Sv: Hästköp ??
Veterinärer och forskare vet en hel del om denna sk sjukdom, som nu fö går under namnet Anaplasmos.
Sjukdomen yttrar sig som hög feber och svullna extremiteter. Den är känd hos flera däggdjur, men inte hos någon annan art har den blivit så populär som hos hästar och deras ägare. Sjukdomen självläker, men man kan snabba på förloppet med antibiotikabehandling. Behandlingen i sig sker endast med intravenös tillförsel av antibiotikat tetracyklin. Detta är ett bredspektrumantibiotika som man egentligen inte bör använda i onödan då det kan komma att ha stor betydelse vid allvarliga sjukdomar orsakade av bakterier med utvecklad resistens mot andra typer av antibiotika.
Någon "kronisk ehrlichios" finns inte. Däremot finns det mängder med halta hästar där någon egentlig diagnos inte kan ställas (diagnsotiken är faktiskt ganska begränsad). Dessa hästar tror djurägare, ofta pga bristande kunskap, är drabbade av anaplasmos. Vissa veterinärer behandlar hellre än gärna (drygar onekligen ut kassan en del, möjligen är de fast övertygade om att hästens problem verkligen ligger i denna infektionssjukdom) och så blir hästen bättre - under ett par månader. Tetracyklinet tar död på de flesta infektioner och har även en outredd positiv inverkan på senor och ligament. När effekten avtar säger man att hästen på nytt insjuknat i sin "kroniska sjukdom". Mycket tragiskt.
Av förklarliga skäl så har flera försäkringsbolag slutat att betala ersättning för dessa behandlingar. Att flera hästar skulle dömas ut pga anaplasmos låter inte som fakta.
Den största orsaken till dessa missuppfattningar torde vara att djurägaren får hem ett provsvar där det minsann står att hästen är sjuk, den har en "titer".
Siffran som anges är alltså ett spädningsmått på hur många gånger man kan späda hästens serum och ändå hitta antikroppar mot den aktuella organismen. En hög titer betyder en relativt hög koncentration medan en låg titer mer eller mindre tillhör normaltillståndet hos en häst.
En antikropp är en liten rackare som bildas så snart ett främmande agens, t ex en bakterie eller ett virus, försöker göra intrång i kroppen. Eftersom det är väl känt att en stor procent av alla fästingar bär på anaplasmos så är det helt naturligt att hästen varje gång den blir biten av ett sådant litet kräk kan utsättas för smitta. Hästens kropp reagerar omedelbart, bildar antikroppar och BEKÄMPAR bakterien. Den blir alltså inte nödvändigtvis sjuk eller ens infekterad.
Jämför om du har en kompis som har halsfluss. Kompisen hostar på dig, du får i dig de sjukdomsalstrande streptokockerna men eftersom du har ett aktivt immunförsvar så blir du inte sjuk. Däremot kommer du att ha "halsflussantikroppar" i blodet under ett par månader framöver, detta betyder att du har STÖTT PÅ SMITTAN - inte att du har haft halsfluss.
Det finns miljoner olika antikroppar i hästens blod. Dessa skyddar hästen!
Vidare kan man säga om dessa antikroppar att de uppstiger till en mätbar koncentration först ett par tre veckor efter själva smittotillfället. Om hästen trots allt infekteras så kommer antikroppsproduktionen att fortsätta - titern stiger alltså. Detta ser man lätt genom att ta ett så kallat parprov:
Brunte är lite hängig, ett blodprov tas. Han har en titer (anaplasmos/ehrlichios) på 1:40. Det är lågt och indikerar inte sjukdom. Efter två veckor tas ett nytt prov. Det ligger på 1:640 - titern = antikroppskoncentrationen har stigit, man kan misstänka att Brunte fått en infektion. Antikroppsbilden visar hur det såg ut i Bruntes blod för ett par veckor sedan - han kan trots det stigande värdet vara på bättringsvägen nu.
Om Brunte så provtas igen efter 1 månad så kan värdet åter ha sjunkit, men förmodligen inte ner till 1:40. Antikropparna är nämligen ganska seglivade och kan återfinnas i blodet långt efter en genomgången infektion.
Nu säger jag inte att hästar inte kan insjukna i anaplasmos. Det bästa sättet att ställa diagnos är att ta ett blodprov där man letar efter själva bakterien. Provet kallas PCR och är ett mycket känsligt test. Det andra alternativet är parprover som jag beskrev ovan. Jag har själv ett sto som insjuknade med hög feber och svullna ben under sin dräktighet (ganska ospecifika symptom, man kan även misstänka olika viroser). Blodprovet visade då på inklusionskroppar av ehrlichia i hennes blod (sk blodutstryk, används inte så mycket längre). Antikroppstitern hade inte hunnit stiga än, men att påvisa bakterien är naturligvis ett säkrare diagnostikum. Eftersom tetracyklin kan ge bestående skador på fostret så valde vi att inte behandla. Året efter gick hon som vanligt på tävlingsbanorna och har aldrig haft några problem av sin sjukdom.
Om man är intresserad av att köpa en häst som fungerar utmärkt ska man absolut inte låta sig avskräckas av en låg antikroppstiter. Om hästen går igenom en veterinärbesiktning fö så är det fritt fram att köpa den! Allt annat är dumheter!
Jag har träffat på många "kroniker" som vid en ordentlig genomgång har visat sig ha pålagringar i kronled, kissing spines, dåligt tillpassad sadel mm. Dessa hästar hade inte gått att rädda med antibiotika och "dödssiffrorna" för ehrlichios hade stigit om vi ite hittat grundorsaken. Stirra er inte blinda på en antikroppstiter! Leta andra orsaker!
Har förstått att vetrinärer inte vet så mycket om den här sjukdomen när man ställer frågor så skruvar de på sig o kommer med diffusa svar. Ska tilläggas att det rör sig om ett äldre halvblod.
