Har jag gjort rätt beslut?

[Valeri]

Så det behöver inte alls betyda att det var något "fel" på dig.

Nej, men det KÄNNS så.

 

[Raderad medlem 6459]

Nej, men det KÄNNS så.

Men det är ju inte hans fel?

 

[Valeri]

Men det är ju inte hans fel?

Har jag sagt att det är HANS fel?
Jag har inga som helst problem med porr överhuvudtaget. Men eftersom att han har lusten så förstår jag inte varför han inte nyttjar i allafall lite med mig?

 

[Valeri]

Jag förstår hur ni tycker, absolut. Men jag lovar er, det är inget problem med det. Han har kollat på porr ett flertal gånger under vårat förhållande och det är inget som rört mig i ryggen. Men strunt samma. Det är ingenting han har fått skit för, tvärtom. Jag har försökt att prata med honom angående det och jag har förklarat för honom varför jag blev ledsen och han förstår mig, säger han. Och huvudsaken är ju att han gör det.

 

[Raderad medlem 6459]

Har jag sagt att det är HANS fel?
Jag har inga som helst problem med porr överhuvudtaget. Men eftersom att han har lusten så förstår jag inte varför han inte nyttjar i allafall lite med mig?

Du nämnde det på ett sätt som framstod som att du ansåg att han gjort fel. Precis som du gör nu när du säger att att du inte kan förstå att han inte låg med dig bara för att han onanerat. Lust att ha sex och lust att onanera är dock olika saker så jag ser inte riktigt hur ditt resonemang håller.

Angående senaste posten: Det är väl ingen som insisterar på att just porren verkar vara ett problem? Så varför ska du "lova" att du är okej med den? Det är ju onani vi diskuterar nu. Onani som du anser vara fel om man inte ligger med sin partner tillräckligt ofta.

Du verkar inte helt lätt att resonera med tycker jag. Jag skulle känna mig kvävd om min partner hade åsikter om att jag onanerade. I hur du beskriver din pojkvän (ditt ex?) så verkar han otroligt osympatisk och bete sig illa så jag förstår att det varit tufft. Och du kanske är upprörd och uttrycker dig illa nu. Men jag kan i alla fall inte se varför man ska haka upp sig på nåns onani, oavsett hur ofta man har sex. Det är allt.

 

[NotlikeI]

Nej, men det KÄNNS så.

Jo och då är det väl dig själv du ska konfrontera främst? inte honom?
Istället för att dra upp hur DU känner att ni inte har haft sex oftare, kanske man ska fråga hur HAN ser på det. Hur han känner sig, alltså om han tycker det är bra som de är eller om det finns vilja att förändra det eller om han är nöjd så. Om han vet om det finns någon bakomliggande orsak mm.
Jag vet att du redan är stressad över situationen du är i och upprörd. Jag skriver inte detta för att "hacka" på dig eller säga att du gör fel och att jag (en helt okänd människa på nätet) vet bättre. Jag vill bara ge dig ett annat perspektiv. Om inte för att lösa den relationen, så för att kanske du ska ha ett annat tankesätt om det skulle uppkomma en liknande situation.

Att man undviker närhet med sin partner kan mycket väl vara stress eller att man är deprimerad mm. Det sista man vill höra är hur dåligt man får sin partner att må över det. Det blir en negativ spiral där man självklart kan förstå att ens partner känner så, men inte riktigt kan göra något åt det utan att tvinga sig själv. Vilket troligtvis är svårare för en man än kvinna (rent fysisk, blir man inte våt finns glidmedel, men vill den inte upp. Ja då är det lite knepigare)

 

[Sedna]

Ni ha varit tillsammans i 2,5 år, han har alltid betett sig som "idealpojkvännen" och varit underbar mot dig, men sedan i alla fall ett år tillbaka har han betett sig väldigt annorlunda. Du ser väl själv att det inte går ihop? Det är ju halva er relation som han har betett sig som ett svin. Det låter som han aldrig fått några djupare känslor för dig, att hans intresse dog när den första förälskelsen gick över. Klart du gör rätt som lämnar honom. Han låter som en jubelidiot och om ett tag så kommer du kunna vara glad för att du är av med honom, var så säker!

 

[nexxa]

@Valeri Det är så himla lätt att stanna för länge i dåliga relationer, till och med under många år. Tycker det är starkt att du lämnar detta nu och går vidare, desto snabbare kan du få må bra och hitta den rätte

 

[Valeri]

Mitt största problem är min blåögdhet. Spelar ingen roll hur illa en person tycker eller behandlar mig, jag stryker alltid ett streck över det för jag klarar varken av konflikter eller att se det negativa hos någon. Exakt så har det blivit med honom. Jag har gått och trott att han skulle förändra sig men det har han ju inte gjort. Uppenbarligen har han inga känslor kvar eller så är många utav dem borta och då kan jag ingenting göra. Oavsett hur mycket jag än älskar honom och även om detta knäcker mig så kan jag inte tvinga honom till någonting och det sista jag vill är att vi skall lämna varandra som ovänner.

När han kom hem efter jobbet idag så frågade han mig "Vad fan som försigår i mitt huvud" och då sa jag inte så mycket mer än att jag tror att det ska bli bäst såhär och att det inte känns som att han har känslor kvar för mig och så vidare. Och det hade han ju då, sa han. Men någonstans väger handlingar mer än ord och då blev han arg. Så jag gick därifrån och kom hem nyligen. Har ingen annanstans att ta vägen och jag önskar att jag var en liten flicka som bodde hemma hos mamma och pappa fortfarande men så är det ju inte. Så svårt också när man har hundarna. Kan ju inte bara lämna dem och låta dem flänga runt bara för att två vuxna inte kan sköta ett breakup på ett snyggt sätt. Har ju rätt att bo kvar i 3 månader enligt vårat kontrakt men klarar inte av tanken på att vara kvar i våran gemensamma lägenhet och låtsas som ingenting. Det funkar inte längre..

 

[nexxa]

@Valeri Det blir ju lätt så att ju längre tiden går desto mer tänjs de gränserna och man vänjer sig på något sätt. Och sen är det klart man kan bli lite konflikträdd eller inte vill ta upp saker för att undvika onödiga bråk, av det du beskrivit verkar han ju uttrycka sig ganska klumpigt, alltså i stället för att säga "Vad fan som försigår i mitt huvud" kan han ju säga "Jag förstår inte riktigt hur du tänker/känner, kan du berätta?"
Sen förstår jag att du vill där ifrån, när man väl bestämt sig så känns det ju som att enda chansen är att börja återhämta sig från en strulig relation är att ta sig där ifrån. Du nämnde att du skulle packa och bo hos dina föräldrar? Är det en lösning som går att genomföra? Det är väl aldrig kul att flytta hem, men det verkar ju vara en långt trevligare lösning än du har nu?

 

[Kaos]

Att man undviker närhet med sin partner kan mycket väl vara stress eller att man är deprimerad mm. Det sista man vill höra är hur dåligt man får sin partner att må över det. Det blir en negativ spiral där man självklart kan förstå att ens partner känner så, men inte riktigt kan göra något åt det utan att tvinga sig själv. Vilket troligtvis är svårare för en man än kvinna (rent fysisk, blir man inte våt finns glidmedel, men vill den inte upp. Ja då är det lite knepigare)

Förutsatt att sex är exakt samma sak som att stoppa kuken i fittan, och att avsaknad av sexlust är exakt samma sak som att inte bli våt eller att ha erektionsproblem. Men så är det ju inte. Början av stycket håller jag med om, men den sista meningen är irrelevant.

 

[NotlikeI]

Förutsatt att sex är exakt samma sak som att stoppa kuken i fittan, och att avsaknad av sexlust är exakt samma sak som att inte bli våt eller att ha erektionsproblem. Men så är det ju inte. Början av stycket håller jag med om, men den sista meningen är irrelevant.

Ja jo, menar väl just den typen av sex. Inte oralsex eller annat kul. För det kan man ju "tvinga" sig till. Men själva "stoppa kuken i fitta" sexet är väl lättare för en kvinna (rent fysiskt) att ha även om man inte alls har lust.
Helt inte direkt relevant i tråden nej. Får man skylla på att man gärna ordbajsar lite när man börjar bli trött

 

[Kaos]

Ja jo, menar väl just den typen av sex. Inte oralsex eller annat kul. För det kan man ju "tvinga" sig till. Men själva "stoppa kuken i fitta" sexet är väl lättare för en kvinna (rent fysiskt) att ha även om man inte alls har lust.
Helt inte direkt relevant i tråden nej. Får man skylla på att man gärna ordbajsar lite när man börjar bli trött

Fast när jag inte har lust så kan jag fortfarande bli plaskvåt, men tar någon i mig på fel sätt så kommer panikattacken (komplett med gråt och hyperventilering) som ett brev på posten. Alla är vi olika.

Jo, visst gör man det.

 

[Mela99]

@Valeri Det är så himla lätt att stanna för länge i dåliga relationer, till och med under många år. Tycker det är starkt att du lämnar detta nu och går vidare, desto snabbare kan du få må bra och hitta den rätte

Instämmer. Jag stannade åtminstone två år för länge i mitt gamla förhållande. Lätt att se det nu!

 

[nexxa]

Instämmer. Jag stannade åtminstone två år för länge i mitt gamla förhållande. Lätt att se det nu!

Det är ju det som är så svårt med, att när man lever i det så "ser" man det mindre och mindre för att man vant sig och då måste man först försöka ta sig ur situationen trots att man tror man gör fel och sedan ska man läka efter separationen innan man kan se det med klara ögon precis som du beskriver. Jag tror inte de som inte varit i en sådan relation kan förstå riktigt varför man fortsätter, står man sidan om och kan se det mer objektivt är det ju himla lätt att tipsa..utan att veta hur det är. Vad trist att du känt så, efteråt känns ju 2 år enerverande om man inte mått bra Hur många år var ni tillsammans?

 

[Mela99]

Det är ju det som är så svårt med, att när man lever i det så "ser" man det mindre och mindre för att man vant sig och då måste man först försöka ta sig ur situationen trots att man tror man gör fel och sedan ska man läka efter separationen innan man kan se det med klara ögon precis som du beskriver. Jag tror inte de som inte varit i en sådan relation kan förstå riktigt varför man fortsätter, står man sidan om och kan se det mer objektivt är det ju himla lätt att tipsa..utan att veta hur det är. Vad trist att du känt så, efteråt känns ju 2 år enerverande om man inte mått bra Hur många år var ni tillsammans?

Du har så rätt. Vi var tillsammans i 8 år. Så 6 år hade alltså räckt Sista året hade vi definitivt kunnat vara utan.