Mabuse
Trådstartare
Sophie Mörner säger själv i programmet att just straighta män ofta påstår att hennes bilder - inte bara de här - anspelar på sex på olika vis. Hon är rätt tydlig med att hon tycker att det säger mer om de straighta männen ifråga än om hennes bilder.
Det hade kanske varit mer intressant att utforska kan jag tycka, the male gaze och hur den sexualiserar kvinnors interaktion med hästar. Fast det skulle fortfarande inte motivera att utsätta dem man fotograferar för livsfara för att man vill få till sina bilder. Och sexualiseringen är inte det hon vill utforska, som jag förstår det, utan underkastelsen.
Jag kan tycka att hela programmet är ett exempel på en annan kliché som vuxit fram den senaste tiden i Sverige åtminstone, där kvinnors relationer till hästar romantiseras oh exotiseras, att det handlar om något djupt och farligt och innerligt, ett feministiskt projekt och en ledarskapsskola och allt vad det nu är. Ofta är den som gör reportaget/konsten/whatever någon som hållit på med hästar som barn, men inte seriöst som vuxen, och därför bibehållit ett (ridskole)barns syn och upplevelse av hur det är att vara med hästar, och sen bara extrapolerar det till vuxnas relationer till hästar. Utan att tänka på att det kanske var en hel del man inte fattade som femtonåring, att det finns mer eller annat i en hästvärld än det en tonåring greppar. Man kanske inte riktigt förstod sig på hästar och ridning då.
Ibland tänker jag att en häst är bara en häst, för att parafrasera Freud, och det är gott nog.