Hantverkscafé

På anslagstavlan vid Ica har jag sett en annons om att det på onsdagar kommer att vara ett café med stickning och annat hantverk hos Röda Korset. Jag har en tanke om att gå dit. En fördom jag dock har är att de andra som går dit är kvinnor 60+, d.v.s. ingen i min egen ålder.

Jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig. Mest tidsfördriv, antar jag. Men jag förväntar mig inte att det kommer att vara kul och om folk ska börja prata om krämpor, så blir det inte det minsta roligt ens. Jag antar att jag också kommer att känna mig ensam i gruppen människor.

Vad jag ska hålla på med för hantverk är också rätt oklart. Jag gillar att brodera men det är så jäkla svårt att hitta ett bra mönster. Min favoritdesigner har ingen återförsäljare i Sverige och det går så vitt jag vet, inte att köpa mönstren digitalt.

 

[Magiana]

Handledsvärmare är mitt bästa plagg. Jag har massor, allt från enkla till pyssliga med virkade kanter eller pärlbroderier. Stickade, tovade och virkade.
Piggar upp höst- och vinterkläder, och stoppar kalla glipor vid handleden. Jag gillar inte vantar, så de är super som mellanting. Kan det vara något?

Jag har gjort ett antal tidigare, alltid med samma mönster (ribbstickning). Jag har försökt improvisera ihop ett annat mönster men har inte lyckats. Det har inte blivit bra och så har jag rivit upp det. Att fortsätta med ribbstickning känns inte så inspirerande men är det enda jag kan.

 

[starcraft]

Jag tycker du ska gå. Jag är i 30-års åldern och går på ”stick-café” ibland. De flesta är typ 40-60 där. Någon gång i bland är det någon i min ålder och ibland är det några äldre. Man kan prata mycket, lite eller bara lyssna om man vill. Finns ju ingen mall om hur man ska vara eller vad man pratar om. Oftast börjar man prata om det handarbete man håller på med, lite om garner och mönster och glider över på mer privata grejer som semesterresor, jobb, husbyggen, dejting och relationer, intressen som mountain biking, löpning, måleri osv och absolut ibland krämpor och sjukdomar, men det kan även vi yngre drabbas av och vilja prata om. Men jag tycker det är ett väldigt kravlöst sätt att umgås på!

 

[the_connemara]

Jag har aldrig fungerat särskilt väl i grupp. Det blir ofta att alla pratar med alla och då får jag inte plats.

Känner mig så lik dig! Samtidigt som att jag också tycker det är väldigt jobbigt att umgås på tu man hand också för då blir jag stressad av att inte vara nog trevlig, rolig eller komma på vad vi kan prata om

Annat "intresse" men jag kände ett starkt behov av att på något vis få in mer feminism i mitt verkliga liv, inte bara att delta i på sociala medier och här på buke. Gick med i en feminist söker vänner grupp för mina städer, efter lång betänketid. Skrev ett presentationsinlägg och var mycket glad över att få gulliga svar men att det inte ledde till någon aktivitet just då.

Sedan längre fram fick jag ett mer aktivt svar och blev tipsad om en brädspel träff samma vecka. Bestämde mig för att våga gå men var sjuuuukt nervös Jag kunde inte komma när det startade heller utan kom någon timme senare och väl där var de ju typ 8 stycken eller något och flera av dem hade redan träffats på andra aktiviteter.

Men för första gången i mitt liv så kände jag mig faktiskt hyfsat bekväm i grupp, och gör fortfarande på våra olika aktiviteter med lite olika personer per gång. Det var supercoolt och är så himla trevligt att inte känna sig konstig eller utanför hela tiden

Det skulle faktiskt inte förvåna mig alls om du skulle få ett liknande bemötande så som en del i tråden vittnat om. Folk som går på liknande grejer tror jag allmänt gör det delvis för att faktiskt träffa lite nya människor och det upplevde jag gjorde hela gruppgrejen enklare faktiskt. Hoppas du också får den upplevelsen om du bestämmer dig för att gå dit!

 

[Mabuse]

Jag saknar garn till ett så stort projekt och äger bara en enda liten virknål. Det finns heller inga handarbetsbutiker i närheten.

Men alltså, varför funderar du ens på saken? Du vill/kan inte hantverka, och du vill inte träffa människorna som är där. Varför ens gå dit? Det verkar ju helt meningslöst.

Om det är omöjligt och säkert blir tråkigt, gå inte dit. Eller tänker du att vi på Buke ska övertala dig att gå dit?

 

[monster1]

Men alltså, varför funderar du ens på saken? Du vill/kan inte hantverka, och du vill inte träffa människorna som är där. Varför ens gå dit? Det verkar ju helt meningslöst.

Om det är omöjligt och säkert blir tråkigt, gå inte dit. Eller tänker du att vi på Buke ska övertala dig att gå dit?

Du kan inte se att det är depressionen som talar?

 

[Magiana]

Men alltså, varför funderar du ens på saken? Du vill/kan inte hantverka, och du vill inte träffa människorna som är där. Varför ens gå dit? Det verkar ju helt meningslöst.

Om det är omöjligt och säkert blir tråkigt, gå inte dit. Eller tänker du att vi på Buke ska övertala dig att gå dit?

Jag försöker åtminstone att ha ett liv, trots att jag dagligen önskar att jag slapp leva.

 

[svea]

Jag tycker så här: Gå dit. Ta med ett klädesplagg som du behöver laga eller vad som helst. Tänk inte så mycket på vad det kan leda till. Du kan räkna med att dubbla dina möjligheter att hitta de där extra händerna du behöver när du ska sätta upp spaljéer och sånt, plus att du troligen får gott fika.

 

[Hyacinth]

Men alltså, varför funderar du ens på saken? Du vill/kan inte hantverka, och du vill inte träffa människorna som är där. Varför ens gå dit? Det verkar ju helt meningslöst.

Om det är omöjligt och säkert blir tråkigt, gå inte dit. Eller tänker du att vi på Buke ska övertala dig att gå dit?

Jag läser snarare om en rädsla att inte passa in.

 

[Hyacinth]

Jag läser snarare om en rädsla att inte passa in.

...och den rädslan @Magiana är så ledsam, du är ju rolig, charmerande och enormt duktig på hantverk. Gå dit, var dig själv och se vad som händer.

 

[monster1]

På anslagstavlan vid Ica har jag sett en annons om att det på onsdagar kommer att vara ett café med stickning och annat hantverk hos Röda Korset. Jag har en tanke om att gå dit. En fördom jag dock har är att de andra som går dit är kvinnor 60+, d.v.s. ingen i min egen ålder.

Jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig. Mest tidsfördriv, antar jag. Men jag förväntar mig inte att det kommer att vara kul och om folk ska börja prata om krämpor, så blir det inte det minsta roligt ens. Jag antar att jag också kommer att känna mig ensam i gruppen människor.

Vad jag ska hålla på med för hantverk är också rätt oklart. Jag gillar att brodera men det är så jäkla svårt att hitta ett bra mönster. Min favoritdesigner har ingen återförsäljare i Sverige och det går så vitt jag vet, inte att köpa mönstren digitalt.

När jag var sjukskriven för utmattning och depression, gick jag på hantverkscafe en dag i veckan för att se till att jag kom ut hur bostaden och träffade lite folk. Det var trevligt och ledde till att jag vi en annan person där gick med i styrelsen på den lokala trädgårdsföreningen. Det var förvisso ganska många pensionerade damer men även några i andra åldrar som var daglediga av olika anledningar. Gå, som du själv skriver du kan ju inte mer än förlora 2 timmar.

 

[Mabuse]

Du kan inte se att det är depressionen som talar?

Jag tänker att om den som funderar på att göra något själv är övertygad om att det inte alls kommer bli roligt, så kan jag inte utgå från att jag som utomstående förstår situationen bättre än den personen gör själv. Säger @Magiana att hon inte tror detta kommer bli kul, så får jag ju tro hennes omdöme på den punkten. Hon vet väl rimligen bättre än jag vad som skulle passa henne. Säger hon att detta är olämpligt så tror jag på henne.

Alternativet blir ju någon sorts omyndighetsförklaring: ”Det här passar inte mig” ”Du vet inte ditt eget bästa, det gör det visst det, gå dit nu!”. Det verkar respektlöst.

 

[Mabuse]

Jag läser snarare om en rädsla att inte passa in.

Tja, man läser väl in olika saker, uppenbarligen. En annan möjlig tolkning är att man tycker människorna som är där är så ointressanta att man inte har lust att träffa dem, för de ger en inget.

