SofiaOfSweden
Trådstartare
Härom dagen hade vi veterinären ute hos hästarna för tandraspning och en rest från en gammal vargtand hos min ena hittades och togs bort. En mycket liten tand så såret blev inte alls stort, men jag blev ordinerad att avstå från bett i några dagar för att låta munnen vila.
Eftersom han är så energifylld och arbetskrävande skulle det vara en omöjlighet både för honom och för mig att låta honom vila i några dagar, så jag plockade fram hackamoret som jag använde för fyra år sedan när den första vargtanden kom, och då red vi på hackamore i ca 2 månader.
Då tyckte jag att det gick väldigt bra och jag hoppades att det skulle gå lika bra den här gången.
Icke sa nicke, red ett "dressyrpass" som lätt kvalar in på de sämsta jag någonsin ridit i hela mitt 18 åriga liv!
INGEN tyngd fanns i handen, nosen petade in i bringan även om jag hade så långa tyglar det gick. Stundtals satte han fram nosen, men när han kände trycket på nosryggen trillade lodplanet in igen. Att rida öppnor och slutor var en omöjlighet eftersom stödet på yttertygeln var obefintligt, likaså vid fina volter.
Av samlingen fanns inte ett spår, för några sekunder började han jobba under sig men det var ingen genomgående samling utan det kändes mest som spänningar i ryggen och halsmuskulaturen.
Min fråga är då: Hur många här inne rider på hackamore, och är det så här det fungerar eller är min häst alldeles för känslig om nosryggen för att fungera på det? Om, hur fasiken rider man på ett hackamore?
Eftersom han är så energifylld och arbetskrävande skulle det vara en omöjlighet både för honom och för mig att låta honom vila i några dagar, så jag plockade fram hackamoret som jag använde för fyra år sedan när den första vargtanden kom, och då red vi på hackamore i ca 2 månader.
Då tyckte jag att det gick väldigt bra och jag hoppades att det skulle gå lika bra den här gången.
Icke sa nicke, red ett "dressyrpass" som lätt kvalar in på de sämsta jag någonsin ridit i hela mitt 18 åriga liv!
INGEN tyngd fanns i handen, nosen petade in i bringan även om jag hade så långa tyglar det gick. Stundtals satte han fram nosen, men när han kände trycket på nosryggen trillade lodplanet in igen. Att rida öppnor och slutor var en omöjlighet eftersom stödet på yttertygeln var obefintligt, likaså vid fina volter.
Av samlingen fanns inte ett spår, för några sekunder började han jobba under sig men det var ingen genomgående samling utan det kändes mest som spänningar i ryggen och halsmuskulaturen.
Min fråga är då: Hur många här inne rider på hackamore, och är det så här det fungerar eller är min häst alldeles för känslig om nosryggen för att fungera på det? Om, hur fasiken rider man på ett hackamore?