Gravid

[ameo]

Sv: Gravid

Skillnaden mellan att tveka på om man ska köpa hund eller inte och att bli oplanerat gravid och fundera på om man ska behålla graviditeten eller inte är ganska stor ändå. Jämför det i så fall hellre med att någon dumpar den där hunden hemma hos dig och ber dig fundera på om du ska behålla den eller inte...
Det är också så att även om man funderar i 9 månader på om man vill ha hund och vilken hund man ska köpa, så blir det ändå inte samma sak som att gå gravid i 9 månader och sedan föda ett barn. För även om man inte lever i ett rosa fluffmoln, så har naturen ordnat det så att man växer in i uppgiften att bli förälder under tiden som graviditeten fortgår.

Jag kan mycket väl förstå känslan av att bi livrädd när man upptäcker en oplanerad graviditet. Jag själv blev högst planerat gravid och hade ÄNDÅ dessa känslor till och från medan jag var gravid (första gången). Man vet ju liksom inte riktigt vad man har gett sig in på och hur man ska reda ut saken. Jag tror inte att det är så många om är så bombsäkra som Ramona tycker att man ska vara, när de blir gravida. Men det blir liksom bra ändå. Har man bara en liten känsla att man nog faktikt vill försöka reda ut detta så är min övertygelse att det också kommer gå bra. Det gör det i de allra flesta fallen och bara en liten bråkdel av de barn som föds hamnar hos föräldrar som absolut inte vill ha dem eller reder ut att ta hand om dem.

Jag tycker det är klokt av TS att försöka reda ut sina tankar på både praktiska och emotionella plan och försöka hitta en lösning. Däremot är det nog bra om man fattar ett eventuellt abortbeslut så snart som möjligt, det gör ju aborten enklare rent praktiskt.

 

[Virrig]

Sv: Gravid

Halvt knapplån

Är tacksam för alla svar, även om inte alla tänker som mig så ger det mig ändå en liten tankeställare. Känns bra att få höra att det alltid brukar lösa sig, för det är den bilden jag har i huvudet. Men samtidigt är det bra, som någon sa, att inte romantisera det för mycket. Det är trots allt ett livslångt beslut.

Jag förstår att allt inte är en dans på rosor, och något jag tycket är jobbigt är alla föräldrar i min omgivning som bara skriver klagomål om sina barn på facebook, och aldrig nämns något positivt. Tänk om jag skulle bli en sån förälder? Även om det finns stunder och perioder då det är extra jobbigt så hoppas jag ju att det positiva överväger

Jag vill såklart inte behöva leva på soc heller hur länge som helst, men vad händer om vi behåller barnet och sedan får ingen av oss ett jobb på väldigt lång tid

En annan stor rädsla är att få ett barn som inte är friskt... För jag antar att det är väldigt stor skillnad på att leva med ett friskt barn än ett barn som är sjukt på något vis.

 

[ako]

Sv: Gravid

Jag tror som så, att om man har ett någorlunda "normalt" liv (vänner, släkt, möjlighet att utbilda sig/ jobba om inte precis nu så senare, inga missbruksproblem etc etc) så ordnar det mesta sig nog om man vill ha barnet som ligger i magen. Vi har ju trots allt ett socialt skyddsnät i Sverige, och det finns barnomsorg som barn från 1 år jkan gå i så att man som förälder kan utbilda sig eller arbeta. Små barn behöver inte vara särskilt dyra i drift, mycket kan man få ärva eller köpa begagnat, och när vl barnet är tonåring o kostar mer att "hålla på bra humör" (nu menar jag t ex fritidsaktiviteter, kläder mm) så har ni hunnit bli äldre o skaffat jobb och utbildning "på riktigt". Jag ha svårt att se att det skulle innebära någon form av katastrof eller att ni skulle ångra er om ni vill ha barnet.

Trista kompisar du har som skriver illa om sina barn på fejjan. Se dem som negativa förebilder, så gör man väl inte... De flesta föräldrar ser ju faktiskt sina barn som det bästa de har, även om det SJÄLVFALLET oxå är en stor utmaning och ett ansvar att förvalta att vara förälder.

Att få ett sjukt eller skadat barn oroar nog de flesta blivande föräldrar för, och det är säkerligen i sig oerhört tufft för alla föräldrar, oavseeett ålder och övrig situation. Den oron kommer du säkert att ha även om du gör abort nu och väljer att försöka skaffa barn senare i livet oxå.

Många människor får barn utan tt ha allt materiellt serverat och klart, jag tror att det är viktigare att man känner att man vill ta emot sitt barn och försöka ge det ett bra liv. ALla barn tycker jag förtjänar att var välkomna, men alla barn behöver inte en sprillans ny barnvagn av sensate modell o inte en full, nyköpt garderob från Poalrn o Pyret hellet.

Lycka till!!

 

[Petruska]

Sv: Gravid

Fast det stämmer inte på mig i alla fall. Jag har gjort en abort och tyckte inte alls att det var jobbigt. Jag är idag jättetacksam för att jag inte har barn med min fd sambo. Jag tänker aldrig på aborten som något tungt beslut, eller någonting som var jobbigt. Det var kanske ingen lättnad heller, men nästan lite objektivt.

Jag säger som du. Jag tycker att man hör väldigt mycket om hur jobbigt det är med aborter, men min erfarenhet av att göra abort (en gång) är helt neutral, så att säga. Det var ungefär lika känslomässigt omskakande som att använda preventivmedel, och fyllde samma syfte. Alltså ingen direkt lättnad, heller, bara något som behövde åtgärdas. Sen är ju abort ett rätt krångligt sätt att undvika att få barn (preventivmedel är ju smidigare), men när abort behövs är det inte mycket att orda om, tycker jag.

 

[cirkus]

Sv: Gravid

Jag säger som jag alltid gör när den här typen av frågor dyker upp.

Jag tycker det är ett större beslut att välja att behålla ett barn än att göra abort.

 

[Amha]

Sv: Gravid

Är TS kvar? Beslutet taget?