Håller med!
Men det finns ändå ganska många som försörjer sig även på islandshästar. Det behöver inte nödvändigtvis vara just prispengar som är pengarna i branschen.
Det är ju helt sant. Men jämförelsen med travet och "insprungna pengar" andas ju prispengar. Hur mycket min tränare (som försörjer sig på just islandshästar och har tävlat några VM) tjänar på att stå i sitt ridhus och hålla lektioner eller rida in andras hästar är kanske inte så intressant i sammanhanget? Hur mycket han tjänar på det mäter ju inte på något vis hans tävlingsframgångar?
För företagarfrågorna är det otroligt viktigt.
Se ovan.
Men då pratar vi ju något helt annat - att driva företag i hästbranschen! Då är det inte att sitta i TV-soffa och berätta eller inte berätta hur mycket prispengar en viss häst har hoppat in, utan frågor som rör företagande. Jag uppfattar inte att det var det krönikören menade.
För mig (och jag är helt säker på att jag är överens med krönikören) är det otroligt tätt sammankopplade frågor som faktiskt inte ens går att hantera var för sig.
Men vad är det vi ska prata om för pengar då och varför? Om vi tar min tränare som exempel så driver han sin verksamhet i ett aktiebolag. Det han drar in pengar på är framförallt att träna ryttare/ekipage, ta emot träningshästar för inridning och/eller vidareutbildning och att sälja hästar som han antingen fött upp själv eller köpt och vidareutbildat. Kostnader har han givetvis för bl.a. anläggningen, foder, arbetskraft osv. Allt detta är han ju skyldig att redogöra för i en årsredovisning eftersom det är just ett aktiebolag. Det är ett företag, helt enkelt. Och jag ser inte riktigt kopplingen till den sportsliga prestationen på samma sätt som i t.ex. travet där ju prestationen och insprungna pengar hör tätt samman.
Att vi har så svårt att prata om pengar i ridsporten (mer än att "det kostar väldigt mycket och bara de rika har råd") gör att vårt företagande alldeles för ofta inte tas på allvar. Det medför i sin tur att vi ses som oseriösa och hobbyentusiaster i kontakt med myndigheter som t ex Skatteverket, Försäkringskassan, Länsstyrelsen, kommunen osv. Jag är ganska säker på att om du frågar din tränare om detta så har hen upplevt problemet i någon form. Något som travfolket mer sällan upplever, även om det just nu föreligger en diskussion om de mindre tränarnas möjlighet till företagande.
Prispengarna i hoppsporten på högsta nivå gör ju det möjligt för de som inte fått allt serverat på silverfat, kommer med en trust fund, eller gift sig till pengar att kunna bedriva sin verksamhet och sitt företagande. Så de hör ju absolut ihop.
Fast ibland kan det ju bli ofrivilligt komiskt, när ridsporten ska låtsas att pengar inte spelar nån roll alls. Som när Peder Fredricson blev intervjuad om sina framgångar, och det där med pengarna som behövs, och han menade att pengar spelar ingen roll egentligen, det viktiga är att man är skicklig på att rida, då kommer folk med hästar till en som de vill att man ska rida.
Jag tycker man får den bilden. Många framgångsrika ryttare (inte bara på högsta nivån) är ju verkligen rik överklass. Det är bara att titta på vad de kör runt i för bilar för att få ett hum om vilka resurser de har.
Även den långa och lågbetalda vägen, typ Angelica Augustsson och Henrik von Eckerman, kräver ju resurser. Åtminstone så att man rider typ 1,40 när man är 20, och det kostar ju. Inte bara tävlingen, utan att ha hästar med kapacitet för det, och ha tränat sig själv och hästen till den nivån. Då måste man ha haft möjlighet att rida och träna hela uppväxten, vilket kräver resurser.
Ja desto viktigare att prata om pengarna
Jag tänkte mer på tex Therese Nilshagen. Henrik von Eckerman har ju såklart kämpat men han är väl ändå född i en rätt privilegiad familj?
Jag antar att det är en tämligen liten grupp, om den ens existerar. Redan ATT man har en häst som minderårig innebär ju att föräldrar satsar både pengar och engagemang. Det är inte många 14-åringar på ridskola som blir headhuntade för att rida mästerskap på andras hästar liksom.
