Undrar hur utbrett det är inom hästeriet att inte alls ifrågasätta?
Elelr törs inte många hästmänniskor ifrågasätta? Och varför inte i så fall tro?!
För att vissa människor bara har en mentor, en referens, som de litar blint på, istället för att låta hästen vara sin mentor, lyssna på den, lära sig av den, titta på sin egen flock man har hemma,(Om den är något sånär fungerande) och ännu mer skrämmande är det med folk som går några kurser, sen håller kurser själv, utifrån vad de lärt sig av EN MÄNNISKA!!! Nog vore det väl bättre att lära sig av den det handlar om, nämligen hästen. Detta glöms ofta bort, kursdeltagarna går hem och övar på tricksen som de lärt sig, utan att fråga hästen först om det passar just den, just här, just nu. "Det funkade ju på kursen"
En mentor ska kunna läsa hästen och förmedla dess budskap, inte citera vad som är skrivet i en bok. Detta kan tyckas vara samma sak i grund och botten, men en sagd sak som ska slungas vidare från öra till mun, från mun till öra blir snart en helt annan sak.
Jag föredrar mentorer som lever med hästarna hos hästarna och där man kan SE vilken kontakt de har med sin flock.
Dessutom om man ska hård-dra det så har vi väl knappt några genuina flockar i Sverige? Gotlandsrussen är väl ett ex. finns det fler? Alla andra flockar är enligt mig konstellationer och hop-plock av en samling individer som slussas ihop och sen får kämpa för en naturlig plats, detta kan skapa en fruktansvärd oreda, sen komer vi kursdeltagare och ska spana in dessa förvirrade individer som knappt själva vet var deras plats i deras lilla hästsamhälle är, än mindre vet vilken uppgift de har. Här kan det också bli svåra missuppfattningar, som följer med hem "För så fungerade det i den flocken".
Nu ballade jag ur från huvudfrågan, som vanligt, men detta är ett för mig kärt ämne eftersom jag skriver mkt om det.
Undrar hur många som sparkat grus på sin häst sen i Torsdags... :smirk: