Sv: Hanhund aggressiv efter kastrering
*KL*
Jag har hört flera som upplevt hunden blivit mer hanhundsaggresiv efter chip, men inte hört någon som upplevt ökad hanhundsaggressivitet efter kirurgisk kastrering.
Om det är en slump eller ej låter jag vara osagt, det är ju inget jättestort underlag så att säga och alla hanarna har inte kastrerats pga aggressivitet.
Ingen av mina tre kastrerade har blivit sämre aggressivitetsmässigt dock, men på tok för litet underlag det med som sagt.
Nr 1 kastrerades som nioåring pga testikeltumör. Efter kastering samma hund som innan, men helt ointresserad i löptikar, revirmarkering samt att han blev mer svårfödd. Han var svårfödd innan men det blev än värre. I övrigt så han var en drömhane, inga problem i nåt läge, inte översexuell och inte hanhundsaggressiv
Nr2 kastrerades som fyraåring pga hanhundsaggressivitet. Hade inte visat sådan innan men haft ganska lågt självförtroende. Här, med "bara" två hundar i flocken och en "egen tik" (kastrerad dock) växte självförtroendet och han blev rejält hanhundsaggressiv. Jag jobbade stenhårt med det men fick inte bort det (även om det blev bättre sålänge han var kopplad/fotgående), och valde att prova kastrera för att se om det hjälpte. Blev enormt mycket bättre efter kastrering, kunde lugnt ligga kvar och inte bry sig ens vid hård provokation (annan hane som gjorde utfall mot honom). Iövrigt så blev grymt lättfödd (halvsvårfödd innan), slutade revirpinka och helt ointresserad av löptikar.
Däremot, när han hade ONT (men vi inte visste det än) blev han aggressiv, och rök "utan anledning" ihop med min unghund (beskriven nedan) flera gånger och bet honom ganska svårt. Så det är ABSOLUT värt att verkligen kolla upp om det finns smärta eller liknande som anledning när en hund 'utan anledning' blir mer aggressiv! Min undersöktes av tre vet som inte hittade minsta tecken på smärta, men sattes på smärtstillande för att se om det blev skillnad - och det blev det (om än liten). Specialistvet i ortopedi lyckades sen hitta var han hade ont (det var en extremt smärttålig hund och var en passiv hanterare, så svårt det där med påvisa smärta på honom).
Tredje är nuvarande, och unghunden som är omnämnd ovan. Han kastrerades som 8 månader gammal, i ungefär samma veva han började bli könsmogen. Ovanstående hund rök som sagt ihop med honom flera gånger, och lillskiten svarade. Sista slagsmålet trodde jag den äldre skulle ha ihjäl den lille, och den lille blev svårt biten och skrek i dödsångest. Han gav sig den gången, men vi hann mest bara hem från vet så insåg jag att den lilla skiten gick och var HELT beredd på nästa gång - och då jäklar. Han muckade inte bråk, men han var beredd och tänkte svara nästa gång. Jag åkte tillbaka dagen efter och kastrerade honom....
Var hemskt svårfödd innan och är fortfarande hemskt svårfödd (han blir 5 år i sommar), revirpinkar inte hemma (hemskt bekvämt) och helt ointresserad av löptikar - dock hann han aldrig fatta det där med löptikar innan kulorna rök, däremot hade han börjat pinka revir och lyfta benet. (Nu står han mest på alla fyra, om vi inte är borta, då lyfter han)
Vi har inte jättemånga hanar i bekantskapskretsen men de vi har funkar han med, och han har aldrig visat minsta aggressiv tendens i väntrum etc. Däremot kan han vara ganska kaxig i hundmöten rent kroppsspråksmässigt, även om han inte är hälften så modig som han försöker påtala. Men jag skulle inte släppa honom med en dominant hane i samma ålder.
Han har rykt ihop med brorsans tik en gång i resursförsvar. De hade tidigare fungerat utmärkt även då, men vid ett tillfälle när jag la in ben i frysen så rök de ihop. Vi hann dock reagera och få tag i dem innan det blev något, och min bror upplevde att de nog var lika goda kålsupare båda två - att båda var lika skyldiga. De leker fortfarande suveränt ihop, men det går inte ha någon form av resurs inblandad. Min har aldrig reagerat så mot annan hund och kan dela både leksaker och ben med kompisarna, och brorsans tik kan dela både leksaker och ben med andra hundar. Men just hans och min och resurser - det går av ngn anledning inte längre. Det har inget alls med kastreringen att göra, men är mer för att ibland kan förhållandet mellan hundar ändras utan synbar anledning (för oss människor)
*KL*
Jag har hört flera som upplevt hunden blivit mer hanhundsaggresiv efter chip, men inte hört någon som upplevt ökad hanhundsaggressivitet efter kirurgisk kastrering.
Om det är en slump eller ej låter jag vara osagt, det är ju inget jättestort underlag så att säga och alla hanarna har inte kastrerats pga aggressivitet.
Ingen av mina tre kastrerade har blivit sämre aggressivitetsmässigt dock, men på tok för litet underlag det med som sagt.
Nr 1 kastrerades som nioåring pga testikeltumör. Efter kastering samma hund som innan, men helt ointresserad i löptikar, revirmarkering samt att han blev mer svårfödd. Han var svårfödd innan men det blev än värre. I övrigt så han var en drömhane, inga problem i nåt läge, inte översexuell och inte hanhundsaggressiv
Nr2 kastrerades som fyraåring pga hanhundsaggressivitet. Hade inte visat sådan innan men haft ganska lågt självförtroende. Här, med "bara" två hundar i flocken och en "egen tik" (kastrerad dock) växte självförtroendet och han blev rejält hanhundsaggressiv. Jag jobbade stenhårt med det men fick inte bort det (även om det blev bättre sålänge han var kopplad/fotgående), och valde att prova kastrera för att se om det hjälpte. Blev enormt mycket bättre efter kastrering, kunde lugnt ligga kvar och inte bry sig ens vid hård provokation (annan hane som gjorde utfall mot honom). Iövrigt så blev grymt lättfödd (halvsvårfödd innan), slutade revirpinka och helt ointresserad av löptikar.
Däremot, när han hade ONT (men vi inte visste det än) blev han aggressiv, och rök "utan anledning" ihop med min unghund (beskriven nedan) flera gånger och bet honom ganska svårt. Så det är ABSOLUT värt att verkligen kolla upp om det finns smärta eller liknande som anledning när en hund 'utan anledning' blir mer aggressiv! Min undersöktes av tre vet som inte hittade minsta tecken på smärta, men sattes på smärtstillande för att se om det blev skillnad - och det blev det (om än liten). Specialistvet i ortopedi lyckades sen hitta var han hade ont (det var en extremt smärttålig hund och var en passiv hanterare, så svårt det där med påvisa smärta på honom).
Tredje är nuvarande, och unghunden som är omnämnd ovan. Han kastrerades som 8 månader gammal, i ungefär samma veva han började bli könsmogen. Ovanstående hund rök som sagt ihop med honom flera gånger, och lillskiten svarade. Sista slagsmålet trodde jag den äldre skulle ha ihjäl den lille, och den lille blev svårt biten och skrek i dödsångest. Han gav sig den gången, men vi hann mest bara hem från vet så insåg jag att den lilla skiten gick och var HELT beredd på nästa gång - och då jäklar. Han muckade inte bråk, men han var beredd och tänkte svara nästa gång. Jag åkte tillbaka dagen efter och kastrerade honom....
Var hemskt svårfödd innan och är fortfarande hemskt svårfödd (han blir 5 år i sommar), revirpinkar inte hemma (hemskt bekvämt) och helt ointresserad av löptikar - dock hann han aldrig fatta det där med löptikar innan kulorna rök, däremot hade han börjat pinka revir och lyfta benet. (Nu står han mest på alla fyra, om vi inte är borta, då lyfter han)
Vi har inte jättemånga hanar i bekantskapskretsen men de vi har funkar han med, och han har aldrig visat minsta aggressiv tendens i väntrum etc. Däremot kan han vara ganska kaxig i hundmöten rent kroppsspråksmässigt, även om han inte är hälften så modig som han försöker påtala. Men jag skulle inte släppa honom med en dominant hane i samma ålder.
Han har rykt ihop med brorsans tik en gång i resursförsvar. De hade tidigare fungerat utmärkt även då, men vid ett tillfälle när jag la in ben i frysen så rök de ihop. Vi hann dock reagera och få tag i dem innan det blev något, och min bror upplevde att de nog var lika goda kålsupare båda två - att båda var lika skyldiga. De leker fortfarande suveränt ihop, men det går inte ha någon form av resurs inblandad. Min har aldrig reagerat så mot annan hund och kan dela både leksaker och ben med kompisarna, och brorsans tik kan dela både leksaker och ben med andra hundar. Men just hans och min och resurser - det går av ngn anledning inte längre. Det har inget alls med kastreringen att göra, men är mer för att ibland kan förhållandet mellan hundar ändras utan synbar anledning (för oss människor)
Senast ändrad:
