Jag tänker att det är en kombination av exteriör och utbildning.
Min har garanterat kallblod i sig, har väldigt kort hals som dessutom är bred och lågt ansatt, ser ut lite som en dragster rakt från sidan
När han kom fanns det två lägen. Bli stark som ett as och springa fort, bli spänd, hög i nacken, vika in näsan, släppa bettet och springa fort.
Hans naturliga läge är att ta tag framåt och kuta och vid minsta förändring bli spänd och springig.
Han kan fortfarande vilja häva sig framåt men väldigt sällan numer.
Tålamod och konsekvent ridning i samband med att han har en väldigt bra inställning till arbete och vill göra rätt har underlättat. Hos en skickligare ryttare hade det givetvis gått snabbare men jag har inte haft någon brådska. Nu är han supertrevlig att rida och senast igår fick jag massor av beröm av min tränare som sett honom sen dag ett.
Så jag tror absolut att det går att komma till trevlig ridning även om utgångsläget känns lite drygt.
För mig är det viktiga att viljan finns hos hästen, det var det jag fastnade för hos min. Han vill verkligen vara till lags och är så himla snäll och förlåtande, då är det värt att lägga lite tid och jobb.