Gravid och extremt förlossningsrädd och sprut/nål-rädd

[glittra]

Ni som är rädd för just infart, varför? Alltså jag är genuint intresserad nu. Varför är det värre än t.ex. ett blodprov? Eller är det en såndär oförklarlig rädsla som inte har någon logik?

Jag har alltid funderat på detta, men aldrig vågat fråna. Hoppas att ingen tar illa upp nu!

Jag är en av de som har en rädsla för infart (och tar inte illa upp av din fråga). Rent förnuftsmässigt vet jag att min rädsla är ologisk och överdriven, men tyvärr kan jag inte resonera med mig själv i "skarpt läge".

Min rädsla handlar inte om smärta utan om nålar, stick och framförallt känslan av nålen i mig. Jag "känner" infarten hela tiden den sitter i mig och tycker att det är väldigt obehagligt. Ser till att alltid ha ordentligt skydd över och bad maken och barnmorskorna att akta mina slangar (infart och eda) säkert hundra gånger under förlossningen.

 

[em-pirre]

Jag är en av de som har en rädsla för infart (och tar inte illa upp av din fråga). Rent förnuftsmässigt vet jag att min rädsla är ologisk och överdriven, men tyvärr kan jag inte resonera med mig själv i "skarpt läge".

Min rädsla handlar inte om smärta utan om nålar, stick och framförallt känslan av nålen i mig. Jag "känner" infarten hela tiden den sitter i mig och tycker att det är väldigt obehagligt. Ser till att alltid ha ordentligt skydd över och bad maken och barnmorskorna att akta mina slangar (infart och eda) säkert hundra gånger under förlossningen.

Men nålen stannar ju inte kvar i dig? Det är ju en liten plastslang. (Förlåt om jag missförstod dig, och du redan visste detta, och tack för att du svarade!)

 

[glittra]

Men nålen stannar ju inte kvar i dig? Det är ju en liten plastslang. (Förlåt om jag missförstod dig, och du redan visste detta, och tack för att du svarade!)

Var jag som skrev lite slarvigt, men känslan av att ha något i mig är otäck även när nålen är borta.

Sidospår:
Har själv funderingar på KBT eftersom min rädsla är ganska jobbig. Idag var jag med sonen som fick vaccin och blev yr i huvudet av att se nålarna.

 

[Mearas]

man kan sövas utan infart-genom att andas in narkos.

Det kommer man sannolikt aldrig att acceptera när det gäller sövning inför kejsarsnitt. Det tar alldeles för lång tid och då kommer barnet hinna ta upp narkosgas innan den är ute, vilket gör att det är stor risk att barnet inte andas när den kommer ut.
Hälsningar narkossyrran!

 

[Pontevecchio]

Det blir som en nål..nåt som sticks in. Att ta en spruta kräver all min fokus och energi, att ha den sittandes är det som ett konstant spruttagande.

 

[Pontevecchio]

Nej jag fick veta att jag fick välja att sövas direkt och inte göra vaket kejsarsnitt men infart vid sövning var inte valfri.

 

[Pontevecchio]

Jag kan varmt rekommendera KBT

 

[Blueberry]

Min erfarenhet av förlossning är att man blir jäkligt foglig och lydig och inte bryr sig om särskilt många andra grejer än att ungen ska ut. (Säger hon som var mer eller mindre hysterisk och fylld av ångest och rädsla hela graviditeten)

Jag fick ett stick i handen (på ovansidan, med en sån liten slang som blev kvar) och märkte det inte ens förrän jag såg handen första gången = cirka 10 minuter efter att bebisen var ute och blev lagd hos mig. Jag är inte spruträdd, men just de där som man kan få i händerna vill jag VÄLDIGT gärna vara utan, tycker att de är väldigt obehagliga. De sa säkert till mig innan de satte den, men inte fan fokuserade jag på något annat än lustgasen och värkarna... Om de hade sagt att det skulle bli mycket bättre och enklare att föda barn med bara en fot hade jag liksom varit helt fine med att de sågade av en av dem. Ungefär så foglig blir man

 

[Pontevecchio]

Jag kan förstå ddt du skriver logisk Blueberry men för mig är det ungefär som att du beskriver att det var skönare att få benet avsågat med en slö smörkniv utan bedövning än under operation. Jag kan inte föreställa mig nåt som är mer skrämmande, farligt och hemskt än en nål. Fobier är inte resonliga eller logiska.

