Hästar som blir tunga fram/i handen, kallblodsrelaterat?

Men jag måste ju ändå tycka det är lite orättvist där man lägger den största tyngden på exteriör. Jag tror den är betydligt mindre än vad folk vill göra gällande. En häst med ”fel” exteriör kan ju fortfarande vara lätt i munnen, mjuk och rakriktad (i sin rätta betydelse).

Ett halvblod av racermodell med fel ryttare blir garanterat tung i handen den också. Det är jag övertygad om. Det är ju det de flesta hobbyryttare kämpar med dagligen.

Oj - jag har inte tolkat att merparten i tråden öht bedömt att exteriör i sak är avgörande ?
Däremot självklart har exteriör en avgörande roll ang hur lätt (eller svårt) det är att utbilda och få en häst vidare utbildningsmässigt om vi pratar bärighet .

Jag tycker typ alla som reflekterat i tråden har uttryckt just detta .
 
Senast ändrad:
Märker en sak som är lite rasbetingat iaf av mina erfarenheter och det är kallblod som lägger mycket vikt/balans i handen?

Har även jämförelser till kallblodstravare/varmblodstravare där jag kännt skillnad och även ser skillnad på val av bett?

Hur upplever ni detta?

Jag har haft en stor nordsvensk med lång rygg och grov, lågt ansatt hals. Den hängde typ aldrig i handen. Ibland hade den tendens till att göra det men då var det alltid av någon särskild anledning (hänga på kompisar, nedförsbacke i för högt tempo osv) och det berodde då på att jag som ryttare inte red ordentligt. Om jag red och påminde den om att samla ihop sig så var det inget problem trots den ofördelaktiga exteriören.

Numer har jag en kallblodstravare som startat tills den var åtta år och den kan ligga på men inte hänga i handen, om du förstår hur jag menar. När den börjar ånga på måste jag vara mkt tydlig och rida med jättemycket ben för att få den att samla ihop sig och sänka tempot. Om jag är ouppmärksam kan den öka hastigheten lite i taget och sedan blir det svettigt att rida ihop den igen. Den rids på ett vanligt tvådelat bett, jag upplever inte att jag behöver någon broms utan i sådana fall mer uthållighet i mina ben.

Jag har även haft en varmblodstravare som kunde ligga på något fruktansvärt vid körning men som jag red med sidepull i alla år. Funkade utmärkt med den hästen, jag red endast ut med den så behövde egentligen mest styra. Den lyssnade till sist mest på rösten.

Jag ser mest kallblodstravare och de rids med vanligt tränsbett eller stångbett om ryttaren vill tävla på en hand. Samma med de varmblod jag sett men de har varit dressyr-ridna och har bara haft tränsbett. Detta under den senaste tiden alltså.

Jag tänker att man får utbilda hästen till i alla fall ett läge som känns behagligt att rida i, satsar man högre får man lägga ner mer tid och arbete. Hästen ska vara lydig men det är givetvis så att man kan få påminna den om hur det ska vara en dag när det blåser mycket/kompisarna galopperar framför/tåget kom eller något annat gör att den blir extra ivrig.
 
Jag har en kallblodstravare som lätt blir tung i handen, han är framtung i exteriören jag tror det spelar in mycket. Han rör sig framtungt även när han är utan ryttare.
20190326_153339.webp
 
Har en kallblodstravare. Något lång rygg och framtung i exteriören, relativt outbildad, men hänger absolut inte på bettet oavsett om vi kör tränsbett eller hävstång. Fantastisk galopp (när hon inte rusar i 220, vilket hon gör på bett hon inte gillar har vi kommit fram till) . Problemet med min är som många andra med kallblodstravare har- lätt till stress, smart, ganska bekväm och egensinnig. När jag fick henne kom hon med ett hävstångsbett. Slösade några tusenlappar på att prova allehanda tränsbett (väldigt förtjust i Sprenger) för jag var också av åsikten att alla hästar går att rida på tränsbett...Hahaha! Rider nu i princip bara på hävstångsbett (pelham och kimblewick). 95% av tiden är hon underbar och skulle lätt kunna ridas på vilket tränsbett som helst, 5 % av tiden är hon en riktig jävla envis satmara oavsett om vi är ute eller inne och då är man glad att man har lite mer att säga till om 🤷🏻‍♀️
 
Oj - jag har inte tolkat att merparten i tråden öht bedömt att exteriör i sak är avgörande ?
Däremot självklart har exteriör en avgörande roll ang hur lätt (eller svårt) det är att utbilda och få en häst vidare utbildningsmässigt om vi pratar bärighet .

