D
Dextrosol
För ett tag sedan hände en pinsam historia som jag måste berätta. Hade tvättat väldigt mycket på helgen och var i färd med att ta in tvätten från tvättstugan som ligger ute i trappan. Springer fram och tillbaka mellan tvättstugan och lägenheten med berg av tvätt. Ser alltså inte att min lilla älskling (vovven) inte följer med mig in i lägenheten efter sista turen...... Sätter mig ner i stora rummet o pratar med döttrarna + en bekant som var på besök. Efter ca 30 min skall väninnan gå hem och därefter går också äldsta dottern. Då tänker jag att det kan vara dags för sista rundan och kallar på mina hundar (2 st). Endast den ena vovven kommer fram och jag blir väldigt konfundersam då just den andra är en riktig tossa som alltid är glad o sprallig och älskar att gå ut. Kallar o kallar och börjar leta under sängar, ute på balkongen, öppnar ytterdörren - men ingen hund finns att se ngn stans. Min man som då börjar bli smått hysterisk tar trapporna ner (9 vån) och jag tar hissen. Väl nere på bottenvåningen kommer en kvinna utsänd från POLISEN.........och frågar mig om det är min hund som är försvunnen?? Samtidigt har min man hittar älsklingen sittande på plan 5 smått förvirrad och lite uppskärrad. Hundrepresentanten är smått irriterad, säkert för att hon fått göra en utryckning sent på kvällen men jag o mannen är själaglada - men skämdes förskräckligt. Som det kan gå..........Kan tillägga att hunden hade glömt episoden på 2 minuter, men jag o maken kollar numera extra noga var "hoppetossan" befinner sig - hela dagarna.
PS: Jag kan tycka i efterhand att den personen som ringde till Polisen för att anmäla att det satt en hund i trappan, kunde ju lika gärna frågat vem som helst av hyresgästerna var hunden hörde hemma, då vi bott i samma område i 30 år.
PS: Jag kan tycka i efterhand att den personen som ringde till Polisen för att anmäla att det satt en hund i trappan, kunde ju lika gärna frågat vem som helst av hyresgästerna var hunden hörde hemma, då vi bott i samma område i 30 år.