Grym värld och elaka barn...

[feel]

Har varit på inskolning på förskola med min lilla dotter idag, hon är 1,5 år och trivdes superbra. MEN jag grät när jag kom därifrån... vid ett tillfälle kom ett av de äldre barnen och satte sig brevid henne och sa "vad hon ser konstig ut, hon ser så konstig ut vid ögonen". Mitt hjärta brast, hon ser inte ett dugg konstig ut, hon ser helt vanlig ut och inget speciellt utmärkande. Då förstod jag vilken grym värld vi lever i och hur elaka barn är. Jag blir så ledsen när jag inser vad hon kan få stå ut med, och vad andra stackars barn får stå ut med... Vill aldrig mer ta henne till dagis, vill aldrig mer att den där ungen ska titta på henne och säga att hon ser konstig ut.

Jag föstår ju att jag inte kan skydda henne från allt ont, men det känns fruktansvärt jobbigt.

Var bara tvungen att skriva av mig...

 

[em-pirre]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Fast barn är inte elaka, de är ärliga. Just det barnet tyckte helt enkelt att ditt barn ser annorlunda ut. Så är ju världen, folk ser annorlunda ut.

 

[feel]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Jag vet att världen ser ut så, och att alla ser olika ut. Men det gör ändå ont i mitt hjärta.

Och barn är elaka med varandra, de mobbar varandra och kan bete sig fruktansvärt illa. Om inte det är elakt så har vi nog olika uppfattningar om vad elakt är.

 

[em-pirre]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Det är klart att de gör, tills någon lär dem vad man kan och inte kan säga. Barn knuffas och knips också. Det är upp till oss vuxna att lära barnen vad som är okej.

 

[klockmalva]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Nyfiken bara .. vad sa du till barnet?

 

[em-pirre]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Bra fråga! Där är det ju viktigt att inte göra en jätte stor grej av det hela, utan att diskutera sakligt just om hur olika vi alla ser ut osv.

 

[lillsyrran]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Jag förstår din känsla, men jag håller inte heller med om att det var elakt. Nu var jag ju inte där och hörde/såg situationen, så det kan ju vara så att det äldre barnet sa det på ett nedlåtande sätt men det framgår inte av det du skriver. Kommentaren i sig är inte elak så länge den sägs på rätt sätt, tycker jag. Däremot kan man ju tycka att den är onödig, men sånt borde vara svårt för barn att förstå.

Jag har ett rätt ordentligt talfel (hörselskada + för kort tungband) och fick både som barn och även nu i vuxen ålder frågor om varför jag pratar så konstigt. De frågorna har aldrig varit elakt menade. Däremot fanns det de som drev med det, men det är en helt annan sak.

 

[feel]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Jag sa ingenting till det barnet, fröken pratade med honom och sa att hon ser inte konstig ut och att alla ser olika ut.

Menade inte heller att just DET var så elakt, utan det bara slog mig just då vad folk får stå ut med. Hur många barn och vuxna som blir ifrågasatta och mobbade för "ingenting".

Jag kommer ännu ihåg när vi gick på lågstadiet och en pojke i min klass (som hade det svårt hemma) hade vårtor över hela händerna och smutsiga kläder. I princip alla frös ut honom och ville inte sitta bredvid honom eller hålla honom i handen när vi skulle till matsadel, jag mår dåligt för hans skull ännu när jag tänker på det. Om fröknarna var outbildade på sådan mobbing, inte brydde sig om det eller hade svårt att tygla en klass på 25 elever vet jag inte. Men inget gjordes åt det och han plågades i åratal tills han flyttade till annan stad.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Fast barn är inte elaka, de är ärliga. Just det barnet tyckte helt enkelt att ditt barn ser annorlunda ut. Så är ju världen, folk ser annorlunda ut.

Barn kan visst vara elaka. Jätteelaka. Eller tycker du att mobbing beror på ärlighet?

Empati är något som behöver övas upp.

Jag var jätteelak mot vissa barn när jag var liten. Jag kommer fortfarande ihåg när jag och några till på dagis band fast andra barn vid träd och hur vi fantiserade om att sticka knivar i deras fötter. Det kändes bra och skönt att göra andra barn ledsna och det hade inget med ärlighet att göra.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Jag kanske har fel för mig, men har inte du tidigare berättat om dina starka obehagskänslor inför att ditt barn ska börja på förskola?

Spontant tycker jag att du ska prata med personalen på förskolan och berätta hur du känner. De kanske kan sätta sig ner med dig och berätta om sina rutiner och sitt arbetssätt så att det känns bättre?

De känslor du berättar om tror jag är jättevanligt att man får som förälder. Jag känner så ibland också. Mitt barn börjar förskolan i december och jag pendlar mellan att vara glad för att han kommer att tycka att det är så roligt och mellan att bli kallsvettig för att ingen ska vilja leka med honom och han ska bli illa behandlad. Mitt barn är det käraste jag har och det jag vill skydda honom från allt hemskt, men det går ju inte!

Livet kommer att vara tufft ibland för honom. Och också för ditt barn. Men så är det att växa upp, så är det för alla! Barn måste lära sig att själv klara sig ur situationer och att klara sig själva på förskolan och i skolan.
Och ta inte illa upp nu men kanske ska du också gå och prata med någon professionell om det här (om det är så som jag skriver i första meningen). Det vore väl väldigt olyckligt om du överförde dina rädslor på ditt barn. Jag vill inte göra det i alla fall. Jag vill att min pojke ska bli en snäll och omtänksam person men som har skinn på näsan och som kan stå upp för sig själv och inte låter sina rädslor stå i vägen.

 

[feel]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Du måste minnas fel, har inga starka obehagskänslor inför förskola. Mer så som du känner, och förmodligen de flesta andra. Att ingen ska vilja leka med mitt barn eller att barnet blir illa behandlat. Men samtidigt vet man ju att de allra flesta har roligt på förskolan. Idag ville hon inte därifrån.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Du måste minnas fel, har inga starka obehagskänslor inför förskola. Mer så som du känner, och förmodligen de flesta andra. Att ingen ska vilja leka med mitt barn eller att barnet blir illa behandlat. Men samtidigt vet man ju att de allra flesta har roligt på förskolan. Idag ville hon inte därifrån.

Då är det någon annan jag tänker på. Vad roligt att hon haft det bra idag!

 

[feel]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Ja det kändes iaf väldigt bra! Hon pysslade och lekte med de andra som att hon hade varit där i evigheter, ville absolut inte åka och sprang tillbaka flera gånger.

 

[No1]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Jag var jätteelak mot vissa barn när jag var liten. Jag kommer fortfarande ihåg när jag och några till på dagis band fast andra barn vid träd och hur vi fantiserade om att sticka knivar i deras fötter. Det kändes bra och skönt att göra andra barn ledsna och det hade inget med ärlighet att göra.

Det är så otroligt befriande och skönt med människor som inte rosaduttar med allt som har med barn att göra.

Barn kan absolut vara rätt utstuderande och experimenterande på en rätt läskig nivå innan de nått en ålder där de börjar fatta vart gränserna går.

 

[klockmalva]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Barn kan absolut vara rätt utstuderande och experimenterande på en rätt läskig nivå innan de nått en ålder där de börjar fatta vart gränserna går.

Precis och det är därför man inte ska lämna barn "vind för våg" och det är därför det förekommer mobbning i skolorna: barnen lämnas för mycket ensamma. "Flugornas herre" skildrar det här väldigt bra tycker jag. Dels handlar det om vad vi föräldrar visar våra barn för föredöme, hur vi engagerar oss i deras relationer men vad andra vuxna gör och inte gör spelar också roll, särskilt för de barn som inte har några föräldrar som bryr sig/fattar/förmår.

Jag har funderat på vad jag själv skulle sagt om något barn sa så om min dotter. Jag kan inte komma på något som känns "vettigt" i det läget. Sen funderar jag på om barnet menade "konstigt" som i "underlig/märklig" i någon negativ bemärkelse. Barn har ju ibland begränsade möjligheter att uttrycka sina tankar/känslor, de skarvar och använder ord som kanske inte passar in. Det är ju därför det är så tacksamt med Mark Lewengoods böcker om "Gamla tanter lägger inte ägg" och såna saker. Det är ju så roligt så man bara dör. Barnet kanske inte alls menade något negativt utan kanske var intresserad/nyfiken av din dotter.

