Sv: Grand Danois
Ja, en GD är ju ingen brukshund.
Och tröga är nog det sista dom är faktiskt, men det är inte lika lätt att träna en ras som inte har en inbyggd motivation, utan man får jobba mycket hårdare själv.
(Mer allmänt nu
En GD ska motioneras på sina egna villkor första levnadsåret. Väldigt korta koppelpromenader, men istället jättemycket lös! Den ska få springa, leka, busa och motionera i sitt eget tempo hela tiden.
Den behöver BRA mat. Det är extra viktigt med en sådan här stor, tung och snabbväxande ras, att deras växande kropp får i sig allt den behöver. Speciellt protein! Lyssna inte på myten om protein som får den att växa fortare osv.. Den behöver proteinet FÖR att växa, och fett likaså.
Som vuxen har du en hund som infor andra är lugn, värdig och stolt. Bland familjen har du ett busfrö utan dess like (Unghund/vuxen/börjar bli gammal). När din GD blir gammal, är den lika busig ändå, men är alldeles för fisförnäm för att leka med andra hundar ibland
Nu börjar det komma fram mer och mer dåliga GD's, mentalt sett är många en skam för rasen. Rädda, nervösa, stirriga, aggressiva osv. Man måste leta väldigt noggrannt! HD/AD ligger på samma nivå som innan, dvs det existerar inom rasen men är inte alls så utbrett som många tror bara för att den är stor och tung.
Exteriört sett så avlar många nya uppfödare på taniga hundar som i princip bara består av långa (Och inte ens dom korrekta) ben.. GD'n ska vara kraftig, muskulös och STOR.
Tillbaka till motionen då. Som vuxen går dom mer än gärna väldigt, väldigt länge om dom får. Dom kan leka, gå och utforska i timtal utan problem. Men dom har inget enormt krav på hård motion, men uppskattar fysisk träning som sagt.
Jag har växt upp med GD halva mitt liv, då min låtsasmamma är uppfödare. Har hunnit med en egen också (Som hörde till den mentalt dåliga delen av rasen, och fick sluta sina dagar som 18 mån och några dagar
) samt träffat hundratals på alla utställningar osv..