T
Tjalfe
Nu tror jag att jag ger upp allt som har med hästar att göra.
Trodde att allt skulle bli så bra nu när jag hittat en häst(ponny) som är extremt lätthanterad osv.
Men nu känns det som det börjar gå nerför igen....
Att hantera hästen från marken är absolut inga problem. Det är i ridningen det börjat knasa sig.
Har nog insett nu att jag är alldeles för feg för att hålla på med hästar. Minsta lilla snedsteg ifrån hästen och jag "rycker till" i sadeln. Är helspänd hela tiden. Rida ut är inte att tänka på, jag är så nervös att jag skrämmer upp hästen så det blir pannkaka av allt ihop. Och han är ingen "ridbana-häst". Han trivs inte alls där. Tröttnar jätte fort och har noll framåtbjudning.
Det är först nu vi börjat komma igång med ridningen och jag har börjat kräva lite mer, och då känns det nästan som han har börjat "testa" mig? Eller så har han bara insett hur rädd jag är och att han faktiskt har en möjlighet att få "övertaget" över mig(har även haft tanken att han kanske har ont nånstans). Första gångerna han hittade på "hys" bestämde jag mig för att det absolut inte skulle stoppa mig, jag skulle minsann klara det här. Men nu några ridturer senare(och särskilt efter den igår) har jag tappat "glöden" helt och det verkar hästen känna också, vill inte alls upp i sadeln igen.
Känns också som att inte mina hästar tycker om mig längre. Dom suckar när jag kommer och ser väldigt uttråkade och "sura" ut i min närhet. Känns som jag bara är en stor plåga för dom.
Men hur tusan bär man sig åt för att ge upp sitt hästintresse som man haft hela sitt liv? Och hur tusan gör man för att sälja sina bästa vänner? För även fast inte ridningen fungerar så är han iaf i mina ögon, min bästa vän. Tror dock inte att jag är hans.
Eller, hur gör man för att "hitta tillbaka"?
Trodde att allt skulle bli så bra nu när jag hittat en häst(ponny) som är extremt lätthanterad osv.
Men nu känns det som det börjar gå nerför igen....
Att hantera hästen från marken är absolut inga problem. Det är i ridningen det börjat knasa sig.
Har nog insett nu att jag är alldeles för feg för att hålla på med hästar. Minsta lilla snedsteg ifrån hästen och jag "rycker till" i sadeln. Är helspänd hela tiden. Rida ut är inte att tänka på, jag är så nervös att jag skrämmer upp hästen så det blir pannkaka av allt ihop. Och han är ingen "ridbana-häst". Han trivs inte alls där. Tröttnar jätte fort och har noll framåtbjudning.
Det är först nu vi börjat komma igång med ridningen och jag har börjat kräva lite mer, och då känns det nästan som han har börjat "testa" mig? Eller så har han bara insett hur rädd jag är och att han faktiskt har en möjlighet att få "övertaget" över mig(har även haft tanken att han kanske har ont nånstans). Första gångerna han hittade på "hys" bestämde jag mig för att det absolut inte skulle stoppa mig, jag skulle minsann klara det här. Men nu några ridturer senare(och särskilt efter den igår) har jag tappat "glöden" helt och det verkar hästen känna också, vill inte alls upp i sadeln igen.
Känns också som att inte mina hästar tycker om mig längre. Dom suckar när jag kommer och ser väldigt uttråkade och "sura" ut i min närhet. Känns som jag bara är en stor plåga för dom.
Men hur tusan bär man sig åt för att ge upp sitt hästintresse som man haft hela sitt liv? Och hur tusan gör man för att sälja sina bästa vänner? För även fast inte ridningen fungerar så är han iaf i mina ögon, min bästa vän. Tror dock inte att jag är hans.
Eller, hur gör man för att "hitta tillbaka"?
Senast ändrad av en moderator: