Z
Zith
Som ni kanske inte vet så bor jag i Skåne men är född och uppvuxen i Göteborg. Jag studerar i Skåne och bor med min pojkvän i ett litet hus på landet med katt, hönor å häst. Katten å hönorna har vi hemma å hästen på ett stall en km bort.
Nu var det ju så att jag skulle åka hem över julen allt var fixat, trodde jag dum som jag är, och ringde i godtro till den tänkta kattpassaren. Men där tog det stopp, nej hon ville inte ta honom, trots att hon lovat, hon hade knappt tid med den katt hon redan hade...
Jaha, vad gör man då? Ringer febrilt runt till de närmaste man känner men alla andra har ju också katter, vuxna dessutom och min är bara ett halvår, så det funkar ju inte. Blir nekad från alla håll å kanter så det var bara att packa in katten i transportburen och kånka med honom hem de 40 milen till Göteborg.
Först in till Malmö med pågatåg å sen buss upp till Göteborg eftersom översvämningarna gjort det omöjligt att ta hela vägen med tåg. Resan tog sammanlagt 8 timmar, och Grålle tyckte inte om det... Dessutom hade man en stadsskygg pojkvän att hålla reda på med. Men men tillslut så var vi hemma... Men där tar inte eländet slut... Nu är det ju så att jag även har katter hemma i Göteborg... Jajamänsan, två stycken - en 6 årig hona å en 5 årig hane.
Så där skulle ju så klart bli bråk.
Grålle kaxar sig för fullt mot honan Selma, hon är asförbannad att vi släpat med en ny katt hem när hon äntligen blivit av med en annan (Maya som dog för nåra månader sen, som Selma aldrig riktigt tålde)
Selma fräser förfullt men Grålle fräser bara tillbaka... Nu efter tre dagar så börjar de gå ihop iaf, nu kan de vara i samma rum.
Så här kan det se ut - ligger å muttrar åt varandra på var sin sida om vardagsrumsbordsbenet...
Men när storhanen Zigge kommer in, bjässe på 6 kg enbart muskler, så vart Grålle inte så stöddig längre...
Så här såg det ut vid första mötet:
Nu ser det iaf ut så här:
Tonfisk är gott, enda gången man kan hålla sams, Selma är sur i bakgrunden för att hennes redan är slut. Selma kan göra det mesta för tonfisk, till å med äta från samma skål som den där äckliga lilla skiten de släpade hem:
Nu var det ju så att jag skulle åka hem över julen allt var fixat, trodde jag dum som jag är, och ringde i godtro till den tänkta kattpassaren. Men där tog det stopp, nej hon ville inte ta honom, trots att hon lovat, hon hade knappt tid med den katt hon redan hade...
Jaha, vad gör man då? Ringer febrilt runt till de närmaste man känner men alla andra har ju också katter, vuxna dessutom och min är bara ett halvår, så det funkar ju inte. Blir nekad från alla håll å kanter så det var bara att packa in katten i transportburen och kånka med honom hem de 40 milen till Göteborg.
Först in till Malmö med pågatåg å sen buss upp till Göteborg eftersom översvämningarna gjort det omöjligt att ta hela vägen med tåg. Resan tog sammanlagt 8 timmar, och Grålle tyckte inte om det... Dessutom hade man en stadsskygg pojkvän att hålla reda på med. Men men tillslut så var vi hemma... Men där tar inte eländet slut... Nu är det ju så att jag även har katter hemma i Göteborg... Jajamänsan, två stycken - en 6 årig hona å en 5 årig hane.
Så där skulle ju så klart bli bråk.
Grålle kaxar sig för fullt mot honan Selma, hon är asförbannad att vi släpat med en ny katt hem när hon äntligen blivit av med en annan (Maya som dog för nåra månader sen, som Selma aldrig riktigt tålde)
Selma fräser förfullt men Grålle fräser bara tillbaka... Nu efter tre dagar så börjar de gå ihop iaf, nu kan de vara i samma rum.
Men när storhanen Zigge kommer in, bjässe på 6 kg enbart muskler, så vart Grålle inte så stöddig längre...
Så här såg det ut vid första mötet:
Nu ser det iaf ut så här:
Tonfisk är gott, enda gången man kan hålla sams, Selma är sur i bakgrunden för att hennes redan är slut. Selma kan göra det mesta för tonfisk, till å med äta från samma skål som den där äckliga lilla skiten de släpade hem:
Senast ändrad av en moderator:
Eller söta kanske jag säga. Bilderna där Grålle möter Zigge var roliga ögonblicksbilder. 
