Ge bort hunden?

[lycra]

Vi har en jack russel hane på snart 2 år. Vi kastrerade honom för 2 veckor sen pga aggressivt beteende och försök till dominans rätt ofta. Vi har en son på 2 månader så det var pga hans säkerhet som vi valde att kastrera. Men jag tycker inte det har hjälpt?? Omhan tex har hoppat upp i soffan o man säger till honom stt hoppa ner så börjar han morra, puttar man då ner honom så huggar han efter ens hand. Både jag & sambon har blivit bitna av honom, min mamma har även blivit det såpass att hon fick åka in till sjukhuset o lägga om handen men hn behöve inte antibiotika. Vad ska vi göra? är så rädd för Elias säkerhet!! Om vi blir tvungna att ge bort honom.. ska man skänka honom då eller sälja honom? Är så rädd för att ge/sälja honom eftersom han kanske hamnar hos en dum familj som inte tar hand om honom.. det skulle vara min värsta mardröm!!! Vet varken ut eller in.. men Elias säkerhet går juh framför allt!

 

[Zenith]

Sv: Ge bort hunden?

En sån hund hade jag nog funderat en eller två gånger över att låta somna in. Tycker det är oansvarigt att lämna över en potentiellt farlig hund till en annan. Tänk ifall hunden i det nya hemmet möter ett annat barn och biter denne?

 

[lycra]

Sv: Ge bort hunden?

jo alltså om vi ska ge bort honom så ska det vara till någon hund-van människa som är villig att ta itu med det här problemet!

men större delen av tiden så är han såååå underbar, jätte go, kärleksfull o busig så man blir rädd när det här beteendet visar sig.

 

[Zenith]

Sv: Ge bort hunden?

Så länge du ger honom till någon som är kunnig nog att bedöma om hunden inte har lynnesfel eller dyl. Och en person som inser när hunden är farlig och då låter avliva hunden. Man ska inte ha farliga hundar. Och du ska absolut inte ha hunden när du har ett litet barn. Hoppas det löser sig för både dig och hunden, men tänk på folks säkerhet före.

MVH Z

 

[martha]

Sv: Ge bort hunden?

det är ju tyvärr inget ovanligt problem jack russeln har vad jag har både märkt o hört...får du inte en kanonägare till hunden är det bättre att låta honom somna in...om han nu redan har huggit både dig o sambon o din mor....

 

[Sweet]

Sv: Ge bort hunden?

Inte ovanligt oavsett ras tycker jag, folk kan helt enkelt inte uppfostra sina hundar och låter dem härja som de vill vilket är synd...

 

[Jaahl]

Sv: Ge bort hunden?

Det låter som en typisk missförstådd russellhane som tagit över och som ni inte kan läsa av ordentligt. En unghund som knappt är vuxen, som inte anser sig ha någon fast ledare som han litar på i flocken och dessutom där familjeförhållandena har ändrats drastiskt på senaste tiden med tanke på barnet - det är inte ett dugg konstigt att ni har problem.

Jag betvivlar starkt på att det handlar om en aggressiv/mentalt dålig hund egentligen, och huruvida det går att arbeta bort beror nog helt på eran inställning. Är ni verkligen intresserade av att lägga ner tid på hunden och arbeta med problemen föreslår jag kontakt med någon som kan se er agera tillsammans och hjälpa er utifrån det. Har ni en bra uppfödare till honom, vänd er dit.

Är ni inte beredda att lägga tid på honom - för självklart kommer han fortfarande vara en krävande och tuff hund även om han uppför sig perfekt, det är ju en arbetande jaktterrier ni har, tror jag chanserna är stora att någon med erfarenhet och en fast, lugn hand kan få ordning på honom. Problemet blir förstås i så fall att hitta en sådan person som vill ta sig an en unghane som redan smakat på ledarrollen och gått ur händerna på en ägare. Även där rekommenderar jag uppfödaren som en startpunkt, om denne är seriös och kunnig.

 

[Grana]

Sv: Ge bort hunden?

Jag håller med Jaahl.

När jag blev sambo för 2 år sedan så fick jag en blandras på köpet. En jättetrevlig tik, men som fått göra lite som hon vill. Det var inget man såg från början, utan det visade sig på just sånt som du tar upp. Att hon morrade eller bet om hon ev tillsagd gå ner från soffan.
Det fick helt enkelt bli lite regler för henne, sambon hade ju aldrig sett detta hos henne, men han hade väl heller aldrig bett henne flytta på sig, utan han satte sig där det var ledigt.
Vi gjorde så att hon fick alltid flytta på sig för oss, oavsett var hon var. Låg hon på golvet och jag var tvungen att gå förbi, så fick hon flytta på sig (jag klev inte över). Hon fick också ALLTID flytta på sig när vi skulle sätta oss i soffan, även om vi kanske inte tänkte sätta oss just där. Hon fick helt enkelt lära sig att vi bestämmer och lära sig "ta hänsyn", kanske inte rätt ord för hund, men kommer inte på något annat.

Idag är hon en jättetrevlig hund, som flyttar på sig om vi vill det, utan protester. men idag kan vi också låta henne ligga där hon vill, eftersom hon slutat med dessa dumheter. Men vill vi hon ska bort, så accepterar hon nu det.

Sen tycker jag att 2 veckor är alldeles för lite tid att se resultat av kastrering. Men så tror jag sällan att kastrering hjälper vid just detta problemet, det handlar mer om uppfostran.
Man kan ju också diskutera hur ni ska göra nu när ni har barn. För hunden får ju inte bita erat barn. Men jag hade nog gett den en chans, och försökt få bort problemet. Men se också till så hunden får vara med er och barnet och att den inte blir bortstött.


Lycka till.

 

[lady_vip]

Sv: Ge bort hunden?

Jag har också en tuff terrier, snäppet tuffare skulle jag gissa.

Terriers är mycket speciella hundar, de är intelligenta och fulla med integritet och självförtroende. Visst finns det undantag, men de är framavlade för att vara ytterst modiga och självständiga.

Dessutom är JR en jakthund, full av energi och har den ingenstans att göra av med energin så lägger den det gärna på att leka ledare och söka konflikter.

Min terrier är nu 8 år och är en väldigt trygg hund som sällan söker konflikter. Men som unghund var hon ofta illa ute... Hon sökte alla konflikter som gick att få, med mig eller andra hundar, detta så fort hon kände sig uttråkad eller mötte någon som hon tycket inte gav henne dens fulla uppmärksamhet och respekt. Låter kanske lustigt, men det är en liten personlighet.

Jag kan inte ge någon mirakelkur på hur jag gjorde, men hon lärde sig snabbt att jag bestämde allt och jag blev aldrig rädd för henne. Hon vet också att jag är nyckeln till allt roligt, hon fick inte ens lämna huset utan mig. Vi har tränat VÄLDIGT mycket agility, det roligaste hon vet förutom jakten som vi sysslar med på vintern. Agility bygger på samarbete och det tvingade henne att lyssna på mig, kontakt har vi alltid haft, det är bara det där med att hon ska välja det hindret jag väljer åt henne.
Vi har spårat en del, även om hon inte gillade det, cyklat och gått massor och tränat det mesta, och hon ser mig som drottningen av världen.

Än idag kan hon morra åt folk, man ska veta att terriers som sagt inte accepterar på samma sätt som de flesta andra att bli nerknuffade från soffan och dylikt. Min accepterar det och bits aldrig, men hon markerar att hon inte gillar att flytta sig. Dock går hennes gräns vid morrning, men det har hänt i unga dagar att hon har bitit efter folk.
Så som Jaahl skriver, även om de kan uppföra sig så är det en tuff och självständig hund som vet gränser.

Jag tycker att ni ska börja använda honom i något, jag tror att han lägger mycket av sin energi på att bråka med er, han är uttråkad och måste ha en mening med sitt liv. Om ni inte kan ge honom det så avliva honom eller hitta ett bra hem till honom. Jag kan ta honom

//E

 

[prinsessfeminist]

Sv: Ge bort hunden?

Som varande ägare till en taxkorsning så håller jag med både jaahl, lady_vip och Grana.

Vår hund är en personlighet av stora mått och han har både integritet och älskvärdhet. Han kan bli sur och arg när han blir åthutad (och ja, han har bitit mig ett par gånger), men är också världens mattegris (för det mesta).

Hans tråkigare sida, att vara explosiv och bli arg - det har har varit en svår nöt att knäcka. En period var han riktigt jobbig och då hände det att vi funderade på hur vi skulle göra. Kan man och vill man ha en hund som bits och spelar Allan?

Vid flera tillfällen har jag frågat om råd här på Bukefalos då hunden varit riktigt super-ego. Och jag har fått hjälp!

Några av de råd jag fått här har fungerat riktigt bra. Bland annat har jag satsat mer på ren lydnad på hunden. Han får inte bete sig som han villl, kopplet hålls kort både bildligt och bokstavligt och jag har varit snabbare på att säga nej och styra/kontrollera situationen.

Fastare ramar, mer disciplin och mycket kärlek har gjort vår hund riktigt dräglig att umgås med. Han mår helt enkelt inte bra när han inte vet vad som förväntas av honom. I början tyckte jag lite synd om honom då han ju varit bortskämd. Husses oresonliga nej tyckte jag ibland var väl hårt, men efter en tid såg jag att det fungerade!

Så det råd jag kan ge dig om du vill försöka få bukt med problemet, är att vara väldigt bestämd, DU och din familj skall ta plats och hunden skall rätta sig efter dig/er. När han gör det kan ni mysa, men varje tendens till dominans och han skall åka ned från soffan/sängen eller vad det kan vara omedelbart.

Vår tax får precis som Granas hund, numera vara var han vill, men under träningstiden fick vi vara extremt tuffa emot honom. han ville nämligen kasta sig upp i soffan, stormskälla i fönstret på inbillade eller verkliga antagonister eller rusa mot dörren med mord i blicken för att någon gick till hissen. Det fick bli stopp och belägg för allt sådant och han jagades ned från soffan alt. iväg från dörren för att ligga plats en stund. När han lugnat sig fick han vara "lös" igen.

Upprinnelsen till vår hunds dåliga beteende var att jag varit för slapp och sett honom som en liten hund som "bara hänger med". Han var dessutom bortskämd oh klemad med, för han passade ju så bra i knäet osv. Det var dumt gjort av mig, men man lär sig. Taxar och terrier (det är terrier i min med) är hundar med mycket arbetslust och mycket integritet och stöddighet. Geezer gav mig ett bra råd en gång när hon skrev något liknande att "hunden behöver veta att han bara är en hund" med anledning av att vår hund egenkärt ansåg sig vara för fin för att få skäll - han blev helt enkelt förbannad och högg. Än idag blir han sur, men han vågar inte bitas.

Varmt lycka till och hoppas att ni får den trevliga hund som ni vill ha. Jag tror säkert att det går om ni lägger ned kraft och engagemang på att vara konsekventa!

Min man skulle älska att ha en hund som ers. Han tycker terrier är underbara.

 

[HannaZ]

Sv: Ge bort hunden?

Efter vad som hände min hund idag (biten av en schäfer) så är mitt svar hetl klart att låta hunden somna in.
Döda hundar lider inte och som det är nu är han ingen lycklig hund och det finns inga garantier för att han kommer att bli det i framtiden heller.

 

[lycra]

Sv: Ge bort hunden?

tack allesammans för era tips!! jag & sambon har pratat om det här nu o vi ser inte avlivning som ett alternativ. Felet ligger som sagt hos oss & vi tror att hans beteende beror på att vi inte ger honom den tid han behöver. Likaså att han inte får den uppmärksamhet som han fick innan Elias kom vilket resulterar i att han kanske söker uppmärksamhet på det här sättet? Jag tror att om vi omplacerar honom så kommer han ändra beteende, alltså om han kommer till en person som kan ge han all den tid som han faktiskt behöver. Tror det är det absolut bästa för honom för vi har tyvärr inte så mycket tid till att träna honom som det skulle behövas vilket bara leder till mer aggressivt beteende vilket är jobbigt för både honom och oss.

Men frågan är, hur hittar man någon som är villig att ta hand om honom? 99% av tiden så är han den goaste hunden i världen och vill bara ligga och mysa. Vill hitta någon som är hundvan som sagt och som kan ge han den tiden som han behöver... uppfödaren tror jag inte är någon idé eftersom hon var relativt nystartad när vi köpte honom men kanske brukshundsklubben eller en jack russel klubb?

 

[Hermelin]

Sv: Ge bort hunden?

uppfödaren tror jag inte är någon idé eftersom hon var relativt nystartad när vi köpte honom men kanske brukshundsklubben eller en jack russel klubb?

Det kan ändå vara idé att vända sig till uppfödaren eftersom h*n förmodligen har kontakter bland andra uppfödare oxå. Och det är en bra idé att prata med rasklubben, de har ju oftast ett brett kontaktnät.

Och jag tycker att det är bra att ni prövar omplacering istället för avlivning.

 

[Grana]

Sv: Ge bort hunden?

Men även om uppfödaren var nystartad, så kanske hon/han har mycket hundvana eller haft rasen i många år. Jag hade hört med henne/honom.

Heder åt er som inser att ni inte hinner med hunden, och gör något åt det :-))

 

[lady_vip]

Sv: Ge bort hunden?

Bor ni nära mig så kan jag ta honom

Jag hade satsat på någon som har rasefarenhet, prova med att prata med uppfödaren. Nu har jag iofs en superseriös uppfödare men hon hade blivit väldigt arg på mig om jag inte hade vänt mig till henne först... Annars en jägare, som vill ha en liten kortdrivande hund.

//E

 

[Smillan]

Sv: Ge bort hunden?

Jätte svårt dilemma.
jag har en Jack Russel tik som morrade åt mig när hon var ca 6 månader.(hon ville inte flytta sig i sängen så jag kunde lägga mig)
Jag talade om på en gång vad som gällde.
Vem som bestämer.
Sen har hon aldrig visat det betendet igen.
Hon är 1 ½ år nu.
jag har aldrig hört henne morra på en människa något mer.

Just när det gäller Jack Russel måste man visa vem som bestämmer.
Det gäller att vara konsekvent i tillsägningarna.
Att hela familjen har samma regler.

Men visst det är mycket jobb.
Alltid kommer det något nytt som ska testas :smirk:
Och det är svårt att hitta lösningar på problemen själv.
Man tycker alltid att man testat allt.

Så det känns bra att få höra hur andra löser problemen så man kan testa olika lösningar.
Mitt tips är att kontakta en seriös hundpsykolog/ Instruktör på problem hundar.
Kostar lite, men jag lovar att ofta lösers problemen när man vet hur man ska gå tillväga.

 

[lycra]

Sv: Ge bort hunden?

jahapp precis när allting skulle gå i lås så uppstod ett problem så nu blir det inte av. Nu är vi alltså tillbaka på ruta 1 & jag vet inte vad vi ska göra, vi trodde vi hade hittat den perfekta familjen. Ingen här som känner någon som vill ta sig an en hund?