Jag har fött upp två kullar med bladrasvalpar.
Den första var helt oväntad och oplanerad.
Jag tog en shäfertik som skulle avlivas för hon var "för skällig"
Men när jag var och tittade på denna magra tik så kunde jag inte åka därifrån utan henne. Ägaren var en ensamstående mamma med två barn, två hundar, fem innekatter bodde i en två mitt i stan och skulle flytta pga av att tiken skällde för mycket.
Jag tog med henne hem till landet och hon stortrivdes direkt. Tio dagar efter jag hade hämtat henne fick hon fem valpar (i min säng
)
En valp behöll jag och de andra fick nya bra hem.
Den andra kullen var väldigt noga planerad. Jag rådfrågade både veterinär och tränare om de rekomenderade att ta en kull på "valpen" jag behöll och ingen hade något att invända. Jag kollade även upp den tilltänkte hanen.
Sju valpar blev det denna gång och allt gick som det skulle.
Jag annonserade valparna och alla var tingade efter bara två dagar. Alla köpare var seriösa och betalade handpenning efter vi hade träffats och jag hade "godkännt" dom. Jag hade tom kö om någon skulle ha ångrat sig.
Jag veterinärbesiktade valparna, vaccinerade dom och öronmärkte dom.
Har haft täta kontakter med köparna sen dess. Alla köpare hade haft hund sen innan och de var mer än nöjda.
Varför jag tog valpar på en blandrastik? Lika många som tycker om renrasiga hundar, lika många älskar blandraser.
Och visst är det en pengafråga, det kan man inte förneka. Alla har inte råd att lägga 10 000 kr på en hund.
Det finns bra och dåliga hundar innom alla raser och kategorier och det finns bra och dåliga hundägare. Hade det inte funnits någon efterfrågan på blandraser så hade det inte funnits någon "blandrasavel"