Den läskigaste av alla sprutor ...

[klockmalva]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Men om du redan är smärtfri mellan värkarna även utan epidural, så behövs den kanske inte för dig.

Nä, BEHÖVER gör jag då rakt inte. Jag har stenkoll på min förmåga att hantera smärta. jag hade övat i flera år innan men intensivt sista månaderna med muskulär och mental avslappning och andning (ingen profylax). Det var en enorm hjälp.

Det är ju inte så att man kan gå ifrån förlossningen om man inte pallar heller, men jag klarade det jättebra (tycker jag själv). Men jag vet ju också att jag inte kunde gå/stå/prata och att jag tappade bort åtskilliga timmar och inte kom ihåg vad barnmorskan hette eller såg ut efteråt.
Det är inget problem för mig, men jag funderar på om det är "nödvändigt" att ha det så om man inte prompt måste .. om du förstår.

Det är väl alla dessa kommentarer: "Varför ha ont om man inte behöver - det verkar ju bara dumt ..." som jag fått när jag pratat med andra om min förlossning som satt igång funderingarna...

 

[klockmalva]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

I december får jag vara med om en fjärde förlossning. Och jag har svårt att tänka mig att jag vill ta något annat än kanske lustgas under de värsta värkarna mellan 8-10 cm.

Ja, precis. Det var de där sista värkarna som jag upplevde som absolut värst och som jag faktiskt hade svårt att hantera. hade någon frågat om jag ville ha epidural då hade jag nog tackat ja ... om jag hade lyckats prata försåss, jag har nog aldrig varit så fåordig som när jag födde.

Men lustgas, det blir man väl bara snurrig av?

 

[Laa]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

......

Tänk om ....
* Det inte fungerar?!
* Bebisen påverkas?
* Jag blir förlamad?
* Jag dör?! (högst troligt .. )
* Det gör ont att spruta in det ( ja, jag är lite löjlig jag vet)
* att jag inte ska känna vad jag håller på med?? (under krystvärkarna tyckte jag att det var motiverande att känna hur det faktiskt fortskred, hur jag för varje krystvärk kom lite närmare mitt barn..)
........

och här ramlar narkosläkaren in och svara på det hon kan
*om edan inte fungerar: lite olika beroende på hur den funkar, ibland tar den bara ena sidan och då backar man slangen lite granna (känns inte ett smack), eller så sticker man om. beroende på hur lång tid man beräknas ha kvar av förlossningen kan man antingen sätta en ny, eller lägga en spinalbedövning istället.

*barnet påverkas inte av bedövningen (visst det kommer över en del bedövnings- och smärtstillande läkemedel i blodet, men inte i sådan dos att det påverkar barnets mående på något sätt)

*förlamning: det förekommer, men jag har inte några siffror att komma med. ingen på min klinik har varit med om det när det handlat om en eda på förlossningsindikation. risken är rimligen klart större för någon slags förlossningsskada än bekymmer från edan. viss risk för huvudvärk finns dock, och den är inte skön. i teorin ska det inte kunna ske när man haft en eda, men verkligheten säger annorlunda. har inga siffror här heller, tyvärr, men det är något vi blir vidtalade om någon gång i månaden (hos oss föds ~2000/år, och minst 1000 får edor, troligen fler)

*dör: nej. punkt

*ont vid anläggandet och vid påfyllnad: värkarna är klart värre och perifer infart känns oftast mer än ryggsticket. och man känner möjligen att det blir lite kallt när man fyller på bedövningen (på en del ställen har man en pump som ger läkemedel hela tiden, på andra ger man påfyllningsdoser efterhand de behövs). på temat "absolut stilla" så är det en sanning med modifikation, oftast är det inget bekymmer att anpassa stickandet efter värkarna, men har man en "svår" rygg kan det vara viktigt med total stillhet. självklart funkar det inte att sticka om blivande mamman kastar sig hit och dit, men oftast hinner man in med slangen innan nästa värk kommer. och ja, en plastslang, kan sitta kvar så länge den behövs, kittlar möjligtvis lite när man drar ut den, lämnar ett litet sår lika stort som en vanlig perifer infart. det jobbiga brukar vara att få loss tejpen den är fastsatt med....

*känna vad som händer: krystvärkarna påverkas inte av edan, så de kommer du att känna. edan dämpar smärtan i vidgningsstadiet, men du har fortfarande total kontroll över kroppen (eller ja, så total man nu har under en förlossning ). ibland blir någon lite bedövad i huden på magen, och eventuellt kan man känna sig lite svag i bukmuskulaturen eller möjligen höften, då har man oftast lite för hög dos bedövningsmedel, men den mängden kan krävas för vettig bedövning av värkarna. domningen/muskelsvagheten försvinner rätt fort efter att man avslutat att ge läkemedlet och är alltså ingenting som är permanent.

jag hoppas jag lyckats räta ut några av dina frågetecken, du är välkommen att ställa fler frågor om de skulle dyka upp

 

[Mois]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Jag fick epidural och är HELNÖJD!
Men jag tappade känsel helt i ena benet och delvis i andra från det att den verkade tills det var slut. Det var dock inget som bekymrade mig där och då.
Epiduralen tog udden av smärtan och jag kunde till och med sova lite mellan 4-8 cm.
Krystvärkarna kände jag av men då fick de sänka epiduralen lite. Min andra barnmorska ifrågasatte den första och ansåg att hon satt mig på för hög dos, maxdosen (iom att jag tappade ena benet helt). Jag är liten så jag hade verkligen inte behövt maxdosen.. Men sånt vet man ju inte själv när man ligger där.
Men ja, trots krabbet med benet så är jag nöjd. Hade en jättebra upplevelse. Kände inte ens av sticket och minns inte när de tog bort den.
Har dock ingen annan förlossning att jämföra med...

 

[FlipTheFrog]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Men lustgas, det blir man väl bara snurrig av?

Det beror på hur man använder den! Jag hade lustgas under en timme vid min första förlossning och jag tyckte snabbt att jag fick grepp om hur mycket jag skulle andas för att *inte* bli snurrig. De provade att höja koncentrationen till 70-30, och då kände jag med en gång att det snurrade och bad dem sänka till 50-50 igen. Tyckte att lustgasen var perfekt, verkligen! Jag kände mig fullständigt klar i knoppen och uppfattade allt runt omkring mig. Koncentration och andning kändes A och O för min del.

Det låter som att du skulle kunna klara dig utmärkt utan epidural faktiskt. Jag hade tänkt att ta inför första förlossningen (onödigt att ha mer ont än vad man behöver tänkte jag) men det hanns aldrig med och med facit i hand så behövdes den verkligen inte heller.

Inför andra förlossningen tänkte jag ta den om det verkligen behövdes, vilket det inte gjorde (hade inte trott det heller) Jag hade öppnat mig fullt på det jag trodde var förvärkar och några tag med lustgasen räckte bra mellan krystvärkarna (som faktiskt gjorde mer ont under andra förlossningen än första, förmodligen för att det gick så mkt snabbare).

Jag vet inte om det finns någon forskning på användningen av epidural kopplat till bristningar under krystfasen, men det kanske är något du ska kolla upp om du funderar på huruvuda du ska ta den i förebyggande syfte eller ej?

 

[klockmalva]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...


Tack!
Jag har direkt en fråga- det här med värksvaghet, varför blir det så och hur vanligt är det? Sätter man alltid in värkstimulerande då?

 

[Brandgul]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Med första barnet hade jag värkar helt utan uppehåll då fick jag epidural. Det tog bort allt, verkligen allt och vi sov i ett par timmar. Jag kände ingenting någonstans föräns det var dags att få ut honom. Jag hade heller inga "doser" som skulle fyllas på utan jag fick det via dropp och så reglerade de bara styrkan på det.

Med andra barnet hade jag värk, och sen gjorde det inte alls ont, sen värk igen. Jag använde bara lustgas och den satt verkligen där den skulle. Jag blev inte yr eller illamående utan fnissade mest och ställde konstiga frågor till BM. Hon måste trott att jag var skvatt galen.

Har du flyt så kommer nästa barn snabbare och enklare och du behöver inte ens tänka på ryggbedövning Men det vet man ju inte föräns du är där.

 

[Mabuse]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Nä, BEHÖVER gör jag då rakt inte. Jag har stenkoll på min förmåga att hantera smärta. jag hade övat i flera år innan men intensivt sista månaderna med muskulär och mental avslappning och andning (ingen profylax). Det var en enorm hjälp.

Det är ju inte så att man kan gå ifrån förlossningen om man inte pallar heller, men jag klarade det jättebra (tycker jag själv). Men jag vet ju också att jag inte kunde gå/stå/prata och att jag tappade bort åtskilliga timmar och inte kom ihåg vad barnmorskan hette eller såg ut efteråt.
Det är inget problem för mig, men jag funderar på om det är "nödvändigt" att ha det så om man inte prompt måste .. om du förstår.

Det är väl alla dessa kommentarer: "Varför ha ont om man inte behöver - det verkar ju bara dumt ..." som jag fått när jag pratat med andra om min förlossning som satt igång funderingarna...

Då låter det ju mest som att det beror på vad du själv vill, ha ont eller få epidural. Det finns inga medicinska skäl för dig att få epidural, utan det handlar mer om vilken sorts förlossning du vill ha.

Éftersom jag får kramper av värkarna har mitt val varit epidural eller akutsnitt, och då väljer jag ju lätt epidural. Jag har testat båda, och även om epiduralen har lite biverkningar går det inte att jämföra med de biverkningar ett akutsnitt har.

 

[Sylvatica]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Jag har fött två barn utan annan smärtlindring än ett varmt bad i det tidiga skedet och några andetag lustgas vid första förlossningen, vilket mest bara gav mig obehagliga känslor att jag inte kunde andas ordentligt med masken. Det var för mig helt otänkbart att ta epiduralen, jag var bombsäker på att jag skulle klara av smärtorna utan och lite oroad över att jag inte skulle kunna helt känna min kropp arbeta med. Det gjorde ju definitivt fasansfullt ont, men jag andade mig igenom och var lugnad av vetskapen att det ändå var ett "gott ont", att allt stod rätt till.

Nu har jag nyligen blivit lungopererad och i alla fall på sjukhuset jag låg så lät det som ganska standard att ge epidural i samband med operation. Så i samtal med narkosläkaren innan op bestämde vi att jag skulle få den, även om jag i mitt inre undrade om det verkligen var nödvändigt, men nu var det ju något helt annat jag stod inför och jag kände mig inte så säker på mig själv. Så jag fick epiduralen, jag kände inte det minsta obehag, det enda jag faktiskt kände var den första bedövningssprutan och den var försumbar, och den funkade som den skulle. Men, när jag vaknade efter op ångrade jag mitt val snabbt. Jag fick en ihållande stark huvud- och nackvärk och dessutom illamående som gjorde att jag inte kunde hålla en bit mat nere på de två+ dagar den satt inne.

Så med den vetskapen är jag än mer säker på att jag inte vill ha någon epidural (jag ryser bara jag skriver ordet..) någonsin mer och särskilt inte om jag ska föda barn. Nu verkar det ju inte vara så många som blir så illa påverkade av den, men ändå, risken finns och jag vet vad jag hade gjort i ditt fall.

 

[vindvissla]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Jag har fatt epidural vid bada mina forlossningar men andra gangen tyckte jag inte den hjalpte sa mycket. Daremot hade jag stor hjalp av lustgasen andra gangen, men forsta gangen smakade den bara skit.

Nu infor tredje forlossningen tanker jag forsoka klara mig med bara lustgas. Jag var ganska om i omradet i ryggen dar de hade stuckit andra gangen och som sagt sa hjalper det anda inte mot krystvarkarna.

Jag tyckte inte alls jag blev snurrig av lustgasen, men det var kanske som nagon annan sa ratt koncentration da. Det tog bort kanske 50% av smartan i varktopparna. Sa fort varken borjade avta slappte jag lustgasen.

 

[Sar]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Jag har fött både utan epidural och med. Jag fick epiduralen ganska sent i värkarbetet för att jag skulle orka stå upp längre. Det gjorde inte ont att sätta in den (fick ligga på sidan på britsen) och den tog perfekt. Själva "toppen" på värkarna lindrades vilket gjorde att jag fick mer ork. Den påverkade inte krystvärkarna på något sätt utan de kom som vanligt.

 

[Lena Furberg]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Jag tyckte lustgasen var fantastisk, jag "kände" värkarna, men befann mig liksom lite ovanför dem så jag mer betraktade dem utifrån..... Dessutom fick jag väldigt konstig röst, mörk och djup och lät som om jag pratade ur en konservburk!

 

[Laa]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Tack!
Jag har direkt en fråga- det här med värksvaghet, varför blir det så och hur vanligt är det? Sätter man alltid in värkstimulerande då?

jag är inte gynekolog, så jag kan bara svara översiktligt. vad jag vet (och iom att jag inte har barn själv så är jag inte så inläst på området... valpning hos hund kan jag mer om ) så kan man antingen ge värkstimulerande, besluta om snitt eller, om bebis redan är en bit på väg, använda sugklocka eller liknande för att hjälpa till. varför det blir värksvagt kan jag bara resonera kring. lång förlossning och därigenom ren utmattning är ju rimligen en anledning, jag skulle tro att det finns en ärftlig aspekt i det också (dvs mamma, mormor, farmor osv har haft värksvaghet själva), och sen vet jag något som absolut inte stämmer på människor, men väl på hundar: för få valpar som producerar progesteron (har jag för mig iaf ) som startar valpningen. DET bekymret lär ju knappast drabba människor för bättre och mer välförankrade svar får du nog prata med din bm. eller så kanske någon annan här har svaret? buke kan ju vara fantastiskt ibland ledsen att jag inte har bättre svar än så.

 

[Comfort]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

kl

jag har genomfört två förlossningar vaginalt.

1: epidural och lustgas. Aktiv förlossning i 29 timmar och epiduralen tog inte mer än en timme. Sen gjorde den inte ett smack nytta. Tog snett, gjorde mig lam i ena benet så länge slangen satt i, den lades inte om eller nåt sånt. Lustgasen var min räddare!

2: det anns bara tid för lustgas, men denna gången tog den inte alls som föra gången, tyckte inte att den lindrade så mycket men det gav mig nåt att fokusera på under värkarna.

Ang att inte känna krystvärkarna: På min syrra tog edan bort dem också. Hon kände inte ett smack utan barnmorskoan fick säga till henne när hon skulle krysta. Vid sin andra förlossning fick hon ingen eda och fick således känna på krystvärkarna.. och senast i förrgår pratade vi om detta och då sa hon att hon skulle välja att inte känna dem om hon fick välja, alla dar i veckan