Det är jättetragiskt att barn "fryser ut" avvikare med te.x vårtor på händerna, trasiga kläder mm. men det är ju den hårda verkligheten. När satte Du dig bredvid en uteliggare på bussen sist?
Sen är det mycket mer tragiskt när det är ett barn eftersom "trasiga kläder" vittnar om föräldrar som kanske inte står där som de borde .. men det är ju en annan femma.
Jag kan bli arg på den här tanken om att "barn ska lära sig att älska alla". Det är inte ok. Man måste inte älska alla och om man är rädd för/osäker på någon ska man inte tvingas på den människan heller. Jag tror inte att "avvikande" barn vill att andra barn ska vara kompis med de för att "det är synd om" dem...

Oj vad jag irrar iväg mig i tankarna...

 

[feel]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Men jag har nog aldrig hört att barn ska lära sig att älska alla. Däremot att man behandlar och bemöter alla (även dom man inte tycker om) på ett bra sätt.

 

[klockmalva]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Älska alla var kanske att ta i ... Men det här med att behandla alla på ett "bra" sätt även om man tycker olika, hur många vuxna har vett om det då?
ibland tycker jag att vi ställer orimliga krav på barn.

 

[Ravishing]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Jag måste bara tillägga... Det finns vuxna som mobbar också. Högutbildade människor som mobbar kollegor på sina välbetalda arbetsplatser.

 

[Elize]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Jag har inget vettigt att säga, mer än att jag förstår EXAKT vad du känner/hur du menar.

Under första inskolningsveckan av min dottern, då exakt 13 månader, skedde följande:
Förskolan har alltid sångstund innan lunchen. Dottern är väldigt nyfiken och framåt, så hon kröp i rasande fart in i sång-rummet för att hänga med de andra barnen. Kikar runt, ser att alla sitter så hon kryper fram till en tre årig tjej och sätter sig prydligt bredvid henne. Tre åringen blir vansinnig, buttar nästan omkull dottern och väser att här får du inte sitta, du får gå till din mamma. Jag hämtar min dotter utan att säga ngt, ingen pedagog i närheten.
Då det dröjer lite för alla barnen att komma så tröttnar min dotter och nyfikenheten tar över. Så hon kryper fram till väggen och reser sig. Sitter massa fina saker uppsatta i lagom nivå för henne att kika på, så hon tittar, pekar, petar och skrattar.
Jag sitter lugnt kvar på golvet en bit bort och gläds åt min glada, modiga nyfikna dotter.
Tre åringen kommer igen, vansinnig, sliter tag i dotterns arm och säger åt henne att låta bli, att sakerna ska sitta där och att hon är dum. Jag rusar fram och "tar isär dom" men hon ger sig inte. Då säger jag faktiskt ifrån, kanske väser jag lite väl mkt, men där och då blev det så, situationen var så konstig och så ny för mej!

Då kände jag som du, att jag aldrig mer skulle låta dottern gå dit....Jag undrade vart tusan pedagogerna höll hus osv osv.
Det fick jag dock svar på sedan. Eftersom det var en av de första inskolningsdsgarna hade jag hela ansvaret för min dotter, alltså jag skötte allt med blöjor/förflyttningar/matning, och vi var snabba. I vanliga fall kommer alltid minstingarna in sist till det rummet.
Blir rörigt detta märker jag, men det jag försöker få fram är att de vanligtvis inte lämnar de minsta med de största. Det var nämligen det jag var livrädd för. Är ju ganska rejäl skillnad på en treåring i full fart och en liten ettåring sittandes/krypandes på golvet.

Elakt eller ej, mitt hjärta värker fortfarande.....För övrigt är förskolan otroligt bra, vi föräldrar är mkt nöjda och dottern trivs fint.

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Grym värld och elaka barn...

Det behöver ju inte vara elakt/negativt menat med att ett barn använder ordet konstig. Man får höra mycket när man arbetar som förskollärare...ibland så hade jag uppskattat faktiskt om en del barn bara hade använt ordet konstig.