Har du någon gång till arbetsgivare behövt uppge privata omständigheter?

[Marita73]

Jag avskyr verkligen att läkemedelsbranschen fick bort de röda trianglarna som varnade för att just detta läkemedel bör man vara försiktig med när man kör!

(Apropå drogtester - hur många vet om medicinen de tar temporärt är narkotikaklassad eller inte? Att det kan påverka jobbet att ta t.ex. en smärtlindrare som man har kvar sedan tidigare sjukdom eller som en snäll kollega/granne/vän e dy l delar med sig av. Eller tabletten du köpte när du blev sjuk på resan)

Jag tar bara tabletter jag är säker på är ok. När jag har varit osäker har jag frågat vår företagshälsovård om det är ok. Om inte får jag sjukskriva mig eller låta bli.

Jag har tagit en säkerhetstjänst och alltså ligger det på mitt ansvar att ha koll på vad jag stoppar mig.

 

[Sassy]

Hur många läser bi-packsedeln och FASS?

Jag vet inte? Själv skulle jag verkligen inte stoppa i mig något jag inte vet vad det är. Framförallt inte om jag kör eller gör något annat "krävande". Man behöver ju inte lusläsa hela texten för att hitta varningarna.

Men visst hade det varit bättre om det fanns ett tydligare system.

 

[Roheryn]

Hur många läser bi-packsedeln och FASS?

Jag läser alltid den - men jag kanske är nån sorts undantag?

 

[Dentaku]

I den inläggskedjan du svarade på så argumenterade jag för att vi i Sverige inte bör se cannabisodling som vilken trädgårdsverksamhet som helst, som en användare menade att man gör i Tyskland.

Jag trodde att jag gjort det klart att jag ironiserade? Jag menar verkligen inte att man i Tyskland ser "cannabisodling som vilken trädgårdsverksamhet som helst".

 

[Thaliaste]

Jag trodde att jag gjort det klart att jag ironiserade? Jag menar verkligen inte att man i Tyskland ser "cannabisodling som vilken trädgårdsverksamhet som helst".

Jag trodde din ironi var över att det (i ditt tycke) är så olika inställning i Sverige och Tyskland. Vad det ligger för ironi i just uttalandet om Tyskland förstår jag nog inte?

 

[Dentaku]

Jag trodde din ironi var över att det (i ditt tycke) är så olika inställning i Sverige och Tyskland. Vad det ligger för ironi i just uttalandet om Tyskland förstår jag nog inte?

Jag drog inställningarna för båda länderna till sin spets. Eller tror du att jag menar att man i Sverige anser att cannabisbruk per automatik innebär att man stödjer gängkriminella? Jag skrev så eftersom precis det redan tagits upp. Annars hade jag förmodligen skrivit något om dödsknark för att illustrera Sveriges syn.

 

[Thaliaste]

Jag drog inställningarna för båda länderna till sin spets. Eller tror du att jag menar att man i Sverige anser att cannabisbruk per automatik innebär att man stödjer gängkriminella? Jag skrev så eftersom precis det redan tagits upp. Annars hade jag förmodligen skrivit något om dödsknark för att illustrera Sveriges syn.

Som du nog förstått så tycker jag att hela det inlägget är lite svårt att begripa utifrån den drogdebatt jag sett i Sverige de senaste åren, även om jag förstod efter ditt förtydligande att det inte var menat att hylla Tysklands drogpolitik. Jag vet inte om du kanske är omedveten om att många drogliberala inlägg i debatten byggs upp just på liknande sätt som du gjorde, även om du inte menade det med den betydelsen. Det var därför jag missförstod dig först, det var så likt det som brukar komma upp.

En stor del av dagens droganvändning stödjer direkt eller indirekt kriminella gäng (inte all dock, särskilt cannabis finns ju en viss hemma- och kompisodling av), och detta argument brukar dels hånas av drogliberaler och dels vara argumentet för att istället ha ett systembolag för droger, eller bara släppa det fritt helt enkelt. Så det kändes inte så främmande att ironin var de skitnödiga PK-svenskarna som tror att man antingen blir gängkriminell själv eller hamnar utslagen på en parkbänk, för att man någon gång röker lite hasch, medan de moderna glada tyskarna har en mer avslappnad inställning. (Jag har som sagt förstått att du inte menade så, jag förklarar bara nu varför jag tolkade dig som jag gjorde, det var så likt andra inlägg med samma uppbyggnad.)

 

[BornAgain]

Det som är så knöligt är att det går från att handla om de kontroller arbetsgivare gör för att få arbetet att flyta säkert till någon form av moralpanik.

Arbetsgivare är inte sina anställdas vårdnadshavare. De är inte heller en del av rättssystemet. Ska arbetsgivare sålla pga t.ex. droganvändning så ska det handla om säkerheten på arbetet. Att man inte bör vara stenad eller bakfull när man kör stora lastaren eller skolbussen. Och för att det ska vara konstruktivt behövs en plan för hur man hanterar missbruksproblem. Det handlar inte bara om rekrytering utan även om personalvård. Och det handlar inte om att dalta - det handlar om att medarbetare ska kunna ta stöd om de själva har problem eller våga ta upp om de tror att någon annan har det. Ge arbetsgivaren en chans att stämma i bäcken, genom att minska incitamenten att gömma saker. Få en diskussion och ett klimat där kanske att Svenne B faktiskt inte sätter sig bakom ratten dagen efter pappas 80-årsdag (vilket kanske är enda dagen det har decenniet som han egentligen är lite för baktrött) och arbetsgivaren säger (och menar) Way to go Svenne!

OM det ska vara värt att sålla för missbruk så bör det gälla även legala preparat - tabletter, sprit etc - eller är det bara den moraliska aspekten (man gör något olagligt och stödjer kriminella gäng) och inte säkerhetsaspekten att man är påverkad? I min värld är det lika illa att köra skolbussen över stupet pga fylla (legalt, inga kriminella gäng) som pga stenad

När det gäller belastningsregistret. Människor som har begått brott och åkt fast har sonat sitt brott. De har blivit vårdade av kriminalvården (och om vården inte räcker för att rehabilitera folk - kanske kriminalvården behöver reformeras eller åtminstone byta namn). De ska vara att betrakta som oskyldiga. Det borde vara huvudregeln - MEN i vissa situationer anser jag att man bör tumma på regeln även om det drabbar den enskilda väldigt hårt. Det handlar ffa om när man ansvarar för barn, gamla, sjuka - dvs människor som är i underläge. Samtidigt bör en sådan riskbedömning inte handla om ATT man är dömd utan VAD man är dömd för och omständigheterna kring detta.

OM vi anser att arbetsgivare har rätt att sålla bort människor på moraliska grunder (t.ex. gamla domar utan relevans för den aktuella tjänsten) - finns det någon gräns? Är det arbetsgivarens egna privata moral som avgör? Bör misogyna arbetsgivare ha rätt att låta bli att anställa kvinnor - ni vet de där varelserna som sätter sina barn och gamla före jobbet och bråkar var 28:e dag, när de inte bär korta kjolar och förleder sina manliga medarbetare? Rätt att sålla bort människor för sexuell läggning, sexuella preferenser, antal sexpartners? Människor med politiska åsikter? Folk som äter kött? Medverkan i ideella organisationer? Mängden inköpta t-shirts?

 

[Inte_Ung]

Bör misogyna arbetsgivare ha rätt att låta bli att anställa kvinnor - ni vet de där varelserna som sätter sina barn och gamla före jobbet och bråkar var 28:e dag, när de inte bär korta kjolar och förleder sina manliga medarbetare? Rätt att sålla bort människor för sexuell läggning, sexuella preferenser, antal sexpartners?

Just dessa saker har vi ju lagstiftning emot.
Så vi har redan gjort en bedömning där.
Det intressanta är ju det som blir kvar när diskrimineringslagen är borträknad.

 

[BornAgain]

Just dessa saker har vi ju lagstiftning emot.
Så vi har redan gjort en bedömning där.
Det intressanta är ju det som blir kvar när diskrimineringslagen är borträknad.

Så du tycker att lagstiftningen är golvet.

Det finns skydd för sexuell läggning och kön - men inte skydd t.ex. för sexuella preferenser eller antalet sexpartners. Och om nu arbetsgivarna ska ha rätt att anställa vem de vill och sålla efter moral så är inte heller lagen särskilt mycket stöd. Det är bara att inte säga att "kemin fungerade inte" eller bara att rensa bort alla som t.ex. har namn som man anser indikera en icke-önskvärd egenskap.

 

[Inte_Ung]

Så du tycker att lagstiftningen är golvet.

Det finns skydd för sexuell läggning och kön - men inte skydd t.ex. för sexuella preferenser eller antalet sexpartners. Och om nu arbetsgivarna ska ha rätt att anställa vem de vill och sålla efter moral så är inte heller lagen särskilt mycket stöd. Det är bara att inte säga att "kemin fungerade inte" eller bara att rensa bort alla som t.ex. har namn som man anser indikera en icke-önskvärd egenskap.

Men så fungerar det ju redan i dag
Hur skulle det kunna kontrolleras genom att styra vilken information ur belastningsregistret som får användas?
Det är ju inte förbjudet att fråga om saker vid en intervju.
Och ljuga är inte någon riktig bra ide.

 

[Dentaku]

Men så fungerar det ju redan i dag
Hur skulle det kunna kontrolleras genom att styra vilken information ur belastningsregistret som får användas?
Det är ju inte förbjudet att fråga om saker vid en intervju.
Och ljuga är inte någon riktig bra ide.

Vissa saker får man faktiskt inte fråga om, åtminstone inte om man vill undvika att DO har synpunkter.

Man skulle kunna förbjuda arbetsgivare att be om vanliga utdrag ur belastningsregistret vid den typ av tjänster där det inte är lagstadgat att sådan registerkoll ska ske/se till att det finns fler typer av utdrag där bara vissa domar visas.

Det är bara att titta på Finland. Där krävs utdrag från straffregistret om man ska arbeta med barn, och till vissa tjänster krävs en säkerhetsutredning. Men arbetsgivare har generellt sett inte rätt att begära registerutdrag eller utreda om arbetstagare/arbetssökande begått brott.
Och då syns ändå inte domar som enbart lett till böter i ett finskt straffregisterutdrag.

Så visst går det. Frågan har varit uppe flera gånger även i Sverige.

 

[sjoberga]

Men så fungerar det ju redan i dag
Hur skulle det kunna kontrolleras genom att styra vilken information ur belastningsregistret som får användas?
Det är ju inte förbjudet att fråga om saker vid en intervju.
Och ljuga är inte någon riktig bra ide.

Om makten hade varit jämn i mötet så skulle man önska att de arbetsgivare som frågar om irrelevanta saker inte fick någon som ville ha jobbet, att folk vände i intervjun och gick därifrån Så är det inte och därför behövs både lagstiftning och regler.

 

[nullo-modo]

Tänkte på denna tråd idag när jag läst på Di om arbetarbristen. Med denna tråden i tankarna så kände jag "tur att arbetare inte längre behöver stå med mössan i hand för arbetsgivare"

 

[Inte_Ung]

Om makten hade varit jämn i mötet så skulle man önska att de arbetsgivare som frågar om irrelevanta saker inte fick någon som ville ha jobbet, att folk vände i intervjun och gick därifrån Så är det inte och därför behövs både lagstiftning och regler.

Och @Dentaku
Det känns som att det egentligen handlar om hur rättssystemet skall fungera.
Vilka straffen skall vara och när är de sonade om alls.
Och det är väl egentligen en fråga för demokratin att avgöra?
Hur vi vill att brott skall hanteras.

Samma sak måste ju även gälla när det kommer till annan diskriminering.
Vad tycker majoriteten?
Och i en demokrati har ju alla en röst.
Även de företagsledare som skall anställa och de blivande kollegor som har synpunkter på vilka de vill arbeta tillsammans med.
Samt i förekommande fall kunder/brukare/andra som skall nyttja tjänsterna.

Det är många känslor och önskemål som skall få plats i det.

 

[Dentaku]

Och @Dentaku
Det känns som att det egentligen handlar om hur rättssystemet skall fungera.
Vilka straffen skall vara och när är de sonade om alls.
Och det är väl egentligen en fråga för demokratin att avgöra?
Hur vi vill att brott skall hanteras.

Samma sak måste ju även gälla när det kommer till annan diskriminering.
Vad tycker majoriteten?
Och i en demokrati har ju alla en röst.
Även de företagsledare som skall anställa och de blivande kollegor som har synpunkter på vilka de vill arbeta tillsammans med.
Samt i förekommande fall kunder/brukare/andra som skall nyttja tjänsterna.

Det är många känslor och önskemål som skall få plats i det.

Man kan lika gärna ställa frågan: Vill vi att personer som begått brott ska få chansen att rehabiliteras, eller struntar vi i risken att de återfaller i brott?
Ibland kommer vi också in på frågan om Sverige ska uppfylla de konventioner vi undertecknat. Jag skulle skämmas över att bo i ett land där vi inte protesterade högljutt mot att diskriminering blev laglig bara för att det var ett majoritetsbeslut.

Som kollega har jag f ö aldrig fått ha någon synpunkt på vem arbetsgivaren ska anställa. Varken som kollega eller kund har jag rätt att veta om någon på arbetsplatsen dömts för brott. Jag har själv jobbat med en person med prick i registret, men han valde att berätta själv.

Jag har lärt känna(minst!) två personer som dömts för brott till påföljd som finns kvar i 10 år. Båda är mer eller mindre mönsteranställda på sina arbetsplatser. Tveksamt om någon av deras kollegor känner till deras domar, företagens kunder gör det definitivt inte.

 

[Enya]

Men så fungerar det ju redan i dag
Hur skulle det kunna kontrolleras genom att styra vilken information ur belastningsregistret som får användas?
Det är ju inte förbjudet att fråga om saker vid en intervju.
Och ljuga är inte någon riktig bra ide.

Man har ingen skyldighet att svara på en arbetsgivares alla frågor, speciellt inte om de privata som inte är relaterade direkt till jobbet så att säga.

Är det därför du tycker att arbetsgivare behöver använda flera utdrag och kontroller både här och där, för att skydda sig själv?

 

[Inte_Ung]

Man kan lika gärna ställa frågan: Vill vi att personer som begått brott ska få chansen att rehabiliteras, eller struntar vi i risken att de återfaller i brott?
Ibland kommer vi också in på frågan om Sverige ska uppfylla de konventioner vi undertecknat. Jag skulle skämmas över att bo i ett land där vi inte protesterade högljutt mot att diskriminering blev laglig bara för att det var ett majoritetsbeslut.

Som kollega har jag f ö aldrig fått ha någon synpunkt på vem arbetsgivaren ska anställa. Varken som kollega eller kund har jag rätt att veta om någon på arbetsplatsen dömts för brott. Jag har själv jobbat med en person med prick i registret, men han valde att berätta själv.

Jag har lärt känna(minst!) två personer som dömts för brott till påföljd som finns kvar i 10 år. Båda är mer eller mindre mönsteranställda på sina arbetsplatser. Tveksamt om någon av deras kollegor känner till deras domar, företagens kunder gör det definitivt inte.

Ja det är ju de avvägningar som man behöver göra.
När vill majoriteten att brottet skall vara sonat.
Konventioner är ju också undertecknade med majoritetens önskan.

Risken med demokrati är ju just att majoriteten kan bestämma över minoriteten.
Oppositionens uppgift är i det läget att visa på när dessa beslut blir så tokiga att det egentligen inte var något som alla kunde stå för.

 

[Inte_Ung]

Man har ingen skyldighet att svara på en arbetsgivares alla frågor, speciellt inte om de privata som inte är relaterade direkt till jobbet så att säga.

Och vad svarar man då på en direkt fråga?
Ljuger och säger nej eller säger att att man inte vill svara på frågan?

Är det därför du tycker att arbetsgivare behöver använda flera utdrag och kontroller både här och där, för att skydda sig själv?

Det är nog faktiskt mest för att det är snabbt och effektivt jämfört med en intervju.
Rekrytering är oerhört svårt och resurskrävande.
Och man kan bli väldigt lurad om någon ljuger.

 

[sjoberga]

Och vad svarar man då på en direkt fråga?
Ljuger och säger nej eller säger att att man inte vill svara på frågan?


Det är nog faktiskt mest för att det är snabbt och effektivt jämfört med en intervju.
Rekrytering är oerhört svårt och resurskrävande.
Och man kan bli väldigt lurad om någon ljuger.

Jag tänker att vi alla unisont går därifrån och säger att det är en orimlig fråga för att skydda våra medmänniskor som inte skulle kunna få jobbet utan att ljuga - pga en orimlig fråga. Det är idealet.

Nu funkar inte det, och då behövs andra mekanismer som sätter reglerna för vad som är rimligt att vilja veta som arbetsgivare för en specifik tjänst.