Sv: Hästmänniskor som inte uppför sig
Du ska INTE vara orolig!
Jag är precis som du, fast jag hade 25 års uppehåll och sen skaffade min första häst. Förstagångshästägare alltså, och dessutom kämpade jag med rädsla för att jag inte ridit på så länge. Och jag har ENBART fått stöd, hjälp och peppning ifrån min omgivning - dom har hejat på, ställt upp, hjälpt till och velat att det skulle gå bra för mig och bara varit glada över de framgångar jag gjort. Jag har fått vänner för livet inom hästsporten.
Så jag tycker inte att man kan generalisera om hur "hästfolk" uppför sig.
Jag är en mogen kvinna som efter att barnen har blivit vuxna har tagit upp ridningen efter 20 års uppehåll.
Men jag är orolig för att hamna i det läget som du känner att du är i, att man efter många halvt välmenande kommentarer inte vet vad som är vad, och kanske dömer folk hårdare pga att man hamnat i försvarsställning för många gånger därför att en del har en tendens att intelligensbefria en som nybörjare inom ridsporten. Här verkar det ibland bara vara antalet år som man ridit som räknas, inte hur driven och målmedveten man är.
Du ska INTE vara orolig!
Jag är precis som du, fast jag hade 25 års uppehåll och sen skaffade min första häst. Förstagångshästägare alltså, och dessutom kämpade jag med rädsla för att jag inte ridit på så länge. Och jag har ENBART fått stöd, hjälp och peppning ifrån min omgivning - dom har hejat på, ställt upp, hjälpt till och velat att det skulle gå bra för mig och bara varit glada över de framgångar jag gjort. Jag har fått vänner för livet inom hästsporten.
Så jag tycker inte att man kan generalisera om hur "hästfolk" uppför sig.