har du varit sjukt hopprädd men försökt ändå?

[__Stilett__]

dilemma, har 2 hästar, båda hoppinriktade.
själv har jag mestadels bara tävlat dressyr pga olycka i hoppning för många års sen,,så sen dess har jag haft mkt dåligt självförtroende i hoppning o är verkligen rädd för hinder. Har i omgångar, även med hjälp av tränare, försökt igen...men det har alltid slutat i rädsla iaf.
kan hoppa typ 50-70 rundor,,,men sen kommer gränsen.

står nu i valet o kvalet att ge upp, vilket betyder att jag i så fall måste sälja min högst älskade häst som jag haft sen hon va liten, eller ta mig i kragen och inbilla mig att det ska gå.

jag har försökt ta mig i kragen i...8 år..
ska man ge upp eller fortsätta?
jag lyckades faktiskt med en 90 runda (klubb iof) för typ 2 års sen..men jag va helskakig innan start kan jag lova! Gav ni upp eller gick det över?

 

[LLaika]

Sv: har du varit sjukt hopprädd men försökt ändå?

Du tror inte att det blir bättre om du nöter och nöter hinder på runt 70-80 cm? Eftersom du har två hästar har du ju möjlighet att hoppa ofta, och sen kan du höja hindren allt eftersom?

 

[lizan]

Sv: har du varit sjukt hopprädd men försökt ändå?

om jag inte minns fel från en annan tråd så är det avståndsbedömningen som du tycker är jobbig?

hur blir det då om du har hjälpbommar och hinder?

tex travar in på ett litet hinder med travbom och sen tex ett galoppsprång till nästa hinder? då vet du ju att du kommer rätt och kan kanske höja lite mer?

 

[__Stilett__]

Sv: har du varit sjukt hopprädd men försökt ändå?

ja det är avståndsbedömningen som strular, jag låser mig och tappar fokus på hur jag ska komma an mot hindret. försöker hålla koll på galoppsprången men det låser sig. att komma fel på hindret är det som är otäckt. själv hoppningen i sig känns inte sp farligt, bara man kommer rätt på och det flyter.

 

[pappersdocka]

Sv: har du varit sjukt hopprädd men försökt ändå?

Jag tror att du måste hoppa mera regelbundet. Jag tränade och tävlade lite förut i hoppning och då var det inga problem, men om jag ska hoppa nått språng nu så blir jag alltid lite nervös även om det kanske bara ät 70 cm.
Det kan ju hjälpa om du har en trygg och lugn häst i början som kan det här med hoppning sen är det bara å träna och skit i höjden i början så tror jag att det löser sig

 

[BernT]

Sv: har du varit sjukt hopprädd men försökt ändå?

Jag var först askaxig, hade ponny när jag var 11-12 som jag hoppade mycket med och lånade lite privathästar (rutinerade) och kunde då lätt plutta över 120 utan att ens känna att det var högt. Sen kom det en liten olycka och jag tappade självförtroendet och tänkte sluta och låta någon annan tävla min häst.
Nu hoppar jag 130(visserligen bara banor på 110, 130 är på enstaka hinder) utan att blinka. Det går att träna bort.

 

[Sipuli]

Sv: har du varit sjukt hopprädd men försökt ändå?

Efter en avfallning på en tävling för 4 månader sen så har jag blivit grymt hopprädd.
Innan det så vågade jag hoppa i princip vad som helst, men numera svimmar jag nästan av att se hinder över en meter.
Blir jätte stressad och nervös, och då ser jag ingen glädje i att fortsätta.
Så nästa säsong får min hoppglada ponny stå ut med att bli dressyrponny, för jag vågar iaf inte hopptävla.

 

[trazel]

Sv: har du varit sjukt hopprädd men försökt ändå?

Jag har varit livrädd. Jag menar verkligen livrädd. När jag skulle ta mig över en bom på ridskolan så började jag gråta och skaka hysteriskt. Jag var väl 11-12 år, jag hade sett en olycka och var rädd för det. Jag var aldrig nån unge som "vanlig hederlig psykologi" fungerade på och jag hade en instruktör som inte använde sig av det heller så...

Hon sa helt enkelt åt mig att antigen fick jag ge mig f*n (tänk bara att instruktören sa så till en 11-åring) på att hoppa, eller så fick jag hoppa av hästen. Lättad så hoppade jag av och tog in hästen i stallet. Jag älskade ju att rida, OCH att hoppa fast jag var så grymt rädd. Nästa vecka var det hoppning och då hade jag gett mig f*n på att NU SKULLE JAG HOPPA! Jag sa det till instruktören innan lektionen, att jag gärna ville ha just en speciell häst och det fick jag.

På den lektionen hoppade jag en bana på 80 cm på min favoritponny och aldrig i hela mitt liv hade jag varit så glad och lättad innan. Om jag inte minns helt fel så grät jag av glädje istället den lektionen. Sen flöt allt på och med den C-ponnyn tävlade jag upp till LB hoppning.



Om det är avståndsbedömningen som du tycker är svår, kan du inte börja med att hoppa mycket serier som du kan trava in i? Då är det svårt att komma fel och du kan hoppa lite högre utan att vara rädd att komma fel. Om man har tagit sig över lite hinder i serier brukar det kännas bättre att hoppa det som enkelhinder sen.

SJÄLVKLART ska du ge din häst och framför allt dig själv en chans att fortsätta tillsammans. Som sagt, för mig gick det över men jag hade inte hållit på och försökt så länge som du har gjort. Du kanske aldrig kommer hoppa OS, men det har jag inte fått uppfattningen om ditt att ditt mål är heller.


LYCKA TILL!

 

[JForsberg]

Sv: har du varit sjukt hopprädd men försökt ändå?

Jag försökte mig på 2 hoppträningar (och åkte av och slog mig halvt fördärvad) innan jag gav upp och bestämde mig för att bli dressyrryttare istället. :smirk:

Prova hoppa mer regelbundet på lägre höjder och se om det känns bättre efter ett tag? Jag har inte några vidare tips att ge till dig då jag själv gav upp.. men lycka till!

/ Loriey

 

[Mandy_Loves_Vera]

Sv: har du varit sjukt hopprädd men försökt ändå?

Jag vet hur du känner dig.
Jag är LIVRÄDD för att hoppa , men visst försöker jag och tar mig igenom hopplektonerna på ridskolan men jag minns dom knappt för att jag varit så nervös.
Det blir inte bättre om man har kompisar / föräldrar som tjatar hela tiden med typ: men det är inget farligt. Vad är det värsta som kan hända ? Vad är det du är rädd för. Jag kan inte svara på vad jag är rädd för , jag är bara rädd. Jag är inte rädd för att ramla av det vet jag. Kan bara inte sätta fingret på vad det är. Jag hade en period förra sommaren där jag inte va rädd alls , men sen när dom vanliga lektionerna började igen kom det tillbaka.

Om du vill "ge upp" eller förska mera måste du bestämma helt själv annars kanske du ångrar dig sen. Visst är det alltid värt ett extra försök , men du kanske kan skaffa en medryttare som kan ta hoppningen med hästen tills du tränat upp dig riktigt. Det är ju ett alternativ. Att du kanske bara någon gång ibland hoppar och bara såna höjder som du själv är ok med. På mig kommer rädslan när jag får pressen på mig att göra det som dom andra i gruppen gör. Att någon annan bestämmer i princip hur högt och hur mycket jag ska hoppa. Hur är det för dig. Känner du dig tryggare när du är ensam och ingen kollar på ? I så fall , börja så. Gör bara det som du själv känner dig trygg med.

Lycka till nu (:

 

[Jezzie]

Sv: har du varit sjukt hopprädd men försökt ändå?

Jag är fruktansvärt höjdrädd, har haft en gräns vid 80-90, men då jag har haft en häst jag litat på och hoppat regelbundet har det gått bättre. Jag älskar att hoppa och vill tävla hoppning så jag har gett mig den på att övervinna min hopprädsla. För 12 år sedan var jag inte ett dugg hopprädd utan det har kommit efter ett par otrevliga avfallningar. Jag skulle inte ge upp, hoppa lågt, nöt, nöt, nöt. Det är det enda som hjälper... ha en tränare som kan stå på backen och uppmuntra.

 

[Marna]

Sv: har du varit sjukt hopprädd men försökt ändå?

jag har försökt ta mig i kragen i...8 år..
ska man ge upp eller fortsätta? Gav ni upp eller gick det över?

Jag blev sjukt hopprädd efter en olycka på tävling, hoppade LA. Bars ut. Det höll i sig länge - gör det fortfarande. I varje fall så beslutade jag vid ett tillfälle lite senare att nu skulle jag övervinna min rädsla, tyvärr hade jag då ett fullblod som skenade mot hinder, hoppade sedan typ helikopter. Min dressyrtränare som kände mig väl och såg hur jag mådde (arbetsoförmögen halva dagen före hoppningen på kvällen, vit o kallsvettig) sa till slut till mig "Varför utsätter Du Dig för det här? Är det livsviktigt för Dig att hoppa?"

Nee, tänkte jag o slutade hoppa. Red sedan dressyr. En medryttare typ självmordspilot fick hoppa och tävla min häst i hoppning - båda hade jättekul o även jag som stod på läktaren.

Ett nederlag, javisst. Men det har jag kunnat leva med. En hoppryttare har man aldrig blivit.

Jag var egentligen aldrig rädd för att hoppa - utan för att hästen inte skulla hoppa alt kraschlanda in i hindret som hände vid olyckan.

 

[Orzon]

Sv: har du varit sjukt hopprädd men försökt ändå?

Jag är skiträdd för att hoppa (efter en omkullridning) så jag slutade helt enkelt att hoppa.
Hopphästen blev westernhäst för att sedan bli skogsmulle.

Jag tror att hästen saknar hoppningen en aning men INTE jag.

 

[thekid]

Sv: har du varit sjukt hopprädd men försökt ändå?

Jag brukade också vara jätte rädd för att hoppa sen en foderhäst jag hade för ca 3 år sedan. Han brukade bocka som en dåre efter varje hinder och sen blev han bara värre och började bocka så fort man skulle börja trava osv (nej, han hade inte ont).. I alla fall så slutade det med att jag tills för 1½ år sedan inte vågade hoppa ens 30cm på storhäst, ponny gick dock bra!
Men så skaffade jag en ny foderhäst som var rätt stabil och snäll på alla sätt och med hjälp av henne och min tränare hoppar jag nu 1,35m, enkelhinder förstås, men ändå Tyvärr så har jag lämnat tillbaka henne nu, men nu så vågar jag ist hoppa mina egna hästar

Så om du har möjlighet, hoppa ngn annans häst, en häst som är säker på avstånd. Annars tycker jag att du ska hoppa mycket serier eller använda ett par galoppbommar innan hindrena + markbom, precis som någon annan sa också.
Lycka till och hoppas det blir bättre, kämpa på!!

 

[PopcornPlayer]

Sv: har du varit sjukt hopprädd men försökt ändå?

Nej, ge inte upp. Inte än i alla fall.
Hoppa för tränare, ha avståndsbommar överallt. Det är en fråga om rutin så sitter avståndsbedömningen sedan. Ha med dig ena medryttaren och hoppa tillsammans, så har du någon som kan peppa dig lite.

 

[ponnylollo]

Sv: har du varit sjukt hopprädd men försökt ändå?

jag har varit lite hopprädd då min travare kunde få för sig att springa brevid hindret o då hänger man inte riktigt med i svängarna

Men nu litar jag till 110 % på honom så nu hoppar vi 90 utan att blinka(kommer ju att bli högre)
Jag tror att det gäller att lita på sin häst till 110%

 

[älgen]

Sv: har du varit sjukt hopprädd men försökt ändå?

Vill du väldigt gärna hoppa men törs inte?
Elelr känns det bara som att det kvittar?

Om DU inte har behöv av att hoppa, så finns det inget som säger att man MÅSTE.

Antingen skuttar man över de höjder man vågar till husbehov, elelr ber någon anann hoppa hästen någon gång emellan åt.

VILL du komma över rädslan, är nog det bästa att få tag på ett stycke bombsäker häst.
Införskaffa ett stycke tålmodig, lagom puchande tränare.
Analysera VARFÖR du tycker det är otäckt att hoppa.

Är det höjden? Riskera att ramla av? Att hästen ska väfra osv.

Man behöver nog gå till botten ordentligt för att hitta den egentliga orsaken..

 

[Explosion]

Sv: har du varit sjukt hopprädd men försökt ändå?

jag har oxå blivit hopprädd och har en hopphäst. Men han har börjat vägra och det gör ju inte saken bättre. Hur ska jag kunna lite på honom 110% när han vill ha stöd och inte vågar ta tag i det själv..

 

[Orzon]

Sv: har du varit sjukt hopprädd men försökt ändå?

Min häst hoppar allt och från alla avstånd och vinklar.
Det var just det som skrämde mej.
Hon hoppade trots att hon låg helt fel och tillslut bar inte turen längre utan vi gick omkull. REJÄLT!

 

[Qodrofenia]

Sv: har du varit sjukt hopprädd men försökt ändå?

Jag hoppad allt när jag var yngre. men sen gick jag och en häst omkull i en deb ft jag fick hästen över mig .och efter det blev det inte inte roligt längre.

Jag har gjort tappra försök att komma över rädslan.Ett tag hopptränade jag en gång i veckan för tränare.En mycket sympatisk sådan.Som hjälpte mig otroligt mycket. fick börja med att skutta över en bomm på låg höjd.Det tog några träningar innan jag vågade mig på en oxer.Efter att ha tränat kontinuerligt i ett år så vågade jag mig på att hoppa enstaka hinder på 140 och skrämselhinder och vatten mattor. banor och kombinationer på 120 utan att få totalt frispel. även kravlat mig över ett och annat fast hinder bara för att prova om jag vågat.
Anledningen till att jag tog upp hoppningen igen var helt enkelt för att jag tyckte hästen skulle få hoppa lite då och då som ett led i hans utbildning och han gillade dessutom att hoppa så jag ville inte beröva honom nöjet.

Min rädsla handlar om att gå omkull.. att trassla in sig i hinder och komma fel på hinder.. allt detta hände den gången jag gick omkull.Men det gick att överkomma med träning .Nu har jag ingen häst att hoppa med så nu var det flera år sedan sist. och jag vette tusan om jag skulle fixa att hoppa i dag.Bommar på marken går bra. men sen är det nog ganska kört. dessa hopp lösa åren som nu gått har nog gjort att jag är tillbaka på ruta noll igen.