Hantera en energitjuv

[Kiwifrukt]

Det kanske är jag som är oresonlig, men jag behöver input och jag behöver råd för hur jag (oberoende av vem det är som är oresonlig) ska hantera situationen.

Jag började på ett nytt jobb för lite mer än en månad sen. Vill börja med att förtydliga att jag trivs jättebra med jobbet så ingenting som har med arbetsuppgifter, arbetsplatsen eller chefer/ledning är ett problem. Vi var fyra stycken som började samtidigt, två som började samma dag som jag och ytterligare en som kom en vecka senare. Jag trivs bäst med henne som kom en vecka senare. En av de andra är väl ingen jag vill umgås med på fritiden och bjuda på mitt eventuella bröllop, men det är en person som jag kan prata väder och vind och jobb med. Men den tredje personen håller på att göra mig tokig.

Vi delar (tyvärr) rum. I rummet sitter också ytterligare två personer, som dock jobbar med ett helt annat projekt. Personen tar privata samtal minst fem gånger varje dag. Är de andra två i rummet går hon åtminstone ut, men eftersom hon sitter längst bort från dörren blir det ett fruktansvärt springande. Är de andra två inte där, så sitter hon kvar och pratar, vilket jag tycker stör. Det är ett jobb som kräver tankeförmåga, jag vill koncentrera mig på mitt jobb, inte lyssna på hennes privata skitprat.

Vi har haft en handledare, en jättetrevlig tjej som verkligen ansträngt sig för att hjälpa oss nya. Den här personen uppträder märkligt på handledningen, rättar handledaren (utan anledning) och svarar på frågor vi ställer till handledaren (eller till någon annan kollega som jobbat där länge). I nio fall av tio är svaret ett rent goddag yxskaft eftersom hon vet lika lite som vi andra vad hon pratar om. Jag frågade exempelvis en av kollegorna i samma rum om hjälp med att plocka fram en akt, då rusar den här personen fram och sliter den ur handen på mig och fräser att jag inte kan blanda ihop akterna. Ursäkta, men jag tänkte jobba med den, inte köra den i pappersförstöraren, liksom.

Jag har tidigare börjat ensam på nya jobb, och jag saknar att få lära känna andra än just de jag började tillsammans med. Eftersom den här personen är så märklig och obekväm så undviker de andra henne, hon går också demonstrativt och sätter sig vid andra bord för att inte vara med de som redan jobbade där innan. Jag känner att förutom hon som kom en vecka efter har jag ingen större lust att vara fastlåst med dem som började med mig, jag vill hellre lära känna övriga på avdelningen. Men människan suger sig fast, rantar efter och blir skitsur om jag gör något som avviker från "normen". Igår gick jag lite tidigare mot att jag tog min friskvårdstimme och skippade kaffet på eftermiddagen, hon kunde inte heller ta kaffe då men tjurade, kommenterade klockan och blev slutligt jättesur när jag reste mig och gick. Ville hon absolut ner i cafeterian (hon dricker ändå inte kaffe, så oklart varför det var så viktigt) hade hon väl kunnat gå själv.

Jag försöker söka mig till de övriga, men jag slipper henne inte eftersom vi sitter i samma rum. Hade det varit en annan person är avdelningen så pass stor att det går att undvika folk en inte gillar, men det går inte riktigt med den här.

HUR hanterar jag en energitjuv? Överreagerar jag? Den här veckan har personen jag faktiskt gillar varit ledig, och när hon varit borta har jag märkt extra mycket hur den här människan verkligen dränerar mig på energi. Dessutom är jag extremt luktkänslig och hon luktar väldigt mycket armsvett, det gör inte precis mig mer välvilligt inställd, även om jag skäms för det.

Jag vill ju heller inte bli den obekväma typen som skvallrar för chefen det första jag gör, jag vill mest få vara ifred, sköta mitt jobb (som jag faktiskt trivs med!) och helst lära känna andra på avdelningen som inte suger energi mer än Dracula suger blod.

 

[micaelathegreat]

Det kanske är jag som är oresonlig, men jag behöver input och jag behöver råd för hur jag (oberoende av vem det är som är oresonlig) ska hantera situationen.

Jag började på ett nytt jobb för lite mer än en månad sen. Vill börja med att förtydliga att jag trivs jättebra med jobbet så ingenting som har med arbetsuppgifter, arbetsplatsen eller chefer/ledning är ett problem. Vi var fyra stycken som började samtidigt, två som började samma dag som jag och ytterligare en som kom en vecka senare. Jag trivs bäst med henne som kom en vecka senare. En av de andra är väl ingen jag vill umgås med på fritiden och bjuda på mitt eventuella bröllop, men det är en person som jag kan prata väder och vind och jobb med. Men den tredje personen håller på att göra mig tokig.

Vi delar (tyvärr) rum. I rummet sitter också ytterligare två personer, som dock jobbar med ett helt annat projekt. Personen tar privata samtal minst fem gånger varje dag. Är de andra två i rummet går hon åtminstone ut, men eftersom hon sitter längst bort från dörren blir det ett fruktansvärt springande. Är de andra två inte där, så sitter hon kvar och pratar, vilket jag tycker stör. Det är ett jobb som kräver tankeförmåga, jag vill koncentrera mig på mitt jobb, inte lyssna på hennes privata skitprat.

Vi har haft en handledare, en jättetrevlig tjej som verkligen ansträngt sig för att hjälpa oss nya. Den här personen uppträder märkligt på handledningen, rättar handledaren (utan anledning) och svarar på frågor vi ställer till handledaren (eller till någon annan kollega som jobbat där länge). I nio fall av tio är svaret ett rent goddag yxskaft eftersom hon vet lika lite som vi andra vad hon pratar om. Jag frågade exempelvis en av kollegorna i samma rum om hjälp med att plocka fram en akt, då rusar den här personen fram och sliter den ur handen på mig och fräser att jag inte kan blanda ihop akterna. Ursäkta, men jag tänkte jobba med den, inte köra den i pappersförstöraren, liksom.

Jag har tidigare börjat ensam på nya jobb, och jag saknar att få lära känna andra än just de jag började tillsammans med. Eftersom den här personen är så märklig och obekväm så undviker de andra henne, hon går också demonstrativt och sätter sig vid andra bord för att inte vara med de som redan jobbade där innan. Jag känner att förutom hon som kom en vecka efter har jag ingen större lust att vara fastlåst med dem som började med mig, jag vill hellre lära känna övriga på avdelningen. Men människan suger sig fast, rantar efter och blir skitsur om jag gör något som avviker från "normen". Igår gick jag lite tidigare mot att jag tog min friskvårdstimme och skippade kaffet på eftermiddagen, hon kunde inte heller ta kaffe då men tjurade, kommenterade klockan och blev slutligt jättesur när jag reste mig och gick. Ville hon absolut ner i cafeterian (hon dricker ändå inte kaffe, så oklart varför det var så viktigt) hade hon väl kunnat gå själv.

Jag försöker söka mig till de övriga, men jag slipper henne inte eftersom vi sitter i samma rum. Hade det varit en annan person är avdelningen så pass stor att det går att undvika folk en inte gillar, men det går inte riktigt med den här.

HUR hanterar jag en energitjuv? Överreagerar jag? Den här veckan har personen jag faktiskt gillar varit ledig, och när hon varit borta har jag märkt extra mycket hur den här människan verkligen dränerar mig på energi. Dessutom är jag extremt luktkänslig och hon luktar väldigt mycket armsvett, det gör inte precis mig mer välvilligt inställd, även om jag skäms för det.

Jag vill ju heller inte bli den obekväma typen som skvallrar för chefen det första jag gör, jag vill mest få vara ifred, sköta mitt jobb (som jag faktiskt trivs med!) och helst lära känna andra på avdelningen som inte suger energi mer än Dracula suger blod.

Jag hade bara skitit i allt det där. Personen verkar inte alls vara en energitjuv, tycker jag, utan snarare är det du som väljer att lägga energi på att störa dig på henne. Angående telefonsamtalen hade jag bara bett henne att gå ut och prata helt enkelt.

 

[MidnightSoul]

Låter som du dels behöver förtydliga för henne och dels sluta ge henne din energi och din plats.
Ringer det privat samtal till henne be henne ta det utanför.
Ställer du en annan kollega en fråga å hon svarar säg nu frågade jag x för jag har blivit informerad om att det är x jag ska fråga och vill därför veta x svar på frågan.
Tar hon ifrån dig en akt säg helt enkelt jag ska jobba med den där vill jag ha din hjälp med vad jag arbetar med/mina arbetsuppgifter så frågar jag.

 

[vallhund]

Låter som du dels behöver förtydliga för henne och dels sluta ge henne din energi och din plats.
Ringer det privat samtal till henne be henne ta det utanför.
Ställer du en annan kollega en fråga å hon svarar säg nu frågade jag x för jag har blivit informerad om att det är x jag ska fråga och vill därför veta x svar på frågan.
Tar hon ifrån dig en akt säg helt enkelt jag ska jobba med den där vill jag ha din hjälp med vad jag arbetar med/mina arbetsuppgifter så frågar jag.

Exakt!
Svar till TS, gränsa, gränsa, gränsa utan att vara direkt otrevlig. Ta aldrig ögonkontakt om det inte är befogat i situationen. "Vill jag veta din åsikt så frågar jag dig dig"
Visa med ditt kroppsspråk att du har stor integritet, som vad gäller hundar beskrivs som att ha hög integritet o en tydlig gräns för ditt personliga utrymme.

 

[mandalaki]

Det enda som låter som ett reellt problem att ta tag i är när hon pratar privatsamtal i rummet, anser jag. Att hon går ut när hon får samtal är ju rätt, att du uppfattar det som störande spring gör det inte fel.

Det övriga tycker jag är sådant man får försöka ta när man tvingas dela rum på jobbet. Och man får hantera det med den det berör INNAN man springer till chefen.

 

[Kiwifrukt]

Jag hade bara skitit i allt det där. Personen verkar inte alls vara en energitjuv, tycker jag, utan snarare är det du som väljer att lägga energi på att störa dig på henne. Angående telefonsamtalen hade jag bara bett henne att gå ut och prata helt enkelt.

Fast det jag tycker är jobbigast är att bli "ihopklumpad" med henne, när de andra uppenbart inte vill ha kontakt med henne och därmed inte med mig heller. Jag vill komma in i gänget utan att ha henne som bihang.

Hade det varit en person som redan jobbade på avdelningen, och som jag inte hade behövt tillbringa nio timmar/fem dagar i veckan med hade jag inte alls blivit lika störd, då hade jag kunnat ignorera personen.

 

[Lia_]

Finns det möjlighet för dig att byta rum så att du inte sitter så nära?

 

[Red_Chili]

Åh jösses, jag hade blivit tokig
Men du kan ju absolut be personen vänligt men bestämt att gå ut ur rummet för att prata i telefon. Sedan får du träna på att inte låta springet störa dig. Kanske det underlättar om du tänker att det kanske är jätteviktigt? Jag själv har senaste veckan sprungit(!) i full fart genom jobblokalen för att hinna svara i telefonen när det ringt, sedan har jag pratat en bra stund innan jag kommit tillbaka. Det har dock berott på allvarligt sjuk släkting och att det varit sjukhuspersonal ringt. Det har jag visserligen även sagt till kollegorna (som är jättesnälla och tar mina arbetsuppgifter när jag springer iväg), men alla kanske inte tänker på att göra det även om det är något ungefär lika viktigt?

Du kan också säga ifrån när personen tjurar i onödan, om personen riktar sin irritation mot dig. Säg att du gör det du har rätt till och personen har ingen rätt att ta ut eventuell irritation på dig så länge du sköter ditt jobb. Hjälper inte det, så kan jag inte se varför det vore fel att prata med chefen.

Egentligen skulle du ju kunna prata med chefen redan nu, du kan ju säga att du gärna skulle sitta med några som jobbat där längre för att verkligen komma in i gänget på ett bättre sätt och rent allmänt de anledningar du har som inte är att ena kollegan gör dig tokig. Kanske det går att ordna något?

 

[Kiwifrukt]

Åh jösses, jag hade blivit tokig
Men du kan ju absolut be personen vänligt men bestämt att gå ut ur rummet för att prata i telefon. Sedan får du träna på att inte låta springet störa dig. Kanske det underlättar om du tänker att det kanske är jätteviktigt? Jag själv har senaste veckan sprungit(!) i full fart genom jobblokalen för att hinna svara i telefonen när det ringt, sedan har jag pratat en bra stund innan jag kommit tillbaka. Det har dock berott på allvarligt sjuk släkting och att det varit sjukhuspersonal ringt. Det har jag visserligen även sagt till kollegorna (som är jättesnälla och tar mina arbetsuppgifter när jag springer iväg), men alla kanske inte tänker på att göra det även om det är något ungefär lika viktigt?

Du kan också säga ifrån när personen tjurar i onödan, om personen riktar sin irritation mot dig. Säg att du gör det du har rätt till och personen har ingen rätt att ta ut eventuell irritation på dig så länge du sköter ditt jobb. Hjälper inte det, så kan jag inte se varför det vore fel att prata med chefen.

Egentligen skulle du ju kunna prata med chefen redan nu, du kan ju säga att du gärna skulle sitta med några som jobbat där längre för att verkligen komma in i gänget på ett bättre sätt och rent allmänt de anledningar du har som inte är att ena kollegan gör dig tokig. Kanske det går att ordna något?

Jag har inga som helst problem med att dela rum annars, och tycker att det är en enorm trygghet att ha de erfarna kollegorna i samma rum. Jag har provat att säga personen jag frågars namn för att förtydliga att jag frågar hen och inte kollegan, men det hjälper inte. Hon gör likadant mot de andra, men eftersom de sitter i andra rum klarar de sig ändå lindrigare.

Jag har egentligen full förståelse för att saker kan hända på hemmaplan, men inte x antal gånger/dag i fem veckor. Jag kan ju inte undgå att höra vad hon säger heller, det är bagateller. De andra två i rummet är väldigt hänsynstagande, frågar om radion stör eller vad som helst (det tycker jag inte att den gör).

Mer allmänt, inte som svar på ditt inlägg, jag är medveten om att vi inte klickar alls och att det påverkar hur jag reagerar. Problemet ligger till viss del även hos mig. Men hur långt kan en gå utan att bli oartig/oförskämd? Lyssna på musik i hörlurar för att stänga ute? Sätta sig med andra på lunchen?

 

[Kiwifrukt]

Finns det möjlighet för dig att byta rum så att du inte sitter så nära?

Inte i nuläget. Kanske i höst eftersom en ska gå hem på föräldraledigt. Men det är inte dela rum i sig som retar mig, utan känslan av att ha en person klistrad på mig som jag inte klickar med och som hindrar mig från att lära känna andra.

 

[vallhund]

Jag har inga som helst problem med att dela rum annars, och tycker att det är en enorm trygghet att ha de erfarna kollegorna i samma rum. Jag har provat att säga personen jag frågars namn för att förtydliga att jag frågar hen och inte kollegan, men det hjälper inte. Hon gör likadant mot de andra, men eftersom de sitter i andra rum klarar de sig ändå lindrigare.

Jag har egentligen full förståelse för att saker kan hända på hemmaplan, men inte x antal gånger/dag i fem veckor. Jag kan ju inte undgå att höra vad hon säger heller, det är bagateller. De andra två i rummet är väldigt hänsynstagande, frågar om radion stör eller vad som helst (det tycker jag inte att den gör).

Mer allmänt, inte som svar på ditt inlägg, jag är medveten om att vi inte klickar alls och att det påverkar hur jag reagerar. Problemet ligger till viss del även hos mig. Men hur långt kan en gå utan att bli oartig/oförskämd? Lyssna på musik i hörlurar för att stänga ute? Sätta sig med andra på lunchen?

Har du tagit upp det med arbetsledare o/e chef, APT?

 

[Lia_]

Inte i nuläget. Kanske i höst eftersom en ska gå hem på föräldraledigt. Men det är inte dela rum i sig som retar mig, utan känslan av att ha en person klistrad på mig som jag inte klickar med och som hindrar mig från att lära känna andra.

Jag tänker att om ni inte satt i samma rum så skulle du kunna få mer distans. Kanske skulle den här personen söka sig till andra lite mer då.

 

[Kiwifrukt]

Har du tagit upp det med arbetsledare o/e chef, APT?

Nej det har jag inte gjort. Dels är jag ju så ny att jag inte vill framstå som jobbig och gnällig, och dels har jag avvaktat för att se om det blir bättre när vi har lärt känna varandra mer. Men det har det inte blivit. I slutet på förra veckan var inte personen där, och det var en så himla stor positiv skillnad på hur jag blev bemött av de övriga/inkluderad i gruppen när jag var själv.

