Har ni klarat att gå genom nåt fast ni inte trodde det?

[LiviaFilippa]

Håller med, jag tror inte man kan förstå en sorg som man inte kan bli drabbad av.

Det är svårt det där med starkare, men med mer livserfarenhet så vet man mer kring vilka sorger som är en del av livet. Att för varje födsel kommer en död. Att för varje relation kommer ett slut. Sorgen blir en naturlig del av att vara människa. Sedan drabbas vi ändå alla olika. Om man köper en valp så vet man att den kommer att vara död om 10-15 år - det går att räkna in att den dagen kommer - ändå kan sorgen vara stor när en levande varelse man varit nära så länge somnar in. För mig är den sorgen ganska svår att förstå, eftersom jag inte har hund. Medan jag till del kan förstå sorgen efter att förlora ett barn, och är tacksam för att jag inte behövt uppleva den själv.

Men det gäller väl för ALLA sorger isåfall att man inte kan förstå det som man inte har varit med om?
Så om tillexempel nån säger att det värsta den har varit med om var att dens hus brann upp. Och nånannan säger att det var att dens barn dog. Och nånannan säger att det var att den som den var gift med var o trogen. Så är ju det det allra värsta och mest jobbiga sorgen för DEN som säger det. Men jag tillexempel har inte varit med om nåt av det då kan ju inte JAG av göra vems sorg som var värst? Plus att det inte ens går utan att det kan ju ha varit exakt lika jobbigt för alla dom tre personerna för DEN?
Själv klart så vet man att alla kommer dö och att alla relationer kommer ta slut och allt sånt. Men det gör kanske inte MINDRE ont för det när det händer?

 

[sjoberga]

Men det gäller väl för ALLA sorger isåfall att man inte kan förstå det som man inte har varit med om?
Så om tillexempel nån säger att det värsta den har varit med om var att dens hus brann upp. Och nånannan säger att det var att dens barn dog. Och nånannan säger att det var att den som den var gift med var o trogen. Så är ju det det allra värsta och mest jobbiga sorgen för DEN som säger det. Men jag tillexempel har inte varit med om nåt av det då kan ju inte JAG av göra vems sorg som var värst? Plus att det inte ens går utan att det kan ju ha varit exakt lika jobbigt för alla dom tre personerna för DEN?
Själv klart så vet man att alla kommer dö och att alla relationer kommer ta slut och allt sånt. Men det gör kanske inte MINDRE ont för det när det händer?

Varför ens jämföra? Vad mäter man sorgs jobbighet i för mätetal?

Jag tänker att det gör mindre ont för de flesta med hjälp av mer erfarenhet, när man då med visshet vet att det är en av många sorger och att det är en naturlig del av att vara människa.

 

[Fetaost]

Men det gäller väl för ALLA sorger isåfall att man inte kan förstå det som man inte har varit med om?
Så om tillexempel nån säger att det värsta den har varit med om var att dens hus brann upp. Och nånannan säger att det var att dens barn dog. Och nånannan säger att det var att den som den var gift med var o trogen. Så är ju det det allra värsta och mest jobbiga sorgen för DEN som säger det. Men jag tillexempel har inte varit med om nåt av det då kan ju inte JAG av göra vems sorg som var värst? Plus att det inte ens går utan att det kan ju ha varit exakt lika jobbigt för alla dom tre personerna för DEN?
Själv klart så vet man att alla kommer dö och att alla relationer kommer ta slut och allt sånt. Men det gör kanske inte MINDRE ont för det när det händer?

Man kan inte ”tävla” i sorg.
Ingens sorg är inte ”mer värd”än någon annans eftersom vi alla är olika och hanterar saker olika. Vi är olika känliga…eller starka. Vi har olika livserfarenhet och olika verktyg att hantera sorg med. Vi har olika skyddsnät och olika liv.

Hur stor påverkan sorg och trauma får beror mycket på oss själva. På vår inställning och hur stor motivation vi har att inte fastna i sorg, bitterhet eller vad det är för känslor som en händelse gett oss.

Viktigt är att inte skylla sorg på någon annan.
Visst, min sons far bedrog mig och det var jäkligt rövigt gjort.
Men jag ville inte må skit, vara bitter, ledsen eller älta pga något någon annan gjort.
Jag ville vara lycklig.
Jag använde de verktyg jag hade för att gå vidare och lägga det bakom mig. I mitt fall var det att göra mycket roliga saker och skapa så mycket positiva stunder med människor jag älskade. Då bleknade minnet av det dåliga och det blev lättare att välja att vara glad.

Vilka verktyg man väljer kan skilja enormt men viktigt är att jobba på det och inte välja att fastna.

 

[Mabuse]

Ja JAG tycker att all sorg är sorg! Men jag bara undrade för ifall man säger att det brukar vara bland den värsta sorgen som kan drabba nån så låter det lite som att den sorgen är som MER eller större eller viktigare eller hur jag ska säga. Men jag tror inte att man kan säga att nån sorg är värre motför nånannan utan att all sorg är sorg och det är o lika för alla.
Somexempel att bara för att nån inte har barn så kanske inte dens sorg är MINDRE av att förlora tillexempel en hund eller att vara med om ett jätte stort svek eller nånting. Motför om nån som har barn förlorar ett barn.

Jag tror man ska avhålla sig från att spekulera i hur stor andras sorg är, framför allt om det rör sig som situationer man själv inte alls upplevt.

 

[LiviaFilippa]

Varför ens jämföra? Vad mäter man sorgs jobbighet i för mätetal?

Jag tänker att det gör mindre ont för de flesta med hjälp av mer erfarenhet, när man då med visshet vet att det är en av många sorger och att det är en naturlig del av att vara människa.

Nej exakt det är ju det jag säger att man INTE kan jäm föra!
Om det är så att det gör mindre ont för domflesta med erfaren het så är det allra mest svårt att hantera då ifall det är ett litet barn? Alltså tillexempel om en fem åring har en kanin som dör så kanske det är dens första stora sorg så den har ju ingen erfaren het. Motför en 90 åring som dens partner dör den har ju an tagligen varit med om många flera sorger motför barnet.
Tror du att 90 åringen har enklare att hantera det då för att den har mera erfaren het?

 

[LiviaFilippa]

Man kan inte ”tävla” i sorg.
Ingens sorg är inte ”mer värd”än någon annans eftersom vi alla är olika och hanterar saker olika. Vi är olika känliga…eller starka. Vi har olika livserfarenhet och olika verktyg att hantera sorg med. Vi har olika skyddsnät och olika liv.

Ja det är exakt det som jag menar också. Två helt o lika personer kan ju vara med om två lika saker men denena kanske tycker att en sak var mest jobbig och denandra kanske tycker den andra saken.

 

[LiviaFilippa]

Jag tror man ska avhålla sig från att spekulera i hur stor andras sorg är, framför allt om det rör sig som situationer man själv inte alls upplevt.

Ja exakt och det var ju därför som jag fråga satte det när du skrev att en vän till dig var med om det absolut värsta. För att då lät det som att du menade att det som hände för den personen är detvärsta som kan hända och då blir det som att jäm föra den sorgen med andras sorg om andra saker och att det är värre. Som ju inte går att säga.

 

[LiviaFilippa]

En vän till mig råkade ut för det absolut värsta, hans barn dog plötsligt. Första åren efter det var han helt grå av sorg, men till och med en sån sorg, som nästan krossar en och man aldrig kommer över, verkar bli lite lättare att bära med tiden

Det sa jag inte. Men att förlora ett barn brukar vara bland den värsta sorg som kan drabba en människa. All sorg är väl sorg?

Jag tror man ska avhålla sig från att spekulera i hur stor andras sorg är, framför allt om det rör sig som situationer man själv inte alls upplevt.

Jag vill bara förklara det jag menar om det är o tydligt efter som att endel verkar tro att jag tycker att man KAN jäm föra sorg som jag INTE tycker.
Men detförsta inlägget var det som jag fråga satte att @Mabuse skrev att en vän råkade ut för DET ABSOLUT VÄRSTA och sen: Till och med en sån sorg som nästan krossar en och man aldrig kommer över.
Och jag upp fattar det som att det är en jäm föring och att den sorgen är den absolut värsta. Som att det går att säga att det ÄR VÄRST. Så därför frågade jag och då var svaret som detenda citatet att förlora ett barn brukar vara den värsta sorg som kan drabba en människa.
Som igen iallafall jag upp fattar det som en jäm föring med annan sorg eller? Annars går det ju inte att säga att det brukar vara den värsta sorgen?
Fast ändå så detsista citatet så ska man INTE speku lera i hur stor nånannans sorg är. Och det är ju det som jag har menat helatiden och EXAKT DÄRFÖR som jag fråga satte det om att exakt den sorgen är den VÄRSTA för att jag tror inte att man kan säga så. Utan som @Fetaost skrev att alla är o lika och hanterar saker o lika.

 

[cirkus]

Men det gäller väl för ALLA sorger isåfall att man inte kan förstå det som man inte har varit med om?
Så om tillexempel nån säger att det värsta den har varit med om var att dens hus brann upp. Och nånannan säger att det var att dens barn dog. Och nånannan säger att det var att den som den var gift med var o trogen. Så är ju det det allra värsta och mest jobbiga sorgen för DEN som säger det. Men jag tillexempel har inte varit med om nåt av det då kan ju inte JAG av göra vems sorg som var värst? Plus att det inte ens går utan att det kan ju ha varit exakt lika jobbigt för alla dom tre personerna för DEN?
Själv klart så vet man att alla kommer dö och att alla relationer kommer ta slut och allt sånt. Men det gör kanske inte MINDRE ont för det när det händer?

Jag håller helt med dig.
Det går inte att jämföra sorg som om den ena är värre än den andra. För den som upplever det är den som faktiskt vet hur det känns just för den.

 

[manda]

Det finns ju tyvärr en glorifiering av trauma i vår kultur. Ett narrativ av vad som inte dödar härdar. Att man blir så stark av motgångar, att ärr kan bäras med stolthet som ett tecken på ens överlevnadskraft. Och visst finns (ibland) en sådan aspekt. Men det finns också en sanning att trauma gör oss mer mottagliga för fysisk sjukdom, ger på gruppnivå mer hjärt- kärlsjukdomar, diabetes och autoimmuna sjukdomar, att det finns folk som faktiskt knäcks fysiskt, psykiskt eller bådadera av livets svårigheter. Detta är inget vi pratar om; att en stor andel motgångar i livet påverkar oss rent fysiskt och gör det svårare att må bra.

Jag menar bara att säga att det är klokt av dig @LiviaFilippa att ifrågasätta kulturella sanningar som kanske inte är så sanna som vi tror. Vi (forskningen) vet att en avgörande faktor till hur bra vi klarar stora motgångar är det nätverk som finns runt och och kan fånga oss när vi faller. Och där tänker jag, Livia, att även om det just nu är de som du faktiskt räknat med skulle fånga upp dig när det blir extra svårt, vilket gör dig sårbar, så har jag bilden av att det även utan just dessa personer finns ett ”skyddsnät” runt dig med hvb-personalen, hundarna, föräldrarna. Det gör att jag tror att FAST det är så himla tungt just nu, så har du en ”friskfaktor” i det (fastän du har andra faktorer som är riskfaktorer).

Jag hejar på dig. När det är som svårast tycker jag inte det handlar om att vara klok eller göra rätt saker, det handlar bara om att stå ut och låta tiden passera, låta saker förändras.

Och om att jämföra sorger, så håller jag med om att det inte går.

Så tänker jag.

 

[QueenLilith]

Det går men det tar tid. Jag förlorade min bästa kompis i en lägenhetsbrand. Han är fortfarande den vänskapen som aldrig kan ersättas. Det har gått 8 år nu. Jag gråter fortfarande ibland men sorgen känns inte lika nära. Förlorade en häst. Samma sak där. Tog mig 5 år att köpa en ny häst. Kommer aldrig glömma henne. Men dom minnen som gjort mest ont har ersätts med nya fina minnen med mina nya häst. Jag har även problem med panikångest och fick en episod i höstas vart jag fick rejäla självmordstankar. Så sökte hjälp med KBT. Fick utskrivet atarax som hjälper mig akut när jag mår riktigt dåligt. Men tar dom endast när det känns som ångesten håller på att kväva mig. Har även CBD olja som hjälper med min ångest och är dämpande.

