Hästägare som inte kan läsa häst - hur illa är det i Sverige?

[Cherarriduracell]

Så har jag skällt på medinackordering som spenderat onödig tid vid min hästs huvud. Han är oral och tuggar gärna på uppbindningen. Hon feltolkar och tror att han försöker bita henne i huvudet och slår honom i ansiktet.

Man måst ju ge hästarna chans att lyckas. Att stå 20cm från munnen med fokus på annat är ju inte att ge hästen förutsättning att lyckas. Hästen hade öppnat munnen oavsett om hon var där eller inte.

Det blir lite som att klappa ridskolehästen på mulen medan sadelgjorden spänns och bli arg för att den småbits. Det finns en så väldigt lätt lösning på problematiken som inte innebär våld på något sätt

 

[skiesabove]

Jag har för övrigt sett "motsatsen" också, de som har noll gränser för sina hästar, tränar spexiga trix men inga grunder, och skapar farliga/obehagliga individer för att de inte lärt sig grundreglerna runt människan. Det är inte särskilt kul att vara nära djur som blir arga och hotfulla om de inte får godis så fort en människa dyker upp i hagen. Som inte går att leda runt. Som springer på människor och andra hästar för att de är så uppe i varv jämnt. Där anser jag också att det handlar om brist på hästkunskap och läsa häst, det kräver en hel del timing och fingertoppskänsla att klickerträna en häst så att den inte blir mer och mer uppvarvad. Och det är skitdumt att lära energiska unghästar tricks som att stegra, eller ens veva fot... Då bjuder dom på det sen när dom blir frustrerade.

Men man behöver verkligen inte slå och gorma på hästen för att sätta det där grundhyfset .

 

[Cherarriduracell]

Jag har för övrigt sett "motsatsen" också, de som har noll gränser för sina hästar, tränar spexiga trix men inga grunder, och skapar farliga/obehagliga individer för att de inte lärt sig grundreglerna runt människan. Det är inte särskilt kul att vara nära djur som blir arga och hotfulla om de inte får godis så fort en människa dyker upp i hagen. Som inte går att leda runt. Som springer på människor och andra hästar för att de är så uppe i varv jämnt. Där anser jag också att det handlar om brist på hästkunskap och läsa häst, det kräver en hel del timing och fingertoppskänsla att klickerträna en häst så att den inte blir mer och mer uppvarvad. Och det är skitdumt att lära energiska unghästar tricks som att stegra, eller ens veva fot... Då bjuder dom på det sen när dom blir frustrerade.

Men man behöver verkligen inte slå och gorma på hästen för att sätta det där grundhyfset .

gud ja. "frihetsdressyr", tricks och allt möjligt. Såklart behöver man vara orutinerad på det hela innan man blir rutinerad men det är så väldigt svårt att stå brevid och se på den här lärprocessen där man inte förstår vad som är tokigt och varför.

 

[SiZo]

Jag har för övrigt sett "motsatsen" också, de som har noll gränser för sina hästar, tränar spexiga trix men inga grunder, och skapar farliga/obehagliga individer för att de inte lärt sig grundreglerna runt människan. Det är inte särskilt kul att vara nära djur som blir arga och hotfulla om de inte får godis så fort en människa dyker upp i hagen. Som inte går att leda runt. Som springer på människor och andra hästar för att de är så uppe i varv jämnt. Där anser jag också att det handlar om brist på hästkunskap och läsa häst, det kräver en hel del timing och fingertoppskänsla att klickerträna en häst så att den inte blir mer och mer uppvarvad. Och det är skitdumt att lära energiska unghästar tricks som att stegra, eller ens veva fot... Då bjuder dom på det sen när dom blir frustrerade.

Men man behöver verkligen inte slå och gorma på hästen för att sätta det där grundhyfset .

Och här har du anledningen till att jag oftast inte tränar klicker med häst... Hundarna går upp i energi något enormt av det - och det är exakt samma med hästen. Jag är inte tillräckligt duktig för att hantera det på en energisk häst. Med hingsten jag hade så fungerade det super, han behövde lite mer gas. Men övriga hästar? Nope.

Visst kan man klickerträna att hästen står still och sånt också. Men jag är lite mån om min egen välfärd - och det är så sanslöst tråkigt att träna det. Så därför gör jag inte det.

 

[Badger]

Det där med borstning är så intressant! Jag har alltid haft hästar som uppskattat att bli borstade, speciellt i samband med pälsfällning, tills jag skaffade welshen. Första åren envisades jag med att "plåga" henne med borstning, men det var aldrig en rolig/trevlig stund för oss. Nu i våras fick hon vara ifred under pälsfällningen och jag borstade henne endast när jag var tvungen pga körning och då endast där utrustningen låg an. Mycket nöjdare ponny som dessutom klarade av fällningen hur bra som helst utan min hjälp.

Så då har jag såklart dåligt samvete över hur jag varit tidigare.

Jag har ju varit så van vid hästar som är mer neutrala till negativa till borstning att när jag första gången stötte på en som bara njööt och lutade sig in i borsten så var det så himla mysigt! Tidigare har det alltid varit ett jobb bara. Så det har blivit ett nytt benchmark. Om det inte blir den reaktionen så stökar jag över det minimalast jag kan och borstar de bitar som uppskattas.

 

[skiesabove]

Och här har du anledningen till att jag oftast inte tränar klicker med häst... Hundarna går upp i energi något enormt av det - och det är exakt samma med hästen. Jag är inte tillräckligt duktig för att hantera det på en energisk häst. Med hingsten jag hade så fungerade det super, han behövde lite mer gas. Men övriga hästar? Nope.

Visst kan man klickerträna att hästen står still och sånt också. Men jag är lite mån om min egen välfärd - och det är så sanslöst tråkigt att träna det. Så därför gör jag inte det.

Japp, jag klickertränar shettisen men extremt sällan min mustang, han blir så lätt frustrerad av det. Jag använder godisbelöning med han i vissa moment i ridningen, men utan klickern och med rätt långa belöningsintervall, annars stissar han upp sig. Shettisen däremot har en mer avslappnad inställning till livet . Han är enkel och säker att klickerträna, men jag lär han inga tricks.

De absolut bästa "tricken" att träna med klicker tycker jag är sätta ljudkommando på gångarter och halt, samt parkera vid pall och stå still vid uppsittning. Där är det lämpligt med ett så starkt verktyg, och ganska svårt att göra fel/lätt att göra rätt.

 

[Badger]

Jag har för övrigt sett "motsatsen" också, de som har noll gränser för sina hästar, tränar spexiga trix men inga grunder, och skapar farliga/obehagliga individer för att de inte lärt sig grundreglerna runt människan. Det är inte särskilt kul att vara nära djur som blir arga och hotfulla om de inte får godis så fort en människa dyker upp i hagen. Som inte går att leda runt. Som springer på människor och andra hästar för att de är så uppe i varv jämnt. Där anser jag också att det handlar om brist på hästkunskap och läsa häst, det kräver en hel del timing och fingertoppskänsla att klickerträna en häst så att den inte blir mer och mer uppvarvad. Och det är skitdumt att lära energiska unghästar tricks som att stegra, eller ens veva fot... Då bjuder dom på det sen när dom blir frustrerade.

Men man behöver verkligen inte slå och gorma på hästen för att sätta det där grundhyfset .

Finns ju en jättehemsk film på internet med en tjej och en häst där hon tror hon leker löshoppning i fri dressyr och springer med och hästen blir mer och mer trängd och frustrerad och till slut sparkar i hennes riktning och träffar. På något sätt visade för mig att man kan pressa en häst även om man inte är på den eller ens har en lina el dyl. Det verkar inte vara exakt det det handlar om. Bett eller inte osv.

 

[Lingon]

Jag växte upp på ridskola. Jag skulle säga att hästarna där inte var så vana vid att folk lyssnade på dem. En del stängde av och slutade kommunicera och andra "började skrika" (=försöka bitas, sparkas osv).

För några år sen blev jag medryttare på en häst som blivit lyssnad på. Det är en sån skillnad! Hon kommunicerar tydligt vad hon tycker om saker och ting och vad hon vill. Är hon rädd när vi är ute är hon tydlig med det men när jag visar henne respekt och låter henne fundera över saken för att sen uppmuntra henne att gå fram till det läskiga och undersöka det så försöker hon verkligen! Varje steg närmre det läskiga beröms med röst och klappar. En del har sagt åt mig att jag aldrig ska berömma en rädd häst för att jag då bekräftar rädslan. Men jag köper inte det. Jag berömmer när jag upplever att hon försöker gå närmre det läskiga (för att jag ber om det) trots att hennes instinkter säger åt henne att gå därifrån. Målet är att hon ska gå fram till det läskiga och nosa på det eller iaf stå stilla nära det och slappna av. Konstatera att det var inte så farligt ändå. Och jag säger samma ord varje gång på samma sätt.

Är hon rastlös uppbunden när jag gör i ordning henne så gör jag det snabbt och sen kan vi ge oss iväg. Behöver hon mer rykt än bara det nödvändigaste så att hon inte får skav får hon det efter ridningen. Då har hon mer tålamod med det. Eller så går vi ut och så får hon beta medan jag ryktar. Då är hon nöjd!

 

[skiesabove]

Finns ju en jättehemsk film på internet med en tjej och en häst där hon tror hon leker löshoppning och springa och hästen blir mer och mer trängd och frustrerad och till slut sparkar i hennes riktning och träffar. På något sätt visade för mig att man kan pressa en häst även om man inte är på den eller ens har en lina el dyl. Det verkar inte vara exakt det det handlar om. Bett eller inte osv.

Ja precis, kan man inte läsa häst så blir det tokigt oavsett vilken inlärningsmetodik man använder. Jag har också sett det klippet och många andra där man ser långa vägar vart det är på väg... Jag tycker det är bra att en del klickertränare vi har i landet idag lär ut att jobba i protected contact, och hjälmen på.

Och här har ju det "traditionella ridskolesättet" fördelen att det ursprungligen kommer från att hålla militärer och militärhästar vid liv och på prydliga led. Även om man är nybörjare så är det mindre risk att man får näsan insparkad om man håller sig till "reglerna".

Fast det verkar vara många som inte kan dom traditionella reglerna heller .

 

[Badger]

Ja precis, kan man inte läsa häst så blir det tokigt oavsett vilken inlärningsmetodik man använder. Jag har också sett det klippet och många andra där man ser långa vägar vart det är på väg... Jag tycker det är bra att en del klickertränare vi har i landet idag lär ut att jobba i protected contact, och hjälmen på.

Och här har ju det "traditionella ridskolesättet" fördelen att det ursprungligen kommer från att hålla militärer och militärhästar vid liv och på prydliga led. Även om man är nybörjare så är det mindre risk att man får näsan insparkad om man håller sig till "reglerna".

Fast det verkar vara många som inte kan dom traditionella reglerna heller .

Haha jag gillar det traditionella ridskolesättet, det ligger inom mina parametrar att kunna hantera, leda, sköta, sitta på. Tömköra kanske kommer med tiden men är ännu inte ens bekväm med det utan känner att det är lätt att lägga för mycket press genom att vara klunsig så skulle inte göra det utan sällskap. Det kan vara för att jag är mest från ridskola och inte haft mina medishästar "som mina egna" utan främst ridit dem.

Men jag njuter inte längre så mycket av att se frihetsdressyr efter den filmen. Känner att det inte är mer fritt än att rida. Den totala diskrepansen mellan hästens uttryck och människans glada tillrop och skratt.

 

[Cherarriduracell]

Jag växte upp på ridskola. Jag skulle säga att hästarna där inte var så vana vid att folk lyssnade på dem. En del stängde av och slutade kommunicera och andra "började skrika" (=försöka bitas, sparkas osv).

För några år sen blev jag medryttare på en häst som blivit lyssnad på. Det är en sån skillnad! Hon kommunicerar tydligt vad hon tycker om saker och ting och vad hon vill. Är hon rädd när vi är ute är hon tydlig med det men när jag visar henne respekt och låter henne fundera över saken för att sen uppmuntra henne att gå fram till det läskiga och undersöka det så försöker hon verkligen! Varje steg närmre det läskiga beröms med röst och klappar. En del har sagt åt mig att jag aldrig ska berömma en rädd häst för att jag då bekräftar rädslan. Men jag köper inte det. Jag berömmer när jag upplever att hon försöker gå närmre det läskiga (för att jag ber om det) trots att hennes instinkter säger åt henne att gå därifrån. Målet är att hon ska gå fram till det läskiga och nosa på det eller iaf stå stilla nära det och slappna av. Konstatera att det var inte så farligt ändå. Och jag säger samma ord varje gång på samma sätt.

Är hon rastlös uppbunden när jag gör i ordning henne så gör jag det snabbt och sen kan vi ge oss iväg. Behöver hon mer rykt än bara det nödvändigaste så att hon inte får skav får hon det efter ridningen. Då har hon mer tålamod med det. Eller så går vi ut och så får hon beta medan jag ryktar. Då är hon nöjd!

Jag undrar så hur den sortens personer (beröm inte rädslan!) hanterar barn som är oroliga? "äsch då, lyft upp ormen bara herregud" * trycker upp den i fobiskt barns ansikte*

Det skulle ju vara terror och misshandel om vi behandlade människor på samma sätt som många försöker "hjälpa" hästar komma över sina rädslor

 

[Andromedae]

Hur illa ställt tror ni det är i Sverige? Vad har ni upplevt i stallen? Hur skulle ni skatta er egen förmåga till att känna igen oro hos er egen häst, och andras?

Jag har tyvärr sett en del skräckexempel åt båda håll. Hästar som "är så snälla" att deras ägare bara ojar sig lite grann när de promenerar över dem eller tycker att det är superkul att lära hästarna diverse tricks som aldrig kommer att sluta väl, och hästar som blir fruktansvärt illa bemötta när de ska "sättas på plats".

Har flera gånger fått höra förvånade kommentarer när jag sadlar mina hästar för att de inte "blir sura". Lika beklämmande varje gång. Om mina hästar, som är vana vid att sadlas på ett sansat sätt, plötsligt skulle "bli sura" av att få sadel på sig, då skulle det vara ett problem, inte förväntat.

Jag upplevde personligen mindre av de extrema beteendena när jag stod i ett striktare inackorderingsstall med närvarande stallägare än när jag stod i ett mer "fritt" stall.

Jag skulle säga att jag är bra på att känna igen oro hos mina egna hästar, men jag tycker att det är svårare att känna in det finkänsliga när det gäller hästar jag inte känner. Just avstängda hästar tycker jag är det svåraste. Är det en häst som jag har mer tid med kan jag ju försöka skapa någon form av relation så att hästen märker att jag nog ändå är en trevlig typ och kanske öppnar upp, men det tar ju sin tid.

Jag har turen att ha en extrovert, reaktiv häst, en introvert och reaktiv häst och en relativt extrovert häst som inte är särskilt reaktiv. Just i och med att de är olika så har jag lättare att läsa av deras olika beteenden, men det kräver ju också att jag känner dem och vet vad deras "grundpsyke" är.
(Min i grunden introverta häst har med åren också blivit betydligt mer extrovert gentemot mig och familjen, sannolikt på grund av att vi förstår varandra bättre numera).

 

[Badger]

Jag undrar så hur den sortens personer (beröm inte rädslan!) hanterar barn som är oroliga? "äsch då, lyft upp ormen bara herregud" * trycker upp den i fobiskt barns ansikte*

Det skulle ju vara terror och misshandel om vi behandlade människor på samma sätt som många försöker "hjälpa" hästar komma över sina rädslor

Men folk gör ju så mot barn, eller vuxna faktiskt. Ganska ofta till och med -äh det där är väl inget, kom nu!

(ibland vid rätt tillfälle fungerar det ju till och med, att man var tvungen att möta sin rädsla lite och inte bara undvika den. Alltså ur en mänsklig synvinkel. Man kan ju accelerera rädslor genom att stödja och göda dem också.)

Så tycker absolut jag sett med barn också att vuxna accelererat rädslor.

Gillar dock tanken och tror på den, att vi faktiskt från början hanterat djur som vi hanterar barn. De misstag man gör med de ena gör man också med de andra. Och alla vet ju hur svårt det är med barn.

 

[Hoarfrost]

Nu är jag mestadels ridskoleryttare, men jag väljer att svara ändå.

Min ridskola har aldrig haft tänket att tvinga hästen till något eller bestraffa den om den försöker kommunicera. Inte ens för 23 år sedan då jag började där. Det jag fick lära mig då var i princip att om en häst hugger efter dig till exempel när du borstar magen, så har du bara missat alla sjuttioelva andra signaler hästen gjort innan. Samt att ju bättre man blir på att se de där mindre signalerna, desto bättre är man på häst. Jag tror det är därför jag upplever att de flesta på min ridskola är helt ok på att läsa häst och det är nog även därför som de flesta hästarna är glada skitar på ridskolan. Vissa är bättre än andra dock, har hjälpt en tjej mycket där som nu är 12 och var vansinnigt osäker när hon började men nu är så vansinnigt bra att läsa häst att jag blir grön av avund. På ett bra sätt.

Jag red dock innan "min" ridskola på en annan där det var lite självklart att man bestraffade hästar som uttryckte något (till exempel högg). Det kändes dock aldrig bra i mitt 8-åriga hjärta och nu efteråt när jag är bättre på att läsa häst förstår jag ju varför.

Jag har även varit medryttare till en häst som var känd för att stegra/vägra/kasta av/vara svår att förutse osv. Den hästen var så just för att man inte lyssnat på den någonsin typ. Ägarna ville hoppa och plocka rosett och när hästen började säga till om att något var fel fortsatte man bara eller sålde. Jag och den sista ägaren tog det lugn och jobbade väldigt mycket med kommunikation och att läsa den hästen, målet var att den aldrig mer skulle behöva komma till stegringar eller hugg.
Det tog oss nog 2 månader att inse att den hästen nog egentligen var "introvert", trots alla utageranden.
Av den hästen lärde jag mig oerhört mycket, men trots det skulle jag väl inte säga att jag är bäst på att läsa häst, jag är nog bara helt ok.
Däremot tänker jag att så länge man är ödmjuk och vill kommunicera blir man bättre på att läsa hästar, och även läsa olika "hästpersonligheter" i olika situationer. Sedan gäller det att lära sig hantera det man läser på ett sätt som fungerar för just den hästen.

 

[Habina]

Jag har ju varit så van vid hästar som är mer neutrala till negativa till borstning att när jag första gången stötte på en som bara njööt och lutade sig in i borsten så var det så himla mysigt! Tidigare har det alltid varit ett jobb bara. Så det har blivit ett nytt benchmark. Om det inte blir den reaktionen så stökar jag över det minimalast jag kan och borstar de bitar som uppskattas.

Mitt fjordsto älskar att bli borstad. Överallt! Än värre är det när man ska klippa henne, då trycker hon sig mot klippmaskinen, så man får passa så man inte nyper henne av misstag.

Fick hon bestämma skulle hon helklippas och få bada varje vecka. Dock i kombination med lösdrift och inget täcke, så hon får inte riktigt som hon vill.

 

[Tuvstarr]

Nu rider jag väldigt sällan nuförtiden, men umgås med hästar nu och då. Jag tycker mig se att många hästar har "stängt av" kommunikationen lite, tänker att de kanske är vana vid att folk inte ändå förstår deras kommunikation eller inte bryr sig.

Jag är uppväxt med världens känsligaste ponny, så jag var tvungen att lära mig tolka de minsta signaler. Under våra år tilsammans råkade jag på en enda annan ryttare som klarade att rida honom, med de flesta andra (av de få som fick prova) fick han panik. Man fick liksom inte vara en halv sekund för sen med eftergiften eller liknande. Det var inte någon ponny man bara gick ut och hämtade i hagen, man var tvungen att komma i exakt rätt vinkel med exakt rätt kroppsspråk, annars fick man vackert stå där med sin grimma i handen medan han gav sig iväg.

Jag kände mig ofta avundsjuk på folk som hade "enkla" hästar, som man kunde hantera lite hur som utan att det blev katastrof, och som gjorde det som förväntades av dem vid ridning. Men jag vet ju hur galet mycket jag lärde mig av min ponny, som de med mindre kommunikativa hästar kanske inte gjorde.

Nyligen var jag i ett stall där jag såg en häst som gjorde mig sorgsen, bara därför att han kändes så ledsen. Jag vet inget om hästen, han såg välmående ut på ytan så att säga, men på något sätt kändes det som att han grät, jag kan inte förklara det bättre. Vet inte vad som var fel, men det kändes inte alls bra. Han bara stod i boxen, så jag såg honom inte i rörelse eller någon annan aktivitet.

Förra gången jag red fick jag en turridningshäst som tydligen inte reds så mycket av kunderna, då han ansågs svår. Han var väldigt bekymrad när vi gav oss iväg. Men då vi började trava var det som om det gick upp ett ljus efter några tiotal meter. Åhå, det här är ingen idiot, var det som om hästen tänkte, och slappnade kännbart av. Han hade helt klart inte väntat sig någon som var någolunda följsam och i balans.

 

[tuaphua]

Jag läste en intressant artikel imorse på Hippson, om brittiska hästägare som var otroligt dåliga på att tolka hästars signaler på rädsla och oro. Två av hundra var bra! Två...

Artikeln: https://www.hippson.se/artikelarkivet/forskning/hastagare-extremt-daliga-pa-att-kanna.htm

Studien:
https://www.mdpi.com/2076-2615/12/21/2904

Hur illa ställt tror ni det är i Sverige? Vad har ni upplevt i stallen? Hur skulle ni skatta er egen förmåga till att känna igen oro hos er egen häst, och andras?

Och sen hade jag velat diskutera hur ni väljer att handskas med det. Jag har själv sett både de som inte ser, de som ser men straffar, och de som ser men blir oroliga hönsmammor som gör det värre. Så min egen upplevelse är att även om jag tror att folk i Sverige är bättre på att känna igen det, så är många, från traditionella ryttare till klickerfolk, otroligt dåliga på att handskas med en häst som är orolig/stressad/uppe i varv. Allt från oetiskt våld till "medberoende/del av problemet" har jag sett ute i paddockarna, men sällan folk som är BRA på att både se och lugna hästen.

Jag tycker det generellt finns en stor okunskap i stallarna. Både vad gäller det psykiska och smärta. Att folk inte kan läsa av signaler av de två och att man inte kan träna bort saker etc.
Klart det är värre i andra länder. Men det är fortfarande på tok för illa här i Sverige med.

Jag fick per födsel en djurkänsla som alltid stuckit ut. Redan som liten unge kunde jag hantera de djur som flippade ut och skadade andra. Sen fick jag en ponny som var utdömd för lynnesfel och inte haft det lätt. Han var i grunden rädd. Men skyddade sig genom att vara aggressiv. Han var väldigt het öht. Men även explosiv och kunde explodera och bli okontaktbar. För mig funkade han efter något år.
En av mina tränare sa att hon tror att pga honom och hans utbrott så hade jag fått bli hypersensibel. Så jag lärde mig känna av när han började liksom viska ”är det panik?”. Då kunde jag genom mitt beteende visa att det inte var ngt och han höll sig lugn.
Om någon annan hanterat honom kunde de ha missat de där mikro-tendenserna och så kunde det balla ur totalt och han blev farlig.
Han var nog min bästa lärare på så många sätt.
Och det är väl pga det han lärde mig som jag fick mitt första heltidsjobb i proffsstall för att jag var bra med problemhästarna.
Och även därför jag började jobba med att träna problemhästar och sen även rehab.

Jag möter väldigt många som har mkt friktion i sina relationer med sina hästar. Och som genom att inte riktigt förstå sin häst, hur man kan träna hästen att både bli lugnare och att använda kroppen på ett sunt sätt i en ridning med fina hjälper etc.

