Z
Zuzz
..så nu var det min tur. Vid 34 års ålder väntar jag mitt första barn. måste väl erkänna att barn inte stått högst upp på prioriteringslistan, men blev gravid och nu är jag i 7 e månaden. Har ett förhållande med en man sedan 3 1/2 år tillbaka, som är stormigt emellanåt. Mest har det handlat om ekonomi..jag har alltid jobbat mkt, flera jobb samtidigt, för att kunna driva runt mitt hästintresse. Han är heltidspappa och skild. Min förra häst dog hastigt och oväntat i somras och i samma vecka fick jag reda på att jag var gravid. Trots detta, och trots min killes protester, gick jag och köpte en ny häst..känner inte att jag kan leva utan hästar.
Men nu är det jobbigt. Jobbar halvtid på grund av Ischias/graviditetsdepression och kan inte heller jobba extra på helgerna, vilket har inneburit att jag inte längre kan dra runt häst, bil och långa resor samt boendekostnader (flyttat in hos min kille). Trodde verkligen att jag skulle kunna klara detta, trots alla varningar, men varje månad är en kamp. Nu börjar jag bli riktigt stor dessutom och känner att stalljobbet börjar bli tungt. Har verkligen försökt få hjälp med hästen, medryttare och fodervärd, men bor så "fel" att ingen visat intresse.
Orkar man mocka och greja fram till förlossningen? Har man överhuvudtaget tid/ork/fysisk möjlighet att ha häst efter barnet är fött? Jag börjar tvivla...
Hästen och den sociala gemenskapen i stallet betyder ALLT för mig just nu..flyttat till pojkvännen och har numera långt till vänner och familj. Kommer ju dessutom också vara utan den viktiga gemenskapen på arbetsplatsen snart.
Känner mig ensam och orolig. Dels inför att bli mamma och dels för att behöva kanske sälja min häst (vill inte!) som betyder så mkt för mig. Har hållit på med hästar sedan 5 års ålder..
Hur har ni löst det? Kan tilläga att min pojkvän INTE kommer mocka etc hos hästen..inte ens under pistolhot.
Men nu är det jobbigt. Jobbar halvtid på grund av Ischias/graviditetsdepression och kan inte heller jobba extra på helgerna, vilket har inneburit att jag inte längre kan dra runt häst, bil och långa resor samt boendekostnader (flyttat in hos min kille). Trodde verkligen att jag skulle kunna klara detta, trots alla varningar, men varje månad är en kamp. Nu börjar jag bli riktigt stor dessutom och känner att stalljobbet börjar bli tungt. Har verkligen försökt få hjälp med hästen, medryttare och fodervärd, men bor så "fel" att ingen visat intresse.
Orkar man mocka och greja fram till förlossningen? Har man överhuvudtaget tid/ork/fysisk möjlighet att ha häst efter barnet är fött? Jag börjar tvivla...
Hästen och den sociala gemenskapen i stallet betyder ALLT för mig just nu..flyttat till pojkvännen och har numera långt till vänner och familj. Kommer ju dessutom också vara utan den viktiga gemenskapen på arbetsplatsen snart.
Känner mig ensam och orolig. Dels inför att bli mamma och dels för att behöva kanske sälja min häst (vill inte!) som betyder så mkt för mig. Har hållit på med hästar sedan 5 års ålder..
Hur har ni löst det? Kan tilläga att min pojkvän INTE kommer mocka etc hos hästen..inte ens under pistolhot.