 

[Madick]

Börja sätta gränser. Bara du kan göra det. Såna energitjuvar dras till såna som inte säger ifrån.

 

[Red_Chili]

Mer allmänt, inte som svar på ditt inlägg, jag är medveten om att vi inte klickar alls och att det påverkar hur jag reagerar. Problemet ligger till viss del även hos mig. Men hur långt kan en gå utan att bli oartig/oförskämd? Lyssna på musik i hörlurar för att stänga ute? Sätta sig med andra på lunchen?

Ja varför skulle du inte kunna göra det? Det är ju inte som att kollegan inte är oartig/oförskämd nu (jag menar inte att man ska sjunka till samma nivå, men alltså, fan, du måste ju få säga ifrån!)

 

[Angel]

Jag har inga som helst problem med att dela rum annars, och tycker att det är en enorm trygghet att ha de erfarna kollegorna i samma rum. Jag har provat att säga personen jag frågars namn för att förtydliga att jag frågar hen och inte kollegan, men det hjälper inte. Hon gör likadant mot de andra, men eftersom de sitter i andra rum klarar de sig ändå lindrigare.

Jag har egentligen full förståelse för att saker kan hända på hemmaplan, men inte x antal gånger/dag i fem veckor. Jag kan ju inte undgå att höra vad hon säger heller, det är bagateller. De andra två i rummet är väldigt hänsynstagande, frågar om radion stör eller vad som helst (det tycker jag inte att den gör).

Mer allmänt, inte som svar på ditt inlägg, jag är medveten om att vi inte klickar alls och att det påverkar hur jag reagerar. Problemet ligger till viss del även hos mig. Men hur långt kan en gå utan att bli oartig/oförskämd? Lyssna på musik i hörlurar för att stänga ute? Sätta sig med andra på lunchen?

De sista två är väl fullt rimligt. Speciellt om du förklarar att samtalen stör och att du gärna vill lära känna andra kollegor också. Så skulle jag ha gjort i alla fall. Men speciellt hörlurar kan en del helt klart ta illa upp av, de vill att man ska vara intresserade av deras babbel och blir lite kränkta av att man inte vill lyssna, så där får man vara noga med att berätta varför och att det självklart går bra att komma och prata med en ändå ifall det är arbetsrelaterat.

 

[Kiwifrukt]

Hur hade ni hanterat följande situation (för jag räknar med att det kommer hända igen)? I mitt jobb sköts i princip ingen kontakt med allmänheten via telefon, det blir helt enkelt för administrativt besvärligt så det är lättast att ha allt på papper redan från början. Men vi har jobbtelefon, min/våra är dock gamla, slitna och ärligt talat rätt usla. Jag hör typ inte vad folk säger i den, särskilt inte när vi täcker in hela landet och har man otur så kan det bli en helt obegriplig dialekt också på personen i andra änden.

Ett sånt samtal fick jag igår. Frågan personen ställde var dessutom knepig, jag r hyfsat ny och de erfarna kollegorna var inte i rummet. Då börjar den här "energitjuven" lägga sig i samtalet (hon hör bara mina svar, så hon hör ju inte exakt vad det är personen frågar). Jag hör än mindre vad människan som ringer säger. Vänder mig bort, håller för örat som är mot henne för att stänga ute, då reser hon sig, börjar knacka mig på axeln/dra i mina kläder och kommentera med ännu högre röst hur jag ska "lösa" problemet. Är detta okej beteende även om man sitter i rum med flera? Jag kände att om jag retat mig på henne innan, så kändes detta mycket mer "ickeokej" även för andra? När jag väl lagt på kom en föreläsning på flera minuter om hur jag borde hanterat samtalet. Jag fräste nått om att det inte hade handlat om det, hon gav sig inte utan fortsatte berätta hur jag borde gjort.

Jag vill heller inte stänga ute de andra två i rummet genom att ta på mig lurar, så det känns knepigt.

 

[athena_arabians]

Hur hade ni hanterat följande situation (för jag räknar med att det kommer hända igen)? I mitt jobb sköts i princip ingen kontakt med allmänheten via telefon, det blir helt enkelt för administrativt besvärligt så det är lättast att ha allt på papper redan från början. Men vi har jobbtelefon, min/våra är dock gamla, slitna och ärligt talat rätt usla. Jag hör typ inte vad folk säger i den, särskilt inte när vi täcker in hela landet och har man otur så kan det bli en helt obegriplig dialekt också på personen i andra änden.

Ett sånt samtal fick jag igår. Frågan personen ställde var dessutom knepig, jag r hyfsat ny och de erfarna kollegorna var inte i rummet. Då börjar den här "energitjuven" lägga sig i samtalet (hon hör bara mina svar, så hon hör ju inte exakt vad det är personen frågar). Jag hör än mindre vad människan som ringer säger. Vänder mig bort, håller för örat som är mot henne för att stänga ute, då reser hon sig, börjar knacka mig på axeln/dra i mina kläder och kommentera med ännu högre röst hur jag ska "lösa" problemet. Är detta okej beteende även om man sitter i rum med flera? Jag kände att om jag retat mig på henne innan, så kändes detta mycket mer "ickeokej" även för andra? När jag väl lagt på kom en föreläsning på flera minuter om hur jag borde hanterat samtalet. Jag fräste nått om att det inte hade handlat om det, hon gav sig inte utan fortsatte berätta hur jag borde gjort.

Jag vill heller inte stänga ute de andra två i rummet genom att ta på mig lurar, så det känns knepigt.

Det är långt över gränsen. Ta det med chefen, så får det bara inte gå till. Jag tror inte du kommer någonvart med att prata med henne på egen hand för hon verkar vara så tondöv att hon fattar inte hur man beter sig.

Personligen hade jag varit vansinnig efteråt och nog bett henne dra åt helvete men det är inte så konstruktivt

 

[Gnist]

Då börjar den här "energitjuven" lägga sig i samtalet (hon hör bara mina svar, så hon hör ju inte exakt vad det är personen frågar). Jag hör än mindre vad människan som ringer säger. Vänder mig bort, håller för örat som är mot henne för att stänga ute, då reser hon sig, börjar knacka mig på axeln/dra i mina kläder och kommentera med ännu högre röst hur jag ska "lösa" problemet.

Är detta okej beteende även om man sitter i rum med flera? Jag kände att om jag retat mig på henne innan, så kändes detta mycket mer "ickeokej" även för andra? När jag väl lagt på kom en föreläsning på flera minuter om hur jag borde hanterat samtalet. Jag fräste nått om att det inte hade handlat om det, hon gav sig inte utan fortsatte berätta hur jag borde gjort.

Helt oacceptabelt och jag hade bett människan fara och flyga, fast formulerat med lite mer finess än just den frasen.

 

[vallhund]

Hur hade ni hanterat följande situation (för jag räknar med att det kommer hända igen)? I mitt jobb sköts i princip ingen kontakt med allmänheten via telefon, det blir helt enkelt för administrativt besvärligt så det är lättast att ha allt på papper redan från början. Men vi har jobbtelefon, min/våra är dock gamla, slitna och ärligt talat rätt usla. Jag hör typ inte vad folk säger i den, särskilt inte när vi täcker in hela landet och har man otur så kan det bli en helt obegriplig dialekt också på personen i andra änden.

Ett sånt samtal fick jag igår. Frågan personen ställde var dessutom knepig, jag r hyfsat ny och de erfarna kollegorna var inte i rummet. Då börjar den här "energitjuven" lägga sig i samtalet (hon hör bara mina svar, så hon hör ju inte exakt vad det är personen frågar). Jag hör än mindre vad människan som ringer säger. Vänder mig bort, håller för örat som är mot henne för att stänga ute, då reser hon sig, börjar knacka mig på axeln/dra i mina kläder och kommentera med ännu högre röst hur jag ska "lösa" problemet. Är detta okej beteende även om man sitter i rum med flera? Jag kände att om jag retat mig på henne innan, så kändes detta mycket mer "ickeokej" även för andra? När jag väl lagt på kom en föreläsning på flera minuter om hur jag borde hanterat samtalet. Jag fräste nått om att det inte hade handlat om det, hon gav sig inte utan fortsatte berätta hur jag borde gjort.

Jag vill heller inte stänga ute de andra två i rummet genom att ta på mig lurar, så det känns knepigt.

Den situationen du beskriver känns inte OK öht.
Vad säger arbetsledningen?