Gränssättning för 1,5-2åring

[Badger]

Sen kan jag tillägga att tjat/ upprepning kan vara nog så viktigt / effektivt om än inte direkt. Efter många tillsägelser / påminnelser och förklaringar om varför/ varför inte man ska / inte ska göra vissa saker så funkar det liksom en vacker dag. Klart man inte bara kan ignorera allt, det låter ju helknäppt.

Åh, jag hade en underbar händelse en gång när jag skulle bära mängder av saker från bilen med min (precis) fyraåring. Jag ville att han skulle bära en liten kasse åt mig men han vägrade trots försök till övertalning. Till slut gav jag upp och gick in med alla kassar drösandes omkring mig, släpandes barn. Två dagar senare har jag tre kassar och A säger direkt -den ska jag bära åt dig mamma! (fördröjd effekt på att böna och be, jättesött.)

 

[Badger]

Själv har jag betydligt sämre tålamod med tjatande föräldrar än med barn. Föräldrar som tjatar på barnen hela tiden, kan verkligen få mig att välja bort umgänget.

Men jag är på det hela taget lite frågande till problemvinklingen: andra vuxnas sätt att göra fel. Det verkar på många sätt bättre att ta upp det med dem det gäller, än att ta upp det med andra som inte är inblandade överhuvudtaget.

Antar att man funderar över sådant och sedan försöker låta bli att göra så själv när man får barn kanske? Inte helt orimligt. Men då kanske man vill diskutera för att se om det verkar hållbart och testa argumenten.

Själv har jag sämst tålamod med föräldrar som trampar på andras barn för att ge sina egna det lilla extra. (varit med om en förälder som trampade på min sexåriga kusins fot, en gång helt och ett par gånger bara på kläderna, för att serva sina barn (med korv och sådant) som hon lyft in precis framför honom framför avspärrningarna på en tornering så han inte såg ordentligt. Själv var jag för tonårig och blyg för att protestera högljutt nog.) Så även om jag inte lyckades nå fram till mamman på ett sätt som hon förstod, så minns jag händelsen och ska i görligaste mån låta bli att vara läskig mot andras barn för att ge mitt eget förmåner.

 

[em-pirre]

En förskola med bara en enda person som arbetar där, och bara sju barn på hela förskolan? Du menar en dagmamma? Hur de löser saker vet jag faktiskt inte, de har säkert nåt smart sätt.

Nej, jag menar dagis. Alla daghem är inte vanliga "må-fre 7-17", uan vissa är öppna dygnet runt, och då ser ju personalstyrkan självklart annorlunda ut. Man har inte flera personal kl 19 en söndag.

Menar du att de har en hemlig lösning som inga föräldrar vet om? Att de på nåt sätt har det enklare eller? De fightas med samma problem som ts ibland, eftersom människor inte fungerar enligt något visst schema med färdiga universallösningar.

 

[Javan]

@Muninn

Det där med barn i affärer ser jag som starkt överdrivet. Det sker inte ideligen och man behöver inte stå kvar nära ett barn som exploderar om det inte är ens eget.

Men alltså detta kan jag inte annat än hålla med om vilket ICKE-problem. Jag handlar säkert 2-3 gånger i veckan och jag kan inte ens erinra mig ETT tillfälle när andra barnfamiljer stört mig i affären. Skulle det nu mot förmodan vara en mistlur i farten är det inte svårt att röra sig bortåt OM det stör för mkt. Hur sjutton ska barn lära sig vara i affärer om de aldrig får vara där?

Den gånger jag stört mig på något barn så har det varit mina egna barn och då har det slutat med att vi gått därifrån och inte handlat klart.

 

[Muninn]

Men alltså detta kan jag inte annat än hålla med om vilket ICKE-problem. Jag handlar säkert 2-3 gånger i veckan och jag kan inte ens erinra mig ETT tillfälle när andra barnfamiljer stört mig i affären. Skulle det nu mot förmodan vara en mistlur i farten är det inte svårt att röra sig bortåt OM det stör för mkt. Hur sjutton ska barn lära sig vara i affärer om de aldrig får vara där?

Den gånger jag stört mig på något barn så har det varit mina egna barn och då har det slutat med att vi gått därifrån och inte handlat klart.

Men fortfarande- problemet är inte att barnen är i affären och låter och vill ha, eller vad det nu kan vara. Klart man måste få vistas i affärer för att lära sig saker!
Problemet är de (få?) föräldrar som inte verkar intresserade av att lära barnet uppföra sig i affärer, utan tillåter ett beteende som stör andra utan att ens försöka avleda/berätta för barnet att hen inte ska skrika/säga ursäkta till personen bredvid som blivit störd, osv.
Vi kan ju stryka exemplet med affärer då och byta ut affären mot ett buss eller ett tåg. Svårt för mig att flytta mig då.

Samma irritation uppstår om någon vuxen (helt utan barn) tränger sig i kassan utan att ens säga ursäkta.

 

[Mabuse]

Nej, jag menar dagis. Alla daghem är inte vanliga "må-fre 7-17", uan vissa är öppna dygnet runt, och då ser ju personalstyrkan självklart annorlunda ut. Man har inte flera personal kl 19 en söndag.

Menar du att de har en hemlig lösning som inga föräldrar vet om? Att de på nåt sätt har det enklare eller? De fightas med samma problem som ts ibland, eftersom människor inte fungerar enligt något visst schema med färdiga universallösningar.

Nej, jag menar det jag skrev: jag vet inte hur dagmammor löser situationen, men de har säkert nåt bra sätt.

Jag vet inte, av den enkla anledningen att jag har aldrig sett det eftersom mina barn inte går hos dagmamma och jag inte känner någon dagmamma där jag kunnat observera hur de gör. Jag tror inte det är ett dugg hemligt, det är bara det att jag inte råkar känna till det. Om de har det enklare eller svårare har jag ingen uppfattning om.

 

[em-pirre]

Nej precis. De löser det på samma sätt som föräldrar. Ibland funkar det, ibland inte.

(dock pratar jag fortfarande inte om dagmammor, dem har jag ingen erfarenhet av).

 

[Freyja_bus]

Det kan ju hända att förskolepersonal och föräldrar löser situationer som uppstår på liknande sätt, men det är också SjÄLVKLART att det är skillnad på barnets relation till sina föräldrar och sin förskolepersonal (det SKA det vara) vilket också oftast innebär att en del besvärliga situationer som uppstår i hemmet inte uppstår på förskolan.

 

[em-pirre]

Det kan ju hända att förskolepersonal och föräldrar löser situationer som uppstår på liknande sätt, men det är också SjÄLVKLART att det är skillnad på barnets relation till sina föräldrar och sin förskolepersonal (det SKA det vara) vilket också oftast innebär att en del besvärliga situationer som uppstår i hemmet inte uppstår på förskolan.

Självklart. Och tvärtom. Det är dock ganska irrelevant just nu, eftersom jag vet att exakt samma problem som ts har har uppstått på dagis med några barn. Ingen hade någon lösning som fungerade.

 

[Mabuse]

Nej precis. De löser det på samma sätt som föräldrar. Ibland funkar det, ibland inte.

(dock pratar jag fortfarande inte om dagmammor, dem har jag ingen erfarenhet av).

Fast det är ju fortfarande skillnad på relationen föräldrar-barn och relationen förskolepersonal-barn, vilket gör att man inte nödvändigtvis kan kopiera en lösning från det ena läget till det andra. Ungefär som att man hanterar konflikter på ett annat sätt på jobbet än hemma med sin partner.

Plus då att det blir annorlunda när man är en vuxen med fem jämnåriga barn, än om man är en vuxen med två barn i olika åldrar som dessutom är syskon.

 

[Mabuse]

Självklart. Och tvärtom. Det är dock ganska irrelevant just nu, eftersom jag vet att exakt samma problem som ts har har uppstått på dagis med några barn. Ingen hade någon lösning som fungerade.

Ingen på det dagiset hade en lösning menar du?

För här i tråden har det ju funnits massor med lösningar.

 

[em-pirre]

Ja? Men de lösningarna har ju tillämpats och inte fungerat, varken för föräldrarna eller personalen. Det är det som är poängen. Det är lätt att hitta en lösning i teorin, och sedan vifta bort ts bekymmer. Jag håller med om allt som det tipsas om, men vet att det inte alltid fungerar. Ibland måste man bara hålla ut och vänta på att det ska bli bättre.

Och klart att det är skillnad ifall man har fem femåringar eller syskon. Jag kan ju inflika att det ofta är syskon i dessa grupper, så du kan jobba ensam och ha en fyraåring och dess tvååriga syskon, en sexåring och en annan tvååring. Nästa dag kanske du har fyra tvååringar eller sju femåringar.