinner ur den. Många att följa upp. Varje överlevande cancerpatient i den ny mycket bättre cancervården blir en extra att följa upp på så sätt, utan att man riktigt kan bygga ut i takt.

Precis så.

Men du hade fått samma typ av resonemang från mig med vänligare tonfall från din sida.
 
Underläkare? Eller helt enkelt legitemerad läkare?
Tydligen https://sv.wikipedia.org/wiki/Underläkare
Underläkare är således en stor grupp som omfattar personer som vikarierar under läkarstudierna, vikarierar efter läkarexamen, gör allmäntjänstgöring, vikarierar efter legitimation. Legitimerade läkare som gör sin specialisttjänstgöring kallas för ST-läkare.
Man är tydligen bara vikarie som underläkare dock? Sedan måste man då bli specialist. Tex allmänläkare. Jag trodde nog att det fanns en typ av läkare som ännu inte utbildat sig till specialist men som kunde vara fast anställd.
 
Precis så.

Men du hade fått samma typ av resonemang från mig med vänligare tonfall från din sida.
Ok, fast detsamma :) jag uppfattade dig som ganska arg på mig från inlägg ett, antagligen text och uppfattning, och då blev nog mina inlägg annorlunda än de var menade. Dvs de var inte heller argt menade, jag har inte skrivit dem i hm "arg" sinnesstämning.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp