Göra kön!

[labb]

Sv: Göra kön!

Jag tror heller inte att man ska tvinga in barn i banbrytande situationer utan att tänka på följderna för barnet där och då - hellre då bereda vägen för en större frihet som barnet själv kan välja.

Jag håller bara delvis med i det som jag markerat, i dagens samhälle med oändligt antal val är det kanske inte valmöjligheter som begränsar utan kunskapsgrunden som behövs för att kunna göra bra val.

Och just könsidentiten ser jag personligen som ganska litet begränsande i jämförelse med annat som yrkesval tex. Det är ingen slump att barn till läkare oftare utbildar sig till läkare, konstnärsbarn blir själva konstnärer osv. och det är ett val som har mycket större betydelse för ens liv i jämförelse med om jag gillar blått bättre än rosa.

Dessutom så har jag väldigt svårt för det som trumfas ut från en del håll när det gäller könsroller och vad som är manligt resp. kvinnligt. Det stämmer inte alls med det jag upplevt och jag kommer ändå från en ganska (mycket) konservativ miljö. Att hästar, trädgård eller vad det nu kan vara skulle ha med kön att göra är inget jag någonsin känt.

 

[Mabuse]

Sv: Göra kön!

För mig så säger könet väldigt lite om vem jag är, det är inte nån särskilt viktig del av min identitet. Jag har mycket mer gemensamt med männen på mitt jobb, än med t ex en undersköterska på landet som bildat familj tidigt.

Det innebär inte att jag försöker dölja att jag är kvinna, kallar mig något könsneutralt namn och försöker dölja vilket kön jag har när jag klär mig, men det är inte heller något som jag känner behov av att framhäva, varken hos mig själv eller mitt barn. Könet mest är, det säger inte så mycket mer om en människa än vilken kroppsform hon har.

 

[Mabuse]

Sv: Göra kön!

Jag håller bara delvis med i det som jag markerat, i dagens samhälle med oändligt antal val är det kanske inte valmöjligheter som begränsar utan kunskapsgrunden som behövs för att kunna göra bra val.

Och just könsidentiten ser jag personligen som ganska litet begränsande i jämförelse med annat som yrkesval tex. Det är ingen slump att barn till läkare oftare utbildar sig till läkare, konstnärsbarn blir själva konstnärer osv. och det är ett val som har mycket större betydelse för ens liv i jämförelse med om jag gillar blått bättre än rosa.

Dessutom så har jag väldigt svårt för det som trumfas ut från en del håll när det gäller könsroller och vad som är manligt resp. kvinnligt. Det stämmer inte alls med det jag upplevt och jag kommer ändå från en ganska (mycket) konservativ miljö. Att hästar, trädgård eller vad det nu kan vara skulle ha med kön att göra är inget jag någonsin känt.

Fast svensk arbetsmarknad är oerhört könssegregerad, både horisontellt och vertikalt. Även om man kanske inte tänker på det, men det är så.

 

[labb]

Sv: Göra kön!

Nej, definitivt inte.

Där är jag övertygad om att du har fel, men det beror så klart på vad man lägger in i begreppet könsidentitet.

 

[labb]

Sv: Göra kön!

Fast svensk arbetsmarknad är oerhört könssegregerad, både horisontellt och vertikalt. Även om man kanske inte tänker på det, men det är så.

När du skriver "oerhört könssegregerad" vilka yrken tänker du på då? Inte kan du väl mena hela arbetsmarknaden?

 

[Mabuse]

Sv: Göra kön!

Det är absolut så för en del, det är jätteviktigt för dem att känna sig som riktiga kvinnor/män, men absolut inte för alla. För mig betyder det mest att jag har en viss kroppsform och en viss uppsättning genitalier, det säger väldigt lite om mig som person. Vad jag jobbar med och vart jag bor säger otroligt mycket mer om mig än vilket kön jag tilhör. Så man kan inte säga att könet är den viktigaste byggstenen i min identitet, inte på långa vägar.

Tittar jag på min tvååring så har ju han börjat bygga upp sin identitet, han är väldigt nöjd med att kunna saker själv, och att han har ett eget namn. Men könet bryr han sig inte vidare om - när det gäller vuxna skiljer han på kvinnor och män, men när det gäller barn verkar han inte se nån större skillnad, och verkar inte heller tycka att det är särskilt viktigt om han är en pojke eller flicka. Han ser nog sig själv mest som ett barn, inte som en pojke.

 

[Mabuse]

Sv: Göra kön!

När du skriver "oerhört könssegregerad" vilka yrken tänker du på då? Inte kan du väl mena hela arbetsmarknaden?

Jo. Det finns väldigt få yrken som har likafördelning, och endast en enda yrkesgrupp som har lika många manliga som kvinnliga chefer, nämligen veterinärer (som i sin helhet till 98% består av kvinnor). I alla andra yrksgrupper är en majoritet av cheferna män. SCB har statistik på det där, och det är tyvärr rätt beklämmande läsning. Internationellt sett har vi en jämförelsevis könssegregerad arbetsmarknad i Sverige.

 

[Petruska]

Sv: Göra kön!

Jag har läst att Sverige har världens mest könssegregerade arbetsmarknad.

Sverige har ju också relativt sett många kvinnor på arbetsmarknaden, och därmed väldigt många kvinnor som i sitt yrke gör sådant som kvinnor i många andra länder gör utan att få betalt för det.

Vilket dock inte förklarar segregationen, det finns ju, förutom könsroller, ingen vettig anledning till att män inte lika gärna skulle kunna passa barn, sjuka och gamla mot betalning, som att kvinnor gör det.

 

[labb]

Sv: Göra kön!

Det är absolut så för en del, det är jätteviktigt för dem att känna sig som riktiga kvinnor/män, men absolut inte för alla. För mig betyder det mest att jag har en viss kroppsform och en viss uppsättning genitalier, det säger väldigt lite om mig som person. Vad jag jobbar med och vart jag bor säger otroligt mycket mer om mig än vilket kön jag tilhör. Så man kan inte säga att könet är den viktigaste byggstenen i min identitet, inte på långa vägar.

Tittar jag på min tvååring så har ju han börjat bygga upp sin identitet, han är väldigt nöjd med att kunna saker själv, och att han har ett eget namn. Men könet bryr han sig inte vidare om - när det gäller vuxna skiljer han på kvinnor och män, men när det gäller barn verkar han inte se nån större skillnad, och verkar inte heller tycka att det är särskilt viktigt om han är en pojke eller flicka. Han ser nog sig själv mest som ett barn, inte som en pojke.

Inte för alla, det har jag inte heller sagt, men för de allra flesta. Sen är det inte så att de flesta heller kanske går omkring och känner sig som riktiga män, resp. kvinnor utan det är något så självklart och inbyggt att det inte behöver funderas över. Lite ger jag dig dock rätt och det är att identiten som kön är bara en del av ens identitet och har väldigt liten betydelse på många områden men den är för de flesta den allra mest grundläggande och sitter inte mycket i vilka intressen man har utan är något djupare biologiskt.

En tvååring är nog lite för liten än.

 

[labb]

Sv: Göra kön!

Att ett yrke inte utövas till exakt femtio procent av båda könen betyder väl inte att det är "oerhört könssegregerat"?

Tar man exemplet veterinär så ser jag inga problem för en kille med intresse och förmåga att välja det yrket. Bara för att det är fler kvinnor i yrket finns det väl inget som hindrar eller begränsar för det?

 

[Breaktown]

Sv: Göra kön!

Jag har läst att Sverige har världens mest könssegregerade arbetsmarknad.

Jag har också hört det där.

Jag säger inte att Sverige inte har en segregerad arbetsmarknad. Men att den svenska arbetsmarknaden skulle vara mer segregerad än exempelvis den saudiska, där endast 15 % av arbetskraften består av kvinnor, och där man "löser" den problematiken genom att bygga områden i städer endast för kvinnlig arbetskraft, ett smått absurt påstådende.

Men det låter ju dramatiskt när de så kallade genusforskarna ska få gehör för sina argument...

 

[Petruska]

Sv: Göra kön!

Nämn några yrken där könsfördelningen är någorlunda jämn, då!

 

[Brandgul]

Sv: Göra kön!

Tittar jag på min tvååring så har ju han börjat bygga upp sin identitet, han är väldigt nöjd med att kunna saker själv, och att han har ett eget namn. Men könet bryr han sig inte vidare om - när det gäller vuxna skiljer han på kvinnor och män, men när det gäller barn verkar han inte se nån större skillnad, och verkar inte heller tycka att det är särskilt viktigt om han är en pojke eller flicka. Han ser nog sig själv mest som ett barn, inte som en pojke.

Vår fyraårige son är inte brydd om kön, färger och sådana saker som kan förknippas med könstillhörighet. Vår dotter på två är EXTREMT noga. Alla kläder som är stora och röda, rosa etc är mamma. (Jag personligen går 90% av tiden i blått i olika nyanser) Allt litet är hennes. Sen är allt grönt, blått etc pappa eller storebror. Hon vägrade i somras att ta emot en glassskål i grönt. Hon skulle ha den rosa. Osv. Redan tvååringar kan ha stenkoll på det där. Hon gillar väskor och halsband och andra saker som jag aldrig använt någonsin. (Däremot har deras pappa halslänk) Detta började hon med redan innan hon började förskola. Men sen finns det barn som vår son som inte alls bryr sig.

 

[Badger]

Sv: Göra kön!

Och dessa ponny/häst-tjejjer (och killar!) är allt annat än pipinetta små prinsessor, dom har både skinn på näsan och valkar i händerna - under de rosa handskarna Hästtjejjer/killar hör ju till den tuffare sortens människor!

Mja, lite utanför diskussionen, men jag håller nog inte med. Har nog mött en hel del pipinetta hästprinsessor. Hästkillar har jag mött för få för att bedöma så långt.

 

[Badger]

Sv: Göra kön!

Måhända, men ... inte tror jag att flickor i 12-årsåldern är medvetna om brister i att uppfylla den traditionella könsrollen...?

Är kvinnliga elitryttares förhållande till hästarna annorlunda än elitmännens? Det låter intressant, var har du läst det? Ser männen hästarna mer som idrottsmaskinerier, eller?

Mja, jag har nog ägnat min hästtid åt att totalkrasha med det kvinnliga idealet. Det finns definitivt. (Det börjar i trådar om att små pojkar slutar rida för att de vill galoppera istället för att fläta manar medan flickorna har förstått att det är själva omhändertagandet och som är det viktiga. Finns några på buke.)

 

[Lickety]

Sv: Göra kön!

Jo. Det finns väldigt få yrken som har likafördelning, och endast en enda yrkesgrupp som har lika många manliga som kvinnliga chefer, nämligen veterinärer (som i sin helhet till 98% består av kvinnor). I alla andra yrksgrupper är en majoritet av cheferna män. SCB har statistik på det där, och det är tyvärr rätt beklämmande läsning. Internationellt sett har vi en jämförelsevis könssegregerad arbetsmarknad i Sverige.

Öh, 98 % kvinnor - vart har du fått den siffran ifrån?? För ca 25-30 år sedan var veterinär ffa ett "manligt" yrke med få kvinnor, men nu är rollerna ombytta - dock är fortfarande procentsiffran för nyutexade män närmare 10% än 2 % i varje årskull. Och de "gamla rävarna" som gick ut för 20-30 år sen jobbar fortfarande i hög utsträckning. Så vart i all världen kommer den siffran ifrån?

 

[Lickety]

Sv: Göra kön!

Med lite efterforskning ser det tom bättre ut än så, 2008 var andelen män på veterinärutbildningen 23 %.

 

[Badger]

Sv: Göra kön!

Låter konstigt (men bra isf), det kanske har ökat senaste åren? Som jag minns det från bekanta där var de 1-3 st per kull, absolut inte tio. Snabbkoll på antalet platser säger att det är runt 80-100 just nu.

 

[Lickety]

Sv: Göra kön!

Antalet platser har successivt utökats under åren pga ökat behov på arbetsmarknaden. Just nu är platserna 100, men det var 80 när jag började, och ännu färre innan dess. Och då blir det mer än 2% män även om det var så få som 2-3 män per årskull under några år, om din uppgift är korrekt.

Jag har gått utbildningen mellan 2003-2012, dvs i flera årskurser. och då har det varit mint 10% män såsom även visas i statistiken. Och hur du än räknar så finns ju årskullarna ifrån förr, när utbildningen dominerades av män, fortfarande kvar på arbetsmarknaden till stor del.

 

[Lickety]

Sv: Göra kön!

Eller så länkar jag helt enkelt till en ganska nyligen publicerad artikel. Som belyser att lönerna går ned, vilket kan sammankopplas med att yrket blir mer kvinnodominerat. Dock hade yrket 39% män. Och så mycket kan knappast ha hänt på två år....

http://www.veterinarmagazinet.se/hjalp-lonerna-sjunker-7922019