Gjorde jag rätt

[ameo]

Som djurägare har vi möjligheten att låta våra pälsklingar slippa lida när smärtan blir för svår.
Ibland får man fatta det beslutet just för att hästen har svåra plågor, även om det kanske teoretiskt sett skulle gått att rädda hästen. Men att vägen till räddningen kanske är alltför plågsam för hästen, så att man ändå låter den slippa den plågan.

När det inte hörs något ljud från tarmarna har de slutat arbeta, av någon anledning. Bukpunktatet var "sjukt" och veterinären gav en dålig prognos.
Ibland är det så att de piggnar till precis innan de blir tvärsjuka. Jag vet inte hur det står i nyare litteratur, men i mina gamla böcker kunde man läsa just det, att t.ex tarmvredshästar blir smärtfria "på slutet" när de egentligen är så dåliga att de håller på att dö.

Du har gjort HELT RÄTT när du fattade beslutet att din sjuka häst skulle få slippa plågas längre! All heder åt dig!

Det finns djurägare som tjatar på veterinären att prova precis allt innan de ger upp. För många (typ 30+...) år sedan praktiserade jag på en djurklinik där en sådan djurägare kom in med sin hund som veterinären velat avliva men djurägaren vägrat ge upp. Den hade självdött hemma på natten. Du lät det inte gå så långt! Det är att vara ansvarsfull djurägare!

 

[Efwa]

Man kan givetvis aldrig veta om det gått att göra något åt men jag skulle ändå säga att med tanke på magpunkturen så gjorde du helt rätt. Visst är prognosen numer bra på bukoperation men om tarmen var spräckt/läckande är det kanske värre än om den var vriden och frågan om operation ens är möjlig då.

Jag har haft kolikhäst och även om den alltid gick att rädda på ganska enkla sätt och aldrig hade ful magpunktur så har jag och veterinären aldrig varit främmande för att avsluta så fort det skulle blivit minsta värre.

Så småningom avlivades han en vinter när kolikanfallen varit milda men många (att ha ett per år är inte samma som att ha fyra stycken på fyra veckor) så bestämde jag att nästa gång tar vi bort honom oavsett hur lätt eller grav koliken var.

Visst var det svårt när nästa anfall, som var ganska milt, kom och jag visste att en behandling kan lösa det hela ganska lätt. Men, för hästens skull var det dags och hur svårt beslutet än var är jag övertygad om att det var rätt beslut.
Både då och nu vet jag att det var rätt beslut men ändå är jag också fullt medveten om att behandling som fungerat hade kanske förlängt hans liv med minst fem till tjugo år till.

 

[Similitude]

Jag förstår precis hur du känner dig. Jag fick ta bort min häst väldigt hastigt i Oktober. Det är naturligt att tvivla på sitt beslut. Det är ändå liv och död det handlar om. Så som du har beskrivit det så tycker jag att du fattade ett fint beslut för din häst. Var snäll mot dig själv och våga lita på att du gjorde vad du kunde.
Just det där att "verka må bättre" precis innan gäller nog både djur och människor. Min faster hade svår cancer och man sa att hon skulle dö gång på gång men vips blev hon riktigt bra och man planerade in att flytta henne till ett sjukhem istället för sjukhuset. Dagen efter beslutet dog hon. Jag tror att det är kroppens sätt att samla ihop de sista krafterna innan man drar vidare så att säga.

 

[BornAgain]

Du gjorde rätt.

 

[Diabetikern]

Beklagar sorgen men du gjorde helt rätt. Jag hade gjort samma

 

[Ridinglady]

Du tog ett svårt men helt rätt beslut!

 

[Guldklimpen]

Tack alla! Jo visst tog jag rätt beslut och tvivel kommer med sorgen som ni skrivit. Man hade velat veta vad det verkligen vad han drabbades av, varken veterinär på plats eller klinik kände tarmvred..
Från att ha sovit hela helgen och däremellan bara gråtit så har vi idag tittat å bilder/video och pratat härliga minnen om min älskade vän men har fortfarande inte fattat det Kommer få hem askan om ca 1 vecka efter separatkremering och då kommer det bli riktigt tufft igen..