Jag tycker typ alla som reflekterat i tråden har uttryckt just detta .

Det var allmänt men det var verkligen inte tydligt skrivet av mig.

De flesta jag möter har inte kunskapen utan skyller oftast på exteriör och att de inte kan därför.

Det värsta var väl den extremt kända tränaren som tyckte jag lika väl kunde sluta tävla med min fjordhäst eftersom deras halskotor sitter annorlunda fast i resten av kroppen annorlunda än andra hästars. Det skulle då resultera i att den inte kunde gå på tömmen gärna inte kunna andas samtidigt.
 
Jo, så KAN det vara. Jag upplever oftast kallbloden som hästar som äääälskar att jobba, men gärna bekvämt.
För de nordsvenskar (ganska många genom åren) jag haft så har arbetsviljan varit enorm i deras rätta element. som är lågintensivt arbete eller tungt dragjobb, tex skogsjobb. De kan jobba flera timmar så att svetten rinner av dem men de fortsätter och har öronen framåt. Den typen av jobb passar deras exteriör. Ridning kräver en helt annan typ av arbete, ett arbete där deras kropp inte hjälper dem i arbetet (som den gör i draget) och det blir nog lite motigare mentalt. Så är det för oss människor också. Jag har tunga tjocka ben men har i perioder sprungit mkt ändå (militärtjänst) Det har mkt sällan varit en trevlig upplevelse. Men när jag vandrar med tung packning eller tex sätter staket så har jag mkt stor uthållighet. För där är min kroppsform en tillgång.
 
Det var allmänt men det var verkligen inte tydligt skrivet av mig.

De flesta jag möter har inte kunskapen utan skyller oftast på exteriör och att de inte kan därför.

Det värsta var väl den extremt kända tränaren som tyckte jag lika väl kunde sluta tävla med min fjordhäst eftersom deras halskotor sitter annorlunda fast i resten av kroppen annorlunda än andra hästars. Det skulle då resultera i att den inte kunde gå på tömmen gärna inte kunna andas samtidigt.

Fast om det för trångt mellan ganaschen och atlasvingen (som sitter på första halskotan, atlas) kommer mjukdelar i kläm när hästen "går på tygeln". En hel del grövre hästar har just trångt där .
 
Det var allmänt men det var verkligen inte tydligt skrivet av mig.

De flesta jag möter har inte kunskapen utan skyller oftast på exteriör och att de inte kan därför.

Det värsta var väl den extremt kända tränaren som tyckte jag lika väl kunde sluta tävla med min fjordhäst eftersom deras halskotor sitter annorlunda fast i resten av kroppen annorlunda än andra hästars. Det skulle då resultera i att den inte kunde gå på tömmen gärna inte kunna andas samtidigt.

Håller med @mackan i det här.
Min ponny hade en sån grov och kort hals att det fanns risk för att han skulle bli klämd. Det finns gott om såna fjordingar också.
Så där måste man vara än mer noggrann i att rida så man får upp underhalsen och då öppnar en tight ganashvinkel så gott det går. Och hög form kan bli svårt.

Sen finns det ju absolut hästar med lång, smal hals som har tight ganashvinkel och de kan också bli klämda. Och reagera med utbrott pga smärtan.
Förr kikade man ju mer på det vid val av ridhäst upplever jag. Och det var klokt!

Så man får ju anpassa arbetet efter vad hästen kan må bra av, oavsett ras.
 
Jag tycker egentligen att det där med "tung i handen" är en märklig företeelse.
Hästen är så extremt känslig i sin mun, så jag har svårt att tänka mig att någon enda häst tycker det är trevligt att gå och hänga på bettet.
Jag har inte svaret på alla frågor, men jag har svårt att tänka mig att det finns hästar som hänger på bettet om man inte ger dem något att hänga mot från början.

Håller med ang att "tung i handen" är ett jäkla tråkigt uttryck som leder till missuppfattningar. Hästen kan inte vara tung om inte ryttaren drar.
Sen visst kan en häst gå emot en hjälp.
Men just tung i handen-grejen folk säger upplever jag oftast är ett genomgående häng, okänslighet etc som beror på att ryttaren inte har koll på sin hand och själv inte låter hästen få eftergift och rida i eftergiften tills man behöver ge en hjälp. Och iom det måste öka på kraften för det.
 
Det var allmänt men det var verkligen inte tydligt skrivet av mig.

De flesta jag möter har inte kunskapen utan skyller oftast på exteriör och att de inte kan därför.

Det värsta var väl den extremt kända tränaren som tyckte jag lika väl kunde sluta tävla med min fjordhäst eftersom deras halskotor sitter annorlunda fast i resten av kroppen annorlunda än andra hästars. Det skulle då resultera i att den inte kunde gå på tömmen gärna inte kunna andas samtidigt.
Det fetade mötte jag också nu och då när jag hade fjording :rofl: Så fantastiskt skrattretande att någon ens kan tro något sådant att det blir sorgligt. En gammal skröna kanske?
 
Håller med ang att "tung i handen" är ett jäkla tråkigt uttryck som leder till missuppfattningar. Hästen kan inte vara tung om inte ryttaren drar.
Sen visst kan en häst gå emot en hjälp.
Men just tung i handen-grejen folk säger upplever jag oftast är ett genomgående häng, okänslighet etc som beror på att ryttaren inte har koll på sin hand och själv inte låter hästen få eftergift och rida i eftergiften tills man behöver ge en hjälp. Och iom det måste öka på kraften för det.

Fast detta blir lite konstigt då dessa tre jag hänvisar till har jag bara ridit en gång vardera?

Eller du menar att de blivit ridna så och därav ”vana” vid det? För då kommer vi tillbaka till utbildning isåfall
 
Jag köpte en häst för snart ett år sedan som var "felutbildad" på det sättet, tung i handen och tjafsade emot, gick på bogarna och hade inte mycket framåtbjudning, dessutom enorm underhals. Det har tagit väldigt lång tid att få ordning på då han antagligen aldrig blivit rätt utbildad och lärt sig komma undan, jag kunde själv göra det första jobbet med att få hästen att använda sin överlinje och kunna arbeta i en låg form, men sedan tog jag hjälp av min dressyrtränare som ridit till under perioder och däremellan har jag med hennes hjälp fått arbeta med att utbilda honom rätt. Det var otroligt tungt i början, jag fick inflammationer i skuldrorna och var alltid totalt slut efter varje pass men nu har hästen blivit framåt, kvick för skänkeln och bär sig själv!
 
Jag köpte en häst för snart ett år sedan som var "felutbildad" på det sättet, tung i handen och tjafsade emot, gick på bogarna och hade inte mycket framåtbjudning, dessutom enorm underhals. Det har tagit väldigt lång tid att få ordning på då han antagligen aldrig blivit rätt utbildad och lärt sig komma undan, jag kunde själv göra det första jobbet med att få hästen att använda sin överlinje och kunna arbeta i en låg form, men sedan tog jag hjälp av min dressyrtränare som ridit till under perioder och däremellan har jag med hennes hjälp fått arbeta med att utbilda honom rätt. Det var otroligt tungt i början, jag fick inflammationer i skuldrorna och var alltid totalt slut efter varje pass men nu har hästen blivit framåt, kvick för skänkeln och bär sig själv!

Heja dig som gjorde det! :)
Hästen är nog väldigt tacksam
 
Det var allmänt men det var verkligen inte tydligt skrivet av mig.

De flesta jag möter har inte kunskapen utan skyller oftast på exteriör och att de inte kan därför.

Det värsta var väl den extremt kända tränaren som tyckte jag lika väl kunde sluta tävla med min fjordhäst eftersom deras halskotor sitter annorlunda fast i resten av kroppen annorlunda än andra hästars. Det skulle då resultera i att den inte kunde gå på tömmen gärna inte kunna andas samtidigt.
Blev upplyst häromdagen att det är rastypiskt för fjordingar att vara stela i bogarna :meh:
 
Fast detta blir lite konstigt då dessa tre jag hänvisar till har jag bara ridit en gång vardera?

Eller du menar att de blivit ridna så och därav ”vana” vid det? För då kommer vi tillbaka till utbildning isåfall

Det var mer ett generellt svar till den jag citerade och svarade.

Jag ser ett stort problem i hur begreppet används. Och i det missförstånd som väldigt ofta kommer pga det.

En häst kan inte vara tung i handen om man inte drar.
De som folk upplever som tung i handen är oftast en balansproblematik som gör att hästen måste försöka hålla balansen med halsen och då upplevs som tung när den inte kan sas mjukna i halsen iom att den felbelastar.
Men måste skola dem till att balansera sig genom att niga bak och inte göra som en dragster med bara påskjut och spänna halsen.

Och oftast när man hör att hästen är tung i handen är det en häst i obalans och ofta med en ryttare som inte är snabb och tydlig i handen. Man hör väldigt sällan någon säga ”Hästen är i obalans” ang sånt här. Man hör mer om att den är stark, het, ovillig, lat, stretch, stel etc.

Man kan absolut få ta igenom ngt på hästar som är felskolade.
Det är endå en metallbit i någons mun. Jag tycker vi har en skyldighet i att snabbast möjligt åtgärda ridproblem som leder till för tuff kontakt med den metallbiten i den känsliga munnen.
Så jag vill gärna eliminera risker för missförstånd baserat på lite märkliga uttryck.
 
Håller med @mackan i det här.
Min ponny hade en sån grov och kort hals att det fanns risk för att han skulle bli klämd. Det finns gott om såna fjordingar också.
Så där måste man vara än mer noggrann i att rida så man får upp underhalsen och då öppnar en tight ganashvinkel så gott det går. Och hög form kan bli svårt.

Sen finns det ju absolut hästar med lång, smal hals som har tight ganashvinkel och de kan också bli klämda. Och reagera med utbrott pga smärtan.
Förr kikade man ju mer på det vid val av ridhäst upplever jag. Och det var klokt!

Så man får ju anpassa arbetet efter vad hästen kan må bra av, oavsett ras.

Hög form ja, det håller jag med om. Men i form och kunna tävla kan de. I lodplan torde det inte vara något problem för någon häst.

Nu kan jag ju mest om fjordhästen så jag kan egentligen bara tala om den.
När det gäller exteriör som utdelar poäng är underhals på vår ras poängavdragande och Vår ras ska dessutom inte vara uteslutande dragras utan ha en viss ridexteriör.

”Man bör eftersträva en smidig hals med god resning. Den får inte vara för kraftig eller för lagt ansatt. Underhals och späcknacke är inte önskvärt”

Sedan bör man ju ha med i beräkningen att de flesta fjordhästar är feta och det i sin tur lägger garanterat last till myterna för då är det mer sanning att de är stela, hänger och inte alls är smidiga.
I värsta fall kan det faktiskt också se ut som om deras huvud sitter längre ner än på andra hästar.
Jag har en del ”före- och efterbilder”.
 
Fast om det för trångt mellan ganaschen och atlasvingen (som sitter på första halskotan, atlas) kommer mjukdelar i kläm när hästen "går på tygeln". En hel del grövre hästar har just trångt där .

Nä, nä, den var fastsatt på halsen på ett annat sätt, enligt tränaren. Längre ner på första halskotan än på andra hästar.
 

Liknande trådar

Hästvård Jag har ett sex år gammalt sto, importerad från Lettland som unghäst och i min ägo sedan hon var drygt 3,5 år gammal. Den här sommaren...
Svar
10
· Visningar
3 254
Senast: mackan
·
Utrustning Min 6-åring som jag nu haft i 5 år visar sig allt mer bli känslig för varje år och i takt med sin utbildnings- och...
2
Svar
25
· Visningar
4 418
Senast: AW
·
Dressyr Hej jag gör denna tråd då jag känner att jag behöver lite input. Jag har haft hästen i omkring 5 år nu, hon är tävlad tidigare t.o.m...
Svar
11
· Visningar
2 029
Senast: mackan
·
Ridning Jag rider en kallblodstravare som har lite stressbeteende kvar sen travet. Han vill också göra allt i högt tempo, gärna fullt ös...
Svar
9
· Visningar
2 435
Senast: KSF
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp