Det var klart vanligare med uteritter på 1970-1980-talet. Vi red ofta både i skog och mark i alla gångarter mycket trav och galopp, samt hoppade teränghinder, eller "red fram" till en stor utebana, där vi fick rida självständigt.
På uteritterna var det mer variation på den tiden.
Byt om tät
Kolonn om två (man red två i bredd, givetvis var det då inplanerat före uteritten, så att man hade lite koll på vilka hästar som gick att rida i bredd med.
Vi fick träna på handtecknen, på varandra för att stanna, starta, byta gångart, öka och minska tempo, vilket jag är tacksam för än idag... då handtecknen användes mycket när jag red min häst i trafik.
Men idag, ses allt sånt som ivsfarligt eller urtråkigt och något man som ridskoleryttare inte har lust att BETALA för att lära sig, där även teori ingår. Vilket gör att när man skaffar sig skötare/medryttare som ridit i flera år, vet de inte vad som är fram och bak på en hovkrats, hur man binder fast häst med säkerhetsknut, hur man kratsar hovarna eller var ballarna sitter..
Utan idag ska vara så inrutat som möjligt, ridlektion där man måste hinna med skritt, trav och galopp för att det ska vara full lektion... Men de flesta ridskolor jag haft kontakt med har haft uteriter i slutet av våren och början av våren som regelbundna inslag minst en gång i månaden.