Sv: Har skaffat en medryttarhäst men börjar bli hästrädd!
Jag tycker inte alls att du är konstig. Verkar som om du är bara rädd för 2 saker: 1) stöket med hästhämtning i hagen, att alla kommer springande mm 2) uteritter.
Haggrejen tycker jag är helt naturligt, säg den som tycker att det känns kul om man hamnar mitt i ett hästbråk i hagen eller om alla kommer dundrande när man går och leder! Den som inte blir lite nervös då är tokig tycker iaf jag. Det som jag brukar tänka är att man ska tänka efter före (på samma sätt som man gör när man ska förebygga olyckor med barnen
). Dvs: jag vill nu inte hamna mitt i ett bråk. Hur gör jag? Då ser man t ex till med röst, grimskaft eller om man nu väljer att ha ett spö med sig att de andra hästarna förstår att nu är det du och din häst som gäller och de ska hålla sig borta. Kommer dom dundrande så stå still, håll i din häst och vänd dig om och stå och titta strängt på hästarna så dom ser att du är uppmärksam på dom. Och så vidare. Dom kommer inte att springa över dig bara dom ser att du är där.
Sen tycker jag inte man ska skämmas för att erkänna rädsla. Är det ingen i ditt stall som du kan säga till att du tycker det är lite läskigt att hämta i hagen pga det och det, och be om lite hjälp? Kanske en mer erfaren person, så du kan se hur h*n gör? Jag tycker faktiskt att det är mycket begärt att en oerfaren person ska gå in i en stor flock och hämta en häst sådär utan vidare så jag tycker som sagt inte alls det är konstigt.
Och du, det där med uteritter: jag har också känt som du men sen läste jag en artikel i en engelsk tidning om rädsla och det var en fälttävlansryttare som erkände att hon var livrädd för uteritter. Alltså, gallopera runt en bana och hoppa svåra vattenhinder, det var hon inte rädd för, men uteritt där en fågel kanske skrämde hennes häst, det var hon rädd för. Det fick en pollett att ramla ner hos mig, jag förstod att det inte är rationellt med rädsla för uteritter, det är någon sorts instinktiv rädsla för det okända/tappa kontrollen helt enkelt. Den biten kan du ta ett steg i taget: rid 100 m och vänd, nästa gång rider du 150 m och vänder, nästa gång rider du 5 minuter och vänder osv. Sen kommer du att upptäcka att ju mer du lär känna din häst desto större förtroende får du för henne och det hjälper.
Sen är jag mycket för att bara "umgås" med hästen. Ta en mysig promenad till fots med hästen och prata med den, lägg en arm över halsen på den, låt den stanna och lukta på saker som en hund, stå och blicka ut över landskapet tillsammans och försök se vad hästen ser och lyssnar på, bara ha det mysigt tillsammans. Jag gör det med min häst ibland och han blir så himla glad av det och jag är övertygad om att det har stärkt våran relation.
Lycka till och ge inte upp!
Jag tycker inte alls att du är konstig. Verkar som om du är bara rädd för 2 saker: 1) stöket med hästhämtning i hagen, att alla kommer springande mm 2) uteritter.
Haggrejen tycker jag är helt naturligt, säg den som tycker att det känns kul om man hamnar mitt i ett hästbråk i hagen eller om alla kommer dundrande när man går och leder! Den som inte blir lite nervös då är tokig tycker iaf jag. Det som jag brukar tänka är att man ska tänka efter före (på samma sätt som man gör när man ska förebygga olyckor med barnen
). Dvs: jag vill nu inte hamna mitt i ett bråk. Hur gör jag? Då ser man t ex till med röst, grimskaft eller om man nu väljer att ha ett spö med sig att de andra hästarna förstår att nu är det du och din häst som gäller och de ska hålla sig borta. Kommer dom dundrande så stå still, håll i din häst och vänd dig om och stå och titta strängt på hästarna så dom ser att du är uppmärksam på dom. Och så vidare. Dom kommer inte att springa över dig bara dom ser att du är där. Sen tycker jag inte man ska skämmas för att erkänna rädsla. Är det ingen i ditt stall som du kan säga till att du tycker det är lite läskigt att hämta i hagen pga det och det, och be om lite hjälp? Kanske en mer erfaren person, så du kan se hur h*n gör? Jag tycker faktiskt att det är mycket begärt att en oerfaren person ska gå in i en stor flock och hämta en häst sådär utan vidare så jag tycker som sagt inte alls det är konstigt.
Och du, det där med uteritter: jag har också känt som du men sen läste jag en artikel i en engelsk tidning om rädsla och det var en fälttävlansryttare som erkände att hon var livrädd för uteritter. Alltså, gallopera runt en bana och hoppa svåra vattenhinder, det var hon inte rädd för, men uteritt där en fågel kanske skrämde hennes häst, det var hon rädd för. Det fick en pollett att ramla ner hos mig, jag förstod att det inte är rationellt med rädsla för uteritter, det är någon sorts instinktiv rädsla för det okända/tappa kontrollen helt enkelt. Den biten kan du ta ett steg i taget: rid 100 m och vänd, nästa gång rider du 150 m och vänder, nästa gång rider du 5 minuter och vänder osv. Sen kommer du att upptäcka att ju mer du lär känna din häst desto större förtroende får du för henne och det hjälper.
Sen är jag mycket för att bara "umgås" med hästen. Ta en mysig promenad till fots med hästen och prata med den, lägg en arm över halsen på den, låt den stanna och lukta på saker som en hund, stå och blicka ut över landskapet tillsammans och försök se vad hästen ser och lyssnar på, bara ha det mysigt tillsammans. Jag gör det med min häst ibland och han blir så himla glad av det och jag är övertygad om att det har stärkt våran relation.
Lycka till och ge inte upp!
