Häst som springer ifrån arbete

[axel]

Sv: Häst som springer ifrån arbete

Sluta tänk o lyssna på hästen.
Håll inte på o byt!
Rid med detta o inget bett blir skarpare än den som håller i det.

du kan nog rida den till bättre lydnad o sen gå tillbaka till tränsbett- kanske

 

[nickan1]

Sv: Häst som springer ifrån arbete

En stor del av problemet kan mycket väl vara min prestationsångest. Jag hatar verkligen att rida med publik/andra hästar i ridhuset eftersom jag "inbillar" mig att åskådare tycker att jag är dålig som inte kan rida min häst/inte rider min häst som man traditionellt gör stadigt på tygeln i alla gångarter i 60 min.

Nu kommer ju snart våren kan du inte testa att rida lite dressyr ute? T.ex. på en rak väg med bra underlag går det ju att göra massor om du inte vill rida på ett fält t.ex. Nu kommer ju våren så småningom med bättre underlag att rida ute på.

Hur har hästen det med styrkan, har han styrka nog att bära upp sig och balansera sig själv? Annars kanske lite off-road där han får lyfta på benen och klättring (kanske avsuttet) där han verkligen får jobba med ryggen skulle kunna vara en ingrediens i er träning som skulle hjälpa till. Detta givetvis under förutsättning att han är helt frisk och smärtfri. Hur är han överhuvudtaget när ni rider ut, samma eller bättre/sämre, springer han iväg där också?

 

[Fiador]

Sv: Häst som springer ifrån arbete

Har ingen aning om vad pellham är för något, men jag tycker du ska gå på din egen känsla här. Känner du dig osäker på om hästen går bättre för att du "betslat upp" (till skarpare) så skulle jag backa bandet istället, börja om från början, lägga en bättre grund, med något enklare huvudlag. Hur det än är så skarpare huvudlag brukar inte vara till särskilt mycket hjälp om man behöver förtydliga något för hästen, dom ställer bara krav som hästen kanske inte är redo för och så kommer det bakslag igen längre fram. Det är det främsta skälet till varför man inte vill betsla upp för att lösa problem, man vill försöka hitta grundproblemet helt enkelt och det brukar inte funka med skarpa bett då dom ställer alledeles för stora krav och inte ger den hjälp att visa/guida som oftast är det som behövs på en häst som inte har förstått (eller fått) en riktig grund.

Dessa "svåra" hästar har oftast större behov av konsekventa grunder än den vanlige beskedliga typen som kanske kan stå ut med att allting inte är begripligt jämt.

Men när dom får ett begripligt och konsekvent system för kommunikation och arbete, övningar och rörelser, så blir dom helt omvända. Dom "svåra" blir oftast dom bästa, för dom "svåra" är dom som verkligen är lättlära och villiga och känsliga nog för att ta till sig allt och som gärna gärna samspelar när dom känner att det finns en mening. Dom "svåra" behöver oftast också mycker mer utrymme att få uttrycka sig, tex lösa tyglar (ej skarpa bett) och en inlärningsprocess som tillåter många många felsteg och som tex även tillåter häftiga "ryck" och tom rena "explosioner" från hästens sida utan någon konsekvens (tillrättavisning) från ryttaren. Bara ett tålmodigt lungt guideande. Mycke psykologi helt enkelt.

Så mitt råd är, backa bandet helt. Lägg ett par tre månader på att börja från början. Tänk att det är en unghäst som aldrig haft en ryttare på ryggen och börja därifrån. Visa och förklara alla grunder nogsamt. Gå inte vidare till B förrän A verkligen sitter. Låt hästen få ha sina "ryck", försök inte hindra, låt den srpinga, hoppa, bocka eller vad den nu gör, låt den vara och vänta, led in den på en volt om det är möjligt och vänta ut den. Du kanske få vänta länge i början, den har ju en del gammalt skräp med sig i bagaget som troligt försvårar processen, men i längden vinner du på att vänta ut den.

Att gå i strid och försöka hindra en känslig och flyktbenägen häst funkar aldrig i längden och ger inte den positiva erfarnehet som en häst får som får komma på själv att den kan lugna ner sig. Varje gång du höjer ribban (ställer krav), låt den få ha sina reaktioner och vänta ut den och gör om och gör om övningen tills den känner sig tillfreds, låt bli att hindra den, allltid. Var psykolog och hitta sätt att "visa" istället för att "korrigera".

Om den dessutom har "bett-trauman" (du beskrev ju tex sår i munnen, då har det nog gjort rejält ont), så var otroligt försiktig med bettet och tyglarna. Låt dom vara lösa och visa hästen att det finns en mening med detta verktyg som inte gör ont. Dra inte i båda tyglarna samtidigt tex, ett tränsbett är inte designat för det, det gör rejält ont bara, utan använd tygeln för guidening (visa vägen med en tygel i taget), inte för kontroll. Kontrollen sitter i att hästen kännser sig väl till mods och förstår uppgiften. Att hindra hästens framfart genom att böja in den på en volt tex upplevs inte av hästen som kontroll eller hinder, även om konsekvensen ändå är en slags kontroll och hinder.

Du får kanske offra några månader, kanske en hel säsong, för att få ordning på detta, men jag lovar sen har du en häst som du kan göra massor med. Dom "svåra" blir oftast dom bästa och det är verkligen sant och väl värt den tid man lägger ner.

 

[Cherarriduracell]

Sv: Häst som springer ifrån arbete

Jag har börjat om. sådär fem gånger. Det har tydligen gått framåt, enligt de som sett oss för 6, 4 och 2 år sedan, men mina referenspunkter flyttas ju samtidigt som hästen utvecklas.

Jag tror inte själv att hästen kuvas av det skarpa bettet, jag har verkligen fjäderlätt kontakt och han verkar enormt mycket mer psykiskt avspänd, som om han förstår bättre. Frågan var väl mer om hästar verkligen KAN trivas på ett skarpt bett, om ett annat (godkänt för att typ tävla dressyr på) bett kan ge liknande känsla för hästen, så han känns avspänd.

Tack för ditt svar, du beskrev ungefär så som jag jobbar med honom är lätt i handen, benar isär hjälperna och klappar medhårs så gott jag kan.

 

[Cherarriduracell]

Sv: Häst som springer ifrån arbete

Utomhus är han ganska likadan som i ridhus, förutom att jag inte kan ta hjälp av böjda spår för att lugna honom. Galopperar därför inte särskilt långa sträckor ute, sken är ju inte så utvecklande för någon av oss

Däremot har jag vid ett par tillfällen fattat galopp i ridhuset och låtit honom galoppera tills han blir lugn. Det verkade han gilla och kändes tillfreds i huvudet, trots att han annars lätt "kokar över" av att galoppera. kanske är det skönt för honom att FÅ springa sådär mycket som han vill, och matte står bara och gör ledande tygeltag och driver på då det behövs. Efter en sådan galopp är han visserligen pigg, men saktar av på enbart röstkommandon.