Sorg tar tid. Lång tid.

 

[sjoberga]

Nej exakt det är ju det jag säger att man INTE kan jäm föra!
Om det är så att det gör mindre ont för domflesta med erfaren het så är det allra mest svårt att hantera då ifall det är ett litet barn? Alltså tillexempel om en fem åring har en kanin som dör så kanske det är dens första stora sorg så den har ju ingen erfaren het. Motför en 90 åring som dens partner dör den har ju an tagligen varit med om många flera sorger motför barnet.
Tror du att 90 åringen har enklare att hantera det då för att den har mera erfaren het?

Ja, det tänker jag - att man på 90 år har lärt sig mer om mänskligt liv och vad det innebär.

Men jag menar också att man inte kan jämföra, och därför blir det svårt när du vill påstå att det kan vara lika jobbigt. För mig är det oändligt mycket lättare att förstå den djupa sorgen i att förlora ett barn man älskar, har ansvar för att se till att det har ett så gott liv som möjligt, jämfört med att förlora en relation för att en människa i ens närhet beter sig illa. Men det är ju från mitt perspektiv.

Sorg är ett brett begrepp och extremt subjektivt, och jämförelser där man egentligen hade behövt ett objektivt mått blir bara knepiga.

Jag menar inte att man blir starkare med mer erfarenhet av sorg. Bara mer erfaren i sina egna reaktioner på den och i förmågan att hantera den.

 

[LiviaFilippa]

Men jag menar också att man inte kan jämföra, och därför blir det svårt när du vill påstå att det kan vara lika jobbigt. För mig är det oändligt mycket lättare att förstå den djupa sorgen i att förlora ett barn man älskar, har ansvar för att se till att det har ett så gott liv som möjligt, jämfört med att förlora en relation för att en människa i ens närhet beter sig illa. Men det är ju från mitt perspektiv.

Jag fattar inte vad du menar med dethär. Man kan inte jäm föra så därför är det svårt för att jag vill på stå att det kan vara lika jobbigt? Om du menar att o lika saker INTE kan vara lika jobbigt för o lika personer så är det ju exakt att jäm föra som du gör?
Bara för att DU har lättare att förstå nåns sorg mot nånannans så be tyder ju inte det nånting om hur jobbigt det är för dom personerna?

 

[Fetaost]

Jag fattar inte vad du menar med dethär. Man kan inte jäm föra så därför är det svårt för att jag vill på stå att det kan vara lika jobbigt? Om du menar att o lika saker INTE kan vara lika jobbigt för o lika personer så är det ju exakt att jäm föra som du gör?
Bara för att DU har lättare att förstå nåns sorg mot nånannans så be tyder ju inte det nånting om hur jobbigt det är för dom personerna?

Jag tänker att död innebär fler bottnar av sorg. Dels saknaden av att inte ses mer. Men också att personen man sörjer förlorade sitt liv, sin framtid, möjligheter, den kanske har plågats osv. Döden är också oåterkallelig. Vännskap kan återbyggas.
Förlora en människa som lever vidare och kanske tom mår bra, givetvis kan saknaden smärta lika mycket. Men personen lever iaf och har det bra. Så på så vis har iaf jag lättare att förstå en omfattande sorg när det gäller det ena mot det andra.

 

[sjoberga]

Jag fattar inte vad du menar med dethär. Man kan inte jäm föra så därför är det svårt för att jag vill på stå att det kan vara lika jobbigt? Om du menar att o lika saker INTE kan vara lika jobbigt för o lika personer så är det ju exakt att jäm föra som du gör?
Bara för att DU har lättare att förstå nåns sorg mot nånannans så be tyder ju inte det nånting om hur jobbigt det är för dom personerna?

Jag menar att det är kontraproduktivt att ens använda jämförande tankebanor och mena att de är relevanta på något sätt.

Jag skrev bara att från mitt perspektiv är det ena mycket lättare att förstå i hur det ena skapar djup och svår sorg än det andra. Mitt perspektiv är bara mitt.

 

[LiviaFilippa]

Jag tänker att död innebär fler bottnar av sorg. Dels saknaden av att inte ses mer. Men också att personen man sörjer förlorade sitt liv, sin framtid, möjligheter, den kanske har plågats osv. Döden är också oåterkallelig. Vännskap kan återbyggas.
Förlora en människa som lever vidare och kanske tom mår bra, givetvis kan saknaden smärta lika mycket. Men personen lever iaf och har det bra. Så på så vis har iaf jag lättare att förstå en omfattande sorg när det gäller det ena mot det andra.

Men varför jäm för du då?
Det spelar väl ingen roll för nånannans sorg om DU kan fatta dens sorg eller inte?
Det som ni gör när ni skriver såntdär är att NI för minskar ANDRAS sorg. Och jag tycker att det är taskigt!
Jag menar inte för MIG jag menar alla som tycker att deras värsta sorg INTE är att nån dog. För det som ni skriver är ungefär att deras sorg är konstig eller fel eller mindre värd motför dom som tycker att det värsta är att nån har dött.

 

[LiviaFilippa]

Jag menar att det är kontraproduktivt att ens använda jämförande tankebanor och mena att de är relevanta på något sätt.

Jag skrev bara att från mitt perspektiv är det ena mycket lättare att förstå i hur det ena skapar djup och svår sorg än det andra. Mitt perspektiv är bara mitt.

Men det var ju inte jag som började att jäm föra heller? Det var nån annan som skrev att en sak var det ABSOLUT VÄRSTA och sånt som jag fråga satte varför exakt DET är den värsta sorgen för att det är väl upp till varochen hur DEN känner?
Jag be höver liksom inte fatta exakt allt som nån kännwr för att ha respekt för att det är hur DEN känner.

 

[Fetaost]

Men varför jäm för du då?
Det spelar väl ingen roll för nånannans sorg om DU kan fatta dens sorg eller inte?
Det som ni gör när ni skriver såntdär är att NI för minskar ANDRAS sorg. Och jag tycker att det är taskigt!
Jag menar inte för MIG jag menar alla som tycker att deras värsta sorg INTE är att nån dog. För det som ni skriver är ungefär att deras sorg är konstig eller fel eller mindre värd motför dom som tycker att det värsta är att nån har dött.

Nu får du nog ta ett djupt andetag och läsa mitt inlägg igen.
Jag jämför inte. Jag gjorde precis tvärt om och förtydligade att SAKNADEN kunde vara precis den samma och i saknaden ligger ju sorg.
MEN att i en sorg över död finns det ofta fler lager som alla i sig också leder till sorg. Därför kan det vara lättare att förstå och just för att det är 100% omöjligt att återskapa.

 

[sjoberga]

Men det var ju inte jag som började att jäm föra heller? Det var nån annan som skrev att en sak var det ABSOLUT VÄRSTA och sånt som jag fråga satte varför exakt DET är den värsta sorgen för att det är väl upp till varochen hur DEN känner?
Jag be höver liksom inte fatta exakt allt som nån kännwr för att ha respekt för att det är hur DEN känner.

Det är stor skillnad i att ha respekt för att någon känner något och att kunna förstå. Återigen för mig är det mycket lättare att förstå den sorg en förlust av ett barn skulle vara än sorgen man kan känna över att en människa i ens närhet betett sig illa så att relationen försvunnit eller dött ut. För mig framstår det första en glasklart livsomvälvande händelse som turligt nog bara ett begränsat antal människor får vara med om, medan det andra snarast framstår som en ganska vardaglig händelse som de flesta får vara med om flera gånger under ett liv. Jag kan för den sakens skull inte jämföra personernas sorg eller sorgereaktioner över skeendet.

 

[LiviaFilippa]

Nu får du nog ta ett djupt andetag och läsa mitt inlägg igen.
Jag jämför inte. Jag gjorde precis tvärt om och förtydligade att SAKNADEN kunde vara precis den samma och i saknaden ligger ju sorg.
MEN att i en sorg över död finns det ofta fler lager som alla i sig också leder till sorg. Därför kan det vara lättare att förstå och just för att det är 100% omöjligt att återskapa.

Jaha? Men vad spelar det för roll vilkens sorg som är lättare för DIG att förstå?