 

[Tassetass]

Jag kan förstå ddt du skriver logisk Blueberry men för mig är det ungefär som att du beskriver att det var skönare att få benet avsågat med en slö smörkniv utan bedövning än under operation. Jag kan inte föreställa mig nåt som är mer skrämmande, farligt och hemskt än en nål. Fobier är inte resonliga eller logiska.

Usch vad jag förstår vad du menar. Har en svår nålfobi i grunden som jag fick bra hjälp med från en tandläkare (!). Blodprov och sådant klarar jag bra bara alla inblandade tar det lugnt, sprutor likaså. Fick mig en riktig utmaning när jag skulle ge mig själv blodförtunnande sprutor varje dag i nästan fem månader, grät i princip från Örebro till Arlanda när jag fick veta att jag hade ökad propprisk.

Jag hade verkligen inte velat genomgå förlossningen med fobin på den nivån som den var för säg tio år sedan, då hade jag nog hellre kapat av mig både fot och hand än att t.ex. få EDA.

 

[Amha]

Jag är en av de som har en rädsla för infart (och tar inte illa upp av din fråga). Rent förnuftsmässigt vet jag att min rädsla är ologisk och överdriven, men tyvärr kan jag inte resonera med mig själv i "skarpt läge".

Min rädsla handlar inte om smärta utan om nålar, stick och framförallt känslan av nålen i mig. Jag "känner" infarten hela tiden den sitter i mig och tycker att det är väldigt obehagligt. Ser till att alltid ha ordentligt skydd över och bad maken och barnmorskorna att akta mina slangar (infart och eda) säkert hundra gånger under förlossningen.

Infart på ovansidan av handen eller i armveck är fruktansvärt. Däremot blev jag positivt överraskad av att få på sidan av handleden, ovanför tummen ungefär. Märkte knappt av den om jag inte rörde handleden åt det hållet. Ovansidan av handen märker man så fort man rör fingrarna tycker jag så behövs den rekommenderar jag verkligen handleden.

Vid snittet fick jag även en infart i armvecket vilket inte alls märktes då. Såg inte förrän långt senare att den satt där och det var en narkosläkare som satte den. Det är stooooor skillnad på vem som sticker. Det var lite stressat då det var akutsnitt och de hade en lång lista att beta av så det var knappt att jag informerades om något utöver det viktigaste vilket för mig var en befrielse. Däremot i efterhand när bebisen skulle ligga på armen, det var ingen höjdare. Efter snittet var jag tvungen att ha kvar åtminstone en infart för antibiotikadropp (tror jag?) vilket fick bli den onda i handen pga att bebisen hamnade rätt på den andra när jag ammade. Stickrädda bör alltså kolla möjligheterna att få ev antibiotika på andra sätt @Pontevecchio m.fl

 

[lil-sis]

Ni som är rädd för just infart, varför? Alltså jag är genuint intresserad nu. Varför är det värre än t.ex. ett blodprov? Eller är det en såndär oförklarlig rädsla som inte har någon logik?

Jag har alltid funderat på detta, men aldrig vågat fråna. Hoppas att ingen tar illa upp nu!

Infarten sitter ju där hela tiden och känns (och går att känna).

Jag är inte rädd för stick men är inte så förtjust i infarterna ändå, trots övning, dubbla infarter och sådär.

 

[em-pirre]

Infarten sitter ju där hela tiden och känns (och går att känna).

Jag är inte rädd för stick men är inte så förtjust i infarterna ändå, trots övning, dubbla infarter och sådär.

Ah. Jag brukar inte känna av den, och brukar låta folk öva på mig.

 

[vallhund]

Ah. Jag brukar inte känna av den, och brukar låta folk öva på mig.

Mig ffår ingen öva på, skall jag stickas är det labbassar eller narkossyrror som gäller.
När min son skulle födas var ingen anestesi ttänkar för mig. Lustgasen gav mig ångest. När det stod klart att jag skulle behöva epidural eller narkos för att de skulle hinna få ut bebis i tid så kom det in en underläkare, han förpasssades till att hålla ena handen, barnafadern höll den andra, det tog ca 10 minuter för narkosöverläkaren att infinna sig o lägga blokaden.

 

[Mabuse]

Ni som är rädd för just infart, varför? Alltså jag är genuint intresserad nu. Varför är det värre än t.ex. ett blodprov? Eller är det en såndär oförklarlig rädsla som inte har någon logik?

Jag har alltid funderat på detta, men aldrig vågat fråna. Hoppas att ingen tar illa upp nu!

Jag har varit rädd för sprutor, men är det inte längre. När jag var rädd tyckte jag infarten var hemsk - tänk dig att du är rädd för spindlar eller ormar eller nånting som du tycker är obehagligt. Att lämna blodprov är ju då som att nån kommer fram med en spindel och tar bort den igen. Är det en infart, då tejpar de fast spindeln på armen på dig, och så ska den sitta där i flera dagar, och du ska sova med den. Säger sig självt att det är rätt jobbigt att få något man är livrädd för fasttejpat på armen.

 

[akleja]

Har precis testat positivt på grav-test och paniken infinner sig. Jag vill verkligen ha barn men är nästan beredd att göra abort då jag är så extremt rädd för sprutor och nålar och för förlossning som sådan.

Är såpass rädd för sprutor att jag undvikit de hela mitt liv i möjligaste mån och ALLTID svimmar för minsta spruta/blodprov. Bara tanken på att någon ska sticka in nål för bedövning i min ryggrad eller en permanent infart på handen gör mig kallsvettig. Som jag förstått så sker epidural/spinalbedövning både vid kejsarsnitt och vid vanlig förlossning.
Visst kan man föda vanligt utan bedövning men tanken på den smärtan ger mig också panik :S Samt risken att man spricker och ovanpå det att man behöver sys där nere och är vaken under tiden

Finns det något sätt att smärtlindra effektivt som inte involverar att man sticker en i ryggen?
Hur ser "stickandet" ut om man blir helt sövd vid kejsarsnitt?

Någon som varit lika extremt rädd för sprutor och smärta som klarat att få barn?

(Om någon mot förmodan listar ut vem jag är så är detta, både fobin och resultatet på grav-test något jag önskar hålla hemligt och hoppas det respekteras)

Jag är rätt harig när det gäller infarter och annat men har fött tre barn utan att tycka att det var något problem. Infart satte de bara vid första förlossningen. Det var väl lite jobbigt men som många andra sagt så har man annat att tänka på - man är helt enkelt inte riktigt sitt vanliga jag på gott och ont.

Ryggmärgsblockad är ju valfritt. Själv har jag andats mig igenom förlossningar och det fungerade utmärkt. Så ett tips är ju att du lär dig det. Nåt stygn har nog sytts nån gång efter förlossningen men det är definitivt inget problem för det drar igång en hel del naturlig smärtlindring i kroppen under en förlossning. Och perspektiven ändras definitivt med en nyfödd på magen.

Håller med dem som säger att du ska prata med folk. Ett intressant alternativ är hypnos, det kan du testa.

Ta det du lugnt, det här kommer att gå bra!!

 

[em-pirre]

Jag har varit rädd för sprutor, men är det inte längre. När jag var rädd tyckte jag infarten var hemsk - tänk dig att du är rädd för spindlar eller ormar eller nånting som du tycker är obehagligt. Att lämna blodprov är ju då som att nån kommer fram med en spindel och tar bort den igen. Är det en infart, då tejpar de fast spindeln på armen på dig, och så ska den sitta där i flera dagar, och du ska sova med den. Säger sig självt att det är rätt jobbigt att få något man är livrädd för fasttejpat på armen.

Jo, jag tänkte just på spindlar, för jag är hysteriskt rädd för dem och har starkt obehag för alla kryp.

 

[Mirre]

Har precis testat positivt på grav-test och paniken infinner sig. Jag vill verkligen ha barn men är nästan beredd att göra abort då jag är så extremt rädd för sprutor och nålar och för förlossning som sådan.

Är såpass rädd för sprutor att jag undvikit de hela mitt liv i möjligaste mån och ALLTID svimmar för minsta spruta/blodprov. Bara tanken på att någon ska sticka in nål för bedövning i min ryggrad eller en permanent infart på handen gör mig kallsvettig. Som jag förstått så sker epidural/spinalbedövning både vid kejsarsnitt och vid vanlig förlossning.
Visst kan man föda vanligt utan bedövning men tanken på den smärtan ger mig också panik :S Samt risken att man spricker och ovanpå det att man behöver sys där nere och är vaken under tiden

Finns det något sätt att smärtlindra effektivt som inte involverar att man sticker en i ryggen?
Hur ser "stickandet" ut om man blir helt sövd vid kejsarsnitt?

Någon som varit lika extremt rädd för sprutor och smärta som klarat att få barn?

(Om någon mot förmodan listar ut vem jag är så är detta, både fobin och resultatet på grav-test något jag önskar hålla hemligt och hoppas det respekteras)

Det finns ett flertal varianter på smärtlindring utöver just epidural.
Lustgas är en, då har man en mask över ansiktet (som en vanlig syrgasmask) som man andas i. Man kan bli lite illamående av det och känna sig lite borta. Men för en del fungerar den bra. Jag har haft det båda gångerna och tyckt att det varit bra.

Tensplattor är en annan variant, då fäster de plattor på ryggen (man kanske kan få på fler ställen men jag har bara fått i ryggen) som ger som små stötar nästan. För mig var det totalt värdelöst, gjorde ingen som helst skillnad, men för en del fungerar det säkert.

Varmt bad/dusch kan också hjälpa. Alla fall i öppningsskedet.
Vetekudde kan hjälpa också.

Om man måste sys efteråt så får man bedövning (jag har inte fått det via spruta ) och det känns inte när de syr. Jag kände inget alla fall.
Bm kan hålla en handduk emot när man krystar så minskar risken att man spricker. Det har fungerat riktigt bra för mig.

Har ingen erfarenhet av epidural så säger inget om hur det fungerar, men prata med din bm om din rädsla. Det finns hjälp att få och du kan åka till förlossningen innan och se hur det är där om du vill. Man kan få samtal med bm på sjukhuset ang förlossningsrädsla. Här heter det Auroasamtal tror jag, men det heter olika i olika landsting.

 

[Evolution]

Här är en till stick-fobiker, så pass att barn inte är ett alternativ just nu. Detta är något jag har jobbat på i 8 år och gör fortfarande. Har bland annat gått i KBT vilket inte hjälpte för mig. Det var på den nivån att jag skrek fula saker åt den som skulle sticka mig, slogs och drog dem i håret om det krävdes när det var som värst.... helt utan att vara medveten. Det är nåt min generade mamma har berättat i efterhand.

Nu har det blivit sååå mycket bättre sen jag började läsa till sjuksköterska och sticker andra (vilket aldrig har varit ett problem, lustigt va. Men lite rationell är man väl, nålen kommer ju inte sticka MIG). Jag har blivit väldigt avtrubbad sedan dess jämfört med innan. Nu svär och slåss jag inte längre även om ett och annat dödsvrål kan slippa ut.

Att börja läsa till ssk är väl lite drastiskt för din del, men jag kan dela med mig av det som hjälpt mig hittills.

Ett stort genombrott för mig var när jag insåg att det är dödsskräck jag känner, jag tror att jag ska dö. Att då kunna vända tankarna till att okej, jag ska göra detta hemska men sen får jag åka hem och fortsätta med mitt liv gjorde stor skillnad när det kom till att stanna kvar i stolen och inte springa därifrån när jag tog hepatitvaccin för ett år sedan

Det, 2 glas vin, en sambo som höll i mig, tanken på 2 veckor i Thailand, Embla och extra Xylocain insmort på hela armen ifall att.


Angående stick.
- HB och blodsocker kan kollas via stick i fingret om du tycker det är bättre än venprov.
- Infarten är minst i vägen på handryggen när den väl sitter, men själva sticket känns mindre i armvecket. Vid tummen som någon skrev om här ovan hade nog denne tur, för det är ett ställe ökänt för att göra ont och där sticker man bara när övriga ställen inte fungerar... Embla på handryggen kanske är ett bra alternativ? Köp hem innan och sätt på när ni åker mot förlossningen så hinner det verka. Infarten är bra att ha av säkerhetssynpunkt, går nåt fel så har man bråttom och kan behöva den. Det är även så att man kan bli väldigt svårstucken i akuta situationer om cirkulationen sviktar lite.
- Lustgas är som en riktigt bra fylla och kan ta dig igenom både det ena och det andra (jag har testat hos tandläkaren för att kunna få bedövning i munnen....)

Du kommer fixa det!

 

[Amha]

@Evolution intressant att det är ökänt ställe att sätta infart på, såg flertalet som hade sina infarter på sidan av handleden på förlossningen och de kollade inte handryggen på mig ens vad jag märkte. Klart det gjorde ont att sticka (jag tycker det gör sabla ont även i handryggen och tyckte inte det var så stor skillnad) och som sagt, den var inte alls i vägen där till skillnad från armveck/handrygg. Skulle tveklöst kunna be om att få en där om jag behöver en igen.