Problem i att rekommendera klicker, godis, tryck/eftergift eller olika system är ju att de flesta system kan bli fel om man inte kan läsa av och om man inte har timeing. Timeing är så viktigt!
Många säger ju tex att sjunga är bra. Då slappnar ryttaren av och andas bättre. Men jag har haft häst i träning där man lyckats betinga in att sång hörde ihop med rädsla IOM att de sjöng när de och hästen var livrädda endast och aldrig annars. Hästen hann aldrig nå lugn när de sjöng och kunde då inte koppla ihop sång med lugn. Så sjöng man spände hästen till sig och skvätte till lättare. Där fick jag lära om det. Att sång är harmlöst.
Och för bra inlärning krävs upprepning och upprepning. Det kan ta tid. Alla vill inte eller kan inte lägga så mkt tid.
Men det vore i min värld klart önskvärt. Problemet är väl att okunskapen är rätt djup hos många tränare t.o.m. Var ska folk lära sig ifrån?

 

[animalasia]

Jag har i min vänkrets ett flertalet ”medberoende” eller vad man ska kalla det. De har köpt en för känslig/reaktiv häst för att de drömmer om att dansa fram i piaff och passage men hade inte räknat med vad känsligheten innebär.

Resultatet blir att de inte vågar åka på kurser och träningar, vågar inte rida ut, vågar inte rida i paddocken (eller ridhuset) när det blåser etc. En sorg för hästen som ärligt talat kunde haft det mycket bättre hos någon annan och en sorg för ryttaren som inte kan följa sina drömmar.

 

[WSLPZF]

Ja precis, kan man inte läsa häst så blir det tokigt oavsett vilken inlärningsmetodik man använder. Jag har också sett det klippet och många andra där man ser långa vägar vart det är på väg... Jag tycker det är bra att en del klickertränare vi har i landet idag lär ut att jobba i protected contact, och hjälmen på.

Och här har ju det "traditionella ridskolesättet" fördelen att det ursprungligen kommer från att hålla militärer och militärhästar vid liv och på prydliga led. Även om man är nybörjare så är det mindre risk att man får näsan insparkad om man håller sig till "reglerna".

Fast det verkar vara många som inte kan dom traditionella reglerna heller .

Jag skulle snarare säga att fördelen är att instruktör är närvarande. Det är lite märkligt att man tror sig kunna ge sig på klickerträning utan hjälp av tränare, men inte hade fått för sig att lära sig hoppning, dressyr och så vidare på samma sätt. Riskerna är ju faktiskt mindre med en häst som blir lyssnad på, och att lyssna på hästen är grunden i väl utförd träning med positiv förstärkning, så det är ju otroligt tråkigt när folk ger sig på det utan kunskap och blir skadade. (Detta är nog tack och lov i och för sig undantagen, och inte något som dominerar i min erfarenhet då de flesta faktiskt har rätt bra på fötterna.) Då har man ju de facto inte lyssnat på sin häst, eller gett sig själv förutsättningarna att utföra bra träning.

Håller till hundra procent med om att skyddad kontakt är ett bra sätt att börja och säkerhetsutrustning ska givetvis användas oavsett träningssätt.

 

[WSLPZF]

Haha jag gillar det traditionella ridskolesättet, det ligger inom mina parametrar att kunna hantera, leda, sköta, sitta på. Tömköra kanske kommer med tiden men är ännu inte ens bekväm med det utan känner att det är lätt att lägga för mycket press genom att vara klunsig så skulle inte göra det utan sällskap. Det kan vara för att jag är mest från ridskola och inte haft mina medishästar "som mina egna" utan främst ridit dem.

Men jag njuter inte längre så mycket av att se frihetsdressyr efter den filmen. Känner att det inte är mer fritt än att rida. Den totala diskrepansen mellan hästens uttryck och människans glada tillrop och skratt.

Frihetsdressyr är som regel inlärt med tryck och eftergift (och i fallet med filmen, som jag också har sett, inte inlärt alls) och är egentligen inte fritt. Ofta utan utrustning, men det är ju inte alls samma sak. Så jag håller med - inte mer fritt än att rida.