Sv: Hästpratare? Äkta?
nu har jag suttit och läst igenom tråden och jag inser att det finns många skeptiker...
Jag själv vet inte om detta med hästprateri är sant eller om det bara är rubbish...
Det finns säkert folk som tar situationer till hjälp för att tjäna pengar ex: En stackars tjej/kille är på väg att förlora sin bästa vän, alla andra har dömt ut hästen så i sista desperat försök så har hon tagit kontakt med en så kallad hästpratare för att få höra det dem vill höra! Med andra ord att hästen kommer att klara sig och att allt kommer bli okej...
Nu påstår jag inte att prata med hästar är Rubbish men jag säger att det nog är svårt att kunna skilja sant från falskt...
Jag skulle aldrig anlita en hästpratare på distans jag har väldsigt svårt att tro att genom bara se på ett kort så ska en person kunna se och förstå vad för problem hästen har...
Men jag kan inte utesluta telepati, medialitet etc. etc. för det finns så mycket som talar emot vetenskapen:
som ex, när man kommer till stallet och känner att det är nått som är galet! och man ser att en häst har fastnat i staketet.
Eller den känsla man har när man har varit på en plats förut men man här helt säker på att man aldrig varit där.
För att inte säga dem gånger man går in i ett tvärtomt hus men ändå inte känner sig ensam... Eller den känslan man får när man går igenom en kyrkogård på natten...
Sen en annan fundering... på 1300talet så brände vi häxor i norden och om jag har förstått saken rätt så kan inte heller magi bevisas genom vetenskap?
Eller brändes det verkligen människor på bål bara för att grannfrun hade agg mot den första frun för att den personen i fråga hade en flört med hennes man?
Sen en annan sak som gör mig mera skeptiskt emot att det inte vetenskapligt bevisat att man inte kan prata med djur dels för att jag själv när jag var liten var med om att "prata" med djur:
När jag var 7år hade vi en beagel som hette Charlie, jag satt ute med honom på gården och han sa till mig att han var hungrig, jätte hungrig... Så jag gick in och pratade med min plastpappa att han var hungrig och att han ville ha mat NU! Min plastpappa ville gärna veta hur jag kunde veta det och jag sa att Charlie hade sagt det till mig... Han skakade på huvet men jag fick ett paket knäckebröd att mata hunden med för det tyckte han var gott... Jag skulle kanske avfärdat det som ett barns fantasier men det faktum att jag fortf. minns det gör mig tveksam att det är en fantasi.
Min andra upplevelse var när jag var 10år och gick på ridskola och min favvo-ponny skulle säljas, jag var jätte ledsen och gick in för att prata med min ponny och jag satte mig och viskade i hennes öra: Stegra hela tiden när dem försöker rida dig, då får du komma tillbaka...
Två dagar senare är ponnyn tillbaka för att tjejen som köpt henne inte kunde rida henne för att ponnyn stegrade hela tiden när dem försökte sätta sig på henne.
Nu detta gör mig åtminstone något övertygad om att vissa kan prata med djur och att man är som barn mer öppen till kommunikation på fler sätt än bara med munnen...
Något luddigt förklarat men hoppas att jag lyckats krånglat in min syn på saker och ting...
