Sv: Giftiga växter - Nålad tråd.
Som mycket annat som man kan hitta i hagen är den giftig i stora mängder, därom tvista i.o.f.s. de lärde :smirk:. Den har under lång tid använts som läkemedelsört för bl.a. besvär i urinvägarna och att stoppa blödning. Det påstås också att den ratas av husdjuren vilket inte är sant. Våra äter det med förtjusning ibland och har gjort det i flera år. Vi har inga i hagarna men längs vägen när vi promenerar med hästarna och då brukar de äta med god aptit. Det innebär att de inte får stora mängder och det är inte alltid de är intresserade av att äta den. Man ska iofs inte förväxla Åkerfräken med ex. kärrfräken som enligt uppgift ska vara mer giftig.
Lite saxat från nätet:
Åkerfräken ingick i den svenska farmakopén som Equiseti herba, den användes mot leversjukdomar och besvär i urinvägarna.
Namnet
• Equisetum kommer från latin equus = häst, och saeta = borst, hår. Romaren Plinius (runt år 70) är den förste som använder det. Han har antagligen i sin tur fått det från Varro, en romare som skrev om lantbruk århundradet innan. Greken Dioskorides på Plinius tid kallade fräken hippouris = hästsvans.
Urväxten
Mycket gammal ört - för länge, länge sedan hade den trädstorlek. För inte riktigt så länge sedan använde romarna den både som livsmedel och läkemedel; enligt Plinius räckte det att hålla den i handen för att stoppa blödning. Under medeltiden var den allmänt använd som medicinalväxt i Europa. Linné beskriver användningen i svenska floran 1755: "Står orörd av nötkreaturen, om dessa ej äter den av okunnighet eller tvingade av hunger som Utrecht-kor från Friesland, vilka verkligen förtär dem." Återupptäckt som läkeväxt på 1800-talet och återigen i slutet av 1900-talet (kiselrik).
Egenskaper: Urindrivande, Höga halter av kisel som hjälper till att bilda vita blodkroppar.
Giftighet
Giftig för hästar. Symptom: Vacklande gång, delvis förlorad rörelseförmåga, överkänslighet, god aptit. Efterhand som förgiftningen fortskrider uppträder blodöverfyllnad i slemhinnorna, förstoppning, starkt färgad urin, total förlust av rörelseförmåga och sväljförmåga, andningssvårighet, krampryckningar och döden. Nöt tycks ej lida någon skada, möjligen någon lätt störning i matsmältningen (Güssow 1912).
Ej giftig (Wehsarg 1935,Klapp 1956).
Anses inte giftig men antas nedsätta mjölkmängden vid större inblandning i fodret (Korsmo 1954).
Anses giftig för häst (Larin 1956).
Växten innehåller en thiaminförstörande substans. Hästar och andra icke-idisslande djur uppvisar symptom på thiaminbrist (B1-avitaminos). Kan botas genom tillförsel av thiamin (Cody & al 1981).
Växten innehåller en thiaminförstörande substans. Hästar och andra icke-idisslande djur uppvisar symptom på thiaminbrist (B1-avitaminos). Kan botas genom tillförsel av thiamin (Cody & al 1981).
Smaklighet
: Är osmaklig och ratas av husdjuren (Korsmo 1954).
Ätes med förkärlek av gäss och kaniner och gärna även av andra djur (Stählin 1957).
Rolle
Islandshästar på Lösdrift
är det någon som fattar?? ser lite ut som stånds men blommorna är lite mer som maskrosblommor.. alltså tätare än stånds och så är stjälkarna gröna.. såg några såna i ena hagen och fick då panik när jag trodde det var stånds så med spaden i handen började jag studera dom och då ser som sagt inte blommorna och bladen lika ut. Jag har även sett att det växer mycket sådana vid vägkanterna.. Är det någon "florist" som kan hjälpa till 
