Hästen, konsten och etiken

[Shaggy]

Jag har två hästar själv, så har inget utifrånperspektiv. Men är konstnär med snart fem års utbildning och går på konstutställningar nästan varje vecka, så är väldigt van vid att se på och analysera konst. Tror det kan vara en del i att jag inte avskräcks av bilderna.

Ingen kritik till dig men den här delen av ditt inlägg får mig att tänka
Vad har hänt med konsten om man ska ha behövt studera konst i många år för att kunna uppskatta den. Har det inte gått rejält snett någonstans på vägen då? En normalbegåvad människa som hänger med i samhällsdebatten borde iallfall kunna se att något är konst annars har konsten blivit en arena enbart för de redan insatta och stänger ute större delen av befolkningen. Är det egentligen tanken med konsten?

 

[avslutat medlemskap]

Hela projektet visar bara på behovet av att till varje pris framhäva sig själv och sina egna intressen utan att ägna en tanke på de samarbetspartners man har i form av både människor och djur .

Som det mesta i dagens samhälle, "se mig - se mig - SE MIG", det genomsyrar hela samhället idag och inte minst på forum eller fejjan och andra sociala media samt tv. Kör man inte halvt ihjäl sig med en skateboard så kör man "psyksjuk/offerkofta", allt i hopp om att få folk att se det och reagera.

(Obs, jag syftar inte på rena psyksjuka utan dom som gör allt för att få synas.)

 

[Mabuse]

Jag tycker dom är spännande!
Det är intressant att hon lyckas väcka sådana reaktioner med sin bildserie. Tycker dom är starka uttrycksmässigt och estetiskt tilltalande. Man ser osäkerheten hos människorna, samtidigt som de litar på hästarna och låter fotografen styra. För mig uttrycker de på ett spännande sätt vårat förhållande till djur.
Tycker inte att de är sexualiserande, även om jag kan förstå att man kan se det i bilderna. För mig visar avkläddheten en skörhet som inte kunna uttryckas lika bra med påklädda modeller. Skörheten för mig är en viktig del i bildernas uttryck.

Jag förstår att man kan reagera på bristen på säkerhetstänk, men modellerna är nog medvetna om riskerna. Bristen på säkerhet är relevant i bildserien, är en viktig del för dom.

Jag har två hästar själv, så har inget utifrånperspektiv. Men är konstnär med snart fem års utbildning och går på konstutställningar nästan varje vecka, så är väldigt van vid att se på och analysera konst. Tror det kan vara en del i att jag inte avskräcks av bilderna.

Jag är också en väldigt van konstkonsument, men jag har svårt att bortse från hästarna även om jag kopplar på konstblicken, så att säga. Jag tycker inte det är konstnärligt spännande att använda sin makt eller status till att manipulera/lura andra till att utsätta sig för livsfara, jag tycker det är oetiskt.

Problemet med att koppla på det konstnärliga ögat är också att jag tycker det är rätt dålig konst, utöver avsmak för det oetiska väcker den inget i mig. Det är inte estetiskt vackert, och det är inte tankeväckande. Provokativt, visst, men det tycker inte jag är ett tillräckligt kriterium.

Jag tror också det till del handlar om vad @Petruska var inne på, att hästarna på bilderna är symboler, inte individer. Det finns ingen känsla för hästen i bilderna, och om man vill skildra relationen mellan människa och häst så är ju det rätt olyckligt, minst sagt. Misslyckat, skulle man också kunna säga.

Jag tänker att det hade varit mer spännande att ta de bilderna med hästar och människor som hade en nära relation. Jag tror det hade kunnat bli annorlunda, och mer intressant.

 

[Mabuse]

Ingen kritik till dig men den här delen av ditt inlägg får mig att tänka
Vad har hänt med konsten om man ska ha behövt studera konst i många år för att kunna uppskatta den. Har det inte gått rejält snett någonstans på vägen då? En normalbegåvad människa som hänger med i samhällsdebatten borde iallfall kunna se att något är konst annars har konsten blivit en arena enbart för de redan insatta och stänger ute större delen av befolkningen. Är det egentligen tanken med konsten?

Den mest statusfyllda konsten är den som bara någon mycket konstkunnig kan förstå och uppskatta, det ligger i konstfältets natur. Så det får man nog räkna med.

