Lamborghini
Trådstartare
Hur är/var ni med att hålla tider när ni hade små barn? Jag är helt omöjlig, vill inte ha någon tid att passa. Hur ska jag veta när han sovit och ätit klart i förtid?
Såhär skrev jag precis i min blogg, NÅN som känner igen sig eller är jag helt ensam om det här?
" Slutar härmed att försöka hålla en tid.
Det går inte, jag och stress... Finns ingen som helst koppling mellan oss. Inte nu för tiden i alla fall. Så jag sätter den funktionen på stand-by fram tills jag börjar jobba igen. Känns som ett mycket skönt beslut.
Skulle träffa T klockan 12.15.. Bestämde jag 35 minuter innan för då hade han typ ätit klart, vilket jag tyckte att jag borde hinna med god marginal. Jo tjena, bara för jag försöker göra allt lite snabbare så vill Elias inte alls ligga i nån vagn. I vanliga fall då hade jag tagit upp honom tills han blev glad och försöka göra om allt med lite mer finess. Men nu hade jag inte alls tid med det utan tog upp, tröstade lite snabbt och fint - försökte igen... Nä den gubben gick inte. Inte 5:e gången heller, då gav jag upp och tyckte bara synd om Elias. Trött som han var somnade han på mig så fort jag satte mig i soffan. Så det enda han egentligen ville var att mysa. Känner mig som en mycket dålig människa. *surar*.
Sköt upp tiden med T 18 gånger om under den halvtimmen som jag försökte ta mig utanför dörren, till slut så sa jag att det är omöjligt. Det är inte omöjligt för Elias att läggas där men för mina nerver för jag kan inte stressa, börjar bara gråta när han är ledsen och jag försöker skynda oss för jag känner mig så taskig som gör allt utan finess alls. Så nu är jag jätteledsen och det känns inte alls roligt. Fast det känns bra mycket bättre sen han somnade på mig helt nöjd. Är bara sur på mig själv. Så från och med nu ska ingen tid hållas, tider är till för att brytas! Även åt andra hållet dvs komma en timme för tidigt och sånt. Så på alla middagar klockan 17, vi ses troligen klockan 16 och jag har förmodligen förberett mig sen klockan 12."
Jag älskar att inte ha tider att passa nu, men vad ska man göra? Sluta leva, ringa i sista sekund när man verkligen ÄR på väg och bestämma saker med folk då? För jag kan inte vara såhär hemma-o-mysa-jämt-isolerad för alltid
Även om jag tycke rdet är toppen att ta en promenad när det passar oss och ingen annan.
Såhär skrev jag precis i min blogg, NÅN som känner igen sig eller är jag helt ensam om det här?
" Slutar härmed att försöka hålla en tid.
Det går inte, jag och stress... Finns ingen som helst koppling mellan oss. Inte nu för tiden i alla fall. Så jag sätter den funktionen på stand-by fram tills jag börjar jobba igen. Känns som ett mycket skönt beslut.
Skulle träffa T klockan 12.15.. Bestämde jag 35 minuter innan för då hade han typ ätit klart, vilket jag tyckte att jag borde hinna med god marginal. Jo tjena, bara för jag försöker göra allt lite snabbare så vill Elias inte alls ligga i nån vagn. I vanliga fall då hade jag tagit upp honom tills han blev glad och försöka göra om allt med lite mer finess. Men nu hade jag inte alls tid med det utan tog upp, tröstade lite snabbt och fint - försökte igen... Nä den gubben gick inte. Inte 5:e gången heller, då gav jag upp och tyckte bara synd om Elias. Trött som han var somnade han på mig så fort jag satte mig i soffan. Så det enda han egentligen ville var att mysa. Känner mig som en mycket dålig människa. *surar*.
Sköt upp tiden med T 18 gånger om under den halvtimmen som jag försökte ta mig utanför dörren, till slut så sa jag att det är omöjligt. Det är inte omöjligt för Elias att läggas där men för mina nerver för jag kan inte stressa, börjar bara gråta när han är ledsen och jag försöker skynda oss för jag känner mig så taskig som gör allt utan finess alls. Så nu är jag jätteledsen och det känns inte alls roligt. Fast det känns bra mycket bättre sen han somnade på mig helt nöjd. Är bara sur på mig själv. Så från och med nu ska ingen tid hållas, tider är till för att brytas! Även åt andra hållet dvs komma en timme för tidigt och sånt. Så på alla middagar klockan 17, vi ses troligen klockan 16 och jag har förmodligen förberett mig sen klockan 12."
Jag älskar att inte ha tider att passa nu, men vad ska man göra? Sluta leva, ringa i sista sekund när man verkligen ÄR på väg och bestämma saker med folk då? För jag kan inte vara såhär hemma-o-mysa-jämt-isolerad för alltid
Även om jag tycke rdet är toppen att ta en promenad när det passar oss och ingen annan.
Senast ändrad:
