Hantverkscafé

Status
Stängd för vidare inlägg.
På anslagstavlan vid Ica har jag sett en annons om att det på onsdagar kommer att vara ett café med stickning och annat hantverk hos Röda Korset. Jag har en tanke om att gå dit. En fördom jag dock har är att de andra som går dit är kvinnor 60+, d.v.s. ingen i min egen ålder.

Jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig. Mest tidsfördriv, antar jag. Men jag förväntar mig inte att det kommer att vara kul och om folk ska börja prata om krämpor, så blir det inte det minsta roligt ens. Jag antar att jag också kommer att känna mig ensam i gruppen människor.

Vad jag ska hålla på med för hantverk är också rätt oklart. Jag gillar att brodera men det är så jäkla svårt att hitta ett bra mönster. Min favoritdesigner har ingen återförsäljare i Sverige och det går så vitt jag vet, inte att köpa mönstren digitalt.
 

Jag tror att de som inte gör något på sin fritid kommer att ångra sig när de blir gamla.
Jag tänker inte att de kanske ångrar sig när de blir gamla men alltid gör man väl något? Det går ju inte att upphöra att vara. Jag är tex ofta helt asocial efter jobbet, men stickar, syr, pillar i trädgården ett tittar på någon serie. Något gör man ju. Hur som helst så tror jag att det skulle vara bra för dig att komma iväg och träffa folk oavsett om det blir djupodlande relationer eller ej.
 
Ja och en del gör faktiskt ingenting alls på sin fritid :)
Tycker du känna ganska medium i aktivitet..Du pysslar med hus trädgård och rider. Det är helt normalt tycker jag. Men vill du göra mera så håller jag tummarna för dig men tro inte att alla andra är så himla aktiva :)
Men någonting gör dom väl, inte sitter på en stol och stirrar in i en vägg tills det är dags att sova?
 
Men någonting gör dom väl, inte sitter på en stol och stirrar in i en vägg tills det är dags att sova?
Nä de sitter vid datorn 12 timmar per dygn :D. Jag har en syster 10 min bort , vi ses nån gång när jag tycker att vi ska fika var 3-4 vecka , dvs när hon ska kolla mitt blodtryck. Min son 3 min bort, vi ses när hans barn kommer på sin umgängeshelg. Min granne 80 år pladdrar jag bort en timme nån gång i veckan för hon har så många andra som hon umgås med :up:. Det får räcka för mig.
 
Nja men finns en hel del människor som år nöjda med väldigt lågintensiv aktivitet. Känner en hel del som aldrig gjort annat än att kolla på film, dator och fika :)
Själv skulle jag bli galen men dom är liksom nöjda.
Jag kan ju undra vilka minnen de har att se tillbaka på när ålderns höst kommer.
 
Jag kan ju undra vilka minnen de har att se tillbaka på när ålderns höst kommer.
Att jag ändå överlevde.
Hade jag försökt pressa in en häst eller andra aktiviteter i mitt liv hade jag fått den hjärtinfarkten som legat runt hörnet några gånger
Alltså får jag nöja mig med att kunna arbeta och ibland umgås med folk.
Men umgås jag med nån en helg så tar det flera veckor innan jag är tillbaks på banan. Tragiskt men så är livet
 
Att jag ändå överlevde.
Hade jag försökt pressa in en häst eller andra aktiviteter i mitt liv hade jag fått den hjärtinfarkten som legat runt hörnet några gånger
Alltså får jag nöja mig med att kunna arbeta och ibland umgås med folk.
Men umgås jag med nån en helg så tar det flera veckor innan jag är tillbaks på banan. Tragiskt men så är livet
Det låter som om du jobbar för mycket.

Nja jag har en familjemedlem som rest och gjort mycket förr men kommit på att denne trivs bäst hemma:) varför dömmer du dom ??
Dömer och dömer... jag vill inte ha ett sånt liv.
 
Det känns ganska materialistiskt eller hur jag ska säga att personer som "inte gjort något" inte har några minnen att se tillbaka på.

Jag har rest runt hela Europa och halva världen. Mina främsta minnen är inte resor eller sevärdheter.

Det är de små sakerna. Som de sanslöst galna (och ofta äckliga) smakkombinationerna av varma mackor jag och en dåvarande dejt gjorde till varje melodifestivalsdeltävling.

Det är de där små stunderna i livet. När jag såg norrsken utanför trappen hemma, när en kungsörn seglade förbi.

Det är minnet av det misslyckade byggprojektet som rasade. När jag glömde nyckeln och klättrade in genom ett extremt litet badrumsfönster. När jag 30plus åkte pulka rakt in i byns postlådor. När jag skulle lära hunden valla hästar och fick hämta både hästar och hund på byn till allmänt skratt och jubel.

Det jag INTE minns om det inte dras upp är min universitetsexamen. Alla resor (några har fastnat mer, Maldiverna och Auschwitz t ex), föremål osv.

Jag minns en rad stunder och episoder med djuren.

Det jag minns och ler åt är de där små stunderna som sammantaget är livet.

Och jag minns oftare det som blev krokigt eller fel än det perfekta. För det krokiga och fel ledde till så mycket skratt.
 
