Apollo 13
Trådstartare
I vår föräldragrupp har vi pratat en del om gränssättningar för barn kring 1,5-2 år och det har kommit ett par tips som jag personligen har lite svårt att tro att det skulle fungera något vidare bra för min dotter och mig. (Enskilt eller i vår relation till varandra.)
Nu pratar jag om att hantera vardagliga hyss som min dotter gärna sysslar med ungefär 24/7 Typ som att kasta ner saker från en hylla, fläta på syrran, skrika rakt ut, sno pappas glasögon osv osv. Var för sig är det ju ingen grej (förutom att slå syrran), men när det blir för mycket behöver jag såklart sätta ner foten och få henne att förstå att det räcker och vi behöver något som gör att hon bara inte flinar åt oss och tycker att det är ett jätte roligt bus att även skita i vad vi säger.
Det här är en smart och tuff tjej med skinn på näsan jag pratar om. Hon är inte den känsliga, tysta typen utan det är fullt ös medvetslös. Det är inte heller så att hon inte får uppmärksamhet, det får hon väldigt gott om och vi hittar på jätte mycket saker ihop, men jag behöver ett verktyg till att få henne att "backa" och förstå att det inte alltid är hennes sätt som gäller. Ärs, jag tror inte jag behöver förklara att jag behöver sätta gränser för henne, men som sagt, jag skulle gärna behöva tips på HUR. Avleda i all ära, men för mig är det också viktigt att inte bara ignorera det hon gör utan att hon förstår att det inte är ok, vilket hon visserligen många gånger redan vet, men att det faktiskt är det som gäller också. Typ så.
Nu pratar jag om att hantera vardagliga hyss som min dotter gärna sysslar med ungefär 24/7 Typ som att kasta ner saker från en hylla, fläta på syrran, skrika rakt ut, sno pappas glasögon osv osv. Var för sig är det ju ingen grej (förutom att slå syrran), men när det blir för mycket behöver jag såklart sätta ner foten och få henne att förstå att det räcker och vi behöver något som gör att hon bara inte flinar åt oss och tycker att det är ett jätte roligt bus att även skita i vad vi säger.
Det här är en smart och tuff tjej med skinn på näsan jag pratar om. Hon är inte den känsliga, tysta typen utan det är fullt ös medvetslös. Det är inte heller så att hon inte får uppmärksamhet, det får hon väldigt gott om och vi hittar på jätte mycket saker ihop, men jag behöver ett verktyg till att få henne att "backa" och förstå att det inte alltid är hennes sätt som gäller. Ärs, jag tror inte jag behöver förklara att jag behöver sätta gränser för henne, men som sagt, jag skulle gärna behöva tips på HUR. Avleda i all ära, men för mig är det också viktigt att inte bara ignorera det hon gör utan att hon förstår att det inte är ok, vilket hon visserligen många gånger redan vet, men att det faktiskt är det som gäller också. Typ så.