Idag red jag ut med stallkompisen till våran längsta grusväg, den är några kilometer, så man kan tölta på ett bra tag. Och det var första gången på länge som hon kom in i den där totalt avslappnade och härliga "örongungartölten". Hennes öron blir liksom helt slappa när hon kommer in i ett flyt i tölten där hon bara tickar på avslappnat, det är så härligt och lätt att rida då. Hade ju inte varit helt fel om hon kunde tänka sig att bjuda på sån lyxtölt på en träning, men det kommer troligtvis inte att hända. För paddocken är ju inte lika rolig och piloten tänker alldeles för mycket på träningarna. Jag passar på och njuter allt jag kan när den väl bjuds.