Jag som har småbarn hinner just nu inte plantera tulpanlökarna ens. Jag pluggar heltid, sen är det barn-jox i någon form fram till 21. Sen skulle jag teoretiskt kunna gå ut med pannlampan och gräva lökar, men fan heller. Jag är liksom nöjd med att ÄNTLIGEN vara ikapp med all tvätt från i somras. Man orkar inte leverera hela tiden. Jag vet inte när jag senast pallade prata intelefonera med vänner, vi skickar sporadiska mess på messenger så man kan svara när man hinner och orkar. Jag tycker det är en suverän form av kontakt och att upprätthålla kontakt. Jag skulle gärna sitta och babbla ett par timmar på kvällen men jag orkar inte. Inte med nån.
Sitter jag och skriver istället hinner jag tänka och göra annat och kan ta paus när som. Livet i sig är uttröttande, på gott och ont.
 
Det känns ganska materialistiskt eller hur jag ska säga att personer som "inte gjort något" inte har några minnen att se tillbaka på.

Jag har rest runt hela Europa och halva världen. Mina främsta minnen är inte resor eller sevärdheter.

Det är de små sakerna. Som de sanslöst galna (och ofta äckliga) smakkombinationerna av varma mackor jag och en dåvarande dejt gjorde till varje melodifestivalsdeltävling.

Det är de där små stunderna i livet. När jag såg norrsken utanför trappen hemma, när en kungsörn seglade förbi.

Det är minnet av det misslyckade byggprojektet som rasade. När jag glömde nyckeln och klättrade in genom ett extremt litet badrumsfönster. När jag 30plus åkte pulka rakt in i byns postlådor. När jag skulle lära hunden valla hästar och fick hämta både hästar och hund på byn till allmänt skratt och jubel.

Det jag INTE minns om det inte dras upp är min universitetsexamen. Alla resor (några har fastnat mer, Maldiverna och Auschwitz t ex), föremål osv.

Jag minns en rad stunder och episoder med djuren.

Det jag minns och ler åt är de där små stunderna som sammantaget är livet.

Och jag minns oftare det som blev krokigt eller fel än det perfekta. För det krokiga och fel ledde till så mycket skratt.
Jag får i alla fall inga minnen att se tillbaka till när jag sitter framför datorn större delen av dagen. Jag gör inget och får inget tillbaka. Det tror jag ingen annan får heller i ett sånt läge. Men tar man på sig stövlarna och går ut i skogen så finns alla möjligheter att uppleva något, t.ex. att få se ett rådjur simma över en sjö.

Jag som har småbarn hinner just nu inte plantera tulpanlökarna ens. Jag pluggar heltid, sen är det barn-jox i någon form fram till 21. Sen skulle jag teoretiskt kunna gå ut med pannlampan och gräva lökar, men fan heller. Jag är liksom nöjd med att ÄNTLIGEN vara ikapp med all tvätt från i somras. Man orkar inte leverera hela tiden. Jag vet inte när jag senast pallade prata intelefonera med vänner, vi skickar sporadiska mess på messenger så man kan svara när man hinner och orkar. Jag tycker det är en suverän form av kontakt och att upprätthålla kontakt. Jag skulle gärna sitta och babbla ett par timmar på kvällen men jag orkar inte. Inte med nån.
Sitter jag och skriver istället hinner jag tänka och göra annat och kan ta paus när som. Livet i sig är uttröttande, på gott och ont.
Det är väl en övergående period, förmodar jag.
 
Jag får i alla fall inga minnen att se tillbaka till när jag sitter framför datorn större delen av dagen. Jag gör inget och får inget tillbaka. Det tror jag ingen annan får heller i ett sånt läge. Men tar man på sig stövlarna och går ut i skogen så finns alla möjligheter att uppleva något, t.ex. att få se ett rådjur simma över en sjö.

Eller "bara" gå ut precis utanför boendet i trädgården etc. Eller "bara" skapa - eller försöka skapa - något hemma. Osv.

Dvs det behöver inte vara stort, märkbart aktivt, extremt planerat eller "något speciellt". Minnen kan skapas ändå.

Om du sitter vid datorn hela tiden men går och hämtar posten och då ser en vit älg har du ett minne du kommer minnas som gammal. Utan att jagat det. Utan att "gjort" något på din fritid.

Det verkar som du hellre skulle göra annat än sitta vid datorn. Kan du komma på något som inte är för ansträngande som du kan byta datortiden emot?
 
Absolut! Jag syftar mer på att jag vet att jag är skitdålig på att höra av mig till henne, och ville berätta varför. Något jag har dåligt samvete av, men inte mäktar med att ändra i dagsläget.
Det behöver du inte ha dåligt samvete för. Livet ser ju ut som det gör. Du är ju inte den enda som har fullt upp.
 
Tack, men jag får det ändå. Jag hoppas du tar dig dit och testar, det är ju andra med samma intresse som du och det kan man alltid prata om. Dessutom brukar nya ansikten uppskattas.
Det är på onsdag. Första gången var förra veckan så det har inte hållit på så länge. Om jag inte lyckas komma på vad jag ska göra för hantverk så kan jag ju alltid ta med ett garnnystan och stickor och sticka sockor, även om jag inte är så sugen på just det.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp