S
Silly
Får se om jag lägger denna rätt, ber moderator flytta tråden annars.
Jag var ute och åkte transport med min häst idag och blev tvungen att stanna på motorvägen när jag upptäckte att hon fått av sig grimman och gått över bommen.
Tack och lov skadade hon sig inte allvarligt, det var bara en så obehaglig upplevelse! När jag öppnade dörren till transporten och såg att hon hängde över bommen tänkte jag bara Nej, det här kan ju inte hända! Jag trodde att hon slitit sönder benen, spräckt organ och slagit sönder tänderna och var helt säker på att hon skulle dö. Vi inte visste hur vi skulle få loss henne, jag försökte lossa bommen men den satt som berget och tillslut lyckades hon själv kravla sig ut genom framdörren. Väl ute reste hon sig och stod snällt stilla med mig hängandes i mannen medan min kompis fick hämta grimma. Sen knallade hon lugnt fram och tillbaka på väggrenen utan att bry sig om vare sig bilar eller vad hon just upplevt.
En polis hjälpte oss, lugnade mig, såg till att få bort hästen från vägen, kontaktade veterinär som försäkrade mig om att det inte var någon fara med henne och slutligen hjälpte oss att hitta ett lugnare ställe att lasta på, dagens hjälte som ställde upp och fixade hur mycket som helst åt oss.
Hon har fått ett sår över ögat sytt och resterande sår har blivit rengjorda och smorda för att hålla undan flugor. Hemresan gick bra och hon knallade snällt in i transporten igen. Hon åt lite betfor när vi kom hem men är jättehängig nu. Hon behöver nog bara vila nu men jag känner mig fortfarande helt upprörd över att det hände, det får aldrig någonsin hända mitt hjärta någonting. Tänk om det faktiskt hade hänt något riktigt allvarligt!
Nu kan jag inte sova för att jag tänker på henne... Vill ni lugna mig lite?
Jag var ute och åkte transport med min häst idag och blev tvungen att stanna på motorvägen när jag upptäckte att hon fått av sig grimman och gått över bommen.
Tack och lov skadade hon sig inte allvarligt, det var bara en så obehaglig upplevelse! När jag öppnade dörren till transporten och såg att hon hängde över bommen tänkte jag bara Nej, det här kan ju inte hända! Jag trodde att hon slitit sönder benen, spräckt organ och slagit sönder tänderna och var helt säker på att hon skulle dö. Vi inte visste hur vi skulle få loss henne, jag försökte lossa bommen men den satt som berget och tillslut lyckades hon själv kravla sig ut genom framdörren. Väl ute reste hon sig och stod snällt stilla med mig hängandes i mannen medan min kompis fick hämta grimma. Sen knallade hon lugnt fram och tillbaka på väggrenen utan att bry sig om vare sig bilar eller vad hon just upplevt.
En polis hjälpte oss, lugnade mig, såg till att få bort hästen från vägen, kontaktade veterinär som försäkrade mig om att det inte var någon fara med henne och slutligen hjälpte oss att hitta ett lugnare ställe att lasta på, dagens hjälte som ställde upp och fixade hur mycket som helst åt oss.
Hon har fått ett sår över ögat sytt och resterande sår har blivit rengjorda och smorda för att hålla undan flugor. Hemresan gick bra och hon knallade snällt in i transporten igen. Hon åt lite betfor när vi kom hem men är jättehängig nu. Hon behöver nog bara vila nu men jag känner mig fortfarande helt upprörd över att det hände, det får aldrig någonsin hända mitt hjärta någonting. Tänk om det faktiskt hade hänt något riktigt allvarligt!
Nu kan jag inte sova för att jag tänker på henne... Vill ni lugna mig lite?
