T
Tokmaja
ja jag blir så trött på mig själv.
Man kan inte skylla allt på grav.hormoner, men jag hoppas att det är det som det handlar om, för jag vill verkligen inte vara så som jag var framför allt igår.
Genom ett mejl lyckades jag såra min bästa vän som jag är så otroligt stolt över, sa jag det till henne? Nejdå, istället tryckte jag ner henne i mejlet.
Jag såg ju på nått sätt när jag gjorde det, men på nått sätt kunde jag heller inte kontrollera det jag skrev och tänkte.
Idag skäms jag otroligt för min dag igår...
Var svartsjuk på att hon mår bra och blev svartsjuk på att jag inte fick beröm under min förra grav. över att jag var pigg och igång (hon ska snart ha barn) som hon har fått.
IDAG är jag inte svartsjuk ska jag påpeka, men igår var det som att svartsjukan verkligen satt i ögonen eller nått för jag såg svart hela dagen... idag är jag ju bara jätteglad för henne (som jag varit alla andra dagar också).
(utom igår då)
Var tom svartsjuk på att en arbetskompis, som är en vän till mig, att han jobbade med två andra tjejjer här på jobbet och gick runt med dem!!!
Hallå, de jobbade...
Men igår tog jag det hemskt personligt...
Framåt sen em igår kom jag fram till, bara sådär plopp som om jag vaknade ur nån seg dröm, att det var inte hela världen mot mig utan jag mot världen igår...
Kommer inte ihåg att jag var såhär "korkad" och rent ut sagt elak och dum under min förra graviditet, tror inte att jag är det annars heller.... (då skulle väl ingen vara vän med mig antar jag... om de inte gillar att få dumma och elaka kommentarer vill säga...)
I början av den här graviditen blev jag tom svartsjuk, riktigt sådär sjukt svartsjuk för att min man började umgås mycket med en arbetskompis (en kille dessutom) och att han fick en ny bra vän där.
Istället för att bli GLAD för hans skull fick han sig ett par rejäla utskällningar för att de umgicks.
Gubben fick självklart nog tillslut och gav mig en rejäl skopa tillbaka!
Det fick mig också att vakna till och inse hur det egentligen låg till!!
Att det bara var jag som var -ligt elak!!
Har nån annan blivit såhär elak och dum??
Har inget tålamod, varken med djur eller barn.
Sonen går ok, men hans kusin retar gallfeber på mig så fort jag ser honom... djuren försöker jag att ta så lite så möjligt i nu för att jag vet att om de gör nått som inte passar mig så flippar jag ur... och sådan brukar jag INTE vara, även om jag är ganska sträng tror jag både mot djur och ungar... men inte ELAK.
Säg att det här går över.. vill inte vara såhär... får verkligen ta tag i mig själv varje dag för att det inte ska bli såhär, får ta en stund varje dag, eller flera stunder bara för att "andas" och för att inse att det är JAG som tänker konstigt, inte alla andra som beter sig som JAG inte vill...
:smirk:
Man kan inte skylla allt på grav.hormoner, men jag hoppas att det är det som det handlar om, för jag vill verkligen inte vara så som jag var framför allt igår.
Genom ett mejl lyckades jag såra min bästa vän som jag är så otroligt stolt över, sa jag det till henne? Nejdå, istället tryckte jag ner henne i mejlet.
Jag såg ju på nått sätt när jag gjorde det, men på nått sätt kunde jag heller inte kontrollera det jag skrev och tänkte.
Idag skäms jag otroligt för min dag igår...
Var svartsjuk på att hon mår bra och blev svartsjuk på att jag inte fick beröm under min förra grav. över att jag var pigg och igång (hon ska snart ha barn) som hon har fått.
IDAG är jag inte svartsjuk ska jag påpeka, men igår var det som att svartsjukan verkligen satt i ögonen eller nått för jag såg svart hela dagen... idag är jag ju bara jätteglad för henne (som jag varit alla andra dagar också).
(utom igår då)Var tom svartsjuk på att en arbetskompis, som är en vän till mig, att han jobbade med två andra tjejjer här på jobbet och gick runt med dem!!!
Hallå, de jobbade...
Men igår tog jag det hemskt personligt...
Framåt sen em igår kom jag fram till, bara sådär plopp som om jag vaknade ur nån seg dröm, att det var inte hela världen mot mig utan jag mot världen igår...
Kommer inte ihåg att jag var såhär "korkad" och rent ut sagt elak och dum under min förra graviditet, tror inte att jag är det annars heller.... (då skulle väl ingen vara vän med mig antar jag... om de inte gillar att få dumma och elaka kommentarer vill säga...)
I början av den här graviditen blev jag tom svartsjuk, riktigt sådär sjukt svartsjuk för att min man började umgås mycket med en arbetskompis (en kille dessutom) och att han fick en ny bra vän där.
Istället för att bli GLAD för hans skull fick han sig ett par rejäla utskällningar för att de umgicks.
Gubben fick självklart nog tillslut och gav mig en rejäl skopa tillbaka!
Det fick mig också att vakna till och inse hur det egentligen låg till!!
Att det bara var jag som var
-ligt elak!!Har nån annan blivit såhär elak och dum??
Har inget tålamod, varken med djur eller barn.
Sonen går ok, men hans kusin retar gallfeber på mig så fort jag ser honom... djuren försöker jag att ta så lite så möjligt i nu för att jag vet att om de gör nått som inte passar mig så flippar jag ur... och sådan brukar jag INTE vara, även om jag är ganska sträng tror jag både mot djur och ungar... men inte ELAK.
Säg att det här går över.. vill inte vara såhär... får verkligen ta tag i mig själv varje dag för att det inte ska bli såhär, får ta en stund varje dag, eller flera stunder bara för att "andas" och för att inse att det är JAG som tänker konstigt, inte alla andra som beter sig som JAG inte vill...
:smirk:
