Sv: Greyhounds... Lite frågor =)
Knapplån.
Jag har haft fd kappisar i snart tio år och är frälst.
Lite synpunkter..
MOTION: De är INTE så motionskrävande som folk i allmänhet tror. Faktum är att jag brukar tycka de är bra pensionärshundar åt gamla tanter. Det de behöver/kräver är att helst dagligen men iaf typ 3-4 ggr/vecka få springa lösa och verkligen SPRINGA. Detta görs lämpligen på inhägnat område utan smådjur att jaga och äta upp
Men i övrigt så det är sprinters och efter 10 minuters tokspringande är de flesta greyhounds nöjda för stunden. Samtidigt går de gärna promenader, är med och joggar etc. Dvs de gör vad du vill. Och är man sjuk t ex så är de fullt nöjda med att få ligga och snarka och gå småpromenader. Greyhounds är LATA hundar och hittas oftast på rygg i soffan/sängen/annan mjuk plats. Däremot är de lätta att 'väcka', vilket är en stoor fördel tycker jag, vill jag vara aktiv är de med på noterna, vill jag slöa är de med på noterna.
JAKT: Olika greys har olika jaktinstinkt och det är olika lätt att träna den under kontroll. Hanen litar jag till döden på även lös. Han har en ganska låg jaktinstinkt (och gick aldrig mer än kort- och meddeldistans när han var aktiv, han lessnade när det blev för långa distanser). Han var mycket, mycket framgångsrik under sina ktiva karriär btw. Han tog det mig cirkus 3 månader att få 'jaktren'. Jag kan utan problem avbryta en upptagen jakt närhelst jag vill, och det ska ganska mycket till för att han ska ta upp jakten. Okej när han gå ut på gården och ett rådjur är tre meter därifrån och flyr, då rycker det i jaktnerven, men ett NEJ från matte gör att han avbryter. Är matte inte där och ett djur lallar framför näsan på honom tar han det dock. T ex min förrymda avelskanin, hon mötte döden i hans käft..
Tiken däremot.. *suckar lite* Tiken har jag lagt extremt mycket energi på att få jaktren, och har TROTT att jag lyckats. Det är dock inte hundraprocentigt, hon klarar inte ett rådjur som tre meter ifrån henne drar, då sticker hon och är döv och blind. Däremot kan jag avvärja att hon tar upp jakt efter ett rådjur hon ser på avstånd t ex. Men jag måste vara snabb. Vad värre är med tiken är att är jag INTE där så jagar hon sanslöst, och tyvärr effektivt. Hon har inte bara kommit 'hem' med harar (som hon tog på fälten bakom stallet, där hon får vara iofs), utan även med grannens kattunge (som hon tog på grannens gård, där hon INTE får vara).
Sålänge jag bara hade hanen hade jag inget stängsel runt gården och inga problem med smitningar/jakt. En vecka efter tikens ankomst kom det upp stängsel.. Det talar för sig själv.
Jag kan ha båda lös, men det kräver betydligt mer uppmärksamhet och koll från min sida att ha tiken lös. Jag måste nämligen få in mitt NEJ innan det är för sent.. Med hanen är det aldrig försent och behövs nästan aldrig.
GREYHOUNDS OCH KATTER/SMÅ HUNDAR: Bägge mina är kattsäkra, de bor ihop med tre katter och inga problem med nya katter, kattungar eller när katterna springer mitt framför näsan på greyisarna. Men de har väldigt bra koll på MINA katter och ANDRAS katter. Mina katter = kompisar, andras katter = potentiell middag.
Och hundar som jagar katter ute är ju inte ovanligt, men greyhounden är en av få raser som har kapacitet nog att hinna upp katten och ta den innan katten hunnit undan..
RESA: De flesta kapphundar är hur simpla som helst att resa med, brukar gilla och åka bil, och tar nya miljöer med ro. Mina har åkt både bil, buss, tåg och tunnelbana utan problem. Om än att tiken var trött i huvudet efter att första gången sett Centralstationen i Stockholm. Andra gången var det lugnt dock. De har följt med mig på alla möjliga och omöjliga ställen, och de kollar läget, konstaterar att 'jahapp' och sen är det bra.
ANDRA HUNDAR:
Vissa gryhounds anser små hundar som byte. Bägge mina är van och har levt med små hundar, men jag har ÄNDÅ alltid munkorg på dem första gången de träffar en ny liten hund. För min säkerhets skull. I övrigt brukar de inte vara problem, kapphundar måste liksom fungera med andra hundar, annars blir de inte spec framgångsrika. Sällan man möter t ex hanhundsaggresiva kapphanar etc. Men allt är individuellt. Min första grey var 2 år gammal och bannad på livstid från banan pga att han hellre gruffade med de andra än sprang. Han var hos mig aldrig minsta problem med några andra hundar, oavsett kön dock. Däremot var han väldigt lekfull.
ENSAMHET: Den hunden du ev ska ta, fixar den att vara ensam?? Din mamma har haft två, har de levt med sällskap hela livet? Många kappisar är vana att alltid, hela livet, haft hundsällskap. Vissa klarar utmärkt att inte ha det, andra fixar det inte alls. Min hane har alltid haft hundsällskap, och när han kom till mig fick han det också, av min lilla hund. Men det var inte förrän han fick en greyhoundkompis han blev riktigt nöjd..
SKADOR: Farten dödar, eller iaf skadar. De har en ibland oförklarlig förmåga att skada sig på skumma grejer. Men i 50 km/h så blir det mycket värre att trampa snett/kliva genom skare/rispa sig på en kvist än i 5 km/h. Dessutom, om de hamnar i gruff t ex, så iom att det är skinn, ben och muskler så blir oftast skadorna på greyisen störst, oavsett vem som eg fick mest stryk. Där det på en annan hund skulle blivit ett litet hål efter en hörntand, blir det inte sällan ett stor fläksår på en grey. Spänd hud, lite fett och så fart ger som sagt 'värre' skador än man ibland förväntat sig. Och där har du nog svaret varför de är i HÖG premiegrupp i försäkringen (de har annars rätt lite rasrelaterade sjukdomar jmf med många andra raser)
ÖVRIGT
Det är ganska 'klena' hundar... No offence, men vill man ha en robust 'i ur och skur'-hund ska man kika efter en annan ras. Ofta är de inte speciellt förtjusta i dåligt/kallt väder, men även om de eg inte har något emot det, så fryser de lätt iom tunn päls och nästan inget fett. Sålänge de rör sig är det sällan problem (och täcken är en bra investering) men när de är inaktiva fryser de lätt, och fort.
Sen är de som någon sagt sjåpiga hundar, men det där lär man sig (men inte omgivningen *s*), samt att de ofta kräver högenergifoder även som pensionerade (dvs tänk på foderkostnaden). Rätt många är knepiga att hålla hull på med (fast se det positiva, det är inte problem med att hålla hullet nere iaf
)
Jag kan inte tänka mig någon annan ras, men det är och förblir en SÄLLSKAPShund, det är inga robusta brukshundar för ur och skur. Däremot kan man visst träna lydnad, agility etc med sin grey, men är man bruksidiot kanske man ska välja en annan ras. Vill man ha en KELIG (extremt kelig..) kompis däremot =)
(Sen ang jakt, jag vet inte hur bra det skulle gå att lära en grey att spåra faktiskt, men generellt så jagar de med syn och inte lukt.)
Och du behöver inte vara bekymrad att du bor för litet! De tar otroligt liten plats för att vara så stora hundar, och de är generellt väldigt lugna och lågaktiva inomhus. Tiken dödar iofs sina plyschleksaker med jämna mellanrum (hanen helt ointresserad av leksaker), men mest går de omkring städat eller allra helt - liggeroch sover/vilar. Jag skulle ur HUNDARNAS perspektiv utan problem kunna ha bägge två i en etta! (JAG däremot skulle få ett nervsammanbrott över att överallt jag ville sitta låg en greyhound
)
Däremot kan de på något mystiskt vis ta upp en hel säng eller en hel soffa, men det är en annan sak