Eller hur! Jag är jätteglad att mina föräldrar hade råd att köpa en billig ponny till mig när jag var 15 år, men det ekonomiska steget till att bli någon form av toppryttare är ju enormt.
Nä, precis. De jag känner till som har begränsat med pengar och ändå har tävlingshästar som tonåringar, så jobbar föräldrarna med hästar och har en gård så att man kan ha hästarna hemma och sköta dem själv. Dvs, föräldrarna sponsrar med de kontanta pengar de har, men sen också stallplats och träning.
Det är ju inget fel att vara priviligierad, men det retar mig lite när elitryttarna inte ser sitt eget privilegium. Typ: "Nej nej, inte behövs det pengar! Egen ponny var alltid självklart för mig, vill man bli duktig så borde man verkligen ut och galoppera i skog och mark på sin ponny när man är åtta! Och sen är det en jättebra idé att träna för bra tränare som ens föräldrar känner, och om man bor bredvid en toppanläggning där man kan se och lära av bra ridning. Du vet, sånt som precis alla kan göra som barn!"
Jag köpte häst till mig själv som examenspresent efter universitetet! Bästa moroten
Jag fick rida en hel del som tonåring och 20-ish, men nästan bara på hästar som ingen annan ville rida :-) Eller så fick man fylla ut åt någon som inte hade tid. Dessutom blev jag sjukt bra på att mocka/göra stallsysslor under de åren.Det där stör mig också. Tycker ofta man hör från toppryttare på frågan hur man blir lika bra som dom är "det viktigaste är att man har roligt med sin ponny". Som att alla ungar med ambitioner för det första har en ponny och för det andra som att det är de enda som krävs.
Det vore ärligare om de sa "Jag kan verkligen rekommendera att växa upp på flyinge eller någon annan elitanläggning, så det bästa man kan göra är väl att se till att ens föräldrar är i ridsporteliten. Ja, och sen ha roligt med ponnyn som föräldrarna köpt åt en, förstås, men jag kan inte nog rekommendera att skaffa sig rätt föräldrar från början. Det underlättar verkligen!"
Precis så resonerar jag också.
Helt, faktiskt
. De är ofta värda väääldigt mycket pengar.Vi har ju åldersgräns på varmblod visserligen 14 år nu både på ston hingstar och Vallackar. För kallblod är det 15 år oavsett kön. Men det absoluta toppskiktet går alltid till avel säg mellan 5-7 års ålder vissa ännu tidigare på varmblodssidan, kallblod känns som det är äldre (?). Min farbror är 10 år nu men han lullar på med sin träning sen får vi se vart det bär. Vårt fölsto fick sitt första för som 10 åring vilket betyder att hon tävlade fram tills hon skulle fylla 9 år. Och då fick inte ston tävla längre en 10 års säsongen. Så beror väl helt på. Min unghäst 2 år går i flock med 11 andra ston på lösdrift som tränar på för en framtida karriär på travbanan. Vågar inte ens räkna efter hur mycket damerna har kostat tillsammans i inköpspris och levande fölavgifter men det får ändå vara unghästar vilket är viktigt för mig oavsett om det är ridhästar eller travhästar.
Detta...
Well... jag lever väl, på gott och ont, i det som är hästvärldens "lerduveskytte", nämligen islandshästsporten.Prispengarna i hoppsporten på högsta nivå gör ju det möjligt för de som inte fått allt serverat på silverfat, kommer med en trust fund, eller gift sig till pengar att kunna bedriva sin verksamhet och sitt företagande. Så de hör ju absolut ihop.
Dessutom visar ju förmågan att leva på sin sport den övriga omvärlden att det är en sport att räkna med och inte något nischat som lerduveskytte*.
Även på "lägre" nivåer typ CSI3* är det ju oftast prispengarna som finansierar själva tävlandet även för de som i det stora hela har det ganska väl förspänt hemifrån.
Så även där är ju sport och pengar och seriöst företagande ihopkopplaat.
* lerduveskytte kanske har feta prispengar. Om så är fallet ber jag om ursäkt för min okunnighet
Och även om tävlingsresultat såklart är viktiga där också, så är det ju bara en sorts marknadsföring för den som bedriver verksamhet, det ger inga som helst pengar. Så där är ju istället företagandet och förmågan att driva en verksamhet framgångsrikt förutsättningen för att kunna "leva på sin sport". Vilket inte på något sätt gör sporten mindre seriös, i mina ögon. Även den som satsar på lerduveskytte måste nog vara seriös och helhjärtat satsande för att nå framgång!Ja, verkligen. Just eftersom kunskaperna som behövs är otroligt dyra att köpa om man inte har dem. Förutom då att själva hästen kostar, och tävlingarna i sig. Mina barn håller på med andra idrotter också, och det går liksom inte att jämföra. En timme på ridskolan i veckan (vilket såklart är absolut ingenting i ridsportsammanhang) kostar mer per termin än träning fem dagar i veckan med tränare som själva varit på landslagsnivå i den andra sporten. Och föräldrar får ändå inte vara med på träningen, så att vi kan mindre än inget om den sporten spelar ingen roll. Sen hade det självklart varit en stor fördel där också om vi föräldrar varit skickliga i samma sport, men mest för att då hade förmodligen barnet fått mer talang.
Ungefär den här poängen har jag försökt göra, du bara formulerade det mycket bättre än jag lyckades med - tack!
Alltså von eckerman är ju kanske inte född med silversked i mun, men på en gård med flera tävlande syskon på hög nivå på fina hästar och ponnyer som barn/ungdomar. Att det ses som en lång och lågbetald väg säger ju (precis som du egentligen skriver) rätt mycket om hur mycket resurser på ett eller annat sätt som behövs. Angelica har väl aldrig haft de ekonomiska resurserna på det sättet men vad jag förstått en otrolig backup av förälder/föräldrar.
Ja, som jag förstår det har hennes föräldrar skapat de ekonomiska förutsättningarna. Men även en talang behöver en begåvad häst att sitta på och en tränare att lära sig av för att kunna visa upp sin talang, så att man kan börja gå den långa lågbetalda vägen.
Travet lever på spelarna och hästägarna. Och de kräver information. Kr/start - har hästen presterat i större sammanhang? Antal vinster - vågar djuret sätta näsan först? Tid över olika distanser - säger oväntat lite om man inte vet vilka banor ett PB var taget på. Utan information och statistik på längden, tvärsen och bredden att analysera och tjota om (och vackra, tappra hästar att titta på) skulle man lika gärna kunna spela på Eurojackpot.
Jag tänker ju att liknande statistik inom ridvärlden skulle vara till stor hjälp både för den som följer sporten och för den som eventuellt söker hingst att betäcka med eller allmänt är intresserad av stam och blod.
