Grym värld och elaka barn...

[Sissa]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Barn kan visst vara elaka. Jätteelaka. Eller tycker du att mobbing beror på ärlighet?

Empati är något som behöver övas upp.

Jag var jätteelak mot vissa barn när jag var liten. Jag kommer fortfarande ihåg när jag och några till på dagis band fast andra barn vid träd och hur vi fantiserade om att sticka knivar i deras fötter. Det kändes bra och skönt att göra andra barn ledsna och det hade inget med ärlighet att göra.

Men herregud! Jag har aldrig i min vildaste fantasi varit ens i närheten av att utföra såna vidriga handlingar mot andra barn. Inte har jag varit utsatt för det heller som tur är. På dig låter som om det är självklara handlingar bland barn och att empatin övas upp på vägen medan vidriga handlingar utförs och man sedan blir en empatiskt människa. Nej, det tror inte jag. Den empatiska förmågan föds man med och det tänket får man med sig hemifrån. Och då tänker jag inte nivå slå spade i huvudet på annat barn i sandlådan eller slita leksak ur handen på annat barn eller säga vad konstig du ser ut när man är två-fyra år, men åldrarna där över.

Är du inte ångerfull över vad du gjorde mot barnet/ barnen? Hade det varit jag som var ett känsligt barn och är en känslig människa skulle jag må mycket dåligt över vad jag blev utsatt för.

 

[em-pirre]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Jag blev också väldigt förvånad. Såna tankar är för mig helt obekanta. Både hos mig själv och andra barn jag umgåtts med.

 

[nevin]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Jag håller också på att skola in nu, vi har just avverkat två veckor på en fantastisk förskola. Mina barn är visserligen större och kan svara för sig, men känslan är ändå den samma när man ser sin femåring gråta för att han inte fått någon kompis än (dag 6, och jodå, jag såg honom leka med två killar som han känner nu)

Just i den situation du beskriver hade jag frågat det barnet vad det menade med konstig, och sen pratat en stund om hur olika vi människor ser ut. Jag ser inte varför man inte säger något alls mitt i situationen? Utan väntar och tar det med en fröken som sen ska ta upp det med ett barn som förmodligen hunnit glömma det hela?


Jag tycker nog att ansvaret för att lära barnen empati och medkänsla ligger hos de vuxna barnen möter, och du är också en utmärkt förebild även för andra barn än ditt eget.

 

[em-pirre]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Jag tycker nog att ansvaret för att lära barnen empati och medkänsla ligger hos de vuxna barnen möter, och du är också en utmärkt förebild även för andra barn än ditt eget.

Precis så tycker jag också!

 

[Björk]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Det behöver ju inte vara elakt/negativt menat med att ett barn använder ordet konstig. Man får höra mycket när man arbetar som förskollärare...ibland så hade jag uppskattat faktiskt om en del barn bara hade använt ordet konstig.

Precis.
När jag var tonåring hade jag mycket acne. Och led av den; psykiskt mest. Jobbade som 15åring på något kommunalt sommarjobb på en förskola. En dag frågade ett barn på kanske 4-5 år: Varför har du så många röda prickar i ansiktet?

Trots att jag var 15 och mådde dåligt över min akne så kändes det aldrig kränkande eller elakt när ett så litet barn frågade. Barnet frågade ju av nyfikenhet. Jag hade ju röda prickar i ansiktet och hen undrade varför. Det är inte elakt att fråga en sådan fråga som liten när man inte vet.

 

[em-pirre]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Det var det jag menade i mitt första inlägg. Oftast frågas/sägs det inte av elakhet, utan av ärligt intresse. Då ser jag det som om man har en superbra chans att prata med barnet om just olikheter, och fungera som ett gott exempel (och kanske i framtiden minska mobbning som sker av elakhet)

 

[Lilla Grodan]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Grabbar bara tag i en knapp.

Ibland kan nog vi vuxna tänka i för vuxet perspektiv... Jag kanske kan bjuda på en beskrivning av en annan situation än den ts beskrev.

På ett dagis frågade personalen om barnen kände någon med ett handikapp varvid alla barnen svarade att Nääärå! Det hade de inte. ( De hade väl någon gruppdiskussion om människor som är olika - beskrivet utifrån ett vuxenperspektiv...). Till saken hör att i gruppen av barn fanns det ett barn som satt i rullstol. Det barnet var ju en självklar del av gruppen och sågs inte alls som annorlunda. När personalen beskrev den här situationen för mig som förälder blev jag så varm inombords - precis så vill jag att mina barn ska se omvärlden. Att alla är med och att alla räknas.

 

[Sar]

Sv: Grym värld och elaka barn...

När mina flickor var i 3-årsåldern mötte vi en tjej på ett sjukhus. Hon hade en sjukdom som gjorde att hon knappt hade någon överkropp och var förstås väldigt liten. Mitt ena barn pekade på henne och sa förundrat "-så liten hon är" vilket tjejen hörde. Ja, liten och söt sa jag och tjejen vi mötte blev så glad att hon formligen strålade.
Jag blev väldigt glad att jag fann mig så snabbt och att mitt barns påpekande inte blev till något negativt för den jag mötte. Barn i den åldern har ju ännu inte lärt sig vad man får säga och vad man bör behålla inombords.

 

[Badger]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Jisses! inte jag heller.

Jag dödade en nyckelpiga en gång, med trasig sköld, skäms fortfarande, mamma skällde något fruktansvärt, hävdade att jag gjorde det för att leda leken ngn annanstans. (jag hävdade bamhärtighetsmord )

Men jag har varit lite orolig faktiskt. När min man var på dagis en gång så kom ett äldre barn och undrade varför A är så tjock. (vilket han inte är, han är fyrkantig men har betydligt mindre synligt fettfluff än de andra barnen), nåja min man sa -han är inte tjock och det är inte snällt att säga så. Barnet förstod tyvärr inte alls, det blev helt fel han sa istället -oj så smal han är... min man borde kanske fortsatt och sagt att det är inte snällt det heller, man ska inte kommentera andra människor alls. Nåja.

 

[Kattennizze]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Eftersom jag var mobbad under hela min barndom kan jag nog lätt skriva under på att barn kan vara riktigt riktigt elaka. MEN, och det är ett stort men, det är ju uteslutande barn som har det besvärligt hemma. Och inte ens alla barn som har det besvärligt hemma blir elaka. Det ska nog mycket till för att barn ska vara elaka mot andra barn. Det mest extrema exemplet är väl t ex Mary Bell som dödade ett annat mindre barn. Men hon hade ju också i sin tur varit utsatt för vidriga övergrepp. Det ena leder till det andra liksom, och bakom allting är detalltid de vuxnas ansvar att försöka leda sina barn rätt.

 

[Snurrfian]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Eftersom jag var mobbad under hela min barndom kan jag nog lätt skriva under på att barn kan vara riktigt riktigt elaka. MEN, och det är ett stort men, det är ju uteslutande barn som har det besvärligt hemma. Och inte ens alla barn som har det besvärligt hemma blir elaka. Det ska nog mycket till för att barn ska vara elaka mot andra barn. Det mest extrema exemplet är väl t ex Mary Bell som dödade ett annat mindre barn. Men hon hade ju också i sin tur varit utsatt för vidriga övergrepp. Det ena leder till det andra liksom, och bakom allting är detalltid de vuxnas ansvar att försöka leda sina barn rätt.

Nja riktigt så enkelt är det inte heller, alla barn som är elaka har det inte svårt hemma, det kan till och med vara så att de har blivit bortskämda och alltid fått som de vill och det i sin tur har gjort att de kräver att alltid få som de vill även mot andra barn.
Beroende på ålder så behövs det inte så mycket, som exempel 3 åringar där barn X ryckte en leksak ur händerna på barn Y, barn Y rycker tillbaka leksaken varpå barn X ger upp ett gallskrik att barn Y har slagit X. Förälder till barn X kommer rusande och ger barn Y skäll var på barn X är väldigt nöjd, tills jag kom in och berättade vad som faktiskt hade hänt. Men jag veta att liknande hade hänt många gånger före där ingen har gått in och försvarat barn Y eftersom de har trott på barn X.
Men är det elakt?

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Men herregud! Jag har aldrig i min vildaste fantasi varit ens i närheten av att utföra såna vidriga handlingar mot andra barn. Inte har jag varit utsatt för det heller som tur är. På dig låter som om det är självklara handlingar bland barn och att empatin övas upp på vägen medan vidriga handlingar utförs och man sedan blir en empatiskt människa. Nej, det tror inte jag. Den empatiska förmågan föds man med och det tänket får man med sig hemifrån. Och då tänker jag inte nivå slå spade i huvudet på annat barn i sandlådan eller slita leksak ur handen på annat barn eller säga vad konstig du ser ut när man är två-fyra år, men åldrarna där över.

Är du inte ångerfull över vad du gjorde mot barnet/ barnen? Hade det varit jag som var ett känsligt barn och är en känslig människa skulle jag må mycket dåligt över vad jag blev utsatt för.

Oj. Jag tror att du drar lite stora växlar på det här. Enligt vad jag kommer ihåg (jag måste alltså varit 3-4 år) inbillade vi oss allihop att det var på lek, fast inga snälla lekar. Jag kan inte komma ihåg att det var något som hände ofta eller så, utan kommer bara vagt ihåg ett tillfälle. Våra fantasier var just det, fantasier och inget annat.

Jag vet inte riktigt hur du kan tolka in att det är självklara handlingar? Mitt svar var en replik till någon som skrev att barn inte är elaka, utan bara ärliga, vilket jag inte håller med om och gav ett exempel på.

Det är lite svårt för mig att vara ångerfull, jag var som sagt 3-4 år och jag kommer inte ens exakt ihåg vad som hände. Men jag tycker själv att jag växt upp till en helt normal person med en hyfsad dos empati.

Sen undrar jag hur du kan vara säker på att du aldrig ens varit i närheten att behandla andra barn illa när du var liten? Det måste vara rätt ovanligt att man kommer ihåg exakt allt man gjorde.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Jag blev också väldigt förvånad. Såna tankar är för mig helt obekanta. Både hos mig själv och andra barn jag umgåtts med.

Men har du aldrig hört talas om mobbing? Eller hur menar du? Jag tycker absolut att barn i min omgivning kunde vara elaka mot varandra när jag var liten, det var inget ovanligt. Någon blev retad för att den var tjock, någon sades äta snor och retades för det osv.

 

[mino]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Mycket handlar nog om ens egna osäkerhet. När man har äldre barn blir man dels mer van vid att bemöta andra barn än sina egna och dels mer van att lösa olika situationer, man blir helt enkelt tuffare och bättre på att säga ifrån när man varit förälder ett tag. Jag skulle definitivt inte vänta på nån pedagog utan pratat med treåringen om hur man ska vara mot de yngre och hur man är som en bussig kompis. Jag skulle också ta ett snack med pedagogerna om hur de jobbar med dessa frågor med barnen.

 

[Sissa]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Oj. Jag tror att du drar lite stora växlar på det här. Enligt vad jag kommer ihåg (jag måste alltså varit 3-4 år) inbillade vi oss allihop att det var på lek, fast inga snälla lekar. Jag kan inte komma ihåg att det var något som hände ofta eller så, utan kommer bara vagt ihåg ett tillfälle. Våra fantasier var just det, fantasier och inget annat.

Jag vet inte riktigt hur du kan tolka in att det är självklara handlingar? Mitt svar var en replik till någon som skrev att barn inte är elaka, utan bara ärliga, vilket jag inte håller med om och gav ett exempel på.

Det är lite svårt för mig att vara ångerfull, jag var som sagt 3-4 år och jag kommer inte ens exakt ihåg vad som hände. Men jag tycker själv att jag växt upp till en helt normal person med en hyfsad dos empati.

Sen undrar jag hur du kan vara säker på att du aldrig ens varit i närheten att behandla andra barn illa när du var liten? Det måste vara rätt ovanligt att man kommer ihåg exakt allt man gjorde.

Självklar handling eftersom du försvarar det du gjort. Det låter på dig som att det är normalt att barn beter sig så där mot andra barn. Jag tycker det är utstuderat och förfärligt. Och elakt!

Jo, jag vet att jag inte gjorde barn illa när jag var liten. Jag var ett mycket känsligt och empatiskt barn och kände starkt för de barn som var utsatta. I någon slags snällhet försökte jag leka med de barnen, jag minns särskilt två mobbade barn i min lågstadieklass, men det blev ju aldrig riktig bra. Men aldrig, aldrig att jag var med och retade och mobbade dem. Den ena flickan för att hon var tjock. Den andra vet jag inte varför hon blev retad.. Glasögon och flätor? För att brorsan kissade på sig? Jag försvarade dem inte heller öppet, det kuraget är det få små blyga ettagluttare som har. Idag skulle jag ha gjort det. Som en parantes kan jag berätta att jag vet att en av mina döttrar öppet tog ställning för en utsatt pojke i sin klass. I femman tror jag det var. Det gjorde mig jättestolt!

Vad jag gjorde när jag var ett, två, tre, fyra år minns jag inte. Jag har säkert snott leksaker av andra barn. Men jag har en ganska klar bild av vad jag var för en personlighet från låt oss säga sexårsåldern. I den personligheten fanns inte på världskartan att binda fast andra barn och önska sticka knivar i deras fötter. Jag vet att du säger att du var tre-fyra år. Men jag undrar. Var du så fri som tre-fyraåring? Var fanns föräldrarna? Det är sällan tre-fyraåringar är ensamma ute i flock så pass länge att de hinner binda upp en unge.

