''glädje spark''?

[Zab]

Det händer att min lille häst sparkar när jag hoppar honom. Det innebär i det här fallet att jag har honom i grimma och grimskaft och springer med honom bredvid mig over små stockar eller nåt. (typ..10-40cm högt).
För att det är kul:P Och för att jag vill att han ska kunna göra det jag ber honom om utan att tveka för att det är nytt och konstigt i hans värld.

För det mesta stannar han och det slutar med att jag hoppar själv och han makligt promenerar över. x) helt ok med mig, jag brukar fortsätta tills han hoppat en gång iaf och vi är båda nöjda.

Ibland hoppar han glatt över.

Och ibland hoppar han över, springer förbi mig och bockar och sparkar livligt. Han går mycket sällan förbi mig annars, när han gör det stannar han alltid omedelbart och backar tillbaka när jag ber honom. Ofta utan att jag behöver sträcka grimskaftet.
Jag gissar att han blir glad och upplivad av att hoppa (han springer gärna emot igen och hoppar efteråt) men han ser ju inte glad ut.. brukar de se glada ut i ''glädje ryck''?
Han sparkar naturligtvis inte mot mig, ibland kommer han lite närmre än vad som känns bra (kanske 1.5-2 meter ifrån), men jag är ändå säker på att han vet var jag är och undviker mig.
När han får sina bock-och-spark ryck brukar jag låta honom springa runt (långt grimskaft) ett kvarts varv och sedan stanna honom. Sen hoppar vi över igen, för det mesta utan fler krumsprång. (fast det kan komma tillbaka efter ett par hopp.)

Hur som helst; borde jag oroa mig eller är det bara lite glädjeskutt?
Vad tycker ni att jag ska göra för att hindra de här sparkningarna och bockningarna?
Eller ska jag bara låta honom hållas helt enkelt?

Han är snäll i all hantering, kommer fram i hagen, tränger sig inte, aningen tveksam vid lastning men aldrig svårlastad, känslig och lyssnar alltid (ibland lite väl känslig.. han undviker mig när jag är på dåligt humör även om jag försöker att inte rikta mitt humör mot honom), är ibland lite rädd för vissa saker som välta soptunnor men väldigt nyfiken ändå, håller på att ridas in men har aldrig försökt slänga av någon.

 

[hallon]

Sv: ''glädje spark''?

Jag såg en gång en person göra just som du; springa över små hinder och låta hästen skutta bredvid.
Hästen var mycket lydig och lyhörd, och det märktes att de tränat detta mycket.
Men så var olyckan framme; flickan snubblar på hindret, hästen far framåt och sparkar osäkert ut med ena bakbenet. Eftersom flickan faller framåt, träffar hoven flickan mitt i ansiktet. Hon hade hjälm på sig, men sparken tog illa mitt i ansiktet.

 

[Snowball]

Sv: ''glädje spark''?

Jag blev sparkad av min unghäst i förrgår och det var förmodligen bara bus men aj vad ont det gjorde.

Kan du inte löshoppa honom i stället så slipper du vara så nära? Och gå över saker istället typ presseningar och dyl?

Jag har alltid longerlina när jag går med min unghäst och börjar hon bocka så får hon springa runt i en stor cirkel. När jag är nära vill jag helst att hon bara skrittar fint bredvid mig. Och oftast så "går hon fot" väldigt fint

Var försiktig en spark kan ta så illa även om hästen bara busar

 

[Zab]

Sv: ''glädje spark''?

Det betyder alltså att jag bara ska låta bli alltihop? Löshoppning är långt ifrån samma sak, och vi har ingen bana eller inhägnad.

Pressenningar etc har vi redan gått över. :3

Men försiktig ska jag vara

 

[Snowball]

Sv: ''glädje spark''?

Longera över små hinder? Det gjorde jag med min valack han hoppade snällt små kryss medan jag stod i mitten. Då är man ju långt ifrån hästen. Fast det är ju ganska lätt att hästen bryter ut

 

[Zab]

Sv: ''glädje spark''?

Det är fortfarande inte samma sak, inte samma gemenskap (för mig) som när man hoppar tilsammans. Jag hoppar ju som träning för att han ska kunna följa med mig överallt, samma anledning som jag går i/över bäckar, stengärden m.m. Att stå i mitten och driva på är inte mitt största nöje. :3
Tack för omtanken och svaren ändå

Trava bredvid är inte heller några problem, btw. Han saktar och ökar i takt med mig, och skulle han nån gång springa förbi (när jag hållt på för länge och han börjar bli trött) är det bara att höja handen en dm så saktar han. För mig känns det naturligt att vi ska kunna hoppa i takt också, och galoppera när han har orken att kunna galoppera långsamt nog för att jag ska hinna med utan att ta ut mig helt.
Visst händer det nån gång ibland att han blir skrämd av något, men aldrig att han studsar på/mot mig eller sparkar i en sådan situation. :3

 

[ika77]

Sv: ''glädje spark''?

Men det är oerhört klantigt att tänka "Det händer inte. Jag är försiktig"
Är olyckan framme så är den.
Det är stora djur och de väger en del.
En felplacerad spark kan sluta mycket illa.

 

[Zab]

Sv: ''glädje spark''?

Allt vi gör med hästar innebär en risk. Visst, folk har skadat sig av att hoppa på ''mitt'' sätt, många har inte gjort det. Många har skadat sig av att rida eller köra, och många har inte gjort det. Visst vet jag att det kan hända mig, men om jag ska tänka på allt som kan hända skulle jag inte våga ha häst. Eller ens gå utanför dörren. Förstår du vad jag menar? Folk har skadats av att longera hästar, med och utan hinder, också.

Jag bad visserligen om lite tips för det här beteendet, en att sluta helt är ett råd jag inte tänker följa. Det är ju inte som om jag har en häst som inte respekterar mig eller som sparkar jämt och ständigt, eller ens sparkar mot mig. Han bockar och skuttar runt lite för livligt ibland, men det är ett problem jag tänker ta tag i, jag tänker inte undvika honom eller att ''leka'' med honom på det sätt jag trivs med pga detta. Att kunna göra vad som faller mig in med min häst (inom hyggligt rimliga gränser, att hoppa med honom är långt inom den gränsen för mig) är viktigt för mig. Minst lika viktigt som att senare kunna rida honom. Och jag känner mig så förberred och tränad för detta som jag kan bli.
Förstår ni mig?