Sv: "Hängmatterygg"
psychogrrl skrev:
Hmm. Kraften i muskeln är ju som störst när förhållandet mellan myosin och actin är som bäst, om avståndet är för stort blir det aktiv insufficiens (de är för långt ifrån varandra och har inget att dra i) och om avståndet är för kort blir det också aktiv insufficiens (diskarna är så ihoptryckta att de inte kan dras ihop mer). Om bindväven som omger muskelfibrerna (och fortsätter ut och blir sena när muskelfibrerna "försvinner") är för kort så att muskeln inte kan dras ut så mycket blir det passiv insufficiens. En antagonist kan bara råka ut för passiv och en agonist kan bara råka ut för en aktiv. Nu är ju ofta inte agonist/antagonist så totalt att muskeln behåller sin "roll" hela tiden utan vad som är vad ändras hela tiden. För kort bindväv i magmuskler borde ju innebära att hästen visserligen höjer ryggen, men kanske inte kan svinga i den på ett hälsosamt sätt?
Jo, det är däri jag funderar just nu, då jag träffat en hel del just travare med just det här. Dvs de höjer sina ryggar, men får svårt att röra sej på ett bra sätt. Det är klassiskt (?) att folk förknippar travare med uppdragna bukar och "skjuta rygg"-tendenser, jag funderar på varför? Har det med just travens egenskaper/hur traven påverkar musklerna, eller är det andra faktorer som spelar större roll (utformandet av träningen?)?
Hur påverkar det ryggmusklerna om hästen har för kort bindväv i magmuskler? Varför får de kort bindväv från första början?
Jag har ju iakttagit min lilla röda märr på nära håll och med henne har jag varit glad när hon sas "släpper ner" sin rygg efter "jobb" - mycket gott tecken har jag KÄNT, just med henne.
Med den andra är det ju annorlunda, jag blir glad om jag ser henne stå i hagen med lite mer "lyft" i mellangärdet
. Vet inte hur man kan börja fundera runt henne då istället, hon har liksom "ingen" tonus nånstans -ja förutom när hon rör sej emellanåt då man häpnar över spänst och "muskelform"...
Och är det inte så att "aktiv insufficiens" -jag tänker framförallt på för kort fiberlängd motför optimalt då (dvs där aktinfilamenten överlappar varandra i varje sarcomer, förstör regelbundenheten i muskeln, det blir "svårt" för myosinhuvudena att binda till aktin), faktiskt försämrar kontraktionskraften = muskeln ÄR svagare egentligen, har inte samma maximala kontraktionskraft.
Är det då samma med för kort bindväv (passiv insufficiens)?
Jag såg en intressant artikel nånstans på nätet, om detta med muskler, fibertyper, kapillärtäthet/oxidativ förmåga, hur det påverkas av träning osv plus en del annat;
http://www.travsport.se/appImage/ATG_muskulatur.pdf
Fick för mej att det stod något om detta med regelbundenheten i filamenten, men insåg att det nog var nån annan artikel jag läste nån gång som det stod om sådant i, och den hittar jag inte nu... Men men, den där var ju intressant iaf.
Nu flyter jag ifrån det om "hängmatterygg", men det går säkert knyta an till det sen
.
psychogrrl skrev:
Träning är ju att i moderata mängder överanstränga muskeln (och ligament och andra strukturer) så att kroppen svarar på det och bygger upp muskler och andra strukturer till att klara den högre belastningen.
*flum flum*
Jo, och balansen mellan att träna för att stärka - och att gå över gränsen till att det "bara" innebär nedbrytning, är inte alltid så lätt att hitta - är hårfin?
Mer sådant, intressant och "inspirerande" att läsa!