 

[em-pirre]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Att fantisera om att sticka knivar i andra barn ser jag inte som mobbning. Sen har jag inga minnen alls av mobbning under hela min dagistid.

Det var egentligen först i lågstadiet som vissa barn blev mobbade.

 

[Sissa]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Mycket handlar nog om ens egna osäkerhet. När man har äldre barn blir man dels mer van vid att bemöta andra barn än sina egna och dels mer van att lösa olika situationer, man blir helt enkelt tuffare och bättre på att säga ifrån när man varit förälder ett tag. Jag skulle definitivt inte vänta på nån pedagog utan pratat med treåringen om hur man ska vara mot de yngre och hur man är som en bussig kompis. Jag skulle också ta ett snack med pedagogerna om hur de jobbar med dessa frågor med barnen.

Håller med! Jag kommer ihåg när jag var i sandlådan med min förstfödde, han var cirka ett år, och ett annat barn kastade sand på honom. Mitt stackars oskyldiga barn! Jag blev oerhört kränkt å mitt barns vägnar. Jag kan verkligen minnas den känslan än i dag. Några barn senare skulle jag knappt reagera utan bara borsta bort sanden, och säga "oj, kom det sand", och fortsätta leka.

Till ts:

Det som kan vara spännande är att prata med barn eftersom de är så raka och har så spännande tankar om saker och ting. Barnet som sa att din dotter ser konstig ut kring ögonen kanske inte menade konstig i negativ bemärkelse. Jag förstår verkligen att du blev paff och ledsen och inte kom dig för att fråga. Min tanke är att snarare fråga hur barnet tänker än att tala om att man inte säger så. Barnet kanske inte alls menar något illa. Det kanske inte kan formulera sig så bra i första meningen bara

 

[Apollo 13]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Det var egentligen först i lågstadiet som vissa barn blev mobbade.

Nu minns jag inte exakt hur gamla vi var, men en tjej på vårt dagis hade någon form av diagnos/diagnoser. Hon var rätt svårhanterad och det var svårt för ordinarie personal att hålla ställningarna eftersom hon inte hade någon resurs (vad jag minns) som hon absolut borde ha haft.
Hon kunde bla lufta upp ettåringarna och släppa dem rakt ner i backen. Hon hade inga kompisar eftersom ingen ville vara med henne eftersom hon var så elak. Hon började dock inte i vår vanliga klass i skolan, då hamnade hon förhoppningsvis på en bättre plats med bättre resurser.

Jag minns henne som väldigt elak, burdus, gapig och allmänt svår. Idag kan jag ju vara mer ödmjuk till det, men det var svårt som 5-8 åring att vara det. Ffa eftersom vi ständigt hörde alla föräldrar prata om henne och alla problem kring henne

Jag vet att jag själv pyste ur luften ur hennes cykeldäck för att vara elak. Jag tror det var på dagis och då var vi nog 6 år skulle jag gissa. Där gick min gräns, elakare hade jag aldrig vågat vara...
Däremot vet jag att några tjejer som var ett år äldre än oss, tror dock detta var under lågstadieåldern, lurade henne att dra en liten pinna i snippan och slicka på den. Gjorde hon det så skulle hon få en tia. Vilket hon såklart inte fick när hon gjort det.
Jag tänker rätt "ofta" på det, trotts att jag inte ens var med. Men det var verkligen vidrigt. Nu är det ju möjligt att hon inte led speciellt av det, men oavsätt!? Jag har många gånger funderat på vad det egentligen var hon hände, hur hon mår och av någon anledning har jag haft ett behov att placera händelsen i ett fack..alltså "facket" sexuellt övergrepp...

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Försvarar det jag gjort? Det var riktigt fräckt sagt om jag ska vara ärlig.

Jag vet inte riktigt vad du vill att jag ska säga? Jag var ett litet barn och hade inte klart för mig om rätt eller fel, svårare än då är det inte. Sen får du vara hur upprörd du vill.

 

[Sissa]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Försvarar det jag gjort? Det var riktigt fräckt sagt om jag ska vara ärlig.

Jag vet inte riktigt vad du vill att jag ska säga? Jag var ett litet barn och hade inte klart för mig om rätt eller fel, svårare än då är det inte. Sen får du vara hur upprörd du vill.

Du har gjort något riktigt hemskt, du minns till och med att det kändes skönt och bra att göra andra barn ledsna, och du känner ingen ånger?

Vorde du mitt vuxna barn skulle jag bli riktigt bekymrad.