Enya
Trådstartare
I dag visade mellanbarnet att han är en riktig tuffing när det gäller! Jag och min mamma lämnade barnen hemma hos mig med min syster och när hon var på toa passade sonen, Isaac som är snart 5 år, på att trilla av gungstolen och slå huvudet i elementet. Min syster var på plats på studs och det första hon såg var en stråle blod forsa ut från huvudet
Hon slet åt sig tvättlappar och tryckte med storebror Erics hjälp dem på huvudet medan hon ringde mig så vi fick komma dit och se om vi behövde få såret sytt. Det var inte djupt men glipade så jag trodde att de behövdes tejpas igen typ, så vi släpade med oss Isaac till vårdcentralen vi tillhör och sa vad det gällde. Det visade sig att det behövdes sys, med ett stygn.
Han var så duktig, sa inte ett knyst och satt så fint! Detta till trots att han aldrig träffat läkare tidigare ( om vi räknar bort hälsokontrollerna på bvc samt läkaren som kollade om han utvecklades normalt när han var året) Han har bara varit förkyld i sitt liv, aldrig haft magsjuka eller liknande ens!
Jag och min mamma förklarade att läkaren skulle laga hålet i huvudet så det inte skulle blöda mer, mamma visade honom med fingrarna lite i sär och sa att hans sår var öppet och att det skulle lagas så det blev stängt och förde då ihop fingrarna. Vi undvek att säga att läkaren skulle sy med nål och tråd i hans huvud, sånna upplysningar tar man efteråt När sköterskan kom in sa hon klart och tydligt att läkaren skulle brodera korsstygn i huvudet på honom..... ingick inte lite finkänslighet inför barn i utbildningen? Sedan tyckte hon att såret behövdes lindas och försökte linda om hela huvudet på honom men det vägrade han. När jag sa att hon bara behövde tejpa om det lite så tyckte hon att det fäster ju inte så bra i hår. Kanske inte men det blir sittande en stund i alla fall om det nu skulle vara så tvunget att vara omlindat..... Tejpen sitter kvar ännu på honom så visst höll det
Läkaren undrade vilken läkare vi har så då fick jag smått generat förklara att jag fått tilldelat mig en läkare nu ( som jag pratat med i maj och fått astmamedicin utskrivet av till mig dock) men att vi liksom aldrig är sjuka eller skadar oss så vi brukar inte gå dit. Sist jag var hos läkare där var 2005 för nässeutslag som inte ville gå bort med receptfria medel. Innan dess var 2002 när jag blev sydd på låret upp mot rumpan med 15 styg Och som sagt barnen har aldrig behövt gå dit
Jag tog upp att Isaacs pappa hade en blodsjukdom som innebar att blodet typ var för tjock och koagulerade lite som det själv ansåg vara nyttigt, och han gick på waran för det och att jag skulle vilja få det kollat på sönerna också. Vet att någon säger att den är ärftlig och någon säger att den inte är det. Läkaren skulle kolla i pappans journaler om vad hans sjukdom heter ( har inte ens jag nån aning om) och återkomma om det till mig. Att Isaac slog huvudet kändes inte så farligt, var ju inte alls djupt och han mådde bra. Men jag blev gräsligt påmind om att blodets tjocklek har betydelse för att kunna leva, och att jag tidigare fått rådet av en läkare att kolla upp sönerna när de blev lite äldre. Kanske dags för det nu.
Hur är det med era barn? Har de gamla ärr de kommer kunna skryta om när de blir äldre?
Hon slet åt sig tvättlappar och tryckte med storebror Erics hjälp dem på huvudet medan hon ringde mig så vi fick komma dit och se om vi behövde få såret sytt. Det var inte djupt men glipade så jag trodde att de behövdes tejpas igen typ, så vi släpade med oss Isaac till vårdcentralen vi tillhör och sa vad det gällde. Det visade sig att det behövdes sys, med ett stygn.Han var så duktig, sa inte ett knyst och satt så fint!
Detta till trots att han aldrig träffat läkare tidigare ( om vi räknar bort hälsokontrollerna på bvc samt läkaren som kollade om han utvecklades normalt när han var året) Han har bara varit förkyld i sitt liv, aldrig haft magsjuka eller liknande ens! Jag och min mamma förklarade att läkaren skulle laga hålet i huvudet så det inte skulle blöda mer, mamma visade honom med fingrarna lite i sär och sa att hans sår var öppet och att det skulle lagas så det blev stängt och förde då ihop fingrarna. Vi undvek att säga att läkaren skulle sy med nål och tråd i hans huvud, sånna upplysningar tar man efteråt
När sköterskan kom in sa hon klart och tydligt att läkaren skulle brodera korsstygn i huvudet på honom..... ingick inte lite finkänslighet inför barn i utbildningen? Sedan tyckte hon att såret behövdes lindas och försökte linda om hela huvudet på honom men det vägrade han. När jag sa att hon bara behövde tejpa om det lite så tyckte hon att det fäster ju inte så bra i hår. Kanske inte men det blir sittande en stund i alla fall om det nu skulle vara så tvunget att vara omlindat..... Tejpen sitter kvar ännu på honom så visst höll detLäkaren undrade vilken läkare vi har så då fick jag smått generat förklara att jag fått tilldelat mig en läkare nu ( som jag pratat med i maj och fått astmamedicin utskrivet av till mig dock) men att vi liksom aldrig är sjuka eller skadar oss så vi brukar inte gå dit. Sist jag var hos läkare där var 2005 för nässeutslag som inte ville gå bort med receptfria medel. Innan dess var 2002 när jag blev sydd på låret upp mot rumpan med 15 styg
Och som sagt barnen har aldrig behövt gå dit Jag tog upp att Isaacs pappa hade en blodsjukdom som innebar att blodet typ var för tjock och koagulerade lite som det själv ansåg vara nyttigt, och han gick på waran för det och att jag skulle vilja få det kollat på sönerna också. Vet att någon säger att den är ärftlig och någon säger att den inte är det. Läkaren skulle kolla i pappans journaler om vad hans sjukdom heter ( har inte ens jag nån aning om) och återkomma om det till mig. Att Isaac slog huvudet kändes inte så farligt, var ju inte alls djupt och han mådde bra. Men jag blev gräsligt påmind om att blodets tjocklek har betydelse för att kunna leva, och att jag tidigare fått rådet av en läkare att kolla upp sönerna när de blev lite äldre. Kanske dags för det nu.
Hur är det med era barn? Har de gamla ärr de kommer kunna skryta om när de blir äldre?
)
