Sv: Hästens själ av Klaus Ferdinand Hempling
Läst boken två gånger och sedan bläddrat i den litegrann.
Första gången blev jag arg, deprimerad och ja, uppgiven. KFH säger att "Det här är min väg och min väg är den rätta. Gör man inte så här så går det åt helvete". Sen kommer vi som sagt till karaktärsbeskrivningarna och där blev jag bestört och lite besviken. Han som tidigare känts så bra, tar han till sådana metoder?!
MEN, andra gångern jag läste såg jag förbi det. Jag såg hans väg som EN MÖJLIG väg, som kan ge mig tips, då jag ju vet med mig själv att det faktiskt funkat utan att göra exakt så som han gör. Karaktärsbeskrivningarna såg jag inte endast till nosryggens utseende etc, utan såg hur det hängde ihop med muskelspänningar i ansiktet, som säger väldigt mycket om en hästs sinnes-stämning. Hur en häst med dålig exteriör kan ge vissa uttryck och hur en häst med bra exteriör kan ge ett annat uttryck.
En häst som har lätt för sig i exteriören och inte bär på smärta pga den kommer ge en annan uppsyn än en häst med "kass" exteriör som bär på smärta pga den.
Jag kan rekomendera den, men då ska man läsa den flera gånger och försöka se förbi det man först tror sig se.