Och egentligen inte så konstigt, det är lite som ett en som inte kan så mycket om hästar tycker att en flashig häst är vacker, medan den som har tränat sitt öga och utbildat sig uppskattar andra hästar med mer ändamålsenlig exteriör (för att man ser att den flashiga hästen kanske har en svag överlinje, dålig halsansättning och balanstravar, även om den har fin man).

 

[Alexandra_W]

Hade man velat skildra häst och människa och är förtjust i rep så kunde man gjort jättevackra bilder där förhållandet mellan häst och människa skildras och förstärks av lösa rep. Dvs visa att bandet är bortom de fysiska restriktionerna. Att repen inte behövs. De är symboliska, och hästen skulle stanna hos människan utan det.

 

[Hermelin]

Ingen kritik till dig men den här delen av ditt inlägg får mig att tänka
Vad har hänt med konsten om man ska ha behövt studera konst i många år för att kunna uppskatta den. Har det inte gått rejält snett någonstans på vägen då? En normalbegåvad människa som hänger med i samhällsdebatten borde iallfall kunna se att något är konst annars har konsten blivit en arena enbart för de redan insatta och stänger ute större delen av befolkningen. Är det egentligen tanken med konsten?

Jag tror inte att det någonsin har behövts några studier för att kunna uppskatta konst. Inte då och inte nu. Däremot krävs det ju studier för att förstå kontexten och sammanhanget, för att veta vad som lett fram till just det här uttrycket. Så har det nog alltid varit. Och mycket av den konst som vi uppskattar idag sågs som fullständigt idiotisk när den producerades. Van Gogh till exempel sålde ju inte en enda av sina målningar.

 

[Mabuse]

Hade man velat skildra häst och människa och är förtjust i rep så kunde man gjort jättevackra bilder där förhållandet mellan häst och människa skildras och förstärks av lösa rep. Dvs visa att bandet är bortom de fysiska restriktionerna. Att repen inte behövs. De är symboliska, och hästen skulle stanna hos människan utan det.

Kanske att det skulle uppfattas som banalt. Jag tänker att den typen av konst Mörner gör vill problematisera och examinera sånt vi inte är helt bekväma med, inte i första hand göra jättevackra bilder som visar på något alla kan enas om är fint. Det skulle nog ses som ganska dålig och ointressant konst för den publik hon vänder sig till.

 

[Petruska]

Jag tycker dom är spännande!
Det är intressant att hon lyckas väcka sådana reaktioner med sin bildserie. Tycker dom är starka uttrycksmässigt och estetiskt tilltalande. Man ser osäkerheten hos människorna, samtidigt som de litar på hästarna och låter fotografen styra. För mig uttrycker de på ett spännande sätt vårat förhållande till djur.
Tycker inte att de är sexualiserande, även om jag kan förstå att man kan se det i bilderna. För mig visar avkläddheten en skörhet som inte kunna uttryckas lika bra med påklädda modeller. Skörheten för mig är en viktig del i bildernas uttryck.

Jag förstår att man kan reagera på bristen på säkerhetstänk, men modellerna är nog medvetna om riskerna. Bristen på säkerhet är relevant i bildserien, är en viktig del för dom.

Jag har två hästar själv, så har inget utifrånperspektiv. Men är konstnär med snart fem års utbildning och går på konstutställningar nästan varje vecka, så är väldigt van vid att se på och analysera konst. Tror det kan vara en del i att jag inte avskräcks av bilderna.

Jag tycker att det är intressant att reaktionerna kring säkerhetsaspekten blir så starka.

 

[Loons]

Osmakligt ja. Men plågeri - nja. Samma sak med ett bett hade ingen kallat plågeri. Hästen har dessutom stängd mun och verkar relativt obrydd.

Osmakligt. Olämpligt (rep bränner om något händer). Men jag kan inte se djurplågeriet?