 

[Grazing]

Jag tänker att om den som funderar på att göra något själv är övertygad om att det inte alls kommer bli roligt, så kan jag inte utgå från att jag som utomstående förstår situationen bättre än den personen gör själv. Säger @Magiana att hon inte tror detta kommer bli kul, så får jag ju tro hennes omdöme på den punkten. Hon vet väl rimligen bättre än jag vad som skulle passa henne. Säger hon att detta är olämpligt så tror jag på henne.

Alternativet blir ju någon sorts omyndighetsförklaring: ”Det här passar inte mig” ”Du vet inte ditt eget bästa, det gör det visst det, gå dit nu!”. Det verkar respektlöst.

Men, hört talas om att peppa folk? Uppmuntra folk? Hon hade ju inte skrivit det från första början om inget intresse av att gå fanns.

Att uppmuntra någon är inte att omyndigförklara dom.

 

[Hyacinth]

Tja, man läser väl in olika saker, uppenbarligen. En annan möjlig tolkning är att man tycker människorna som är där är så ointressanta att man inte har lust att träffa dem, för de ger en inget.

Innan man vet vilka de är? Jag tycker du gör en onödigt hård tolkning.

 

[monster1]

Jag tänker att om den som funderar på att göra något själv är övertygad om att det inte alls kommer bli roligt, så kan jag inte utgå från att jag som utomstående förstår situationen bättre än den personen gör själv. Säger @Magiana att hon inte tror detta kommer bli kul, så får jag ju tro hennes omdöme på den punkten. Hon vet väl rimligen bättre än jag vad som skulle passa henne. Säger hon att detta är olämpligt så tror jag på henne.

Alternativet blir ju någon sorts omyndighetsförklaring: ”Det här passar inte mig” ”Du vet inte ditt eget bästa, det gör det visst det, gå dit nu!”. Det verkar respektlöst.

När man är utmattad och deprimerad fungerar det snarare tvärtom. Även fast inget smakar eller verkar kul, så får man äta eller göra det ändå tills det känns roligt. Det är liksom steg ett i att tillfriskna. Skit i hur det känns gå ändå, bara du kommer iväg. Är det värdelöst kan man alltid gå hem, huvudsaken är att man försöker.

 

[karamelldrottningen]

Jag är bara med i vägföreningen, dikesföreningen och fiberföreningen. Går ibland på Bydgegårdens aktiviteter men är inte aktiv. Ibland har de någon konsert eller föredrag tex författare om bygden och det är ofta kul och intressant. Visning av gamla bruksföremål och sådant intresserar mig mycket.

 

[Magiana]

...och den rädslan @Magiana är så ledsam, du är ju rolig, charmerande och enormt duktig på hantverk. Gå dit, var dig själv och se vad som händer.

I grupp är jag oftast tyst. Jag har svårt att knyta kontakter i en sådan miljö.

När man är utmattad och deprimerad fungerar det snarare tvärtom. Även fast inget smakar eller verkar kul, så får man äta eller göra det ändå tills det känns roligt. Det är liksom steg ett i att tillfriskna. Skit i hur det känns gå ändå, bara du kommer iväg. Är det värdelöst kan man alltid gå hem, huvudsaken är att man försöker.

Så är det ju. Idag gick jag t.ex. en promenad fast jag inte hade lust. Ena skon läckte dessutom så jag blev blöt om foten. Ibland är jag ute i trädgården och gör något, fast jag egentligen inte har lust, men jag låtsas vara lite frisk i alla fall och tänker att jag kanske blir det så småningom (trots att jag inte har en aning om hur det ska gå till).

 

[Bonica]

Vad har åldern med saken att göra? Folk är som dom är bara, min yngsta vän är 15 och min äldsta 57 och jag har superkul med båda. Har även roligt med min mormor som är 90, vi pratar som om vi vore fjortisar när vi är ihop

 

[Alexandra_W]

Jo.

Det är bara det att jag tröttnat på att sticka sockar och vantar och mössor. Och vad kan man virka? Jag testade att virka mormorsrutor för ett tag sen men tröttnade snabbt.

En superbra fråga att ta med dig till de andra på träffen!

 

[Bonica]

Om jag skulle kasta bort två timmar är det inte hela världen. Jag kastar nämligen redan bort en stor del av alla mina dagar. Varje morgon när jag vaknar så är det med en suck. Jag vaknar ju bara till en till värdelös dag som jag mest sitter av ända tills jag får gå och lägga mig igen.

Så har inte jag uppfattat ditt liv med tanke på att du verkar rida och jobba och resa en del nu skulle du väl dessutom ta hästen på heltid?