Kanske får förtydliga lite, bilden symboliserar "plågeri" för mig. Smärta. Kanske inte är att hästen lider, men ser utroligt obekvämt ut för mig. Nu är jag också väldigt mjuk med hästar, jämfört med många andra som rider. För mig tycker jag många som rider med bett rider på ett sätt som jag tycker är plågeri (sitter och rattar, och allmänt hårdhänt hantering av hästar)... Jag skulle inte vilja ha ett sånt rep i munnen och få dragit ner mitt huvud, alltså skulle jag inte heller göra det på en häst (eller annat djur) för den sakens ordning eller för "konst". Dom har inget val, hästar är så utroligt fina djur, som oftast, även med smärtor, går med på massor saker, och folk som säger hästar inte gör något dom inte vill, är enligt mig, helt tappade på golvet. (Men nu blir detta en helt annan diskussion och OT, så tänker inte fortsätta den, men ville blot förklara vad jag menade )

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker dom är spännande!
Det är intressant att hon lyckas väcka sådana reaktioner med sin bildserie. Tycker dom är starka uttrycksmässigt och estetiskt tilltalande. Man ser osäkerheten hos människorna, samtidigt som de litar på hästarna och låter fotografen styra. För mig uttrycker de på ett spännande sätt vårat förhållande till djur.
Tycker inte att de är sexualiserande, även om jag kan förstå att man kan se det i bilderna. För mig visar avkläddheten en skörhet som inte kunna uttryckas lika bra med påklädda modeller. Skörheten för mig är en viktig del i bildernas uttryck.

Jag förstår att man kan reagera på bristen på säkerhetstänk, men modellerna är nog medvetna om riskerna. Bristen på säkerhet är relevant i bildserien, är en viktig del för dom.

Jag har två hästar själv, så har inget utifrånperspektiv. Men är konstnär med snart fem års utbildning och går på konstutställningar nästan varje vecka, så är väldigt van vid att se på och analysera konst. Tror det kan vara en del i att jag inte avskräcks av bilderna.

Du skriver att du inte avskräcks pga du är van med att se på konst. Innebär det att de som avskräcks inte är vana att se på konst?
Jag vet konstnärer som sett bilderna och det har varit väldigt olika reaktioner.

 

[Mabuse]

Jag tycker att det är intressant att reaktionerna kring säkerhetsaspekten blir så starka.

Det är ju för att man blir så enormt drillad i säkerhetstänk när man håller på med hästar, om man är i en professionell miljö. Aldrig lasta utan hjälm och handskar, alltid vända hästen mot sig när man släpper i hage, aldrig binda fast hästen utan panikhake om den får panik, aldrig sätta sig bredvid hästen, utan huka om man t ex ska linda ben, alltid hålla tygeln korrekt när man leder hästen, alltid sätta av och på täcket i rätt ordning så att hästen inte kan fastna i remmarna och få panik, alltid hålla sig utom räckhåll för bakhovarna om man t ex lastar, aldrig sätta sig på en häst utan hjälm, aldrig hantera hästen från marken utan skor som skyddar tårna om man skulle bli trampad, osv osv.

Då blir ju de här bilderna ungefär som om man hade fotat småbarn lekandes med osäkrade vapen, och visar de bilderna för en yrkesskytt.

 

[Petruska]

Jag är också en väldigt van konstkonsument, men jag har svårt att bortse från hästarna även om jag kopplar på konstblicken, så att säga. Jag tycker inte det är konstnärligt spännande att använda sin makt eller status till att manipulera/lura andra till att utsätta sig för livsfara, jag tycker det är oetiskt.

Problemet med att koppla på det konstnärliga ögat är också att jag tycker det är rätt dålig konst, utöver avsmak för det oetiska väcker den inget i mig. Det är inte estetiskt vackert, och det är inte tankeväckande. Provokativt, visst, men det tycker inte jag är ett tillräckligt kriterium.

Jag tror också det till del handlar om vad @Petruska var inne på, att hästarna på bilderna är symboler, inte individer. Det finns ingen känsla för hästen i bilderna, och om man vill skildra relationen mellan människa och häst så är ju det rätt olyckligt, minst sagt. Misslyckat, skulle man också kunna säga.

Jag tänker att det hade varit mer spännande att ta de bilderna med hästar och människor som hade en nära relation. Jag tror det hade kunnat bli annorlunda, och mer intressant.

Jag funderar lite till. Jag tror inte att jag tycker att det är "fel" att hästarna så att säga får mer av symbolvärde än av "hästvärde" i de här bilderna. Men för mig, i mitt liv, är jag ännu lite svältfödd på hästar i positioner i kulturen som relaterar till mig själv, att jag nog fortfarande letar efter identifikationsfaktorer i lite "för" hög grad, till exempel i de här bilderna. Eller i de relativt få hästböcker för vuxna jag har läst, och liknande.

Jag tycker inte alls att min jakt på identifikationsfaktorer är ett intressant sätt att titta på konst/läsa på, men jag märker att jag verkar behöva få den där jakten undanstökad först. Sedan kan jag titta som vanligt, också på hästmotiv/läsa hästböcker.

Jag märker tex också med de här bilderna att jag har väldigt lätt att bortse från säkerhetsaspekten och att jag tänker på uttrycken kring säkerheten i den här tråden i rätt hög grad som en sorts kulturellt fenomen. (Allt är väl kulturella fenomen, men att jag tänker så, alltså. Jag tänker ju inte så om allt jag ser, varje dag, hela tiden.) Jag tror själv att den lättheten delvis har att göra med att jag just ser hästarna på bilderna som symboler mer än som hästar, bilderna mer som bilder än som hästbilder. Om du förstår hur jag menar.

 

[Petruska]

Det är ju för att man blir så enormt drillad i säkerhetstänk när man håller på med hästar, om man är i en professionell miljö. Aldrig lasta utan hjälm och handskar, alltid vända hästen mot sig när man släpper i hage, aldrig binda fast hästen utan panikhake om den får panik, aldrig sätta sig bredvid hästen, utan huka om man t ex ska linda ben, alltid hålla tygeln korrekt när man leder hästen, alltid sätta av och på täcket i rätt ordning så att hästen inte kan fastna i remmarna och få panik, alltid hålla sig utom räckhåll för bakhovarna om man t ex lastar, aldrig sätta sig på en häst utan hjälm, aldrig hantera hästen från marken utan skor som skyddar tårna om man skulle bli trampad, osv osv.

Då blir ju de här bilderna ungefär som om man hade fotat småbarn lekandes med osäkrade vapen, och visar de bilderna för en yrkesskytt.

Det där förstår jag givetvis. Men ändå. (Jag är ju också drillad sedan decennier, min första ridlärare var avdankad militär.)

 

[Alexandra_W]

Kanske att det skulle uppfattas som banalt. Jag tänker att den typen av konst Mörner gör vill problematisera och examinera sånt vi inte är helt bekväma med, inte i första hand göra jättevackra bilder som visar på något alla kan enas om är fint. Det skulle nog ses som ganska dålig och ointressant konst för den publik hon vänder sig till.

Absolut. Det var mer ett inlägg att jag inte en sekund tror på att hon vill skildra bandet eller relationen mellan häst och människa. (Man kan göra bilder av det slaget jag beskrev konstnärliga med. Miljö och vinkel tex gör en "jättefin hästbild" till något annat). Utan det hon vill skildra och förmedla med sina bilder är något annat. Och då är det bättre hon står för det. Ur alla aspekter.

 

[Mabuse]

Det där förstår jag givetvis. Men ändå. (Jag är ju också drillad sedan decennier, min första ridlärare var avdankad militär.)

Men ändå vadå?

Nu tillbringar större delen av min stalltid på en ridskola, och där är såklart säkerheten i fokus på ett sätt som den normalt inte är i ett privatstall, där folk gör lite mer som de vill. Jag tycker jag är våghalsig som ryktar hästen utan att binda fast den, om man säger så, då blir ju steget till att binda fast en människa utan hjälm eller annan skyddsutrustning på en häst väldigt långt.

Är man drillad i att göra saker på ett sätt, så reagerar man förstås när någon gör tvärtom, och därigenom utsätter andra för fara. Eller tänker du att det är något mer?

 

[Mabuse]

Absolut. Det var mer ett inlägg att jag inte en sekund tror på att hon vill skildra bandet eller relationen mellan häst och människa. (Man kan göra bilder av det slaget jag beskrev konstnärliga med. Miljö och vinkel tex gör en "jättefin hästbild" till något annat). Utan det hon vill skildra och förmedla med sina bilder är något annat. Och då är det bättre hon står för det. Ur alla aspekter.

Hon beskriver ju i programmet att det handlar om relationen mellan häst och människa. En relation behöver ju inte vara ett nära band, det kan lika gärna handla om utsatthet, underkastelse och tvång. Relation i betydelsen förhållandet mellan två saker.

 

[Badger]

I senaste avsnittet av Kobra (ligger ute på SVT play) handlar det om hästfolk, och några minuter in kommer ett inslag om konstnären Sophie Mörner, som fotat människor med hästar. Hon berättar i programmet om bilderna, där hon bundit ihop hästar och människor:

Hon berättar i programmet att hon valde modeller som inte kunde något om hästar, och ville binda dem ganska tight ihop så att hästarna spjärnar emot.

Jag märker att jag reagerar rätt starkt på de här bilderna. Inte för det konstnärliga värdet, utan på etiken. För det första tycker jag det är osmakligt och respektlöst mot hästarna att använda dem som objekt på det här sättet, för det andra säkerhetsaspekten. Hon säger att det verkligen krävdes att modellerna litade på henne, för hon band fast dem på hästar de inte kände (och knappast hon heller, hon bor i New York och det är olika hästar på bilderna, så hon har knappast en nära relation till alla hästarna som är med på bilderna), så de var väldigt utsatta och hade kunnat bli skadade av hästarna. Men egentligen så kunde hon väl inte alls garantera deras säkerhet, modellerna kanske litade på henne, men en van hästmänniska hade ju knappast gått med på att bindas fast vid en för en själv och fotografen okänd häst på det sättet, för man förstår att det är farligt, både för en själv och hästen. Men uppenbarligen upplever ju inte journalisten som gjort inslaget saken på det sättet.

Hur ser ni på de här bilderna? (Lägger tråden här snarare än på hästforumen eftersom det handlar om konst och etik, snarare än om hästhantering i sig)

Tycker det verkar lite otäckt. (men jag kanske överdriver)

(Känns som att en häst som kommer lös kan strypa någon eller snubbla och bryta ett ben och att det kanske inte är så snällt, mot hästen. Men det är bara intrycket, man kanske måste veta mer.)

Sedan är det ju konst, det är kanske meningen att det ska vara lite otäckt och obehagligt och de har stora säkerhetspådrag utanför bild. (bara läst inlägg 1 så jag kan ändra åsikt )

(Möjlig könsdiskriminering, på de två bilderna som syns här är det ganska avklädda och meningslösa kvinnor som beter sig inkompetent och smeksamt eller inkompetent och ineffektivt. Med lite tur har hon några mesiga smeksiga halvnakna män också... Hästarna framstår som hjälplösa och lite meningslösa på samma vis. Meningslösa harmlösa djur för meningslösa infantila kvinnor att leka med . Problem löses med några inkompetenta män.)

 

[Petruska]

Men ändå vadå?

Nu tillbringar större delen av min stalltid på en ridskola, och där är såklart säkerheten i fokus på ett sätt som den normalt inte är i ett privatstall, där folk gör lite mer som de vill. Jag tycker jag är våghalsig som ryktar hästen utan att binda fast den, om man säger så, då blir ju steget till att binda fast en människa utan hjälm eller annan skyddsutrustning på en häst väldigt långt.

Är man drillad i att göra saker på ett sätt, så reagerar man förstås när någon gör tvärtom, och därigenom utsätter andra för fara. Eller tänker du att det är något mer?

Nej, jag märker bara att jag i det här sammanhanget - och även ibland annars - hamnar just i att jag tittar på reaktionerna över det bristande säkerhetstänkandet som just ett kulturellt fenomen.

Häromdagen i stallet reagerade jag på just det där säkerhetsmedvetna viset när jag tyckte att en stallkompis hanterade tömmarna slarvigt och osäkert. Även då fick jag sekunden efter så att säga syn på mig själv som reagerar på bristande säkerhetstänkande. Jag får syn på att jag är med i kulturen, så att säga.

Det är något lite spännande med det där att man så gärna vill uttrycka när man ser brister i säkerhet, även i sammanhang då man inte kan göra något åt det (tex när man ser foton).

 

[stjarnhimmel]

Jag tyckte också det var intressant att många reagerade på olika saker i bilderna. Många på säkerheten medan jag mest tycker att känslan i bilderna är rejält obehaglig.
Jag har inte sett tv-inslaget så hon kanske ville att betraktaren ska känna obehag och bli upprörd.

 

[Tass]

Hon hade kunnat göra de här bilderna utan att blanda in risker för människor och djur. Hon hade kunnat göra fotomontage, hon hade kunnat teckna, hon hade kunnat måla.
Det finns säkert en anledning till att hon i alla fall valde att göra det på ett riskfyllt sätt, med okunniga modeller och riktiga hästar. Men vilken är då anledningen?